…

Har just kommit hem från en trevlig kväll med en afrikansk familj dit jag var inbjuden ikväll.

Blev bjuden på mat från deras land. För säkerhets skull hade de lagat lite mer västerländskt också, men dit hann jag inte riktigt. Det ska nog till en redigt sen kväll om det ska bli något mer idag. Jag är mätt….

Vi har hunnit prata om väldigt många saker. Bl.a. situationen i östafrika och de ländernas interna och inbördes förhållanden. Mina nya vänner kom också in på svensk politik och integration och nyanlädas olika inställning till den. Det blev många allvarliga ämnen, men också många skratt. Humor är något internationellt och interkulturellt.

Att världen är liten fick vi ett tydligt exempel på när jag berättade om en afrikansk kyrkoledare jag mötte i Norge 1979, strax innan han reste tillbaka till sitt land där de kristna då var var förföljda och trakasserade av den kommunistiska regimen. Jag minns det sista jag hörde av honom i Norge. Det hade kommit väldigt oroande signaler från hemlandet, men den långe, solige mannen sa att han inte kunde lämna sitt folk och stanna i säkerhet i Norge. "-Jag är inte rädd, vad som än händer", sa han leende.

Jag tror att han togs ganska direkt efter att de landat. Han fängslades och dödades ganska snart i fängelset. Hans fru kom ut långt senare, men då så vanställd av tortyr att vännerna inte kunde känna igen henne.

Mannen i familjen kände den här kyrkoledaren, även om han inte hörde till hans kyrka.

Familjen jag lärde känna ikväll är på olika sätt ytterligare en påminnelse om att vi inte är så bra på att ta vara på de resurser våra nyanlända har och är.

Jag fick förresten en kort och fin definition på politik av värden:

"-Politik är att hjälpa samhället".