…

Vet inte om man kan säga att man ska vara opolitisk i elva dagar om man både tänker besöka riksdagen och EU-parlamentet.

Vi ska också ha en del samhällskunskap. Betygen för åttan och nian kommer inte att sättas slutgiltigt förrän efter resan – det gäller flera ämnen. Bussen ägs av "Föreningen för pedagogiska resor" och resan har ett pedagogiskt syfte.

Annars blir det rätt opolitiskt under den här "sista resan med gänget". Bör väl vara det när man ska arbeta heltidernas heltid med ett gäng högstadieelever. Nu är vi så pass många vuxna att vi ska kunna ha stunder för oss själva, enligt tidens krav, men ändå. Fokus kommer inte att vara på partipolitik och valrörelse. Får kanske tillfälle att ta igen det senare.

Det är få saker som är så roliga som att ta med människor på en resa. Antingen det nu gäller elevers växt och utveckling, särskilt när de överträffar förväntningar, eller det handlar om utveckling genom gemensamma upplevelser vid resor eller annat.

Ett problem idag är att det finns för få arenor där unga människor lär sig ta hänsyn till varandra, att ibland fokusera utanför sig själv och arbeta osjälviskt för ett gemensamt mål. Att faktiskt också underordna sig andras vilja och behov. För att vara lite politisk ändå så motsäger det inte alls ett samhälle som bättre än idag uppmuntrar initiativ, innovationer, nya servicefunktioner, arbetsamhet och fri företagsamhet. Tvärtom!

En bussresa på 600 mil är en arena där man kan få lära sig både hänsyn, städning, matlagning och att man ibland måste göra saker samtidigt med andra – oavsett om man just då har lust eller inte. Bussen måste rulla på givna tider, den ska städas varje dag, mat ska lagas och de vuxna är inte med för att serva de unga i alla lägen. Nix, så ont vill vi dem inte.

Alltför många unga  idag får en onödigt svår framtid för att man får för mycket serverat.

När du läser det här har vi förhoppningsvis rullat iväg. Följ oss på Mariaskolans reseblogg.