Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: politikerförakt

Det sorgliga med LO-filmen

Av , , 9 kommentarer 10


När LO producerar en film med budskapet att lönen sänks med 30 % för dem som arbetar, att man förlorar jobbet, inte kan få barn eller bli gammal om Alliansen vinner ”med Moderaterna och SD i spetsen” – då passeras några gränser.

Felaktigheterna är redan så sågade att jag inte kommenterar dem. Möjligen kan man påminna om att när Åkesson senast friade så var det till LO:s hemmalag.

Filmen riskerar att baktända. Det finns tecken på det när aktiva socialdemokrater i enrum kan säga att man skäms för den.
Några tror att osanningarna och överdrifterna rent av är positiva för Moderaterna och Alliansen.

Så kan det kanske bli, men det finns sorgliga risker.
Övertramp och ”trumpismer” som genomskådas spär på politiktröttheten för många, samtidigt som några förstås eldas. Demokratin i Sverige har inte råd med att medborgarna tappar respekten för politiken och inte vill delta i den. Särskilt i ett läge då partimedlemskapen ligger på en systemkritiskt låg nivå.

För mig känns det tungt när människor jag uppfattar som stabila och omdömesgilla delar låga och uppenbart osanna debattinslag. Sånt äter förtroende, samarbetsklimat och politiklust.
Är det så här politiken ska se ut?

En professor i arbetsrätt uttalar sig om LO-filmen.

Vår demokrati är inte självklar

Av , , Bli först att kommentera 5


40 % av våra riksdagsledamöter anser att den svenska demokratin är hotad. Inifrån.

Vi är några som tänkt i de banorna, men då kanske ur delvis andra perspektiv. Bryr du dig om hur det ser ut i morgon och i övermorgon, missa inte Jan Schermans programserie; ”Länge leve demokratin”.

Börja med det viktiga första programmet.

Nej, jag avstod

Av , , 3 kommentarer 15


Igår såg jag på långt håll att min favoritaffär hade specialpris på något jag är mycket svag för. Nötter och exotiska snacks. De är inte bara goda, det är så lätt att inbilla sig att de är nyttigare än de är. Jag är en rätt stor konsument.

Men, köpsignalen blev snabbt till stoppsignal. Min favorit Exotic Snacks ville sälja genom att förlöjliga Sveriges 39 000 förtroendevalda. De flesta är fritidspolitiker som till stor del använder oavlönad fritid till att försöka få närsamhället att fungera så bra som möjligt.

20140712-204424-74664267.jpg

Jag avstod från att köpa favoritgodiset, trots ett lågt pris. Tänker försöka avstå framöver också. Jo, visst måste man kunna skämta med politik och politiker. Men i ett allt mer komplicerat samhälle där demokratin av flera orsaker hänger på en skör tråd och många politiker är rätt slitna så behövs det mer uppmuntran än förlöjliganden. Det vore rätt skönt att få använda tiden man lägger ned på den iofs intressanta politiken på annat. På än viktigare saker och på sig och sina närmaste.

De som tar billiga poäng på att trampa på dem som strävar för att hålla ihop samhället tänker jag låta bli att stödja.

Politiska kulturen

Av , , 6 kommentarer 5


Det mesta av politiken är hederligt, träget arbete som görs utifrån en vilja att förvalta det gemensamma på bästa sätt. Utifrån våra olika ideologier. Det är inte det arbetet som får rubrikerna, det är sällan direkt spännande. Det är inte heller den delen den här texten handlar om.

Tyvärr skjuter sig politiken ofta i foten. Partier och företrädare tröttar genom enformigt självfokus och överdrivet grälla fulfärger när de andra ska beskrivas. Det blir så lättgenomskådat. Ibland sker självskadan även genom ett beteende som inte skulle accepteras på andra arenor, t.ex i skolan.

Till det som bryter ner hör också ”politiken” i form av låga och magsura angrepp, ofta anonyma, som är med och degenererar debatten, politiken och politikerna. Vilka ska orka med det flödet framöver? Hur slipad, hårdhudad och oresonabel ska morgondagens politiker bli för att härda ut med näthatet?

Och hur kommer man ofta högst i de interna maktkamperna? Vad blir priset för den kulturen?

Jag kanske är för negativ i just nu, men det hade varit roligt att lite oftare få vara riktigt stolt över det som sker på den politiska arenan. Och hur det sker.

Mycket och lite

Av , , Bli först att kommentera 7


Det händer mycket i Västerbottens och Umeåregionens politiska sfär just nu. Ömsom intressanta, ömsom allmänt nedbrytande eller trista saker. Delvis beroende på vilket perspektiv man har.

Den politiska ledningens område och demokratin i allmänhet behöver få mer positiv och intresseskapande draghjälp, kan man tycka. Det känns som det är för lite av det.

Nu dras ett streck

Av , , 12 kommentarer 8

På Monica Wahlströms blogg skrev jag igår en kommentar där jag har en tanke om  skillnaden mellan S och V i synen på att gripa in i minoriteten när man själv sitter i majoritet.

Kommentaren fick Andreas Jansson att tända till och beskylla mig både för att vara en arg, inträngd och låg människa och att bespotta honom för att vara kommunist. Det har jag inte gjort. Arg var jag inte heller och jag känner mig inte inträngd. Så här skrev jag:

"Jonas och Andreas, jag är inte så förvånad över att ni öppet applåderar att vänstersidan går in och "designar" oppositionen som man finner för gott. Det finns väl som en tradition i kommunismen där ert parti har sina rötter? Med detta inte sagt att ni bekänner er till den, det vet jag inget om."

Den demokratiska traditionen inom socialdemokratin är välkänd och stark, därför reagerar man i regel också när partikamrater gör lagliga, men ytterst tveksamma, interventioner i oppositionen när man själv sitter i majoritet. Sådana dubier hörs inte av i V, vilket kan ha att göra med graden av demokratisk tradition. Det var mindre än fem år sedan Lars Ohly slutade kalla sig kommunist.

Jag har goda vänner i V som jag har mycket stort förtroende för, men jag har också mött vänsterpartister som fortfarande kallar sig kommunister. Den ideologin har gjort världen och människorna stor skada och fortsätter att göra det ute i världen.

Jag har varit i flera tidigare kommunistländer, både före och efter "murfallet", och för mig är det inte så stor skillnad på konsekvenserna av den ideologin och nazismen. En skillnad är att kommunismen hunnit mörda så många fler. Jag har själv träffat sådana som både fängslats, torterats, spärrats från skola och jobb och förlorat vänner och anhöriga på grund av kommunismen. Jag kommer att fortsätta vara både antinazist och antikommunist.

Jag hoppas och tror att Andreas vill vara demokratisk socialist och inte kommunist och tillskriver honom därför inte K-etiketten.

Nu håller debatten om situationen i Vännäs att dra iväg alldeles väldigt och därför gör jag en paus i den. Kanske t.o.m. sätter punkt.

 

Nya tider i Vännäs

Av , , 30 kommentarer 12

Jag brukar gilla när det händer saker och det gör det nu.

Tyvärr är det som sker inte glädjande. Hade inte väljarna i Vännäs gett Moderaterna så starkt stöd hade det personligen varit oerhört frestande att göra rejäla omprioriteringar.

Den förändring som tycks vara på gång i Vännäs är så pass påtaglig att få anar det. Man måste nog ha tagit del i det inre politiska arbetet för att fullt ut inse hur stor den är. Den samförstånds- och samverkansinriktade politiska miljön i kommunen håller på att ersättas av något helt annat.

Moderaterna i Vännäs har verkat i Alliansens anda. Vi vill se utanför den snäva partipolitiken och ta ett långtgående ansvar för samhället. Förankrade och förenade i ett gemensamt borgerligt alternativ. Här delar vi ståndpunkt med Folkpartiet och Kristdemokraterna och trodde att vi hade med oss även Centerpartiet.

Vi har haft ett gott samarbete med "allianssystern" C, men har inte förstått var man velat i förhandlingarna efter valet. C har varit benhårda på att FP och KD inte kan ha viceordförandeposter i nämnderna med bara två mandat. Trots att det med C:s medverkan förekommit i åtta år. För oss i M har Alliansens gemensamhetslinje varit vägledande, den som gett  C fyra ministerposter. Två för varje 3 % i nationellt väljarstöd.

Förr var C i Vännäs större än M, FP och KD tillsammans. Nu har man backat 25 %, men stärks i kommunstyrelsen med en utökad kommunalrådspost. Vi var alla överens om att rösta på C-kandidaten till den posten när det till slut stod klart vem det blev. På senaste fullmäktige föreslog jag att Åke Sandström skulle väljas till KF:s vice ordförande. M, FP och KD blev också, trots att C bröt samarbetet och därmed flyttade en handfull poster till S-V-MP, överens om att rösta på deras kandidat Ulf Eriksson som kommunalråd 2.

Att C-ledare i det läget utdelar ett ytterligare dråpslag mot samarbetet genom att söka stöd hos S för att också lägga beslag på alla viceposter är inte småpotatis. Jag har hört även centerpartister uttrycka förvånad besvikelse över agerandet. Möjligheterna till egen profilering ökar kortsiktigt, men jag tror man spelar för högt även om man skulle ha ett så begränsat perspektiv.

Hur S tänker när man nu har lovat att gå in och rösta med C övergår mitt förstånd. Särskilt med andra S-övertramp i minnet. Man upprepar C:s ord att partier med två mandat "av respekt för valresultatet" inte kan ha viceposter. Däremot anser man det tydligen respektfullt mot samma valresultat och att mot vedertagen praxis klampa in i borgerligheten och rösta ner dess majoritet för att ge rubb och stubb av tunga poster till C.

Moderaterna har från låga nivåer ökat med ca 50 % till 13 % och 4 mandat. Centern har minskat till 17.5 % och 6 mandat. Vi i "Triangeln" har totalt 24 % och 8 mandat. Socialdemokraterna motiverar sin intervention med att Moderaterna är "huvudfienden" och C står dem närmare. Det har sagts mig av människor jag respekterar högt, har samarbetat och trivts bra med, och som annars har uttryckt att kommunpolitik är 95 % kommun och 5 % partipolitik. Socialdemokrater som storfröjdas över det här dribblandets långsiktiga konsekvenser har sagt mer, men det behåller jag för mig själv.

Jag har tidigare mött flera kommunbor som uttryckt stolthet över samarbetet och den relativt rena politiken i Vännäs. Jag har delat den känslan och det har underlättat i arbetet att värva nya politiker. Nu har inte minst Vännäs majoritet ett stort ansvar för att bilden krackelerar.

Både S och C hävdar, med samma ord, att Moderaterna "haft chansen", men gett bort möjligheten till inflytande. Det är sant att vi vid ett tillfälle under förhandlingarna erbjöds två av viceposterna. Detta till priset av att FP och KD nästan krossades, liksom allianstanken.

Vi kan anses vara "för lite politiker" när vi inte tog vad vi  kunde utan hänsyn till helheten. Vi menar oss nog istället vara tillräckligt "mycket politiker" för att under förhandlingarna hålla fast vid allianstanken och vid åsikten att Vännäs behöver ett gott arbetsklimat mellan krafter på politiska plattformar i alla partier. Idéerna behöver brytas mot varandra i en positiv anda, inte i en negativ, småskuren och partiegoistisk.

Det är tio dagar kvar till valfullmäktige. Kontakta gärna politikerna som sitter på ditt uppdrag. Vännäs är för viktigt och värdefullt för den här utvecklingen.

 

Politiska pinsamheter

Av , , 8 kommentarer 8

Idag träffade jag en Umeåpolitiker som utifrån tilltagande bjäbb och skäll i bloggvärlden befarade att valrörelsen skulle bli särskilt smutsig i år.

När jag ser att SSU nu försöker ta pantent på begreppet "Alliansen" så blir jag rädd att han har rätt. Om tanken stannat vid just en tanke på någon pubertal och stökig fest så hade  politiken och demokratin sluppit göra en onödig förlust.

Jag hoppas att det finns en del mognare S-politiker som kan ringa Jytte och fixa det här. Helst redan i natt.

Sen kan vi säkert diskutera om SSU istället skulle kunna få ett förmånligt franchisingavtal på politiken. När man nu verkar måsta låna andras.