Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: politisk extremism

Politikervåld

Av , , 2 kommentarer 7


Politiker, än till höger, än till vänster, råkar ut för hot och våld. Det är inte så väldigt vanligt, men skulle naturligtvis inte ske alls. Politiskt betingat våld är ett demokratihot i sig.

De som råkar ut är inte bara de få i toppen eller den lilla gruppen som lever på politiken. Övriga drygt 30 000 fritidspolitiker (som på olika sätt ofta bankas ihop med topparna) kan råka ut. Det är inte rätt och vi har inte råd att folk skräms från att ta ansvar för samhället.

Demokratiminister Birgitta Ohlsson menar att våld och hot mot politiker ska straffas hårdare än mot andra.

Jag tror det blir fel. Hur gör man då om politiker utövar hot eller våld? Nu tänker jag inte främst på omdömesbefriade ytterkantspolitiker som t.ex. uttalar att man vill skjuta andra politiker eller se dem döda. Inte heller på politiska extremaktivister som sätter sig över lagen, misshandlar, förstör eller kastar gatsten.
Men ska en full politiker som nitar någon vars åsikter han inte gillar ha lindrigare straff än om den andre nitar politikern för att han inte gillar hans?

Det kan inte bli en rättslig ”gräddfil” för politiker. Det ska hållas samma låga toleransnivå oavsett om den hotade eller påpucklade är präst, pappersarbetare, polis eller politiker. Eller fotbollstränare för den delen.

De politiker som drabbas måste först och främst anmäla allt av hot och våld som dyker upp. Inte vara överdrivet förstående eller undfallande, utan anmäla allt. Sen ska lagen gälla alla.

Minnet av ett massmord

Av , , 2 kommentarer 12


Det är lika obegripligt idag det som hände för ett år sedan. Sextionio plus åtta döda. Att den vridne, hatiske och empatilöse dessutom kallar sig kristen gör det ännu mer groteskt och motbjudande. Han är tyvärr inte ensam extremist om att ta på sig det epitetet.

Jens Stoltenberg har gjort mycket bra under det gångna året och idag. Mycket har varit särdeles statsmannamässigt. Han har inte varit ensam om att göra det bra. Resultatet av att man totalt avstått från att använda dådet partipolitiskt tror jag bl.a. visat sig i detta att alla partier i Norge fått en tillströmning av människor som vill bidra till det gemensamma. Det skulle vi ha behövt i Sverige också.

Men, här har många idag ägnat sig åt att använda minnesdagen till det låga istället. Att använda det skedda till inrikespolitik. Inte så mycket politiker, mer vissa från media. Sådant lockar inte till samhällsengagemang i något parti.

Tack för förebilderna, Norge. Mitt i sorgen och det ofattbara.

Hatgrupper

Av , , 4 kommentarer 5


Läste just en SvD-artikel av Karin Henriksson om växande hatgrupper i USA. Sorglig och oroande.

Visst kan man se liknande tendenser även i Sverige, även om galenskapen oftast inte är lika färggrann och extrem som på en del andra håll. Fast mångfärgad är den nog. Den kan exempelvis vara både röd och brun och som vi såg av självmordsbombningen i Stockholm även religiöst ”grön”.

När det gäller de bruna tycker jag mig märka att vissa som inte är nazister men läser media som är mer främlingsfientliga och spelar på förenklat ”vi och dom”-tänkande ofta får i sig förvriden information om just nazismen. En del av våra riktigt unga som i början kanske bara är kritiska mot vad man anser vara en större invandring än Sverige klarar riskerar att dras över i något helt annat. Det finns många nätsidor som inbjuder till en sorgligt enkel svart-vit värld med tillhörighet, starka känslor och gemensamma fiender där svammel om judarna och desinformation om världskrigen är ett steg på vägen. En (o)lustig detalj är att just i synen på judarna står de drivande ofta i samma pöl som vissa av de muslimer man per definition hatar.

När det gäller hatgrupper av olika slag har vi alla och inte minst föräldrar anledning att vara uppmärksamma.