Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: privat sektor

Bäst en dag eller alla

Av , , Bli först att kommentera 11


Upphandling enligt LOU eller LOV?

Rätt skött kan Lagen om offentlig upphandling fungera ganska bra, men många gånger har man fått knyta handen i fickan över hur det fungerat.

Till exempel när avtal har slutits utifrån prisuppgifter på ett visst antal varor eller tjänster och allt utanför dessa har debiterats med direkta ockerpriser. Till andra privata och offentliga verksamheter.
Eller när viktiga verksamheter stått stilla uppemot året på grund av överklaganden och tvister de överklagande vet att man inte kan vinna. Man vill bara skjuta upp ikraftträdandet av det nya avtalet som tas över av andra eller sarga konkurrenten som vunnit.

LOV passar inte i alla sammanhang och det finns nackdelar. Det kan t.ex. bli så många leverantörer att få eller inga kan bli riktigt bärkraftiga och effektiva.

Men, det finns ur mitt perspektiv en stor generell skillnad på upphandling enligt LOU och LOV.
Med LOU måste man vara bäst dagen när anbuden öppnas. Då måste man ha högsta poäng, sen rullar det på anbudsperioden ut om vinnaren inte uppenbart missköter sig. Långsiktighet och hållbarhet blir ofta små frågor när avtalsperioderna är två, tre eller fyra år.
Med LOV måste man vara initiativrik, innovativ, bra och helst bäst alla dagar. Hur det går långsiktigt avgörs i varje kundmöte och i regel utifrån hur attraktiv man är som arbetsgivare. Det triggar förbättringar.
Det är svårare att konkurrera med dem som blir bättre hela tiden. Det är en anledning till att alla inte gillar LOV.

Jag gillar kommunens egen verksamhet och jag gillar LOV.

Snabbspår till mer resurser

Av , , Bli först att kommentera 13


Tänk vilka resurser många av våra verksamheter skulle få på lite sikt om kanske hälften av ”bra-att-ha-mötena” slopades eller kortades. Jag menar inte att möten generellt är onödiga eller att det är ett problem överallt. Jag träffar dock människor i offentlig och privat sektor vars stora arbetsmiljöproblem är möten som upplevs meningslösa.

Tänk en arbetsplats där 40-50 % av arbetstiden består av möten. Fyra timmar per dag. (Talade nyss med en frustrerad privatanställd i en av Sveriges ”kronjuveler” som dagligen snittar betydligt mer i ganska stora grupper)
Tänk om mindre nödvändiga sittningar – låt oss säga hälften – kunde identifieras och uteslutas och den andra hälften tid- och deltagarbantas?
Vilken verksamhet med den mötesintensiteten skulle tacka nej till 20 % mer resurser? Även om vinsten bara vore 5 eller 10 % vore det inte att förakta. Oavsett finansiering.

Finländarna kanske har konsulter som kan hjälpa oss om vi inte klarar omställningen själva. Det finns många finska skämt och anekdoter om svenskt mötesraseri.