Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: PV

OPK

Av , , Bli först att kommentera 5


Såg just via en tidningssajt Volvos nya reklamfilm där två av Sveriges storheter figurerar, XC70 och Zlatan.

Det förvånade mig inte lite att Volvo vågar vara så politiskt inkorrekta. Jaktinslag?

Så långt som vi kommit från tillvarons grundvillkor kunde jag aldrig tro att ett stort kommersiellt företag skulle våga det. Respekt. 😉

Nostalgi

Av , , 2 kommentarer 13

Satt och rensade mobilen på foton när den här bilden dök upp.

20130716-221120.jpg
Hos Gösta Lundberg i Bjurholm köpte pappa sammanlagt 16 bilar om jag räknat rätt. Därav 9 PV. Rekordåret körde predikant Nilsson ca 7 000 mil. Det var mycket för dåtidens bilar på dåtidens grusvägar och med pappas hastigheter. Han hann köra en del år innan hastighetsgränserna kom överallt. Vid 10 000 mil var det bästa definitivt taget.

Själv började jag också med PV 1977. Även den köpt i Bjurholm, av bröderna Thorén. Den var snabbare än pappas, fast han i regel körde PV Sport. 😉

Gösta Lundberg var en legendarisk Volvosäljare. Något år låg han i Sverigetopp, i Bjurholm.

Vet någon när bröderna Lundberg började sälja Volvo i sin sportaffär och när annonsen alltså är publicerad?

Ellens crusing

Av , , 2 kommentarer 7

Det blev en del Bjurholm även i helgen. I fredags var det ambassadörsträff, för vilken jag hade tagit ledigt. På kvällen var det traditionen ”Ellens crusing” som infaller på fredagen under marknadshelgen. Jag har handlat mat av henne en och annan gång på ”Nian” vid busstationen, men inte vetat vad hon hetat.

Ellen, som jag tror kommer från södra Småland eller Skåne, tyckte för ett antal år sedan att det kunde finnas en crusing även i Bjurholm. Så hon drog igång en. Fordon dyker upp av de mest skilda slag och besökarantalet ökar år från år. I bakgrunden här ovanför ser vi Ellens gamla pärla, Datsun tror jag. (Visade sig vara en Mazda)

Regnet begränsade fotandet, men det blev några bilder.

En av de finare Fiat-bilar jag sett. Renoverad från skrot av gentlemannen närmast bilen. Fattade jag rätt var det Tages första bil som han många år senare tog hand om resterna av. Klädseln är uppsydd i Italien och det sägs att Fiat velat köpa bilen, men fått nobben.

Jag är svag för barndomens PV:ar. Här en Marroonröd 50-talare.

En nyare Amazon B18 Sport med Overdrive är heller inte fel.

Den motorburna ungdomen diskuterar Oldsmobile.

Och nerifrån sker en viss tillväxt.

Lycka till framöver, Ellen!

En sista hälsning

Av , , 6 kommentarer 5

Jag har fler bilder som kan visas, men nu räknar jag med att ha frestat tålamodet maximalt hos alla dem som antingen avskyr bilar eller anser att allt sånt är likadant. Fyra hjul, motor och en plåtlåda.

Jag tar det i mina ögon bästa till sist. 60-talarna, de fyrväxlade med 12-voltssystem och B18, om de var original. Sport!

Jag har någon gång yrat om att pappas sista PV Sport var röd, den var vit. Hans kusin Gunnar Åström i Agnäs hade en röd som finns kvar i familjen. Ungefär så här såg pappas ut.

Min "dröm-PV" skulle se ut något åt det här hållet. Antingen original eller lite, lite "förbusad". Som den här, men 5,5 tums fälgar. Ickeoriginal, men tillverkade av fabriken som gjorde originalfälgarna. Visst är väl bulligheten läcker?

Det här skulle jag och Agneta se. (Kännare kan notera den ospruckna överdelen av instrumentpanelen)

Se, vilken rad, vilken prunkande prakt!

Här växlar verkliga skatter ägare. Originaldelar säljs från filten. De säljs ofta som  hundvalpar. Inte bara till ett pris, men till "hem" där man litar på att husse tar väl hand om dem.

Det här är männen (eller de förvuxna pojkarna) som inte bara drömmer, de handlar! De vill, kan, törs och får för frun!

Ett tack till Svenska PV-klubben och Vännäs Motormuseum som möjliggjorde den här upplevelsen! Denna boosterdos av PV-nostalgi.

Mer av samma, men olika

Av , , Bli först att kommentera 3

Sätter in lite fler bilder för medelålders PV-nördar och nostalgiker. Bilarna kommer från hela Sverige.

Tidstypiska attribut. Campingutrustning och transistor.

Är det den här färgen duvgrå som kallas, vad säger experterna?

Det här är en ovanlig PV. P 1900 skulle vara en svensk sportbil inspirerad av Corvette! Plastkaross och PV-teknik. Ingen hit. Det gjordes 68 stycken ibörjan på 50-talet.

Miljöalternativet PV 1965. Konverterad till etanol 1998 och till biogas 2009. Kanske lite svårt att läsa på lapparna, men bilden kan förstoras av den händige.

Allt annat än miljöbil, men kraftfullt. Customiserad PV, iordninggfjord för 30-talet år sedan.

De tidstypiska

Av , , Bli först att kommentera 3

Kastar under dagen in några bilder från den tidigare omskrivna träffen i Vännäs. Det blir mest bilder, för de som kan ha intresse för det här specialområdet.

Mannen påbilden hade parkerat sin PV vid huvuduppfarten till Liljaskolan. "-Är du också intresserad av luftvärnstorn?", frågade han. "-Nej, men av PV:ar", sa jag och han fortsatte att filma det gamla luftvärnstornet vid järnvägen med sin tidstypiska filmkamera. Klottret på betongen är dock inte så tidstypiskt.

Hos den här entusiasten var det mesta "genomfört".

Massiv boosterdos nostalgi

Av , , Bli först att kommentera 4

I veckan som gick var det mycket som hände medan jag var hemma i Vännäs några dagar. En sak var att Svenska PV-klubben hade sin sommarträff hos  Vännäs Motormuseum.

De som känner mig väl vet att jag är svag för dessa svensk bilindustris semlor från utvecklingsoptimismens tid. Känslorna beror främst på att jag vuxut upp i "PV:ar". Först liggandes i bakfönstret, färdig att skjutas som en projektil fram genom rutan vid en eventuell krock. (Det var inget unikt, fråga andra reliker som är fyllda 50) Sedan ofta ståendes på kardantunneln medan pappa Tore sladdade längs grusvägarna. Ibland inpackad bland tält, sov-och matsäckar på resor i Norge och Danmark. Några gånger på riktigt busiga turer där mamma inte var med och la förnuftets sordin på tillställningen. En där hemligstämplingen inte hävs förrän 2024. För pappas ryktes skull har jag satt 60 år på den turen.

Pappa Tore körde under den stora "bönhustiden" extremt mycket som ofta anlitad predikant med obefintlig förmåga att säga nej. Bland det bästa jag visste var att få följa med på turerna. Man träffade massor med folk, det hände saker och man fick åka bil. Någon sällsynt gång fick man en "parisare".

Atmosfären bland "Nådens barn" upplevde jag generös, glad, fridfull och livaktig. När jag tyckte att pappa talade för länge hände det i 3-4-5-årsåldern att jag provade med ett högt "Amen" eller två. En gång sa jag riktigt högt när han slutat: "Det var då inte för tidigt!".

Bilarna nöttes friskt och byttes rätt ofta, det blev 9 stycken PV totalt. En orimlig andel av hushållinkomsten gick till bilen och pappa var usel på att skriva reseräkning. Hans bokskrivande under de här åren finansierade stora delar av bilköpen, men det var ändå mer än spännande för mamma att få det att gå ihop.

Min första bil var också en PV. Trimmad och lätt hemmacustomiserad av bröderna Thorén i Bjurholm. Inköpt för 4500 i god tid innan 18-årsdagen. Oj, vad mamma fick åka runt i den under de tre månader som man "övningskörde" då.

Upplevelsen att nu se alla de fina bilarna på PV-klubbens träff kan inte beskrivas för normalt fungerande och fullt rationella människor. Det luktade barndom i bilarna, den omisskännliga PV-doften verkar alltid sitta kvar. Jag såg människor, ansikten, situationer och min pappa.

Oj, jag som bara tänkte visa några bilder. Nu blev jag för lång och personlig igen.

 

I det svenska hjärtat

Av , , Bli först att kommentera 5

Fortsätter att "politiksemestra" här på bloggen, läsarna kommer att få åtskilliga duvningar ändå de närmaste 77 dagarna.

I verkliga livet politiksemestras det inte alls. Idag har det talats både nyföretagande, pensionsutsikter, generationsväxling i företagen, arbetstillfällen för ungdom. arbetslinjen, LAS, sjukförsäkring, Norrlandspolitik och mycket mer.

På väg till kampanjandet vid Bjurholmsdagarna körde jag MC. Det var dags för översyn hos min "kunglige hovleverantör" av mc-service i Agnäs. Agneta körde bl.a. Fredrik Reinfeldt i bilen. Denna gång i papp.

På väg genom Vännäs mötte jag små klungor av min barndom. Carliforniavita, röda, gula, blå och traditionellt bulliga PV-bilar. Svenska PV-klubben har sin riksträff i Vännäs det här veckoslutet. Eftersom pappa hann ha så pass många PV och jag dessutom startade bilkarriären med en sådan så blir jag lätt nostalgisk vid åsynen av dem. Jag har märkt att det är rätt många medelålders svenska hjärtan det dallrar till i vid åsynen av en PV.

Den maroonröda här nedan knäpptes i Bjurholm härom kvällen, inte i Vännäs.