…
På påskdagen, uppståndelsens dag, spränger ett drygt halvdussin mördare sig i småbitar och tar i snitt med sig åtminstone drygt 40 små och stora i döden. Antalet döda kommer säkert att överstiga 300. De lemlästade, fysiskt och psykisk skadade och de sörjande anhöriga räknas i tusental. Mördarna kan inte straffas i tiden, men man hoppas att möjliggörarna tas och får sitt jordiska straff.

När ondskan manifesterades i Christchurch på Nya Zeeland 15 mars där en mördare sköt ihjäl och skadade ett hundratal människor rent fysiskt och många fler med trauma och sorg reagerade vår statsminister kraftigt och fördömde dådet vid en presskonferens samma dag.
Den här gången räckte det med en tweet på Twitter.

Det kan finnas en delförklaring till skillnaden i reaktion just i det här fallet. 15 mars var regeringen, statsministern, riksdagsadministrationen och mediaapparaten i stort på plats kring riksdagshuset och Rosenborg. Eller i alla fall i Stockholm. På påskdagen var så gott som alla vitt spridda och all verksamhet på sparlåga.

Samtidigt är det en märklig tendens. Attentat och blodiga förföljelser mot världens mest förföljda grupp får ofta oproportionerligt små reaktioner. Det är mer än märkligt. Vad är det som styr? Den som vill orientera sig lite kring förföljelsen av världens kristna kan titta på Open Doors hemsida.

Det finns tid för regeringen och statsministern att räta upp sin reaktion på de blodiga barn- och vuxenmorden på Sri Lanka när man kommer tillbaka till jobbet i morgon. Man bör ta den.