Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: S

Vågar S vara S?

Av , , 9 kommentarer 11


Ser att det planeras för ett 40-tal nya batterifabriker i Europa. Intressant, men också bekymmersamt. Kommer barnen i Kongo att kunna ta upp all kobolt vi behöver när vi själva inte vill ta upp vår?

Finns el? Kommer vind-, gas- och kolkraften att räcka till när kärnkraften stoppas i Europa? När regeringen i Sverige kanske till och med smyg- och snabbstoppar all kärnkraft genom att inte fatta beslutet om mellanlagring som bara måste fattas senast 31/8? När uppkoppling och eldrivet nätberoende skenar och vi ska driva transporterna med el. Skulle verkligen vilja övertygas.

Önskar att S vågade vara S detta viktiga år. Att största regeringspartiet vågade ta rakryggat ansvar för samtid och framtid. Som man gjorde förr när energiförsörjning och infrastruktur byggdes upp.
Vill partiet verkligen syna vad som händer med land, opinion, jobb och människor inom t.ex. LO-kollektivet om Sverige tappar 30-40 % av elkraften inom några år? Och innan dess kanske tillgången på den betong man kan bygga järnväg, gruvskoning, vindkraftsfundament, kajer, broar och hållbara hus av.

Vem betalar?

Av , , 6 kommentarer 11


Bygget av förbifarten i Stockholm skjuts upp till maj 2015 i en kraftfull markering av vår regering.

Det blir inte gratis. Vad man hittills vet kommer det att kosta 4 miljoner om dagen. Beroende på ersättningskraven från företagen som får ställa maskiner och permittera en och annan. Några får jobb med att fylls igen groparna som sprängts och grävts. Är det Stockholm eller vi alla som ska betala det här?

Oavsett vilket skäms man när politiken tar dessa former. Går det att backa bandet?

Analysen lyser med sin frånvaro

Av , , 5 kommentarer 9


Hur skulle det påverka Sveriges konkurrenskraft om FI gavs så mycket inflytande att man fick igenom en tredjedel av sitt program?

Vilken minst sagt spännande situation att V, MP och FI skulle kunna utgöra majoritet eller i alla fall en mycket kraftfull del i ett nytt regeringsunderlag. Att kravet på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön skulle kunna få majoritet. Att ett parti vill lägga ner försvaret och två dra ner anslagen…

När man ser FI:s partiprogram verkar Gudruns uppeldade 100 000 för övrigt nästan som en programförklaring. Längst ner här finns en bild att fundera över.

Nog är det märkligt att både höger- och vänstermedia mest bara nyhetsfrossar lite lätt och hjälper FI framåt. Analysen lyser nästan helt med sin frånvaro både vad gäller FI, MP och V. Vad skulle ett skarpt inflytande kosta Sverige, de svaga, unga, pensionärerna, det jobbgenererande näringslivet och konkurrenskraften? Vad hjälper det t.ex. att höja pensioner och sänka deras beskattning lite till om landets ekonomi raseras och bromsen slår till med full kraft?

Mer analys och i god tid, tack.

20140510-115428.jpg

Det politiska våldet

Av , , 2 kommentarer 10


Politiker av alla färger utsätts för hot och våld, statistiken är ovärdig en demokrati. De som arbetar för det gemensamma i vårt land skulle definitivt vara fredade för sådant. Alla andra också förstås.

Ett klarlagt direkt politiskt mord har skett i nyare tid då ett par unga nynazister mördade fackföreningsmannen Björn Söderberg 1999. Sen har folk från det hållet mördat fler, men det har ibland handlat om tidigare vänner eller inte så klart politiska offer. På så sätt leder de rasistiska extremisterna våldsligan stort.

Idag anstränger sig dessa organisationer för att verka hyfsat rumsrena, i alla fall då kamerorna är på. Man lockar regelbundet och framgångsrikt "antirasister" att göra dem till offer genom att nazisterna söker tillstånd och demonstrerar fredligt medan vålds- och avgrundsvänstern kastar sten och bråkar med dem och polisen. Det verkar fungera som nazisterna hoppas varje gång.

Aktivt våld drabbar också SD i en hög grad. De sista två åren ska SD ha polisanmält hot och misshandel av sina medlemmar 150 gånger. Det har skett både misshandel och mordbrand och barn till SD-politiker har hotats. Ordföranden i Ängelholm har anmält hot, trakasserier och misshandel tio gånger i år, senast brändes hans kolonistuga ner.
Sådant här kan aldrig försvaras, aldrig bli ok, inte heller om det skulle drabba "järnrörs-demokrater" som dem vi sett på suddig mobilfilm. Alla demokratiska krafter måste ta avstånd från våld och hot som politiska medel. Att revolutionära och nazistiska grupperingar ibland inte gör det ligger i sakens natur, men legitimerar vi våld, hot och skadegörelse blir vi demokratins dödgrävare.

  Sådant har ingen plats i det politiska arbetet, oavsett motståndare.