…
Det kan sägas om fler yrkeskategorier. Vi har aldrig haft fler poliser och de räcker inte till patrulleringen. Vi har aldrig haft större lärartäthet och det är en ganska sliten grupp med längre och betydligt mer styrd tid än i grannländerna. Mycket mer än i Finland t.ex.
Man kan undra hur vi hamnade här?

Det här är nuläget. Sen har vi några fina utmaningar framför oss. Vi behöver mer än 40 000 lärare till år 2020 för att täcka pensionsavgångarna. Många poliser är också på väg i pension och var tredje läkare går inom sju år. En stor andel i vårdens övriga kategorier slutar också.

Vi saknar många människor i vårt land, många som aldrig föddes och som skulle behövas både som arbetskraft, entreprenörer och arbetsskapare. För att inte tala om skattebetalare.

Det är ingen lätt uppgift vi har framför oss men dagens och morgondagens politiker och tjänstemän måste på några områden hitta tillbaka till gårdagen då läkaren, sjuksköterskan, polisen och läraren m.fl. kunde lägga mer tid på kärnuppdraget och ofta ändå upplevde sig mindre stressade. Då resurserna på många områden användes annorlunda än idag.

Problemet är att det är lättare att lägga till ”bra-att-ha-saker” och bygga ut än att förenkla och koncentrera. Men både tillgången på pengar och utbildade människor kommer att kräva det.