Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: självförtroende

Beroende av nysvenskar

Av , , 16 kommentarer 9


Vi har många saker att hantera efter vårt stora mottagande av invandrare. Bilden haltar alltför mycket och ofta. Åt olika håll.

Många har idag sitt nyhetsintag nästan uteslutande från sidor där det inte är ovanligt att 75-80 % av materialet är migrationsanknutet. I regel med ett starkt negativt urval. ”Här finns något positivt med invandringen” hörs aldrig på dessa sidor som berömmer sig av att säga ”sanningen”.
Ibland presenteras också sanning, ibland överdrifter och ibland ren lögn, men urvalet ger totalt sett en väldigt vriden bild. Ofta ännu skevare än de kanaler som å andra sidan aldrig vill lyfta en utmaning eller ett invandringsanknutet problem. Hedersproblematik, brottsstatistik, språkhinder eller arbetsmarknadsrelaterade frågor.

Landets invånare har både problem och utmaningar – och mycket att vara tacksamma för.

Hur skulle Sverige se ut denna tisdag om inte miljonen första och andra generationens utrikesfödda gick till jobbet, betalade skatt och bidrog till BNP och att landet fungerar? Bussförarna, läkarna, barnskötarna, politikerna, byggnadsarbetarna, lärarna, sjuksköterskorna, taxichaufförerna, vårdbiträdena, konstnärerna, undersköterskorna, lantarbetarna, poliserna, kockarna, köksbiträdena, lokalvårdarna, ingenjörerna och journalisterna. Med mera.

Med vår demografi där så många i arbetsför ålder saknas skulle Sverige inte klara sig en vecka utan dem vi talar om. Det är cirka var femte människa på arbetsmarknaden. Inom många omsorgsyrken är det 80 % på vissa ställen och alternativ saknas.
En vinterinfluensa brukar drabba 2-5 % av befolkningen, ibland mer, ett antal veckor några månader per år. 10 % lamslår ofta verksamheter. Tänk då vad 20 % eller var femte person skulle betyda för verksamhet och ekonomi, permanent.

Vi som kanske invandrat tidigare eller senare är gravt beroende av våra nyinvandrade och jag tycker vi har en moralisk skyldighet att ibland uttrycka och lyfta det. För vår egen och de invandrades skull. Inte minst ska vi vara medvetna om detta när vi behöver åtgärda problem som invandringen för med sig.

Behövas och bidra

Av , , Bli först att kommentera 3


Har den senaste tiden påmints om problemet att gymnasieelever inte tar utbildningen och framtiden på allvar, att frånvaron ibland ligger på stadiga 20-30 %. Med allt det innebär efter utbildningen. Detta ger problem i många led och på många nivåer, främst för eleven själv.

Vad gör att denna personliga möjlighet och dessa enorma samhällsresurser hanteras så? Det finns säkert hundra orsaker, men tror dessa unga att de behövs, att de och deras kommande uppgifter är viktiga? Personligen tror jag att det är oerhört viktigt för självkänslan, självförtroendet och engagemanget att man får hjälpa till och bidra långt innan man egentligen gör nytta. Att man inte servas sönder och samman långt innan gymnasiet.

Men vad gör man här och nu? Många har inte alls de här problemen, men jag tror motivationen är en av de större utmaningarna vi har för den aktuella gruppen. Varje människa behövs, måste få bli medveten om det och få visionerna om det positiva det innebär. Vi har inte råd att slarva bort de viktiga unga, inte heller samhällsresurserna som satsas.

GodMorgon

Av , , Bli först att kommentera 4

Är på ”GodMorgon” på Café Station just nu.  Det är projektet Stödstruktur för socialt företagande som anordnar dessa frukostmöten. Projektet är en samverkan mellan Umeå och Vännäs kommuner, Samordningsförbundet Umeå-Vännäs och AF.

Det finns ganska många människor som kan behöva det sociala företagets verklighet. Att få verka i ett skarpt sammanhang där man bidrar och gör nytta och kan göra det utifrån sina egna förutsättningar. Kanske under en period när man behöver arbetsträning inför återvändandet till arbetsmarknaden. Det finns de som fnyser åt sociala företag, men om ett år kanske skulle behöva sammanhanget när olycka, sjukdom eller utmattning totalt förändrat bilden.

Visst finns möjligheter till arbetsträning, praktik och anpassning i vanliga företag och i offentlig sektor, men trots många fina insatser blir de i praktiken för få. Det finns folk till fler. 

Just nu presenteras det sociala företaget ”Prästgården på Holmön”, ett nystartat Bed’n breakfast som drivs av Sävar församling som socialt företag. 

Jag hade så gärna sett fler sådana här företag i Umeåregionen, inte minst med inriktning mot unga som behöver behövas. Det är inte alldeles ovanligt att människor som jobbat på sociala företag med tiden blir entreprenörer med vanliga företag och många går vidare med studier och ”vanliga” jobb.

Några riktigt fina ord

Av , , 2 kommentarer 9


Jag fick höra några riktigt fina ord härom dagen. De handlade om en lärare som hade betytt så oerhört mycket för en som (enligt sina egna ord ) ”var värdelös i skolan”. En som bara ville sluta långt innan det ringde ut i nian och sannolikt hade gjort det, om det inte varit för just den här läraren. Man kunde göra det då.

Läraren visade på en ny och okänd värld och gjorde att skolan blev både uthärdlig och stundtals riktigt intressant. Utan att försöka göra om eleven odlades självkänslan genom att han blev både sedd och hörd.

Idag driver den forne eleven verksamheter som ger många arbete och livsuppehälle. Detta med en ovanlig framgång, allt annat än självklar. På sitt sätt bidrar han också till självkänslan och uppehället hos många fler än sina anställda.

Jag undrar om han kommit dit han nu är om han vuxit upp i de tusen testernas tid och utan läraren som hade tid och blick för honom och de andra? Då är det inte säkert att han kunnat glömma allt han inte kunde lära sig, hade kanske inte kunnat tro att han var någon och kunde något, trots allt. Kanske aldrig hade blivit den samhällskugge han blev.

De seende, kännande och förändrande lärarna är oerhört betydelsefulla.

När någon får behövas

Av , , Bli först att kommentera 6


Idag har det varit en lite speciell och mycket rolig arbetsdag.

Jag har fått prata med både arbetssökande, AF-personal och arbetsmarknadsministern – ”jobbministern” Elisabeth Svantesson. Henne träffade jag utom arbetstid, mer om det mötet i annan och senare text.

Det roligaste som finns i mitt omväxlande arbete är när människor går ut i jobb. Att få uppleva att någon som haft det motigt lyfter blicken, ser – och vågar se – sina egna möjligheter i det som passerar och får chansen att utveckla dem. När man äntligen får behövas igen.

Det är nog inte bara min subjektiva uppfattning att de blir fler. En tjänsteman jag talade med på AF ikväll bekräftade bilden. Ganska många har fått jobb på slutet.

Det är en stor fördel att få ha tillgång till god SYV-kompetens när man är leverantör till AF och servar arbetssökande. Att även om det ”inte ingår i avtalet” kunna ordna så att en ung människa får möta en engagerad studie- och yrkesvägledare. I ett skede då man kanske vet så mycket mer om vad man vill än man kunde veta i nian. Och ibland mår så mycket bättre än då och orkar det man vill.

För många är studier det allra bästa. Vägen till jobbet som passar, där man kommer till sin rätt och behövs.

Där skolan fungerar bra

Av , , Bli först att kommentera 9


Vi hör ofta om skolmiljöer och skolsituationer som inte fungerar som man skulle önska. Igår talades det i P1 om närmast systematiserad trotsighet som nästan omöjliggjorde undervisningen i en klass. Det är tragiskt när unga berövas och berövar sig själva den utveckling man behöver och kan få. Det talas mer sällan om skolmiljöerna som fungerar alldeles utmärkt, där ”jordmånen” är god mitt i all olikhet och utvecklingen påtaglig. De miljöerna finns på många håll och kan bli fler.

Igår hörde jag en erfaren lärare i mogen ålder berätta hur det var på hennes skola. Om trivseln, om positiva, mottagliga och kreativa elever som det är väldigt roligt att umgås med. Som ibland knorrar en smula över något som måste göras, men gör det. Där man då och då får en kram av elever, även i mellanstadieåldern. Där utveckling upplevs varje dag.

Skola är ett samspel, det glöms också ibland för alla utbildningens trender och modeord. En trend har ibland varit att lyfta allt ansvar från elev och hem. Det går inte när det handlar om ett samspel.
Skolorganisation och ledning, lärarna – huvudpersonerna, eleverna – de som är orsaken och målet för det som görs, hem och föräldrar och i viss mån samhället runt omkring. Alla bär ett ansvar, alla kan och behöver bidra positivt till skolans förutsättningar.

Det sker på fler ställen än vad som hörs. Skolan är väldigt bra på mycket fler ställen än det låter, särskilt under ett valår. Nerpratandet av skolan är bekymmersam, bland annat för att det skrämmer bort många goda lärarämnen från en av de roligaste och mest meningsfulla uppgifter och platser som finns.

Olämplig rektor

Av , , 4 kommentarer 11


Kvällens Uppdrag granskning sägs innehålla scener med en rektor som kallar elever med adhd ”en cancersvulst”. Efter ett sådant uttalande, om det är rätt tolkat, är det minsta man kan göra att lämna skolan och ”byta bransch”.

Vissa media lär under en period göra det anmärkningsvärda uttalandet till något friskoletypiskt, smeta ut de osmakliga orden över hela friskolevärlden. Fast sanningen är att vissa friskolor ibland har större andel elever i svårigheter än omgivande kommunala skolor.

I vår nervöst lagda, slätstrukna och likriktade tid glömmer vi dessutom ofta att egenskaper vi idag gärna klumpar ihop under bokstavskombinationer kan bli väldiga tillgångar. I vetenskapens och nobelpristagarnas värld hittar vi många banbrytare som avviker från normen och drog mycket resurser i tidiga skolår. I entreprenörernas driftiga, risktagande, resurs- och jobbskapande skara hittar vi många som också gjorde det.

Summa summarum. Dåliga rektorer ska göra något annat, oavsett skolornas driftsformer. De med större svårigheter att kontrollera impulser ska ha ett välkomnande och personligt bemötande. Som alla. Ett som övertygar om välvilligheten i det mått av fostran som också behövs för att lärandemiljön och livet ska fungera.