Etikett: skolutbyte

Till Afrika igen

Av Jan Nilsson, 16 november 2011 kl 21:56, 2 kommentarer

…

Sexorna på Castorskolan har läst om Afrika på slutet. Deras lärare fick höra att jag besökte en skola i Kenya i maj och har bett mig visa bilder och berätta i morgon.

Ikväll har jag gått igenom en del bloggar och bilder. Många minnen, tankar och känslor har kommit farande. Även det riktigt skrämmande som jag aldrig bloggade om eller visade, varken här eller i Norra Västerbotten. Tänkte visa de bilderna för eleverna i morgon.

Fler skolor borde få ha en systerskola i ett "utvecklingsland", både elever och lärare kan vidga perspektiven högst väsentligt på det sättet.

Man kan hoppas att glädjen, stoltheten och kunskapshungern jag mötte på fattigskolan i Mombasa också smittar av sig till eleverna på Bruks- och Björkskolan i Skellefteå som på olika sätt jobbar för att hjälpa eleverna på sin systerskola. I ämnen som engelska och matte låg eleverna på skolan vi besökte betydligt längre fram än motsvarande årskurser i Sverige. Trots att bara ungefär varannan hade råd att ha en bok, de som hade råd lät en annan titta i sin.

Hoppas att inställningen till skola och undervisning blir lite smittsam på Castorskolan också. Samtidigt som man tycker det är lite roligt att en resurssvag skola i ett av Mombasas fattigare områden "kör om" oss så är det ju lite skrämmande också. Med de ekonomiska, tekniska och personella resurser som vi lägger på skolan borde vi ligga ett litet snäpp före, inte så litet heller.

Samhälls-och demokratiengagemanget är jag också lite "avis" på. Eleverna på Bethania Academy i Mombasas utkant är långt på väg rustade att gå in i både "kommunfullmäktige" och "riksdag" när de går ut åttan. Då har de utan direkt vuxenmedverkan och i storgrupp övat parlamentsdebatt med skarpa debatt- och etikettsregler varje måndag i flera år.

Demokrati?

Av Jan Nilsson, 10 juni 2011 kl 00:21, Bli först att kommentera

…

Det var som sagt ett och annat som man förundrades över vid besöket i den resurssvaga skolan i Mombasas fattigare delar, Bethania Academy. Deras allmänna resultat och särskilt deras mattenivå var några saker som inte borde vara möjligt att uppnå när man ser förutsättningarna.

När man tog del av deras demokratiska inspiration, fostran och praktiska träning, då skämdes man nästan.

Vi såg den här "debattavlan" i mitten av skolområdet på måndagen. Längst upp stod en tes, "Landsbygdsliv är bättre än stadsliv". Sedan fanns det talare, försvarare, opponenter, sekreterare och tidskontrollant angivna.

På eftermiddagen samlades alla i år 4 till 8 i "aulan". Längst fram satt de som var huvudtalare, sekreterare och ordningsmän m.m. Inte en lärare fanns centralt placerad, det här skötte eleverna. Man höll tilltalet och ordningen ungefär som i Kenyas parlament, men orden var deras.

Debatten höll en förvånansvärt hög nivå, även om det brast för någon ibland. Man debatterade kring det givna ämnet landsbygdsliv kontra stadsliv med argument som kriminalitet, sjukvårds- och BB-resurser, aidssituationen (några är föräldralösa pga aids), utbildning och utbildningslust, sociala skyddsnät, arbetsmarknad, kriminalitet, boende, grannsamverkan, droger, matpriser och livsmedelsförsörjning.

Jag frågade en elev om de ofta hade debatt, fortfarande lite frågande inför det jag såg. "-Bara varje måndag", sa han.

Det var lite stelt i början, jag bidrog säkert till osäkerheten med mitt fotograferande. Att tala inför ett par hundra elever verkade man vara vana vid.

Det tinade upp och kändes spontanare eftersom. Jag tror nästan att tjejerna dominerade litegrann.

Timekeepern var omutlig, han ringde ihärdigt när rektorn försökte tala längre än han fick.

När rektor inte bara manade till tydlighet i argumentationen, utan la sig i debatten kom flera av de yngre tjejerna loss. Liksom triggade av möjligheten att tvåla till rektorn, helt "lagligt".

Man började oftast, med artiga "My fellow MP…", sen blev det ibland åka av med lite hetta och gester.

Hugins och Munins småkusiner kråkorna följde debatten. Christina och jag gav upp efter någon timme, men debatten fortsatte.

Man debatterade vad man ser omkring sig, sociala problem och möjligheter. Man uppmanas inte bara att kräva, eller ta upp saker på "sin nivå". Man sporras och tränas för samhällsdebatten och politiken, för en plats i samhället. Man tränas i tydlighet och i att våga höra sin röst. Det är allvar, man tar det på allvar och man tas på allvar. Jag tror ingen av dessa elever från muslimska eller kristna hem skulle komma på tanken att förespråka diktatur.

När man Från Bethania kommer till Skellefteå, till hösten eller nästa år, så skulle jag gärna se att rektorn fick berätta om deras praktiska "demokratiträning" och de resultat man sett. Inte bara för Bruks- och Björkskolans personal, utan för många skolor i Skellefteå kommun.

Den demokratiska fostran jag sett och utövat har nämligen inte legat på samma nivå.

Där Kenya ligger före

Av Jan Nilsson, 8 juni 2011 kl 00:51, Bli först att kommentera

Jag trodde kanske inte att nyttan av utbytet mellan Bruks- och Björkskolan och Betania Academy i Mombasa, Kenya, kunde bli så ömsesig.

Lite självbelåten inbilskhet fanns kanske med i bagaget vid avresan. Jag kunde t.ex. aldrig tro att en skola med kraftigt underbetalda lärare i ett fattigt område i Mombasas utkanter skulle ha något som liknar vår tidiga teoretiska gymnasienivå på undervisningen och förståelsen i matte. I en åtta där eleverna kan vara 12-15 år och där alla inte har råd att ha en bok.

Fast jag vet att det demokratiska och politiska intresset i Sverige inte är så stort var jag inte riktigt medveten om situationen. Inte förrän undersökningen om ungas inställning till delaktighet och demokrati kom förra veckan. Den som visade att 20-25 % av de unga i Sverige kan tycka qatt diktatur är lika bra eller bättre än demokrati.

I nästa inlägg ska jag visa något av vad jag hoppas att Bethania Academy ska kunna lära oss om demokratiskt arbete, demokratisk inspiration och träning när de kommer hit.

…

Saker på gång

Av Jan Nilsson, 29 maj 2011 kl 21:32, Bli först att kommentera

Rektor George inspekterar.

Sharp-skrivaren som också är scanner och kopiator levererades till nya teknikrummet, liksom datorerna, innan vi åkte. Vi har träffat henne som ska installera. Allt material, utrustningen och jobbet rymdes inom det som jobbats ihop via Bruks- och Björskolans loppis respektive dagsverksdag.

Det gjorde även en hel del lärarhandledningar, planscher, kartor och förbrukningsmaterial vi köpte. Alla 400 elever fick också en penna, man använder dem länge och försiktigt. Allt förbrukningsmaterial köper man själva, liksom textböcker.

Rätt mycket av undervisningsmaterialet textas på ark som tapetseras upp på väggarna och sitter så länge de sitter. Under regntiden kan man få ”tapetsera” oftare, ibland sitter något ett år. Vi funderade med dem om en lamineringsmaskin, men jag tror deras tvekan handlade om materialkostnaden.

Av ”hårdvaran” var nog kopiatorn/scannern/skrivaren viktigast. Nu kan man göra och kopiera material till ett väldigt lågt pris. Tidigare var kopieringskostnaden skyhög, trots väldigt liten användning. Man lär inte på långt när kopiera lika mycket som vi i alla fall.

Vi borde ha köpt en eller ett par digitalkameror i kompaktformat också. Det hade underlättat de fortsatta utbytet.

Nu gäller det att hitta kanalerna för att dela med oss av det som händer i Bethania Academy, Likoni, Mombasa, Kenya. Vi kanske skulle ha ett digitalt ”nyhetsbrev”?

Omtanke

Av Jan Nilsson, 28 maj 2011 kl 07:34, Bli först att kommentera

Det här är bilen man hyrt för oss, det har blivit en del mil till både en landsbygdsskola, en nationalpark och lite annat.

Jag tittade in i deras egen minibuss igår och är tacksam för att de hyrde den här till oss. Den andra hade en bekymmersam utmattningsspricka bakom framhjulen.

Chauffören var riktigt bra.

Förhandlingar och fortsättning

Av Jan Nilsson, 28 maj 2011 kl 07:05, Bli först att kommentera

Igår afton hade vi ett maratonpass med förhandlingar om det framtida utbytet. Tre timmar satt vi, med skolstyrelse och lärarrepresentanter, när krafterna hade börjat sina.

För kenyanerna är vi omåttligt rika och har hur stora resurser som helst. Det är heller inte lätt för alla att förstå skiljelinjerna och ramarna för vårt samarbete. Vi kan förstås inte ta skolans pengar och använda dem till bistånd, hur behjärtansvärt, effektivt och "direkt" det än kan vara.

De pengar vi hittills använt till resan och utbytet är "Erasmuspengar", EU-pengar som alla skolor kan söka. Till detta kommer pengarna eleverna har arbetat ihop och en bra summa som Luthersk Litteraturmission snabbbeviljade i veckan.

Vad som sedan eventuellt kan komma fram via olika kanaler får vi se, vi sänder i alla fall inte ut några skolpengar.

Det här är ett samverkansprojekt mellan skolor i olika världsdelar, möjligheterna till "minibistånd" är något som kommer på köpet. Förhoppningen är att projektet ska fortsätta och berika båda verksamheterna.

Det vi främst känner att vi vill dela med oss av är synen på de minsta barnen, deras utveckling och lärande. Vi har också saker att lära oss av kenyanerna. Jag hoppas att det blir tid att lägga ut en del foton med exempel på båda delarna.