Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Sovjet

Att minnas på Minnesdagen

Av , , Bli först att kommentera 5

Det har som sig bör sagts mycket och visats många bilder på Förintelsens minnesdag. 

Många andra kolossala illgärningar har begåtts, bland de största de som två andra ”avgudar” begick. Hitler, Stalin och Mao är tragiska exempel på hur galet det kan gå när människor nästan blir upphöjda till gudar och tillåts bryta alla grundregler på bred front.

Det bekymrar mig att alltför många i Sverige idag inte ser förintelsen som ett problem, utan mer önskar att Hitler fått göra jobbet klart. Att de finns och är fler än man vill tro är en sak att komma ihåg  den här dagen. Att ”de vita bussarnas land” Sverige nu hör till länderna där det ofta känns riktigt otryggt för judar att leva. Här finns en insats att göra och ett ansvar att ta.

Hotar Finland Ryssland?

Av , , Bli först att kommentera 5

Den nutida ryska statsretoriken är ibland ett eko från en avlägsen tid man aldrig trodde skulle kunna komma tillbaka. I artikeln länken går till påstår förre FSB-chefen (fd KGB) att Finland hotar Ryssland genom att finska nationalister infiltrerar Karelen.

Man fattar inte att så många av det ryska folket kan hålla med. Man vet iofs inte hur många som i verkligheten gör det, men ropade folk på röda torget faktiskt det som står längst ner i artikeln vid onsdagens firande av Krim-ockupationen, då har vi nog ännu ett kvitto på att det är tid att ta konsekvenserna av det man ser. Utan att tappa fattningen och utan att bli rädda.

”…Krim är vårt och nu tar vi Polen och Finland”.

Tankar om kriget och tiden

Av , , Bli först att kommentera 7

Under en semester nyligen läste jag böcker från tre årtusenden. Lägger jag till Bibeln täcktes fyra millennier.

De flesta böckerna råkade handla om krig. En om kriget i allmänhet, skriven ungefär samtidigt som Malaki bok något halvsekel innan Kristi födelse.
De andra böckerna handlade om delar av världskrigen. De dittills och hittills ojämförligt största krigen med ofattliga mängder döda. Några miljoner genom industriell utrotning.

Första världskriget startade för hundra år sedan. Det andra började avslutas för sjuttio år sedan med de allierades landstigning i Normandie. Man ska inte glömma Sovjets massiva insats för att göra slut på förre kompanjonen Hitler som Stalin först delade upp Europa med. Jag hade med en bok om belägringen av Stalingrad också, men den kräver nog en ny semester.

Första världskrigets bakgrund har alltid tyckts mig komplicerad. ”The Sleepwalkers – How Europe went to War in 1914” ändrade inte på det, men galenskapen blev lite tydligare. Besöket med högstadieelever på franska slagfält för några år sedan lämnade också det huvudintrycket. Nationalistisk galenskap.

Första världskriget har inte fångat mitt intresse som det andra. Dels p.g.a. komplexiteten, andra var tydligare med en ond, galen och skicklig rasist och judehatare som primus motor. Han måste bara stoppas med alla till buds stående medel.
Det orsaken andra är tiden. Första världskriget kändes halvvägs till medeltiden i min ungdom.

Hur länge sen var det, egentligen? Mitt liv har runnit iväg fort. Född 1959, fjorton år efter andra världskrigets slut, har jag blivit femtiofem.
Om jag ett irrationellt ögonblick skulle leka med tanken att åren gått andra vägen? Från femtionio och neråt. Då hade det varit 1904 nu. 1914 är så sett inte så långt bort, drygt 36 500 dagar. Där hade jag varit vid 45 om vi vänt på steken. Mina 30-åriga medarbetare hade varit inne i kalla krigets 1954 om man vänt på deras årsflöde.

Det som var farligt då är farligt nu. Makthunger, ondska, högmod och sjuklig stolthet, nationalistiska drömmar, krigsromantik och hämndbegär kan tända eld på världen.

Kommunism och nazism

Av , , Bli först att kommentera 10


Fick syn och hörsel på det här inslaget med Kjell Albin Abrahamsson.

För de yngre kan sägas att han är en radioman och korrespondent som tillbringat en stor del av arbetslivet i länder behärskade av den verkliga världens praktiska kommunism. I drömmarnas värld ser den helt annorlunda ut.

Lyssna på det rätt korta klippet. Även den som tycker sig ha lite koll på kommunismen får nog en påminnelse och några nya tankar.

Osunda värderingar

Av , , Bli först att kommentera 6


Det är något sorgligt över dagens Ryssland. Nu tänker jag inte främst på den gigantiska upprustningen på ca 5000 miljarder som under ekonomiskt svåra tider ska åstadkommas med bl.a. neddragningar på utbildning och sjukvård. Allt i ett läge då EU-länderna rustat ner dramatiskt och den sista amerikanska stridsvagnen lämnade Europa för ett drygt år sedan. (Fast enligt MP:s Åsa Romson rustar visst ryssarna som svar på vår upprustning…)

Den märkliga och sorgliga ryska nationalismen tar sig många uttryck. Det jag fick ögonen på nu under eftermiddagsfikat var utbildningsdepartementets utrensning av barnböcker med osunda värderingar. Det handlar bl.a. om Astrid Lindgrens Karlsson på taket. Den ska tydligen förbjudas för att den hör till de ”opatriotiska” och ger upphov till ”oönskade relationer mellan barn och föräldrar”.

Skymning, låter det som. Vad kan inte ske i stora frågor när centrala myndigheter kan agera så i små? Hur länge accepterar alla kloka ryssar utvecklingen?

Nej, nu fortsätter lillsemestern…

Felbedömningar

Av , , Bli först att kommentera 6


Ryssland ser ut att provocera allt hårdare. Hittills har Ukraina lyckats negligera provokationerna. Till och med när en av deras militärer idag sköts ihjäl.

Nu sägs det att fler ryska trupper är på väg i natt. Blir det ett anfall framöver ska Ukraina i alla fall ha heder för att man inte gav Ryssland några ens synbart godtagbara skäl för det man gör.

Frågan är om vi sett början på det nykalla kriget eller upptakten till ett hett. Det här sättet att rita om kartan har inte funnits på länge.

Få talar om alarmism och rysskräck numera. Sarkozy som var president 2011 när Frankrike sålde Ryssland Mistralskeppen, de flytande multianfallsmaskinerna, har slutat prata om landets fredlighet också.

Många felbedömningar har gjorts. Lite här och där.

Sanningen första offret

Av , , Bli först att kommentera 6


Det är inte lätt att skydda sig mot desinformation. Särskilt inte i orostider och allra helst när gamla KGB-gardet är igång. Putins gamla organisation behärskade förr desinformationens konst till fulländning. Inte sällan genomförd genom att plantera nyheter i någon dåtida västtidning som man sedan citerade både för hemma- och bortapublik.

Den här artikeln i Aftonbladet ger en lite annan bild av läget i Ukraina än den vi ofta fått på slutet. Jag betvivlar inte att det finns för mycket av sorgligt bruna element i Ukraina, men bilden är inte entydig. Det finns också flera filmklipp där ryssar konfronterar ryska ockupationssoldater och hälsar dem allt annat än välkomna.

Vi har haft fel

Av , , Bli först att kommentera 12


Man satsar inte så hårt på krigsmakten som Ryssland gjort utan att man tänkt använda den. Åtminstone som hotverktyg för sina geopolitiska ambitioner.

Handlade det bara om att återvinna prestige (bl.a. efter västs onödiga förödmjukelser mot post-Sovjet på 90-talet) kunde man satsat på en smalare spets att visa upp. Ryssland har till väldiga kostnader som går ut över sjukvård och utbildning satsat på offensiv bredd och djup.

150 000 man ”övar” just nu i närheten av Ukraina. Säkerligen inte så välutrustade som de som nu ”går över gränsen” inne i Ukraina. Bara dessa soldaters automatkarbinssikten kostar någon svenska månadslön före skatt. Men de 150 000 kan nog också göra sitt jobb.

Vi har haft fel de senaste årtiondena. Både EU, NATO, USA och Sverige har felbedömt landet. Finland har inte önsketänkt lika mycket. Ryssland följer en annan och egen logik. Den självbild som verkar vara förhärskande hos nuvarande ledning måste den närmaste omgivningen (som inte utgör något hot mot Ryssland) nog bara förhålla sig till.
Främst genom att hålla ett bemannat och övat försvar som kan användas. Den här världen är tyvärr inte bättre än så.

Om klockan nu kunnat vridas tillbaka tvivlar jag på att vi gjort oss beroende av Putins Ryssland för Europas energiförsörjning. Det var inget genidrag.

Några reagerar

Av , , Bli först att kommentera 6


Det finns media som reagerar på det relativt nya och stora som sker i vår närhet. Hallandsposten gjorde det i natt. Även TT ska visst ha noterat saken.

Den här gången övar Ryssland i öst. I höst talas det om en storövning i väst där scenariot bl.a. är ett kärnvapenanfall på Polen. Världen har inte ändrat sig så mycket som vi hade önskat och trott.

Det sägs att det inte längre finns någon journalist i Sverige som är specialiserad på försvar och militärmakt. Det ser ut som att det skulle kunna behövas några sådana. Så att folkopinion och politik kan bilda sig en uppfattning om hur (och var) landet ligger. Man behöver inte överreagera, men vi kan nog i någon mån behöva både reagera och agera.

Gigantiska proportioner

Av , , Bli först att kommentera 11

Ryssland har dragit igång en gigantisk oaviserad beredskapsövning i sina östra delar. Få bedömare trodde sina öron när det kom fram att den skulle omfatta 80 000 man. Siffrorna kan vara lite uppblåsta, men det uppges att det blev 160 000 istället. Förutom manskapet ska man ha satt snurr på 1000 stridsvagnar, 70 krigsfartyg och 130 flygplan. NATO har aldrig någonsin övat i den omfattningen. Grannen har inte gjort det sedan 1968 då namnet var Sovjet. Den väldiga satsningen på Irakkriget 2003 omfattade 112 000 man, som jämförelse.

Det kan hända att Ryssland drivs av en stark revanschlusta efter att väst rustade Sovjet sönder och samman för drygt 20 år sedan. Dessutom förödmjukade man sin motståndare, helt i onödan. Jag minns att jag tänkte att vi kan få ångra detta en dag.

Frågan är om Ryssland tänker locka in väst i ett stort rustningsrace eller man funderar på något annat. Förutom att använda maktsatsningen internt kanske man ”bara” vill skrämma omgivningen till politisk och ekonomisk lydnad framöver. Det finns knappast någon krigsrisk inom överskådlig framtid, men svenska mediers närmast obefintliga rapportering och de uteblivna politiska kommentarerna är anmärkningsvärda. Vi drömmer och yttrar oss om att Rysslands krigsmakt befinner sig på låg nivå. Även om det finns en del kulisser ger 25-procentiga ökningar år efter år en väldig utväxling.
2013-2016 aviseras halverade (!) satsningar på vården och kraftigt neddragna utbildningskostnader. Krigsmakten ska däremot få ytterligare 30 % mer. Den sista amerikanska stridsvagnen lämnade Europa tidigt i vår. Ett av många vittnesbörd om att hotet från Nato är rätt måttligt. Varför utsätter då Ryssland sin befolkning för denna enorma omfördelning? Hur kan man slopa framtidssatsningar i denna omfattning? Varför tiger våra medier på det sätt man gör? Varför låtsas i stort sett alla politiker att detta inte sker?

Jag tror som sagt inte på något akut hot, men förändringarna hos grannen har så stora proportioner att det inte bara kan vara show-off. Oavsett vad det handlar om behöver vi informationen och debatten för att komma fram till vilka rimliga mått och steg vi behöver ta.