…

När jag bodde i Umeå, liksom före och efter, har jag många gånger rört mig kring det som nu heter Nydalasjön. Vinter som sommar. Både badet, den tillgängliga strandlinjen, rastplatserna och stugorna har bidragit till en trivsam helhet. Som blandningen av ”naturtillgång”, bebyggelse och egna täppor gör på så många ställen.

Många stugor har försvunnit under åren då stugmiljön mött ett för mig svårbegripligt motstånd, men ett sextiotal är kvar och borde få vara kvar. Jag förstår museet och byggnadsantikvarien som vädjar till kommunen att inte utplåna det här historiska området. Jag förstår många motionärer som vill kunna röra sig i bebodda stråk. Mest av allt förstår jag stugägarna som oavsett om deras stuga är tidstypisk och geniun eller inte vill behålla sitt ärvda eller förvärvade sommarhus där man ofta lagt ner så mycket möda och skaparlust och har så många minnen. Jag skulle själv verkligen sakna stugorna om förslaget från Vänsterpartiet om att riva alla stugor utom 10-20 och expropriera dessa för föreningsbruk segrar och området på detta sätt ”stereliseras”.

Hur det blir när Kolbäcksleden är fullt konverterad till E4:an undandrar sig min  bedömning, men jag tror inte att det är omtanke om stugägarnas öron som gör att majoriteten i Umeå vill riva.

Ska man vara tyst och inte ha någon åsikt när det gäller förhållanden i annan kommun, särskilt när man själv är förtroendevald i grannkommunen? Jo, så är det väl generellt om det gäller en annan kommuns ”inre angelägenheter”. Ännu mer om släkt till närstående äger en av de hotade stugorna. Men här handlar det om en central natur- och kulturmiljö som är välkänd och ofta använd av många människor i Umeåregionen. Därför säger jag den här gången vad jag tycker om vad jag tror kan bli ett missgrepp i Umeåregionens största kommun. Säkert med en god, men ändå missriktad, tanke om ökad tillgänglighet i grunden.

Fullbordar man den nya och kraftigt utökade rivningsplanen tror jag det blir en förlust för kommunen, på olika sätt. För mig och många andra utan egna ägarintressen i området känns det tveklöst som en förlust.