…
Det känns bra att fler och fler tycks förstå matens betydelse. Även att möjligheten att klara oår och ofred främst beror på tillgång på mat.
Den här rätt korta artikeln handlar om detta.
I artikeln framgår tydligt det märkliga att regeringar inte tycks ha förmåga att se ovanstående koppling. Läs den och påverka dina politiker.
…
Det är fruktansvärda berättelser man läser från massakern på Utöya. Den som vet litegrann om vapen och dum-dumkulor kan också ana hur det bitvis såg ut. Jag kan förstå flickan som säger att hon hör djävulen skratta när skotten faller. Hon ser skjutna vänner och hör skyttens skratt. Det finns ondska och onda gärningar.
På ett par ställen på andra sidan jorden pågår andra massmord som jag läst om ikväll. Mer utdragna och lågintensiva, men med ännu fler döda. Al-Shabab hindrar just nu hjälp till miljoner svältoffer i Somalia och miljoner översvämningsdrabbade i Pakistan. Bland dessa är mängder barn. Man hindrar inte bara kristna organisationer att nå drabbade människor. Man hindrar de flesta, bland andra FN:s matprogram WFP. Organisationen har fått 14 medarbetare dödade i Somalia. Där förnekar det islamistiska al-Shabab helt att det är hungersnöd, men medger ”brist på regn”.
Hur många av sin egen befolkning som Nordkorea svältmördat vet ingen. Inte heller hur många Stalin och Mao gjorde sig av med genom svält.
Alla de här formerna av massmord är präglade av ett sorts vansinne. Vrång- eller vanföreställningar som gör att man inte läser omgivningen tillnärmelsevis som den ser ut och därför orsakar enormt lidande.
Det som sker i Korea, Somalia och Pakistan förminskar inte på något sätt det bestialiska terrordåden i Norge. Alla dessa gärningar är fördömelsevärda och onda, oavsett bevekelsegrunderna och föreställningarna som ligger bakom.
…
Det är något speciellt med färgerna just innan mörkret faller.
Här är det skördat. Jag kom att tänka på att det inte var så många generationer sedan livet väldigt direkt hängde på hur det gick med skörden. För ungefär två femtioåringar och en fyrtioåring sedan svalt många västerbottningar ihjäl. Ibland hela familjer. Under "svagåren" som började 1862 och kulminerade 1867-1868.
Värre var det två femtioåringar tidigare, kring 1770. Då dog ca 5% av befolkningen något år, många av svält och svältrelaterade sjukdomar.
Nu är vi inte så uppenbart beroende av hur det går för bönderna just där vi bor. Men livet hänger fortfarande på skördarna.
Några tjog långtradare kör mellan Helsingborg och Norrland varje dygn med en del av det vi behöver av frukt och grönt. Det har skördats någon annanstans.
… 
Jan
Senaste kommentarerna