Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: tid

Återkomsten 2

Av , , Bli först att kommentera 6


Ingen vet något om morgondagen, men nu tänkte jag skriva något personligt om kommande mandatperiod.

De senaste 4-5 åren har min insats och närvaro i Vännäspolitiken varit svag. Långa arbetsveckor och många dagar borta har gjort det riktigt svårt stt vara fritidspolitiker.

Gösta Eklund har med sina breda och djupa erfarenheter gjort en mycket bra insats som ordinarie i KS, KSAU och Liljaskolans styrelse. De senaste veckorna har det kommit flera vittnesbörd om hans insatser från andra politiker.
Vi delar mycket, bl.a. en grundtanke i politiken som varken är medial eller spännande. Att få saker att hända genom att påverka, övertyga och få med sig andra kan vara värt mångdubbelt mer än symboliska markeringar och prestigevinster. Det har gett goda resultat i Västerbotten förr.

Nu är tanken att det ska bli en annan närvaro i den lokala politiken för min del. Mitt dagliga jobb har fått en annan karaktär och omfattning för att helheten ska bli bättre. För mig blir det spännande att se hur det blir.
Får vi röster och poster hoppas vi få en bättre spridning bland medlemmarna, vars antal har ökat starkt i år.

Kom med, bli medlem och glöm inte att kryssa och rösta!

Den gamle rundad

Av , , Bli först att kommentera 11


Den gamle med käppen reser sig från kaffet och skuggan. Svartklädd med snövitt hår och skägg. Han går långsnett över gatan till solsidan. Som man kunde när de sällsynta bilarna hade svepande, mjuka former.
Mitt i gatan får han impulsen att räkna mynten som blev kvar. Kanske ska något handlas.
Bilen kommer ganska fort. Föraren är energiskt framåtlutad och körkortet färskt.
Vita håret står still. Unga brådskan stillar sig. Försiktigt rundas den gamle i sin värld. Ingen vresblick, ingen signal, ingen aggressivitet.

Hoppas det går bra för den unge. Hoppas han får möta tålmodig förståelse om han blir gammal. Hoppas den gamle får fortsätta komma hem. På alla sätt och vis.

Testar systemet

Av , , 2 kommentarer 4


Nu var det länge sedan något hände på den här bloggen.

Det har inte funnits tid att skriva på länge, men nu skulle det kunna bli en och annan fundering kring det som sker, eller borde ske, här under solen. Får se om inspirationen kommer.

Ovant

Av , , 4 kommentarer 5


De flesta av de 40 senaste midsomrarna har jag varit i Byske, vid havet. Där skulle jag ha varit även nu, hade jag tänkt. En helg i lugn, ro och det som inte förgås och förändras.

Men, efter den första ”semesterveckan”, med lugnet vid horisonten slog förkylningen till. Dubbelsidig, på både herr och fru. Har upplevt det förr, men i regel inte till midsommar.

Åkte till affären för att köpa en del av det man inte trodde man skulle behöva i helgen. Fascinerande tomt i butiken på midsommsraftonens afton.

Önskar er en fortsatt god midsommarhelg!

Rejält tilltagen tid

Av , , 2 kommentarer 12


Visserligen är min fru något yngre än jag och nog ser hon lite yngre ut än hon är. Men. Jag tycker att Universitetsbiblioteket tog i en smula när de satte giltighetstiden på hennes lånekort till vårvintern 2113. Jag tror med säkerhet hon har studerat färdigt flera år innan dess.

Att få ha det bra

Av , , Bli först att kommentera 7


Öppnade på morgonen ett brev från Indien som kom för några dagar sedan. Ett brev från en pastor som arbetar både evangeliskt och socialt, både för tiden och evigheten.

Förutom ett brev innehöll försändelsen en kalender för 2012. Största delen av A2-bladet var foton på verksamheter som vuxenutbildning för bortstötta kvinnor, brunnsborrning, barngrupper, bibelutdelning, skolverksamhet, sjukvård m.m. Foton från ett samhälle dramatiskt annorlunda än vårt.

Det fanns också en bild från den lepraby det var tänkt att mina två medresenärer och jag skulle få besöka vid resan till Indien för 1,5 år sedan. Tyvärr sprack det ambitiösa schemat man planerat och vi kom aldrig dit.
Bilden visade spetälskesjuka kvinnor med mer, mindre eller inga fingrar kvar. De stod och provade skänkta glasögon. Sakerna var delvis så gamla att de blivit modemässigt helrätta, vilket gjorde bilden än mer ”iögonenfallande”.

När sjukdom anmäler sig på fullt allvar spelar det till slut inte så stor roll var man bor, vad man heter och har. Allra, allra ytterst är villkoren väldigt lika. När jag ser de här bilderna erfar jag ändå något av hur enormt timligt och kroppsligt gynnad man är som fått bo och leva just nu på den lilla fläck av jorden som heter Sverige. Jag känner en stunds tacksamhet.

Sen kan nöden här hos oss vara stor ändå.