Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Trump

Tre nej ett ja om USA

Av , , 4 kommentarer 15

Nej, USA:s avgående president kan knappast kallas konservativ. I mina ögon är han närmast en revolutionär av högerdiktatoriskt snitt. En som mer eller mindre har kidnappat ett konservativt parti som 2008 leddes av en sansad John McCain.

Nej, jag kan definitivt inte se att det varit bättre för USA och västvärlden om den avgående presidenten vunnit. (Även om mycket oroar också hos de vinnande) Till exempel är hans inställning till USA:s gamla allierade, Europa, mycket kylig. Till mer och mindre uppenbara diktatorer har tonen varit varmare. Inte minst till en av våra grannar som agerar alltmer hotfullt och stöder diverse högernationalistiska grupper i Europa.

Nej, problemen med USA:s avgående president ligger enligt min mening inte bara på det personliga planet. Problemen är i allra högsta grad av politisk natur. (Med mera) Det kan man möjligen ha missat innan hans agerande vid de förfärande händelserna i Washington. Hur man kan undgå att uppfatta den politiska dimensionen efteråt kan jag inte förstå.

Ja, Åkesson har däremot så långt rätt när han säger att presidentens hantering av valnederlaget är ovärdigt och att den drar ett löjets skimmer över demokratin.
Annat i frågan och tystnaden från SD:s riksdagsledamöter oroar däremot.

Vi ska värna medias frihet

Av , , Bli först att kommentera 13


Det var länge sen vi blev så amerikaniserade, eller kanske russifierade, att det ofta bara finns plats för ett huvudsakligt budskap åt gången i våra medier. Det är på vissa områden full fart åt ett håll, nåde den som nyanserar, ställer hälsosamma frågor, eller lyfter fram de tvekande rösterna där ”alla” är överens. Istället sker en olycklig polarisering där vi lätt inbillar oss att bästa medicinen mot agendajournalistik är att fläska på ungefär på samma sätt åt motsatt håll. På så sätt vet vi inte alltid vilka krafter vi lånar öronen till. Både Gretas och belackarnas budskap bör granskas, migrationsfrågorna skulle också ha diskuterats nyktrare. Till exempel.

Visst har det smugits in aktivister i intervjuer som säger precis det som en redaktionsledning eller reporter vill trycka på, medan andra röster blockas. Det finns en hel del exempel på desinformation genom det sagda och osagda. I hela politiska skalan av tidningar, stora som små. Kirkegaard, själv präst och journalist, sa några sällsynt salta ord om journalistens effektiva möjligheter att ljuga med stort genomslag. Det som skrivs och sägs bör prövas.

Och ändå. Jag vill vara väldigt långt ifrån Trumpland där Vita huset nu ska blocka några närgånget granskande tidningar som rör i ledarens kända ostädade hörn. Bara de av presidenten godkända blir kvar. Skrämmande.
Det är olyckligt att fördelningen på politisk hemvist i mediasfärens nyhetsredaktioner är så ojämn i Sverige, men tänk om vi bara fick läsa artiklar av dem som håller med och hyllar oss? Tänk om bara de som håller med mig skulle intervjuas? Vad blir det för verklighet, vad skulle det göra med oss i förlängningen? Vilka styr oss i en sådan monokultur, och vart?

Idag har vi starka krafter som utifrån jobbar på att bryta ner tilltron till journalistik och nyhetsförmedling i allmänhet. Man vill fylla tomrummet med något annat när vi stängt av eller börjat lyssna till färdigtuggade enkla budskap istället för att pröva det vi hör. Det kan vara lätt att gå nedbrytarnas ärenden utan att fatta vad vi gör. Gör vi det medvetet är det förfärligt.
Vi måste verkligen vara på vår vakt här. Den journalistiska friheten ska hyllas och värnas, yrket hör till de viktigare för ett demokratiskt samhälle. Det räcker inte med någon sorts kommunikatörer. Inte med bara ”godkända” kanaler.

Vi måste hålla stånd mot filterbubblornas förenklande fördumning.