Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: uppståndelse

Påskdagen

Av , , Bli först att kommentera 4


”På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: ”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” Då kom de ihåg hans ord.”
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭24:1-8‬ ‭

En sockerdöd

Av , , Bli först att kommentera 9

Härom dagen slutade jordelivet för en gammal vän. En handens och handlingens man, aktiv på jorden och med hjärtat i himlen. En 95 år gammal pojke med livligt och varmt känsloliv. Det var rätt ofta man fick en kram när det på slutet blev längre mellan mötena.

Sjukdomstiden blev kort, en knapp vecka på sjukhuset med få medvetna dagar. När jag ringde hans ungdoms hustru sedan 70 år, 90 år gammal, så blev samtalet inte riktigt som väntat. Det var samma vänliga och positiva röst som jag minns sen min barndom. Orden när jag kommenterade hans död var däremot oväntade. ”-Ja, vi är så glada att han fått flytta hem!”.

Jag har ett foto från mitt sista besök hos det gamla paret, där de soligt leende håller om varann. Fulla av tillförsikt och framtidshopp. Det känns inte riktigt att lägga ut det, men fint är det.

Det måste vara en sån här avslutning som Luther kallar ”en sockerdöd”.

Mer påsk

Av , , Bli först att kommentera 10

På våra breddgrader finns inte många blommor att fotografera utomhus än, men det fanns några vid gårdagens korta promenad. Visseriligen inte vildväxande, men i alla fall blommor som hör till årstiden. De bor egentligen inomhus, men i fick smaka på solljus och friskluft en stund i går.

Påskliljorna, både de större och de mindre, är tidiga. Kommer ofta i påsktid, som en påminnelse om påskens huvudperson som var först ut ur graven. Han kallas i Romarbrevet 8:29 för "den förstfödde av många bröder". Som jag tror och förstår Bibeln är det Guds vilja är att vi ska komma till honom, leva med honom och en dag följa honom ut ur fängsel, stängsel, död och grav. In i hans himmel där döden inte finns. Många ryser, fryser eller skrattar åt tanken, men än är det tillåtet att tro så.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uppståndelsedag

Av , , 10 kommentarer 7


Idag väcktes jag av sång, första gången. Människor i olika åldrar sjöng om Jesu uppståndelse. Det blev en bra morgon, trots förkylningen.

Kristi uppståndelse flyttade vilodagen i kristenheten, och så småningom i mest hela världen, till söndagen. Den ”första dagen” i Bibelns tideräkning.

På ryska betyder ordet för söndag, ”voskresenje”, ungefär uppståndelsedagen. Jag gillar verkligen att alla i den avsomnade Sovjetstaten, med sin totalitära ateism och ofta hårda förföljelse av kristna, fick påminna om Jesu uppståndelse varje gång man sa ”söndag”. 🙂

Ta gärna tid att läsa Johannesevangeliet, kapitel 20.

Att bära en vän till graven

Av , , 9 kommentarer 10


Mitt i stilla veckan och inför försoningens och uppståndelsens helg ska jag följa en vän till graven.

Jag har skjutsat honom många mil sedan 1981 när vi lärde känna varandra, nu ska hans kropp göra en kort resa. Som jag tror har själen redan gjort en resa till en mycket bättre värld.

Efter begravningen kanske jag skriver mer om honom. På ett sätt var han väldigt bräcklig, men han hade kontakt med den starkaste. Han blev aldrig vad han velat bli, men han var alltid och överallt ett vittne om att det finns en Frälsare som dött och uppstått och ensam är Vägen, Sanningen och Livet. För alla människor.

Han var en ovanlig och sällsynt man. Jag känner mig mycket hedrad att få vara med och bära hans kista. Jag ska göra det med saknad, men egentligen inte med sorg.

Hemkommen från påskfirande. Ljuvligt fint…

Av , , 6 kommentarer 3

Från mobilen

Hemkommen från påskfirande. Ljuvligt fint med milt aftonsolsken och delvis framtinade grusgångar. Snön har börjat sjunka ihop och markera underlagets lägstapunkter. Det är vår på gång och det är påskdag. Vi har blivit påminda om att döden är besegrad och hos honom som besegrade den finns löften om frid och framtid. Just nu känns det väldigt bra.

Jag ville till graven

Av , , Bli först att kommentera 3

Med yllerock, halsduk, handskar, ful mössa och hosta gav jag mig iväg till graven där stoftet av mitt livs pappa ligger. Hoppas jag inte "gjorde in mig" och permanentade den här sega förkylningen ännu mer.

På pappas, farfar och farmors sten står det två texter. Längst upp början på pappas favoritbibelord Efesierbrevet 1:7 i äldre översättning. "I honom har vi återlösningen genom hans blod, syndernas förlåtelse, efter hans nåds rikedom".

Längst ner på stenen början på en sång han skrev och som ibland sjungs just vid begravningar: "Döden är inte det sista". Den sjöngs också vid hans.

Gravljusen har sedan länge blivit en svensk tradition. Från början en katolsk sed med en annan innebörd än den idag har för de flesta sekulära eller kristna svenskar.

Ljusen har blivit ett uttryck för att hedra och minnas. Ursprungligen för grumliga tankar om att de döda denna dag fick ledigt från skärselden och behövde lite ljus och mat. Skärselden är enligt min övertygelse en mänsklig uppfinning som inte återfinns i Bibeln.

SvD-kommentar om nutida syn på Allhelgona m.m.