Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Våldsdåd

Sprängningar, påtryckningar och skrämsel

Av , , 8 kommentarer 13


Jag har länge tvivlat på att en majoritet av sprängningarna (många så helt mål- och meningslösa) är ”gängrelaterade” i vanlig bemärkelse. Skjutningarna är däremot en del av kriget mellan knarklevererande ligor. Där ser man en mening ur de samvetslösas perspektiv.

Ibland kan man ana syften när sprängdåd drabbar restauranger och näringsverksamheter i gråzon, men varför skulle klangäng och allmänkriminella blåsa av slumpvisa sprängladdningar, ofta vid tomma fastigheter och kontorshus? Inget att vinna, men risk att upptäckas, åka fast och hindras i liv och kriminell karriär.

Var finns nyttan? Vilka tjänar på gagnlösa explosioner?
GW Persson och andra börjar nu tala om att många sannolikt görs av nationalistiska våldsinriktad grupper som vill piska upp motsättningar, hat, rädsla och en opinion någorlunda i deras riktning. De kan i sin tur vara stödda av krafter som inte smutsar ner egna händer, men vill trycka landet i en önskad riktning. Bilbränder i utsatta områden har förmodligen i huvudsak orsakats av unga arga nysvenskar, kanske AFA-liknande grupper ibland, men har ibland även avslöjats som försäkringsbedrägerier. Unga invandrare uppger också att det hänt att man erbjudits pengar av utländska journalister för att bränna bilar. Man kanske kan tjäna en hacka på att cykla ut med lite byggdynamit också.

I några länder göds bilden av Sverige som ett kriminellt, brinnande kaos. Den bilden är helt enkelt inte sann, inte i storstäderna heller. Det ökande antalet galenskaper och våldsdåd till trots. Ryssland och Kina tycks toppa svartmålningen. Det är sorgligt att de får så mycket aningslös hjälp inifrån vårt eget land. Ingen politisk makt och karriär kan vara värd att man hjälper till med denna nedbrytande verksamhet. Att man skrämmer människor med de ”snednationalistiska” hemsidornas skruvade, enögda bild av ett undergångsland där morden flerdubblas, automatsalvorna viner över gatorna och sprängningarna liknar dem i Afghanistan. Det är ju inte sant.

Vi har verkligen seriösa problem med utanförskap, utsatta områden och knarkbruk som gör några kriminella stormrika och extremt våldsbenägna, de flesta bara våldsbenägna och utnyttjade. Vi har människor som vuxit upp mitt i våld vi aldrig sett maken till, vant sig vid detta och som tappat respekten för liv. (Och så oerhört många fler som ser likadana ut, men som flytt för att undkomma vansinnet) Vi har problem med ett rättsväsende som ofta upplevs för tandlöst och på sina håll skolor som inte fungerat för sin målgrupp vilket medverkat till att unga, ofta invandrade, valt fel väg. Vi behöver fler synliga poliser med nya strategier. Vi behöver skarpare konsekvenser för dem som väljer kriminaliteten, tidiga insatser i utsatta områden och måste bevisa för så många fler att den kriminella vägen är den ultimata loservägen. Vi behöver få samköra register i rimlig omfattning för att stoppa dem som idag t.ex. har flera identiteter (inte bara vissa försvarsministrar) och kan plocka pengar man inte ska ha av sina medmänniskor. Det gäller även pursvenska gängkriminella knarkleverantörer som HA och andra som i överväldigande omfattning har visat sig ha orättmätiga bidrag som basinkomst som ger dem tid att vidareutveckla kriminaliteten. Vi kan inte ta emot och fylla på de utsatta, trångbodda områdena med människor i den omfattning vi gjort de senaste åren. Samhället måste inte minst i högre grad utbilda människor till jobb som finns och bli bättre på att styra i den riktningen. Vi behöver varje hederligt arbetande människa, oavsett ursprung. Så tror jag det är.

Och ändå. Bilden som många alt-right-sidor på nätet ensidigt trummar fram stämmer inte. Sanningar, halvsanningar och lögner processas till en enkelriktad, giftig och fördummande cocktail med en tes – allt ont i samhället är den stora invandringens fel och nu krävs enkla, resoluta lösningar och ett annat sorts ledarskap. En nationalistisk ”skränhöger” med skrämselagenda och oklara mål förtjänar inte stöd från någon. Definitivt inte från en konservativ som vill bevara det som fungerar, lyssna, samla och agera konstruktivt istället för att driva isär. Som vill ersätta eller förbättra det som inte gör det och inte vill se snabba, oöverlagda ”revolutioner” med lösningar alltför enkla för att fungera.

Sammanfattningsvis, det finns de som vill skrämma oss i sin riktning och vill vi ska bli ”nyttiga idioter” (Kolla Wikipedia). Jag tror sprängningarna till stor del kan vara en del av deras projekt. Något jag inte på något vis vill underlätta. Jag är tacksam för mitt Sverige, ett av världens bästa länder som jag vill vara med och ta hand om, skydda och förbättra så gott det bara går.

Olika reaktion på terrordåd

Av , , 2 kommentarer 19


På påskdagen, uppståndelsens dag, spränger ett drygt halvdussin mördare sig i småbitar och tar i snitt med sig åtminstone drygt 40 små och stora i döden. Antalet döda kommer säkert att överstiga 300. De lemlästade, fysiskt och psykisk skadade och de sörjande anhöriga räknas i tusental. Mördarna kan inte straffas i tiden, men man hoppas att möjliggörarna tas och får sitt jordiska straff.

När ondskan manifesterades i Christchurch på Nya Zeeland 15 mars där en mördare sköt ihjäl och skadade ett hundratal människor rent fysiskt och många fler med trauma och sorg reagerade vår statsminister kraftigt och fördömde dådet vid en presskonferens samma dag.
Den här gången räckte det med en tweet på Twitter.

Det kan finnas en delförklaring till skillnaden i reaktion just i det här fallet. 15 mars var regeringen, statsministern, riksdagsadministrationen och mediaapparaten i stort på plats kring riksdagshuset och Rosenborg. Eller i alla fall i Stockholm. På påskdagen var så gott som alla vitt spridda och all verksamhet på sparlåga.

Samtidigt är det en märklig tendens. Attentat och blodiga förföljelser mot världens mest förföljda grupp får ofta oproportionerligt små reaktioner. Det är mer än märkligt. Vad är det som styr? Den som vill orientera sig lite kring förföljelsen av världens kristna kan titta på Open Doors hemsida.

Det finns tid för regeringen och statsministern att räta upp sin reaktion på de blodiga barn- och vuxenmorden på Sri Lanka när man kommer tillbaka till jobbet i morgon. Man bör ta den.

Mörk, flerfärgad galenskap

Av , , 2 kommentarer 8

Terrorismens onda galenskap är ett gissel vi förmodligen får leva med. Några får dö av den. Samtidigt som vi fördömer och inom rimliga gränser försöker skydda oss mot den måste vi hålla i tanken hur oerhört mycket större risk det är att dö i trafiken, jämförelsevis. Sverige är fortfarande ett av världens tryggaste länder att leva i. Trots det som ändrats, trots det fruktansvärda som sker.

Idag har jag hunnit se flera tvärsäkra och bitvis riktigt obehagliga ord om gärningsmannen i Münster. Att det var en muslimsk terrorist var sjävklart för många.
Nu hette han tydligen Jens, var tyskfödd, psyksjuk och hade tidigare koppling till den extremnationalistiska miljön. Allt enligt tyska tidningsuppgifter som kan revideras igen.

Islamismen är ett hot att ta på allvar och som predikar den ska definitivt inte hjälpas till allmänna plattformar. De vinns inte med undfallenhet.
Nästa gång kan dådet vara utfört av antingen en förvirrad nolla som inte kan något om Islam, som Akilov från Drottninggatan. En slipad, religiöst välutbildad jihadist eller en bedagad Playboy som tror sig kunna ”sona sina synder” genom några riktigt sataniska gärningar.

Men det är inte säkert. De infödda rasistiska extremister som ibland vapentränas utomlands och då och då befinns samla vapen och sprängämnen för vem vet vad måste vi också hålla stenhård koll på. Så onödigt, så dyrt och så nödvändigt.

Idag har jag krävt av några på nätet att de ska ta tillbaka vad man reflexmässigt skrivit om ”skäggbarn” och ”muslimsk terror” i Münster. Några har gjort det.
Ondskan och galenskapen är flerfärgad och vi ska hålla oss till det som är sant.