…
Min bekantskapskrets är ganska bred och djup. Det är roligt och ibland väldigt praktiskt.
En och annan av mina vänner delar drag och läggning med Mulle Meck. En är en blandning av sagde Mulle och Pettson. En Findus har han också, utan svans.
Natten har delvis spenderats i hans verkstad och garage. Hans uppfinningsrikedom har än en gång löst problem och underlättat mitt liv.
…
I början på veckan begravs en av mina studiekamrater i ett grannland.
Jag har inte mött honom på några årtionden, men förra lördagen hittade jag hans foto vid förrådsröjning. Mindes och tänkte på honom och påminde Vår Herre om honom. Visste att han haft det svårt.
Ett par dagar efteråt fick jag höra att han dog då, på lördag.
Det är mycket som är märkligt.
…
En del åldringar håller ut.
Lämnade nyss en 150-årsfest i Byske som varat i sju timmar. En mycket trevlig fest med personer jag till stor del levt min ungdom med. Med någon även barndomen. Tre damer som man inte riktigt ser som de femtioåringar de är.
Det är något speciellt med vännerna som funnits med mest hela tiden. Som känner en väldigt väl, även ens fel och brister, men ser även de sidorna med ett försonligt sinnelag.
Idén att slå ihop en ”vänfest” var lika originell som rolig när man har många gemensamma vänner.
…
Blev glad flera gånger idag.
Jag brukar inte alltid bli glad av enkäter, särskilt inte dagarna då man fyller i några stycken. Idag öppnade jag en som ett universitet tyckte jag skulle lägga kring 200 kronor av Bjurholms skattebetalares pengar på. Tiden den skulle ta skulle kosta nästan så mycket. Den struntade jag i.
Enkäten jag blev glad över handlade om likabehandling och trygghet på Castorskolan, hur eleverna upplever läget. Det fanns förbättringsområden, bl.a. platser som kändes otrygga för några. Samtidigt var helheten väldigt glädjande. Att Internationella klassen upplevde situationen så bra var särskilt roligt, men helhetsbilden på skolan var att eleverna trivdes bättre och kände sig betydligt mer trygga än jag kunnat tro.
Målet måste vara att varenda elev ska trivas och ha det bra på skolan. Dit får vi sträva, samtidigt som vi gläder oss över att det känns bra för så många redan nu.
Jag tror en viktig sak på våra skolor är att vi vuxna i ännu större grad tar oss tid att se och kommunicera med eleverna. En bra ”skolanda” bygger trygghet och självkänsla och stärker förutsättningarna för bättre måluppfyllelse.
Jag gick mig en tur längs älven i Vännäsby i afton. I skymningen på vägen tillbaka signalerade en bil och när jag kom upp till kyrkan stod föraren där och väntade. En god vän från ett annat län, en som jag tänkt på några gånger de senaste dagarna och tänkte ringa. Han hade också tänkt på mig och varit inne på bloggen och tittat efter vad jag höll på med.
Han hade lite bråttom och det blev ett kort men glädjande möte med lite småprat och rekapitulering av livssituationen. För oss två som kristna också en påminnelse om att be för varann. En del svagheter delar vi nog, svårigheterna ser kanske lite olika ut.
På väg genom kyrkogården ner mot älven, upplivad och glad, knäppte jag lampan här ovanför. Det är stort med vänner, de kan vara som ljus när det skymmer eller är mörkt.
Jag skulle till älven för att se det stora gåssträck som landat där för en liten stund sedan. De brukar ofta hälsa på nedanför kyrkan i Vännäsby på sin vår- och höstresa. Själv stannar jag kvar och nöjer mig med att ta fram motorvärmarsladden ännu en gång.
Fåglarna som nyss trumpetade i halvmörkret var knäpptysta och osynliga när jag kom ner. Men vackert var det.
…
Det blev ett bra slut på arbetsveckan, även om tiden tog slut före arbetet idag.
På ett par dygn har jag fått uppleva att en granne kom med en massa kantareller, att bilmekanikern inte bara bytte det som skulle bytas, utan även tvättade bilen. (Som nog längtade efter det)
Idag när jag kom hem hade en annan granne hyvlat av stora delar av den gruvliga gräsmattan som var färdig för slaghacken redan innan regnperioden.
Det är fint att få ha sådana människor runt sig.
…
Huvva, så pinsamt. När jag kom fram till kassan på Ica hade jag inte plånboken med mig!
Som tur var jag omgiven av rätt människor. En vän stod i närheten med delar av familjen. Han uppfattade läget och erbjöd mig raskt att att låna en slant. Räddad!
Sen sa han något tänkvärt: "Säkra fordringar är bättre än kontanter". Jo, det kan ligga något i det. Den säkra fordringen har du kvar. Kontanterna försvinner snabbt.
…
Varit och fått hälsan, vanorna och ovanorna genomgångna idag. Onekligen intressant. Trots vissa krångligheter så måste jag säga att det allmänt känns väldigt bra. När man summerar vad man skrivit på sidorna om arbete, vänner och sociala kontakter i den digra 50-årskollen så känner man sig rent av förmögen.
Jan
Senaste kommentarerna