Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: vänstern

Sorgligt inslag på 1 maj

Av , , 2 kommentarer 23


Jag förstår inte hur V i Umeå på sin högtidsdag kan demonstrera tillsammans med Kommunistiska partiet och organisationen Revolution. Grupper fast och uttryckligt beslutna att använda vapen. Mot mig och många som kommer att stå i vägen för våldsamt införande av diktatur. (All diktatur – vare sig nazistisk, islamistisk eller kommunistisk) Partier som anser att sovjetdiktaturen är den hittills högsta formen av demokrati som världen skådat. (Kommunistiska partiets hemsida)

Nyss avslöjades en vänsterextremist med denna inriktning som arbetat inom försvaret. Han hade med andra bl.a. samlat på sig vitala delar till sex automatvapen, två kompletta, och fått tag i och gömt undan ett antal polisuniformer. Den väpnade revolutionen är inte bara vimsig nostalgi och tomt prat. (Mar)Drömmen odlas ännu i smala korridorer till höger och vänster. De borde få hålla sig där.

Problemen finns inte bara lokalt. På V:s EP-valsaffischer ståtar en ung man med AFA:s tröja bredvid Jonas Sjöstedt. AFA är också en revolutionär och våldsbejakande organisation inom autonoma vänstern som tagit på sig både misshandel och mordbränder. Affischen har inte dragits tillbaka.

Jag känner stor oro för SD:s arv och många sympatisörers inriktning och skrivningar, men med vad ska man jämföra dessa som V ska demonstrera med? De som bejakar vapenvåld och uppmanar medlemmarna att förbereda sig på ”striden”.

Om man vill avskaffa demokratin med vapen och hyllar kommunismens värsta mördare, hur stor skillnad är det då i praktiken mot NMR och andra våldsbenägna nazistgrupper från avgrunden? Medlen är desamma och historien visar att dödligheten över tid var ungefär densamma. Kommunismen kunde hålla på längre och lyckades döda fler.

Jag är förvånad och sorgsen över att så många tycks ta det så lugnt.
Sen finns de som gläds. Alla som ur olika perspektiv önskar ökad polarisering. Jämfört med våldsbejakande revolutionärer tycker många kanske att andra faror inte verkar så farliga, ändå.

Har du inte gått med i ett demokratiskt parti än så är det hög tid. Demokratin är definitivt inte självklar. Själv valde jag Moderaterna.

Stukade fördomar

Av , , 5 kommentarer 9

Var idag på lunch hos mamma med Agneta, några jämnåriga och några som är lite äldre.

Den äldste gästen har ett formidabelt minne och berättade något som hänt min pappa Tore Nilsson någonstans i mitten av hans 21-åriga riksdagstid. Det var under de stormigare demonstrationsåren och pappa hamnade i något läge inför en grupp yngre vänsterradikaler som visste att han var moderat ledamot.

En lite yrare ung kvinna for ut mot honom och hånade honom för att aldrig ha arbetat med sina händer och inte veta vad arbete var.

Småbrukarsonen upplyste henne om att han både arbetat som skogsarbetare och dikare och frågade henne om hon själv hade arbetat med sina händer. Hon var så pass ärlig att hon dämpade sig och erkände att hon aldrig arbetat alls. Den unga akademikern kom från en välsituerad familj med höga ämbeten, mamman är för övrigt ett hyfsat känt namn och har haft en rad av riktigt höga poster.

Jag hade velat se den där situationen, jag gillar när vänsterfördomar och vänsterinbillningar ryker all världens väg. I stort som smått. *s*

Nu dras ett streck

Av , , 12 kommentarer 8

På Monica Wahlströms blogg skrev jag igår en kommentar där jag har en tanke om  skillnaden mellan S och V i synen på att gripa in i minoriteten när man själv sitter i majoritet.

Kommentaren fick Andreas Jansson att tända till och beskylla mig både för att vara en arg, inträngd och låg människa och att bespotta honom för att vara kommunist. Det har jag inte gjort. Arg var jag inte heller och jag känner mig inte inträngd. Så här skrev jag:

"Jonas och Andreas, jag är inte så förvånad över att ni öppet applåderar att vänstersidan går in och "designar" oppositionen som man finner för gott. Det finns väl som en tradition i kommunismen där ert parti har sina rötter? Med detta inte sagt att ni bekänner er till den, det vet jag inget om."

Den demokratiska traditionen inom socialdemokratin är välkänd och stark, därför reagerar man i regel också när partikamrater gör lagliga, men ytterst tveksamma, interventioner i oppositionen när man själv sitter i majoritet. Sådana dubier hörs inte av i V, vilket kan ha att göra med graden av demokratisk tradition. Det var mindre än fem år sedan Lars Ohly slutade kalla sig kommunist.

Jag har goda vänner i V som jag har mycket stort förtroende för, men jag har också mött vänsterpartister som fortfarande kallar sig kommunister. Den ideologin har gjort världen och människorna stor skada och fortsätter att göra det ute i världen.

Jag har varit i flera tidigare kommunistländer, både före och efter "murfallet", och för mig är det inte så stor skillnad på konsekvenserna av den ideologin och nazismen. En skillnad är att kommunismen hunnit mörda så många fler. Jag har själv träffat sådana som både fängslats, torterats, spärrats från skola och jobb och förlorat vänner och anhöriga på grund av kommunismen. Jag kommer att fortsätta vara både antinazist och antikommunist.

Jag hoppas och tror att Andreas vill vara demokratisk socialist och inte kommunist och tillskriver honom därför inte K-etiketten.

Nu håller debatten om situationen i Vännäs att dra iväg alldeles väldigt och därför gör jag en paus i den. Kanske t.o.m. sätter punkt.

 

Nya tider i Vännäs

Av , , 30 kommentarer 13

Jag brukar gilla när det händer saker och det gör det nu.

Tyvärr är det som sker inte glädjande. Hade inte väljarna i Vännäs gett Moderaterna så starkt stöd hade det personligen varit oerhört frestande att göra rejäla omprioriteringar.

Den förändring som tycks vara på gång i Vännäs är så pass påtaglig att få anar det. Man måste nog ha tagit del i det inre politiska arbetet för att fullt ut inse hur stor den är. Den samförstånds- och samverkansinriktade politiska miljön i kommunen håller på att ersättas av något helt annat.

Moderaterna i Vännäs har verkat i Alliansens anda. Vi vill se utanför den snäva partipolitiken och ta ett långtgående ansvar för samhället. Förankrade och förenade i ett gemensamt borgerligt alternativ. Här delar vi ståndpunkt med Folkpartiet och Kristdemokraterna och trodde att vi hade med oss även Centerpartiet.

Vi har haft ett gott samarbete med "allianssystern" C, men har inte förstått var man velat i förhandlingarna efter valet. C har varit benhårda på att FP och KD inte kan ha viceordförandeposter i nämnderna med bara två mandat. Trots att det med C:s medverkan förekommit i åtta år. För oss i M har Alliansens gemensamhetslinje varit vägledande, den som gett  C fyra ministerposter. Två för varje 3 % i nationellt väljarstöd.

Förr var C i Vännäs större än M, FP och KD tillsammans. Nu har man backat 25 %, men stärks i kommunstyrelsen med en utökad kommunalrådspost. Vi var alla överens om att rösta på C-kandidaten till den posten när det till slut stod klart vem det blev. På senaste fullmäktige föreslog jag att Åke Sandström skulle väljas till KF:s vice ordförande. M, FP och KD blev också, trots att C bröt samarbetet och därmed flyttade en handfull poster till S-V-MP, överens om att rösta på deras kandidat Ulf Eriksson som kommunalråd 2.

Att C-ledare i det läget utdelar ett ytterligare dråpslag mot samarbetet genom att söka stöd hos S för att också lägga beslag på alla viceposter är inte småpotatis. Jag har hört även centerpartister uttrycka förvånad besvikelse över agerandet. Möjligheterna till egen profilering ökar kortsiktigt, men jag tror man spelar för högt även om man skulle ha ett så begränsat perspektiv.

Hur S tänker när man nu har lovat att gå in och rösta med C övergår mitt förstånd. Särskilt med andra S-övertramp i minnet. Man upprepar C:s ord att partier med två mandat "av respekt för valresultatet" inte kan ha viceposter. Däremot anser man det tydligen respektfullt mot samma valresultat och att mot vedertagen praxis klampa in i borgerligheten och rösta ner dess majoritet för att ge rubb och stubb av tunga poster till C.

Moderaterna har från låga nivåer ökat med ca 50 % till 13 % och 4 mandat. Centern har minskat till 17.5 % och 6 mandat. Vi i "Triangeln" har totalt 24 % och 8 mandat. Socialdemokraterna motiverar sin intervention med att Moderaterna är "huvudfienden" och C står dem närmare. Det har sagts mig av människor jag respekterar högt, har samarbetat och trivts bra med, och som annars har uttryckt att kommunpolitik är 95 % kommun och 5 % partipolitik. Socialdemokrater som storfröjdas över det här dribblandets långsiktiga konsekvenser har sagt mer, men det behåller jag för mig själv.

Jag har tidigare mött flera kommunbor som uttryckt stolthet över samarbetet och den relativt rena politiken i Vännäs. Jag har delat den känslan och det har underlättat i arbetet att värva nya politiker. Nu har inte minst Vännäs majoritet ett stort ansvar för att bilden krackelerar.

Både S och C hävdar, med samma ord, att Moderaterna "haft chansen", men gett bort möjligheten till inflytande. Det är sant att vi vid ett tillfälle under förhandlingarna erbjöds två av viceposterna. Detta till priset av att FP och KD nästan krossades, liksom allianstanken.

Vi kan anses vara "för lite politiker" när vi inte tog vad vi  kunde utan hänsyn till helheten. Vi menar oss nog istället vara tillräckligt "mycket politiker" för att under förhandlingarna hålla fast vid allianstanken och vid åsikten att Vännäs behöver ett gott arbetsklimat mellan krafter på politiska plattformar i alla partier. Idéerna behöver brytas mot varandra i en positiv anda, inte i en negativ, småskuren och partiegoistisk.

Det är tio dagar kvar till valfullmäktige. Kontakta gärna politikerna som sitter på ditt uppdrag. Vännäs är för viktigt och värdefullt för den här utvecklingen.