…
New York har sitt berömda ”Flatiron”, den smala gamla byggnaden som till formen liknar ett antikt eldvärmt strykjärn.
Vid morgonpromenaden i morse såg jag att Stockholm också har ett liknande strykjärn.
Etikett: vardag
Vi börjar med KS
…
Idag är det kommunstyrelse i Vännäs, inte direkt det tyngsta som skådats. Men man har lärt sig att inte beräkna tidsåtgången bara efter dagordningen. Man vet aldrig riktigt var debatterna drar igång.
För övrigt följer hösten det normala mönstret mitt i allt nytt, ovant och spännande. Med alla människorna som samlas följer också en inte oäven mängd bacillusker och virus. Här hemma har vi också fått vår del, men tänkte hålla oss på benen efter en i stort sett däckad helg.
Ligger efter i sådant jag tänkt skriva, men kommer kanske ikapp. En sak är mycket viktig och allvarlig, både för enskilda och för samhällets olika administrationsnivåer. Den ska jag skriva om i veckan, om inte annat.
Experterna
…
Resan genom livet och semestern fortsätter. Just nu är vi i kungliga hufvudstaden, en riktigt trevlig sommarplats, på sitt sätt. De som förknippar den med stressigt arbete håller inte med. Möda och bekymmer kommer man inte undan, men i detta nu är tillvaron tämligen stressfri.
På tal om möda och bekymmer föll ögonen på en av kvällstidningarnas löpsedlar.(Har inte lyckats få bilden stående)
Jag la varken pengar på tidningen eller energi på att söka artikeln i mobilen, men funderade lite på de där experterna. Hur blir man lyckoexpert, tro? Vore nästan intressant att träffa dem. Har de alls möda och bekymmer, lyckoexperterna?
Gissar att det här är ett typiskt ”sommarlöp”som tas till när det lilla antalet arbetande journalister inte hunnit få fram tillräckligt mycket från Almedalen eller de delar av Sverige som ligger därutanför.
Blandade känslor
…
När man upptäcker att man under en särskilt hetsig vecka med lång arbetsfredag förväxlat datot på lördagssammanträdet knappt 20 mil bort och man är ledig.
När man samma kväll känner den lågintensiva långtidsförkylningen blomma ut och gripa tag i huvud, hals och luftrör.
Det går an att vara ledig, men just nu inte att vara sjuk.
Olika slags fredagsmys
…
Med säsongens första adventsmusik på lagom husuppfyllande volym fredagsmyser vi med röjning i huset. Det var tolv dagar sedan den senast lediga för min del och frun har haft en intensiv studievecka och det är inte utan att det syns.
Hon har fått tillbaka första rapporten på specialpedagogprogrammet och utan att avslöja hur det gick kan jag säga att hon skiner ikapp med adventsljusen. Hon hade räknat med att få fila lite till på den under julhelgen.
Av okänd anledning, kanske tacksamhet, kommer jag att tänka på Stig Dagerman. Eller en av hans strofer. Den som dök upp i pappas biblar ibland, av alla ställen.
”Jorden kan du inte göra om,
stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra,
en annan människa väl.”
Alla har inte fått vad du och jag har fått, på olika sätt.
Nu ropar hon inne i rummet att jag femminutrat tillräckligt så det är väl bara att dra igång igen.
Återkommer kanske.
Arbetsvecka nu? Nää…
…
Nu skulle jag vilja ha helg. En sån där helg utan uppdrag och förpliktelser. Faktiskt utan 50-årsfirande också, hur trevliga sådana än kan vara. Det känns faktiskt mindre lockande med ny arbetsvecka just nu, fast det är roligt att arbeta.
Vi är i alla fall mycket nöjda med dagens innovation på temat ”gör av med visst mat- och snacksöverskott på smidigt vis”. De som vill ha tips kan fråga irl hur man kan göra.
Att odla nidbilden
…
Efter en lång dag och en sen middag på egen hand har jag intagit mjuksoffläget med mobilen som bloggverktyg. Tämligen trött ser jag fram emot att frun ska komma hem och fylla huset med liv. Har under tiden hunnit läsa några ”slowfood”-artiklar av typen som sällan blir lästa under arbetsveckan.
I en av veckans VK-ledare skriver Ola Nordebo några kloka ord om att ”odla nidbilden” av motståndare.
Att göra det är inte ovanligt och inte heller alldeles ofarligt. Det kan i extrema fall bli våldsamma galenskaper som drabbar den man förfalskar bilden av, det visar historien. I vardagssammanhangen blir resultatet kanske ”bara” en defensiv och icke-kreativ miljö där det sällan blir medlut och medvind och många positiva drivkrafter förtvinar och uteblir.
Odlar man snedvridna karikatyrer finns också alltid risken att man själv tappar förtroende och legitimitet. Det kan bli så att den man hett eller vanemässigt vill svärta ner vinner sympatierna när folk reflekterar och jämför vad man hör och ser.
Jag har sett skit kastas åt olika håll och har kastat själv. Resultatet har på sikt aldrig varit värt mödan och den kvardröjande lukten från fingrarna.
Bytte sida
…
Att en vardag ha hunnit både laga mat och äta den redan vid femsnåret, det hör inte till vanligheterna.
Det beror på att jag idag bytte sida, från tjänsteman till politiker. Det var barn- och utbildningsnämnd i Vännäs och vi nyttjade inte dagen till riktigt sista minuten.
Det fanns flera intressanta ärenden och beslut som innebär förbättringar på flera områden, men få divergerande meningar.
Efter maten såg jag fram emot en lugn kväll med hyfsat tidig träning, men då hade jag inte tagit in min lagvigda i beräkningen. Eftersom jag är herre i mitt eget hus har jag beslutat att göra som hon säger och hänga med på hälsoföreläsning kl 1830. Det hade jag inte hunnit en vanlig dag, inte en matlagardag i alla fall.
En händelserik dag
…
Det blev i alla fall en sen promenad innan dagen var slut. Hade tänkt hinna lite inomhusträning, men frisk luft är inte heller att förakta.
Haft en intensiv dag med några viktiga möten av olika slag och alldeles för många timmar i telefon. Morgondagen blir något lugnare, så vitt jag vet.
Ligger lite efter med ett antal uppgifter och nu är det löftesstopp. Ska inget mer lova innan det skett en del "leveranser".
Åtdragen handbroms
…
Du vet hur det känns. Du växlar, från ettan till tvåan, då du känner i ryggmärgen att handbromsen ligger på. Det rullar inte lätt i frikopplingens ögonblick.
Nu för tiden lyser det ju lampor, men det gjorde det inte i min första bil. Den blå PV:n med den omisskännliga doften av just PV, utblandad med Wunderbaum.
Ungefär så känner jag mig just nu. Inget med Wunderbaum, men handbromsen är åtdragen och det rullar inte som det brukar. Man känner det tydligt när det lugnar av. Frun är redan golvad och jag hoppas att jag slipper följa efter. Jag har haft mina omgångar i höst, tycker jag.
Jag har i alla fall lagat middag åt oss och hon har gjort mig sällskap vid bordet. Vi har egentligen inte tid att vara sjuka nu. Mellan dagens politik (ksau och Liljaskolans styrelse) och middagen hade vi en lovande anställningsintervju per telefon med en som söker jobb inom Agnetas ansvarsområde. Vi tog den från sängen där Agneta låg nedbäddad.
Sånt är nog ovanligt.
Senaste kommentarerna