Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: veterantraktordagen

De drivande

Av , , Bli först att kommentera 9

Veterantraktordag 015

Det blir i regel inget om det inte finns några eldsjälar som gillar att gå utanför det som är invant, riktigt klokt och lagom – särskilt när det gäller landsbygden. Här finns två sådana ”drivare”. Olof Alfredsson från Näsland på Öreälvens östra sida och Stellan Olofsson från Näsmark på västra sidan. Entreprenörer, entusiaster och underhållare på olika vis. Olof är dessutom inte lite av historiker. Det ska väl sägas direkt att det nog inte blivit någonting om det inte varit för tålmodiga och duktiga fruar, familjemedlemmar och dussintals andra medhjälpare och verkställare. Resultat kräver både visionärer, pådrivare och träget samarbete.

Stellan Olofsson till höger är mannen bakom lastbilsutställningen Näsmark Thropy som i år gick av stapeln för ett par veckor sedan. Utställningen på hans åkrar gör att åkare från hela Sverige söker körning till norra Sverige så att man kan vara i Näsmark när det bär till. Det kommer fler besökare än som finns i hela Bjurholms kommun till vardags. Så pass många fler att själva Noliamässan ligger i lä när man räknar besökare i relation till kommunens storlek. 😉

Olofs veterantraktordag är lite beskedligare i omfång, men har också blivit en tradition dit många kommer för att uppleva det som varit. När jag åkte därifrån pågick hässjningen för fullt i ett hörn av området medan pojkar som var en tredjedel så gamla som en del av traktorerna de körde plöjde för fullt.

Veterantraktordag 056 - Kopia

Jag hörde att det pågick hästkörning i skogen ganska nära intill samma dag. Varför inte slå ihop verksamheterna? Man kan dra folk till varandra, handla mat och fika på samma ställe, och minnas ännu mer. De som aldrig upplevt dessa tider kan få ännu mer att fundera på. Det finns säkert markområden så att man kan hålla de mest bullrande maskinerna och hästarna hyfsat åtskilda.

Veterantraktordag 025 - Kopia

Från femtiotalet

Av , , Bli först att kommentera 6

Veterantraktordag 062 - Kopia

En BM 10, en av de svensktillverkade traktorerna som bidrog till att hålla hjulen igång och maten på Sveriges bord årtiondet efter kriget. På den tiden, och med dåtidens nära erfarenheter, hade det varit en otänkbar mardröm att landet bara fick fram knappt hälften av maten som behövdes.

Då, nu och kanske sedan

Av , , 4 kommentarer 10

 

Visst ser första bilden lite nutida ut, mitt i det gamla? En Grålle från 50-talet, föraren också gissar jag, och så barnstol och passagerare från det nya årtusendet.

Lite fascinerande är det. Traktorn kördes kanske av en 45-årig bonde när den var ny. Då var han (mest troligt var det en han) född kring 1910. Lillparveln som övervakar jobbet från sin upphöjda position skulle kunna få leva till 2110 om världen skulle stå. Ekipaget på bilden skulle med det lite långsökta synsättet kunna spänna över en tidsrymd på 200 år. Ungefär en tiondel av tiden från Kristi födelse.

 

En lite äldre sak från Västra Vänfors. Jag tänker inte på Henry, utan traktorn. Tillverkad och köpt 1924, redan då med punkteringssäkra däck.

Ingen elektronik, inga airbags. Notera vägjärnen på drivhjulen som gjorde det möjligare att köra på väg, men närmast omöjligt på åker.

En liten glimt från Veterantraktordagen i <näsland. Blir kanske fler.

Jens-Rickard

Av , , Bli först att kommentera 8

Vid tvåtiden idag hörde jag röster och fötter ute i foajén till expeditionen och på ett ögonblick vällde det in ett litet gäng piggögda femmor som hört att dt saknades lärare och jag skulle ha brännbollen. De undrade när.

En av grabbarna frågade om jag inte hade varit på veterantraktordagen i Näsland. Jo, det hade jag ju.

"-Det är jag som äger Jens-Rickard", sa han. Jag svarade att jag hade bilder på honom och startade datorn. Vi hade 20 minuter kvar till "avslag", eller vad man säger när det gäller en brännbollsmatch.

Jens-Rickard blev en av traktordagens huvudpersoner, eller vad man nu säger när det gäller en kalv.

Jens-Rickard var en väldigt social och trevlig typ som tycktes gilla människor i alla åldrar och ävenledes hundar. Det var lite tjuren Ferdinand över honom, men han verkade vara mer inne på människor än blommor.

Ferdinand, förlåt, Jens-Rikard gjorde en massa glada krumsprång när han inte stod och luktade på händer och folk som ville klappa honom.

Den vederbörligen EU-registrerade tjurkalven pussades även en del med valhunden som han brukar träffa hemma på gården.

Däremot sket han i att skita, trots mycket mat och vatten innan tävlingen. Det var ju så mycket att lukta på. Några som satsat på olika rutor mumlade om Purex och katrinplommon, men det var bara att vänta. Jens-Rickard sköt upp det där en stund, och vem hade inte gjort det med så mycket åskådare. Innan vi gick hem gjorde han det på ruta elva.

Han var en kul prick, liksom sin husse.