janeaxelsson

På gång med Jane möter Blomstras grundare Delia Zadius

Av , , Bli först att kommentera 0

Delia 3.0

Jane och Delia under ett regnigt gåmöte längs med älven.

____________________________________________________

Delia är en ung kvinna med utländsk bakgrund som driver ett assistansbolag i snabb tillväxt. De två senaste åren har omsättningen mer än dubblerats och överstiger nu fyrtiofyra miljoner. Och i Delias visioner finns fler bolagsbildningar runt hörnet, följ med på ett spännande möte med en drivande kraft att räkna med.

Flykten från Irak och kylan som mötte i norr

Delia kom till Sverige som 12-åring tillsammans med föräldrar och sju syskon. Då hade familjen redan bott några år i Irak sen de flytt från iranska Kurdistan. Det var en välplanerad flytt då de var kvotflyktingar på grund av att pappan varit politisk aktiv. De lämnade fyrtio gradig värme och landade i Luleå i april 1999.

-Det tuffaste var att klara av kylan, men den vita snön var vacker och man fick lust att äta av den, minns Delia.

Några år senare blev Umeå bostadsort när de äldre tvillingbröderna skulle börja gymnasiet.

-Ambitionerna var högt satta med målet att bröderna skulle bli läkare och i Umeå fanns privatskolan Minerva som ett steg på den vägen, berättar Delia.

Hon tillägger också att idag är majoriteten av syskonen akademiker. Hon själv saknade dock motivation och hoppade av gymnasiet.

-Men nu har jag läst in basämnena på Dalkarlså folkhögskola och jag har sedan dess regelbundet skrivit högskoleprovet.

Drömmen om att starta eget

Det har alltid funnits en dröm hos Delia att starta eget inom vården, efter en uppväxt med en pappa som förlorade sitt ena ben på grund av en krigsskada. Första jobbet var inom hemtjänsten men där fick hon sparken när hon tappat bort schemat. Men motgången avskräckte inte Delia som istället ordnade en referens genom chefens chef. Hon kom till ett privat assistansbolag och blev där kollega med Peter Sundbom som är jurist. Under en fest sa hon till Peter, mest på skämt men ett uns av allvar:

-Vill du starta bolag med mig?

Han replikerade vid det tillfället ”aldrig i livet”. Men åren gick och så småningom gjorde dåvarande arbetsgivarens värderingar att de gick skilda vägar. Och när Delias brukare och kund gått bort hade beslutet mognat fram.

-Jag blev uppmuntrad av flera i omgivningen att satsa. Och jag vill starta företag för att skapa jobb, berättar Delia med glöd.

Hon ringde till Peter, som då befann sig på smekmånad med sin fru, och två veckor senare kunde de mötas och börja smida planer för företagets grundande.

 Att skapa en kultur

Den första tiden efter uppstarten av Blomstra tyckte Delia var särskilt tuff av flera olika anledningar.

-De flesta vände sig till Peter som är man. Men jag insåg att jag som ung kvinna helt enkelt måste ta tjuren vid hornen och visa vem jag är och vad jag står för, säger hon.

Delia belyser vikten av att skapa en kultur med bra värderingar när man utvecklar sitt företag. Och kulturen är något som medarbetarna kan bära med sig i andra sammanhang i samhället.

-Jag är mån om att se människan och bemöta med värdighet och respekt. Ingen ska vara offer för sin situation, fortsätter hon.

Hon berättar med entusiasm om att entreprenörskapets uppsida är att kunna förändra och att göra det i handling.

-Vi skapar själva det samhälle vi vill ha. Och jag vill kunna bidra till att världen är lite bättre när jag lämnar den, uttrycker Delia.

Hon glider osökt in på ett annat område hon brinner för. Hon önskar nämligen att alla ska få en andra chans. Hon är en förebild som coachar och inspirerar långtidsarbetslösa att slussas tillbaka in i arbetslivet och därigenom känna en mening med tillvaron och att bidra.

-Jag tror på människans förmåga, och att man kan ge ansvar och ställa krav, och sen följa upp, säger hon.

När hon talar om entreprenörskapets nersida kommer hon in på att det är en svår kombination med satsning på familj och barn då arbetsveckan rör sig om långt mer än fyrtio timmar i veckan.

-Jag känner ibland att ansvaret kan kväva mig. Då vet jag att jag måste delegera, säger hon klarsynt.

Nätverket i vardagen

För Delia finns inte direkt någon namngiven förebild, men hon inspireras mycket av andra företagare som vill förändra och som jobbar hårt och målmedvetet. Det finns inte heller någon annan egen företagare i släkten.

-Men jag har min bror som driver Gröna Älgen och Ruccola.

Hon berättar att hon finner ett stort stöd från sina föräldrar och syskon. En ledstjärna är att aldrig vara helt nöjd och vetskapen om att man själv kan skapa sitt liv och påverka dess inriktning. När det finns utrymme för fritid är umgänge med familjen central.

-Min mamma lagar gudomlig mat, och om jag inte äter den blir det mest att äta ute, berättar Delia och konstaterar att matlagning inte är hennes starka sida.

Träning är ett sätt för henne att fylla på med energi, ett annat att försöka se alla Umeå FC´s matcher. På sin födelsedag i somras vandrade hon Skåneleden och bodde på B&B. Även vandring i Årefjällen finns som återkommande destination. Med tanke på att flera olika affärsidéer finns i Delias huvud så tror och hoppas jag på att vi kommer att få se ännu fler företagsetableringar signerat Delia Zadius.

Fem snabba med Delia:

”I mitt nästa liv”: Då ska jag läsa ekonomi och jobba på bank….(jag har inget siffersinne).

Laster: Kaffe och Laphroaig (rökig whisky), även om väninnor dricker rosévin.

Passion för: Att besöka olika kyrkor och uppleva atmosfären. Favorit i Storlien.

Religion: Troende i zoroastrism som är den ursprungliga religionen i Kurdistan.

Aktuellt: Delia är nominerad i HM Konungens pris som Årets Pionjär med regionfinal den 18e september och prisutdelning på länsresidenset.

Bli först att kommentera

På gång med Jane möter Algoryx grundare Kenneth Bodin

Av , , Bli först att kommentera 0

Bild Algoryx

Algoryx grundare Kenneth Bodin i gåmöte med Jane Axelsson en solig sommardag.

_________________________________________________________________

Sverige har nyligen nåtts av beskedet att Wallenberg-stiftelserna gör sin största forskningssatsning någonsin, och Umeå Universitet blir värduniversitet med 660 miljoner till forskning inom AI, artificiell intelligens. För att bli framgångsrik inom AI behövs effektiva simuleringar och inom detta område ligger Algoryx i framkant i världen med sin spetskompetens. Men idag kom Kenneth Bodin, en av Algoryx grundare, inte undan med att simulera utan han fick allt promenera på riktigt med mig.

Motstånd och fördomar som sporrar

Kenneth växte upp i Skivsjö som ligger i Vindelns kommun. Han är enda barnet i en arbetarfamilj och första skoltiden var i en ”byaskola”. Tidiga förebilder som Kenneth tog intryck av under sin barndom var familjen Olsson som härstammade från Skivsjö men bodde i Uppsala och tillbringade somrarna i byn. Sonja Olsson var lärare och kunnig i det mesta. Vuxne sonen Jan arbetade på Försvarsdepartementet och blev chef för Styrelsen för psykologiskt försvar. Dottern Monika arbetade på svenska ambassaden i Warszawa när Solidaritet bildades och blev början till slutet på öststatskommunismen.

-Jag minns att jag blev så fascinerad av all kunskap de hade om världen. Att prata med dem var på nåt vis som att se på TV. De tog världen till byn. Det väckte en nyfikenhet hos mig, berättar Kenneth.

Teknikintresset föddes genom de kemi- och elektroniklådor som han fick av föräldrarna.

-Jag experimenterade om jag kunde spränga sönder halva köket och störa ut grannens TV, säger Kenneth.

Efter avslutat högstadium i Vindeln styrde han kosan mot Umeå när valet föll på tekniskt gymnasium. Ett möte med en fördomsfull studievägledare fungerade mer som en sporre för Kenneth, att ge sig den på att kunna bevisa motsatsen.

-Det ska du ha klart för dig att det är krävande att läsa 4-årig teknisk linje och det är väl nästan ingen från Skivsjö som har gått den vägen, deklarerade studievägledaren.

Kenneth gjorde ett gymnasiearbete på universitetet som gav mersmak då tillvaron där verkade friare och man fick studera det man var intresserad av. Valet föll på fysikerlinjen vid Umeå Universitet och ett sista års studier i Amsterdam. Förutom studier så mötte han sin blivande fru på universitetet.

Men fortfarande fanns det fördomar kvar att övervinnas.

-Universitetet är väl en plats för överliggare, sa Kenneths far, och undrade om han inte kunde bli elektriker istället.

Det tog en tid att omvända fadern men hans skepsis kunde senare vändas till stolthet över sonens val.

Spännande forskning i framkant

Efter Kenneths examen blev det forskarstudier på Chalmers i Göteborg, då blivande frun flyttat dit. Förutom forskning i teoretisk fysik kom Kenneth tidigt i kontakt med Internet, och därefter även World Wide Web som utvecklades på det ledande forskningscentrat i världen inom högenergifysik, CERN, för att fysiker över hela världen skulle kunna kommunicera med varandra. Parallellt med forskningen arbetade Kenneth med att bygga en stor website för fysik som också var en av de första websajterna i världen. Den såldes till Institute of Physics i England.

-Det var nog landets både första och minst kända försäljning av en website, konstaterar han. Det kom så ett erbjudande om jobb på Netscape i Silicon Valley i Kalifornien. Detta sammanföll med ett glädjebesked från frun:

-Jag har något att berätta, vi väntar vårt första barn för jag är gravid, sa hon.

I ett sådant läge i livet framstod Sverige som ett tryggt och bra land. Flytten gick istället tillbaka till Umeå då Kenneths far blivit sjuk.

Åren 2000 – 2007 var Kenneth föreståndare för universitetets VRlab (Virtual Reality, datoriserade interaktiva miljöer). Här var målet att skapa tillväxt och avknoppningar till näringslivet, vilket så skedde. En av dessa avknoppningar var Algoryx och Kenneth tog klivit ut i näringslivet. Även vid detta tillfälle fanns pessimister längs med vägen.

-Jaha, du kommer från en trygg bubbla på universitetet. Man kan ju inte tjäna pengar på fysik, sa affärscoachen.

Men Kenneth tycker snarare att han fått med sig många bra lärdomar från tiden på universitetet.
-Där var det viktigt med ordning, reda och struktur. Sen handlade det alltid om att ha koll på ekonomin och inte vara övertalig med personal, berättar han.

Algoryx som tillväxtbolag och förebilder

Nu har Algoryx varit igång i mer än tolv år och i stadig tillväxt som bolag. Kenneth beskriver entreprenörskapets uppsida:

-Att vara med och BYGGA, det vill säga arbetstillfällen, samhälle och ny teknik som kan förändra världen. Att därmed kunna bidra till ett bättre samhälle, säger han med glöd.

En nersida med entreprenörskapet är det personliga engagemanget som behövs.

-Det kan också ha ett högt pris för det innebär känslor. Det går upp och även ner, och då är det viktigt att ha ett bra nätverk runt sig, berättar Kenneth.

Samtalet glider över till en betydelsefull person i nätverket som varit Tomas Brännström (grundare till Erisoft) som var styrelseordförande i Algoryx fram till våren 2018 när han så tragiskt insjuknade och avled.

-Tomas kunde ge ett lugn, förhålla sig neutral och balanserad samtidigt som han var en positiv kraft framåt. Vid en affärsförhandling med den då största kunden inledde Tomas med att berätta historier i tjugo minuter…Han skapade en tillit så manegen blev krattad för att göra business, och meningsskiljaktigheterna var helt bortsopade, minns Kenneth.

I nätverket och som en förebild finns också Lars Stenlund, VD på Vitec, som delat klokskap om affärsmodeller och syn på ägande.

-Jag har fått tips om att inte ”sälja bort min själ”, det vill säga att inte ha en övertro på investerare, och dessutom säger vi nu ”recurring revenue” morgon, middag och kväll på Algoryx, fortsätter Kenneth.

Superkraften inom Kenneth

Han beskriver sin superkraft som en allvetare med ett teoretiskt djup, som kan hantera alltifrån HR-frågor och budgetar till tekniska detaljer.

-Men jag har insikten om när jag behöver släppa taget, och det blir bättre om andra tar över, berättar han.

Han är också en person som vill uppmuntra till kunskap och vetenskap. Han har i 2 ½ års tid engagerat sig ideellt som Ordförande i Föreningen Näthatsgranskaren.

-Vi har gjort över 1200 polisanmälningar som avser hets mot folkgrupp, hat- och demokratibrott och fått fler än 200 fällande domar, berättar Kenneth.

Jag inser att Kenneth på flera plan är otroligt engagerad i att vi ska ha ett bra samhälle, så det känns varmt i mitt hjärta att veta att han finns där som en god kraft och samhällsmedborgare.

Fem snabba med Kenneth:

Familj: Frun Madelen Bodin som är chef för Umeås nya Science Center, Curiosum. Döttrarna Tora som läser interaktionsdesign i Göteborg, samt Stina och Milla som gått ut gymnasiet och nu planerar för vad som kommer härnäst.

Fritid: tillbringas gärna i stugan i Lövöudden. Spelar gitarr, och gärna lite multisport som löpning, skidåkning, paddling och simning i öppet vatten.

Alternativyrke: Jag har mycket synpunkter på demokrati och samhälle men har inte tålamodet att vara politiker. Så jag kan tänka mig vara rockmusiker.

Vegetarisk mat: Jag var vegetarian i 13 år tack vare en tidig flirt, men när vi sprang ihop i nutid visade det sig att hon var det i endast 1 år.

Aktuellt: Algoryx har i hög konkurrens precis fått fyra miljoner i finansiering från EU:s forskningsprogram Horizon för att vidareutveckla sina simuleringar inom robotic.

Bli först att kommentera

På gång med Jane möter choklad-Jenny

Av , , Bli först att kommentera 0

Jenny

Jenny Berg och Jane Axelssons möte till fots längs med Umeåälvens promenadstråk.

_____________________________________________________________________________

Efter att ha smakat choklad hos sin mormor som liten fick Jenny Berg ett passionerat förhållande till kakaobönan.

- Det är ju så att choklad gör en gott och alla blir glada av det, säger Jenny.

Den starka kärleken har Jenny burit med sig genom livet och det var den som sådde fröet till drömmen om en egen chokladfabrik. Det har varit många steg på vägen men Jenny är en person som går in helhjärtat för sin passion och för entreprenörskapet.

Från böna till kaka

En milstolpe i Jennys väg mot drömmen var när hon som 14-åring åkte till norra England  för att besöka chokladfabriken John Bull Confectioners genom sin mosters kontakter. Hon återkom hit flera somrar, men det var ändå en liten besvikelse att uppleva produktionen på nära håll. Fabriken tillverkade inte egen choklad, utan köpte in chokladpellets som de smälte om till sina kakor precis som majoriteten av alla chokladfabriker gör.

- De förstod inte vad jag drömde om och ville skapa, konstaterar Jenny.

Med inlevelse berättar hon om den mer hantverksmässiga produktionen där tillverkaren är involverad från böna till kaka (bean-to-bar). Idag, drygt tjugofem år senare, har den nya ägaren till fabriken i England vänt sig till Jenny för att få råd om hur de delvis skulle kunna ställa om sin produktion till att bli mer hantverksmässig.

Första jobbet 

För Jenny blev naturvetenskaplig linje det självklara gymnasievalet, med mer studier i kemi och biologi än övriga linjer.Med siktet inställt på att tjäna pengar för att spara till sin dröm blev hennes första jobb danslärare på Korpen. Visserligen hade hon ingen dansutbildning på den tiden, men med en stor dos improvisation samt inspiration från mammans vattengymnastikövningar, gick det bra.

Med örter inpå husknuten

Jenny växte upp med en mamma som jobbade som sjukgymnast och en pappa som var museiarbetare. Under en period innebar pappans arbete att han reste runt i länet och samlade in läkeörter för dokumentation. Örterna och deras egenskaper intresserade Jenny. När familjen i ett tidigt skede köpte en bit mark i Tärnaby kom de i nära kontakt med växten kvanne. Den mest prisbelönta chokladen i dagens sortiment av Jennys choklad är just den med kvanne, medan folkets favorit är chokladen med lakrits.

Motgång blev framgång

På en chokladmässa i Linköping år 2006 träffade Jenny fransmannen Pierrik Chourard som redan tio år tidigare hade startat utvecklingsprojekt för kakaoodlare i Ecuador.

Tillsammans har de rest runt till kakaoplantager i världen och hjälpt till med att utveckla odlingstekniken. År 2008 startade så Jenny sitt första chokladföretag och hon menar att det inte alltid har varit lätt. Att bli bemött med en nedlåtande attityd tillhörde vardagen:

-Du förstår att äta choklad är gott, men att driva rörelse är något helt annat. Och det görs redan idag, sa företagsrådgivaren.

Efter denna besvikelse engagerade sig Jennys man Lars:

- Det du gör Jenny är redan att driva ett bolag. Jag som är civilekonom (då på Siemens Financial Services) kan vara din hjälp och ordna det praktiska och administrera, sa han.

Att ha en person i sin omgivning som tror på en, så att motgångar kan vändas till framgångar, är en räddning. Då kan små steg börja tas på vägen mot målet. Nu följde några viktiga år av utvecklingsarbete i både Ecuador och Peru innan chokladfabriken kunde startas. Jenny påbörjade också ett eget samarbete med de odlande urinvånarna i Ecuador i kampen om att bevara gamla ursprungliga kakaosorter. Chokladindustrin delar nämligen ut snabbväxande kloner till odlare för att få dem mer effektiva genom att byta ut gamla träd, något som riskerar att påverka smak, kvalitet och biologisk mångfald negativt. Jenny är mån om att bevara Ecuadors ursprungskakao och att odlarna kan få betalt för kvalitet istället för kvantitet.

Norrlands enda chokladfabrik

År 2013 gick Jennys livsdröm i uppfyllelse när hon grundade Norrlands första och hittills enda chokladfabrik tillsammans med maken Lars och fransmannen Pierrick. Märket heter Vintage Plantations. Kakaobönorna importeras direkt från plantagen i Ecuador och Peru och matchas med lokala smaker från både Västerbotten och hela Norrlands skafferi; tranbär, kvanne, blåbär, älgört, lingon och svarta vinbär. Dessa plockas och raw food torkas bland annat av det lokala företaget Bärande produkter i Umeå. Det rör sig om örter och bär som Jenny redan som barn fått smak för.

- Det är ett sätt att kunna lyfta fram det ursprungliga och genuina som finns här i Norrland och kärleksfullt låta dessa smaker förenas med kakaon, tillägger Jenny.

I företagets mission pratar Jenny om att prioritera människor, planeten och produktkvaliteten före vinstmaximering. Hon är mån om fokus på hållbarhet.

Möte med Harrods

I dagsläget står förändringar på agendan för att stärka varumärket och profilera sig mot det som är unikt för Norrland. Företaget söker investerare för att kunna ta nästa steg med att sälja och skapa mer volym.

- Harrods i England är intresserade av min kvannechoklad, men jag tackade nej för tillfället för att undvika att bli beroende av en storkund, säger hon.

De har dock fortsatt dialog.

Superkraften inom Jenny

Choklad-Jennys superkraft är hennes höga energinivå men också förmågan att kunna adressera den rätt. Hon beskriver en minnesvärd dag när hon växlade från sin mammaroll i mysbyxor, cyklade in till stan och gick upp på Umeågalanscenen med skinnbrallor och fixat hår, för att presentera desserten tillsammans med Mikael Tornving, och senare hem igen till småbarnen. Efter varje arbetsdag laddar hon batterierna med hjälp av olika tekniker hon samlat på sig genom åren. Jenny är glad och tacksam över att kunna ladda om på det här sättet för att undvika att bränna ut sig. Ett annat sätt att tanka energi är genom dansen och allra viktigast i tillvaron är familjen.

Fem snabba med choklad-Jenny:

Familj: Maken Lars som är civilekonom och delägare i företaget, döttrarna Mira 5 år och Olivia 2 år.

Min förebild: Studieförbundet Vuxenskolans regionchef Per Stattin som är bra på att leda utan hierarkier och som involverar alla i teamet.

Finns i mitt egna nätverk: Många kloka kvinnor och män.

Ogillar:Att bli ”boxad in” i färdiga mallar och strukturer.

Aktuellt: Genom Connect North Women var Jenny en av åtta kapitalsökande bolag som pitchade för 70 investerare, och hon vann med sin presentation. Boksläpp i Australien där hon presenteras som en av världens främsta chokladfabrikörer.

 

 

 

Bli först att kommentera

På gång med Jane möter serieentreprenören Torstein Bratvold

Av , , Bli först att kommentera 0

Torstein

Torstein Bratvold i gåmöte med Jane Axelsson

_______________________________________________

Han har startat och drivit fjorton olika bolag främst inom IT-sektorn. De senaste åren har verksamheten mest handlat om sociala insatser där Torsteins varma och goda hjärta vägleder honom. Den stora förebilden är hans 95-åriga mamma, Sala, polsk judinna som överlevde flera år i koncentrationsläger.

Myror i brallan

Torstein växte upp i en familj strax utanför Oslo i Norge. Hans föräldrar träffades i Sverige där den norska pappan studerade på Chalmers och mamman jobbade på Mölnlycke syfabrik i väntan på att bli bortgift med någon i den egna släkten. Torsteins mamma, Sala Bratvold,  är tveklöst hans största förebild i livet. Hon tillfångatogs av nazisterna redan 1939 och sattes i olika arbetsläger innan hon efter den ökända dödsmarschen vintern 1944/45 placerades i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Med hjälp av de Vita bussarna kom hon till Sverige. Efter studierna i Sverige drev Torsteins pappa eget byggföretag i Norge. Torstein berättar att han själv hoppade av skolan som 15-åring.

- Jag var hopplös som barn och hittade på otyg och kunde inte sitta still, jag var varje förälders mardröm, avslöjar han.

Läslust och fysiskt arbete

Efter skolavhoppet drog Torstein till Sverige och i femton års tid ägnade han sig åt olika fysiska arbeten som hantverkare, betongarbetare och trädgårdsarbetare för att så småningom landa i en bokhandel.

- Perfekt tänkte jag, eftersom jag alltid älskat att läsa skönlitteratur, och nu kunde jag till och med göra det lite på jobbet, berättar Torstein.

Efter en tid slogs han av idén att i stället ägna halva lästiden åt facklitteratur och kunde tack vare det både läsa upp sina betyg samt plugga in gymnasiet. Eftersom Torstein alltid varit tekniskt intresserad tog han, vid dryga 30-års ålder, steget att börja läsa maskinteknik vid Lunds Tekniska Högskola.

Lukrativt extraknäck

År 1984 på flygplatsen i Köpenhamn var Torstein på väg hem till Oslo när han såg en liten annons i New York Times. Ett bolag i Hong Kong sålde datordelar och nyfikenheten gjorde att han lade en beställning. På den tiden kostade en IBM- dator 50 000 kronor, för bråkdelen av den summan byggde Torstein ihop en egen dator med hjälp av delarna han beställt. Det visade sig så framgångsrikt att han sålde sin dator, och byggde ytterligare en och ännu en. Det blev ett lukrativt extraknäck för en student, varför han gick ihop med några studentkompisar som startade företag tillsammans. De började med att erövra Skåne och var tidigt ute med nätverkslösningar. De första stegen på Torsteins bana som entreprenör var tagna.

Med modet som superkraft

När Torsteins fru Christina upplevde att deras barn pratade ”malmöitiska” ansåg hon att stunden att återvända till sina hemtrakter runt Umeå var kommen, något som också sammanföll med åldrande föräldrar. Flytten gick norrut och både anställningar och eget företagande avlöste varandra. En optimistisk grundsyn tycks vara centralt för Torsteins entreprenörskap. Han beskriver sin superkraft som modet att VÅGA, det vill säga våga ta beslut, våga ta risk och våga göra affär.

- Det fantastiska med att driva bolag är att kunna ha en idé, ta ut den till en marknad och få nöjda kunder, samtidigt som man tjänar pengar, säger han.

Värdighet och respekt

När entreprenörskapet övergår i en förvaltande fas lämnar Torstein hellre över till någon annan. I dagsläget har han varit med och drivit upp fjorton olika bolag och kan räknas som såväl IT-veteran som serieentreprenör. Han kan sätta sitt namn på bolag som Upkeeper Solutions och nuvarande Hi5 sprungna ur tidigare Office IT-partner vilket Torstein var med och grundade. Av dessa fjorton bolag har det varit en konkurs som utmynnat i nya erfarenheter.

- Jag lärde mig att det kan vara klokt att vara flera som delar på risken istället för att vara ensam. Och att inte ha för stort lager med tekniska produkter som hastigt kan minska i värde. Jag behöver också en mer ”nej-sägande” person som mer kritiskt kan balansera upp när jag är för optimistisk, konstaterar Torstein.

På senare år har Torstein mer fokuserat på sociala investeringar. Han har varit med och etablerat asylboendet på Umedalen och i Holmsund.

- Vi tog emot femhundra flyktingar och jag tillbringade sextio timmar i veckan på boendet. Ingen väljer att vara flykting och vi ville bemöta dem med värdighet och respekt för att hjälpa dem komma in i samhället. Än idag har jag kontakt med många av dem, berättar han ödmjukt.

Känner med de svaga

Hans omtänksamma hjärta klappar lite extra för några verksamheter; ett skyddat boende för våldsutsatta kvinnor. Engagemanget som ordförande i KFUM där han medverkar till att mer förutsättningslöst ge alla ungdomar en chans till personlig utveckling via lägerverksamhet, idrott mm. I GF Chansen hjälper han till att slussa ut långtidsarbetslösa i samhället. Listan kan göras ganska lång, och engagemanget fortsätter utifrån Torsteins svar på vad han gör om fem år:

- Jag skapar värde i vardagen, i möten med människor. Jag är med och utvecklar bolag. Men jag äger mina förmiddagar själv genom att ta det lugnt på morgonen, en lång frukost med tid för tidningen och sen en bra dos med rörelse, som gärna får vara skidåkning längs det egna skidspåret ute i Obbola.

Fem snabba med Torstein:

Familj: Fru Christina som varit  lärare på frisörlinjen,  sönerna Rickard, Jonathan och Alexander som alla bor i Umeå och fyra barnbarn med femte på väg.

Min förebild: Min mamma Sala Bratvold, 95 år, som överlevt sex år i koncentrationsläger.

Optimism: Jag säger ofta JA till det mesta, det öppnar upp för möjligheter.

Erfarenhet av gåmöten: Det är effektfullt att använda sig av i arbetsmöten, coachsamtal eller kris.

Norsk affärskultur: Även om jag är uppvuxen i Norge är det en utmaning att göra affärer där. I Sverige har vi mer en kultur av konsensus.

 

Bli först att kommentera

På gång med Jane möter en av Aptums grundare

Av , , Bli först att kommentera 0

Aptum bild

Jane Axelsson i givande gåmöte med Gustav Paringer, VD i Aptum AB

________________________________________________________________

Gustav Paringer och Gustav Nord är grabbarna som möttes under gymnasiet och fann varandra genom gemensamma intressen som klättring och skidåkning. Tidigt i vänskapen var de överens om att de en dag skulle driva företag tillsammans, frågan var bara när den tajmingen skulle uppstå. År 2005 grundade de tillsammans säkerhetsföretaget Aptum AB.

En tillåtande atmosfär

Under Gustav Paringers första tio levnadsår bodde familjen i Vännäs där hans pappa drev den lokala ICA-butiken. Gustav och hans tre syskon såg knappt röken av pappan, som varje morgon gick upp vid femtiden och kom hem sent. Vid jultid kulminerade det hårda arbetet och när julfriden väl infann sig var pappan alltid utpumpad av intensivt arbete. Uppsidan med entreprenörskapet var att familjen kunde åka på utlandsresor. Gustav berättar att han inte direkt blev uppmuntrad till att driva eget men att det var en tillåtande kultur i hemmet.

- Under gymnasiet importerade jag MP3-spelare och sålde. Jag arrangerade också skidresor till fjällen, berättar han entusiastiskt.

I dagsläget har alla fyra syskon provat på att driva bolag i någon form, även deras mamma har varit egen företagare och drev inredningsbutiken Handplockat i centrala Umeå.

Driven och påhittig

Den unge Gustav gjorde sin Prao på brandkåren vilket gav mersmak och gjorde att Räddningstjänstutbildningen blev ett självklart gymnasieval. Där mötte han Gustav Nord. Parallellt med gymnasiet utbildade Gustav Paringer en trafikskola i Första Hjälpen för att på så sätt kunna få hjälp med att själv ta lastbilskort. Redan vid unga år tycks han ha varit påhittig och driven i att skapa möjligheter.

- Jag gillar vatten, och sporterna undervattensrugby och dykning. Därför fick jag chansen att göra lumpen som ytbärgare, berättar Gustav.

Det i sin tur ledde sedan till en fast tjänst som ytbärgare på en räddningshelikopter för oljebolag i Norge. Det innebar arbetstid dygnet runt i fjorton dagar och därefter ledighet i fyra veckor.

- Jag behövde något att göra på min ledighet och Gustav Nord som jobbade som brandman skadade sitt knä. Det var nu tajmingen uppstod till att grunda Aptum, konstaterar Gustav.

Båda killarna hade en tid hållit i utbildningar i akutsjukvård på skolor och företag och valde att göra detta i egen regi, i Aptum AB. Att möta och att hjälpa människor är något de bägge vännerna vill göra.

- Jag bodde på Bankgatan då och Nord på Teg så vi körde vår inköpta färgskrivare mellan adresserna till den som hade störst behov av att skriva ut utbildningsmaterial, berättar Gustav.

 Prestigelösa och prisbelönta

I ett tidigt skede fick de, under två år, vara del i företagsinkubatorn Bic Factory. Gustav berättar att det blev en lärorik period. Ett annat avgörande steg i företagets utveckling var när de genom Connect fick göra en så kallad språngbräda.

- Till skillnad från andra som gör en språngbräda och söker efter kapital så efterlyste vi kompetens. Vi sökte någon som hade gjort en tillväxtresa med sitt företag, förklarar Gustav.

Tack vare detta kom erfarne entreprenören Martin Morin in i bolaget som styrelseordförande och visst delägarskap. Några år senare tillhörde Aptum AB de mest snabbväxande bolagen i norra Sverige och blev kategoriserat som Gasellföretag av Dagens Industri. Den senaste i raden av utmärkelser är att Aptum korats som region Norrs vinnare i den prestigetunga tävlingen Entrepreneur of the Year i 2018.

- Jag och Gustav Nord hänger fortfarande ihop för att vi alltid kommunicerat så bra. Vi är prestigelösa, först var Nord VD och nu är jag det. Och vi är olika som personligheter där Nord är mer den otåliga idésprutan när jag är bra på snabb analys med mer uthållighet, berättar Gustav Paringer.

 Passionen, kraften och återhämtningen

Gustavs fru Linda är kriminaltekniker och hon beskriver sin man som ”rationell och beslutsam”.

- Min fru är relationsmänniska, och när jag var i Norge och jobbade och vi hade telefonkontakt fick hon uppmuntra mig till att man faktiskt också kan ”småprata” lite, avslöjar Gustav småleende.

Hans bästa avkoppling är stugan i Kittelfjäll. Där uppskattar han att kunna ta skotern till en mer avskild plats, spänna på sig skidorna och hänga bössan över axeln i hopp om att möta någon ripa. Tystnad och ensamhet i samklang med naturen.

- Jag behöver inte vara med andra för att få energi. Det får jag genom att vara själv.

En riktigt bra arbetsdag för Gustav är när han får avsluta arbetsuppgifter och ta en paus vid lunch för träning.

- Jag löptränar gärna på lunch. I alla fystester jag har gjort har det alltid varit min svaga punkt, konstaterar han.

Arbetsdagen avslutas med bilresan på tjugofem minuter till hemmet i Hörnefors.

- Det är värdefull reflektionstid efter en arbetsdag, när jag inte vill prata i telefon. Det är en omställningstid till att kunna möta barnen med närvaro, avslutar Gustav.

 Fem snabba med Gustav:

Familj: Fru Linda och barnen Erik 8 år och Elsa 10 år

Ovärderliga backupen: Min mamma Anna-Maja Paringer som gärna tillbringar tid med sina barnbarn

Young start up day: Är vi grundare av sen fyra år. Ett sätt att inspirera och peppa ungdomar till att ta steget och bli företagare.

Entreprenörskapets uppsida: Utveckling! Och när företaget utvecklas gör jag det i olika roller.

Entreprenörskapets nedsida: Att inte alltid kunna bestämma när man behöver jobba. Är man kundfokuserad så kommer inte alltid jobben när man önskar det.

 

Bli först att kommentera

På gång med Jane möter Ulrika Dorsch ägare i UT Transport

Av , , Bli först att kommentera 0

 Ulrika Dorsch

Jane Axelsson i ett uppfriskande gåmöte med Ulrika Dorsch

_________________________________________________________________________

Åkerinäringen är traditionellt manlig med en typisk machokultur. I den branschen har Ulrika Dorsch satsat på nytänkande och ökat omsättningen med mer än tusen procent sen hon blev VD i UT Transport i Norr AB. Hon är en karismatisk kvinna med skinn på näsan och en smittande hög energinivå.

 

En svärfar som såg Ulrikas talang

Ulrika Dorsch som är yngst i syskonskaran växte upp i en akademikerfamilj. Hon blev tidigt en udda fågel i släkten av naturvetare när hon valde ekonomiskt gymnasium. Men intresset för ekonomi var starkt och ganska snart hade hon avancerat till ekonomiansvarig i ett företag som sålde kontorsstolar.

Redan som sjuttonåring mötte hon sin blivande man Pierre Dorsch utanför nattklubben Dragonen. Han inspirerade Ulrika med en driftig nytänkande personlighet och ett mod att kliva ur sin bekvämlighetszon.

När Ulrika var småbarnsförälder började hon läsa till personalvetare. Svärfar Ingemar Dorsch erbjöd sig att finansiera studielånet mot att hon skulle fortsätta att hjälpa honom med ekonomin för Umeå Tidningstransporter AB som han ägde. Parallellt med att Ulrikas universitetsexamen närmade sig så blev svärfar sjuk.

- Han var verkligen fördomsfri och trodde på mig, och undrade om inte jag kunde ta över firman, berättar Ulrika.

Hon hade redan gjort en mängd iakttagelser på saker som kunde förändras i företaget. Och kände sig riktigt taggad med många goda idéer från studietiden. Det blev ett gemensamt beslut med maken Pierre att de båda skulle ta steget och satsa tillsammans. Barnen var vid det tillfället sju och nio år gamla när makarna gick från sina trygga anställningar för osäkrare inkomster som egna företagare. Vid den tidpunkten var dom nio anställda och Ulrika körde själv budbil halva dagarna.

Machokultur och modet att gå sin egen väg

- I början när det ringde hände det att de efterfrågade chefen när de hörde att jag var kvinna, och då sa jag lite skämtsamt att i så fall får de prata med drängen, som är min man, berättar Ulrika med både skratt och allvar.

Åkerinäringen är av tradition präglad av machokultur och är en trögrörlig bransch. 

- Övriga i branschen ville få med oss i en lastbilscentral (en form av kollektiv) men vi ville vara våra egna till hundra procent utan att vara beroende av andra. Med möjlighet att välja våra egna vägar, säger Ulrika.

Det har visat sig vara gynnsamt för paret att välja sina egna vägar och idag har de över nittio anställda på lönelistan och en lönsam verksamhet med hög kvalitet. Familjeföretaget sysselsätter också dottern Sara Kingstad i rollen som personalansvarig. Ulrika berättar att de kompletterar varandra väl.

- Pierre är den som gasar med stort mod, medan jag är den som bromsar och har öga för att göra träffsäkra analyser.

Berikande nätverk och uppoffringar

Ulrika har en förebild i sin mamma, Kristina Svensson, för att hon är så öppensinnad, livsklok och med egna åsikter som hon står upp för. Stunder när det finns behov av att diskutera saker med någon utanför jobbet ringer Ulrika bästa väninnan Britt Grabbe som hon kan prata om allt med. De lärde känna varandra som Korpenledare när de bodde i Bullmark . Idag åker de på träningsresor tillsammans. 

En uppoffring som entreprenör är det stora ansvaret det innebär att driva företaget.

- Det är verksamhet dygnet runt sju dagar i veckan och det går aldrig att koppla bort helt, konstaterar Ulrika.

Men uppsidan med entreprenörskapet överväger då det bjuder på utrymme för kreativitet.

- Vi kan själva vara med och påverka, fatta beslut och sen se effekten av dessa, säger hon med eftertryck.

Idag är Ulrika också engagerad som ordförande i TYA´s (Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd) regionala utbildningsråd för att verka för en god kompetensförsörjning till branschen. Och hon räds inte för att uppfattas som obekväm utan står upp för sina åsikter och driver gärna viktiga frågor framåt.

Nästa år firar Ulrika tjugoårs-jubileum med UT Transport. Men om blicken lyfts tio år framåt ser Ulrika gärna sig i någon sorts roll som lobbyist som gillar att vända på stenar, utveckla och påverka.

Fem snabba med Ulrika:

Min superkraft: envishet, hög energinivå och en god förmåga att utveckla nya affärsområden

Kopplar av: tränar för att rensa huvudet, rider regelbundet och går på gym

Utmaning 2019: ska köra cykelvasan till sommaren, och kommer ladda genom att cykla från hemmet i Hörnefors till kontoret på Västerslätt

Intressen: resor, god mat och att umgås med familj och vänner.

Andningshål: stugan i Björkbacken, söder om Tärnaby

 

 

Bli först att kommentera

På gång med Jane möter Alevas grundare

Av , , Bli först att kommentera 0

Frida Nilsson

Frida Nilsson, Aleva Omsorg , i gåmöte med Jane Axelsson, SEB.

____________________________________________________________________

Frida Nilsson är en av grundarna i Aleva Omsorg. Aleva kommer av ”att leva” , det vill säga fokus på att njuta och leva livet, inte bara överleva. Frida brinner för att utveckla framtidens omsorg och bolaget har nyligen uppmärksammats som ett av de mest snabbväxande i Västerbotten.

 

Guldklocka har aldrig hägrat

Hon växte upp i en företagarfamilj i Holmsund. Pappan som var i byggbranschen sa alltid ”Jag försörjer tjugosex familjer”, något han såg som en ansvarsfull uppgift i sitt entreprenörskap. Redan under mellanstadiet bestämde sig Frida för att inte välja vägen där guldklocka för lång och trogen tjänst var ett mål.Hon utbildade sig till socionom på Umeå Universitet, parallellt med att livspartnern Aron Kristoffersson läste till personalvetare. Efter examen gick flytten till Stockholm där jobben fanns.

Deras företag Aleva skapades under milslånga promenader.

Frida har alltid intresserat sig för att jobba inom äldreomsorgen. I Stockholm verkade hon som avdelningschef på ett stort bolag inom hemtjänsten där verkligheten var dystrare än hon väntat sig.

- Synen på medarbetare präglades av misstro och jag fick till och med kvittera ut kaffeportioner per person, berättar hon besviket.

Frida kände uppgivenhet, upprördhet, ilska, orättvisa och en stor vilja till att skapa något nytt. Branschen var i stort behov av en förändring.

- Jag och Aron promenerade, vi tänkte, vi skapade, gjorde stora visioner. Vi kunde vara mitt uppe i en process och så fick vi gå en runda till. Rörelsen, det vill säga gåendet och den friska luften bidrog till att höja ambitionerna.

 Drömmar och visioner bar hemåt

Frida, som är mycket hemkär, såg till en början bolagsbildningen som ett medel på vägen att kunna flytta hem igen. Men när de väl var igång, i april 2013, blev företaget det viktigaste målet.

- När du startar företag kan dina drömmar bli så mycket större, det finns ingen begränsning. Jag skulle inte kunna vara utan det idag, berättar hon entusiastiskt.

Allting var noga genomtänkt och paret ville inte dra på sig för stora kostnader. De sålde sin lägenhet i Stockholm och flyttade in i hyresradhus där företaget inhystes i källarplanet. De första åren präglades av mycket intensivt arbete.

- Om inte vi båda jobbat i företaget denna period hade vi kanske inte varit tillsammans idag, då det var en tid när vi var helt uppslukade i verksamheten, säger Frida.

 Gas och broms i ett

I vardagen kompletterar de varandra väl.

- Jag är den som gasar och Aron den som bromsar, berättar Frida.

Hon gillar medvind i utförsbacke medan Aron trivs bäst i motvind och uppförsbacke med ett antal problem att lösa.

Ungefär samtidigt som Frida och Aron startade Aleva Omsorg tog även Fridas storebror, Simon Fredman steget till att bli egen företagare (medgrundare i Porschecenter Umeå).

- Vi sa lite skämtsamt, och med ett uns av allvar, att vi får flytta hem till brorsan Andreas Nilsson Zakrisson om det kniper. Han är ju lärare med fast inkomst, berättar Frida.

Frida identifierar snabbt tre områden som krävt uppoffringar under entreprenörsresan. Att planera och tänka igenom allt kräver tankemöda vilket gjort att en begränsad tid blivit över för träning och vänner. Där finns även en ständig oro över de gamla och sjuka i verksamheten.

Viktigt att ha roligt

Sen några år tillbaka har paret tagit in en extern styrelseordförande.

- Vi fick möjlighet att annonsera genom Almi och Styrelseakademin, och vi blev överösta av kompetenta sökanden från hela Sverige, konstaterar Frida förvånat.

I och med detta kan fokus i högre grad läggas på det strategiska arbetet utan att fastna i det operativa. Det har också gjort att de som familjeföretag har någon att rapportera till, vilket ställt krav på bättre uppföljning som visat sig vara positivt.

- Vår styrelseordförande har fått oss att lyfta blicken, att vi till exempel kan åka till Japan på studiebesök. Och fokus på att det också ska vara roligt i företagandet.

 Egen Nobellunch

Frida gillar att ha en ”att-göra-lista” att checka av, något som ger henne känslan av att producera. Men framförallt tycker hon om att interagera med andra människor. I dag kan det gärna handla om en samarbetspartner eller en blivande sådan. Hon berättar att hon under lång tid planerade och genomförde sociala seniorträffar på egen hand, men är idag tacksam för att ha ABF som samarbetspartner. Vad gäller den årliga Nobellunchen som Aleva bjuder in till är dock såväl familj som släkt involverade.

- ”Nu ska pappa köra den där maskinen igen…”, sa dottern Lily 4 år när hon gått i säng en decemberkväll.

Lily syftade på jordärtskockssoppan (förrätten) som för tredje kvällen i rad skulle mixas och förberedas för 150 personer till Nobellunchen.

Det är med stort, varmt hjärta och engagemang som Frida och Aron driver Aleva Omsorg. Min förhoppning blir att de ska kunna inspirera andra i branschen till förändring.

Fem snabba med Frida:

Familj: Medgrundare och sambon Aron Kristoffersson, Lily 4 år och Edvard 2,5 månader

Drivkraft: Att fokusera på förnyelse och utveckling.

Förebild: Christina Wahlström som startat Mama Mia, privat barnmorskeklinik i Stockholm med mod att förändra.

Kopplar av: Genom rörelse (promenad, gym) och umgås med vänner över en bit mat.

Landar i nuet: Genom att vara med barnen, då går det inte att befinna sig i paddan eller mobilen

Bli först att kommentera

På gång med Jane möter Edel Puntonet från Kuba

Av , , Bli först att kommentera 1

Edel

Företagaren Edel Puntonet under ett friskt gåmöte med Jane Axelsson, SEB.

___________________________________________________________________________

För elva år sedan kom Edel Puntonet till Sverige. Edel är kuban och upplever kulturskillnaden som en stor utmaning. Kanske är det just det som gör honom till en framgångsrik entreprenör? Han tackar Jantelagen för ökade affärsmöjligheter, avsaknaden av tillit till sin egen förmåga hos många svenskar är nämligen bra för hans affärer.

Dedikerad och galen

Edel menar att man föds med rätt egenskaper för att bli entreprenör.

- Det är en förmåga att kunna se möjligheter, vara lite galen och en beredskap att ta risker, säger Edel.

 Att ha de rätta egenskaperna handlar om att vara dedikerad på riktigt, att kunna tänka sig att leva på nudlar i två år och samtidigt arbeta hårt och målfokuserat med sin plan.

Edel är uppvuxen i en akademikerfamilj i Cienfuegos södra Kuba, förebilden var hans morfar, fiskaren Augusto Toledo. Under en period jobbade också Edel som fiskare, men innan dess hade han tillverkat egna smycken som han sålde till turister. Målet var att köpa ett Nintendospel för pengarna.Innan Edel kom till Sverige lyckades han bli en framgångsrik musiker som turnerade med rockbandet Dana.

Kärleken lockade

Det var kärleken som förde honom till Sverige och det tog ett år för Migrationsverket att processa hans ansökan.

- De sa att kärleken kommer att ta slut och att jag kommer bli kvar i Sverige, och de hade rätt, säger Edel med glimten i ögat.

- Men jag har inte varit till någon belastning för samhället och levt på bidrag, och idag skapar jag arbetstillfällen, fortsätter han.

Edel fick låna en kamera av en vän som föreslog att han borde börja fotografera.

- Jag kunde inte fotografera, det hade jag aldrig gjort, men jag ville bli den bästa, berättar han.

Det är tydligt att han triggas av utmaningar och att det ska vara svårt. När han fick veta att det inte skulle gå att leva heltid som fotograf och omsätta en miljon blev det givetvis målet. När hans fotofirma omsatte 1,6 miljoner var målet nått.

- Jag införde ”snygghetsgaranti” för mina kunder och lovade att de skulle se bra ut på bilden, det är mitt ansvar som fotograf, säger han entusiastiskt.

Snygghetsgarantin och hårt arbete bidrog till framgången. På Umeågalan år 2014 fick han motta priset som Årets Unga Företagare, en mer jublande glad och tacksam pristagare får man leta efter. Året därpå prisades han som Årets Nybyggare. För att trigga sig själv har han bytt bana i livet vart tredje, fjärde år. Nästa steg i karriären blev Jo Kommunikation. Den nya lockande utmaningen blev att visa för sig själv – och andra – att det faktiskt går att driva kommunikationsbyrå i Umeå med en vinstmarginal på femton procent.

- Jag såg ett behovmarknaden att möta kunderna på ett annat sätt och leverera helhetslösningar inom kommunikation, berättar Edel.

En drivkraft är att utveckla och förändra existerande branscher, så när Edel rekryterar brukar han inte ta kompetens från andra byråer (då tänker man som man alltid gjort) utan han anställer hellre någon som till exempel har suttit i kundens stol eller varit egen företagare.

Ger personalen kärlek

Edel beskriver att styrkan i hans ledarskap är att se människor och ge dem bekräftelse, under hans tid i Jo har man gått från fyra anställda till dagens tio.

- Jag är mån om min personal och ger dem gärna kärlek. Om dom mår bra som människor har dom också goda förutsättningar att göra ett bra jobb. En sådan omtanke är att alla slutar klockan tre på fredagar, säger Edel.

Han berättar stolt att hans medarbetare kan allt som han själv inte är bra på vilket skapar ett starkt lag som tillsammans bidrar till framgången. En riktigt bra dag på jobbet är när de fått ett nytt avtal.

- Jag älskar att göra affärer! Då får vi klämta i vår stora klocka på väggen, korka upp en flaska alkoholfritt bubbel och fira!

Motsatserna kompletterar varandra

I lagspelandet är Edel och hans kompanjon Edvin From varandras motsatser.

- Edvins huvud är fullt av siffror och han är snabb på att analysera. Medan jag är bra på att känna av stämningar i rummet och vilken replik som behövs. Ingen kund kan säga nej till oss två i rummet, konstaterar Edel.

Varje arbetsdag avrundas hemma med en riktigt lång dusch.

- Jag gör en reflektion av dagen och pratar ofta högt för mig själv för att resonera mig fram till lösningar.

Och än så länge finns ett antal utmanande mål kvar i verksamheten som Edel kan lägga sin höga energinivå på.

- Men om tio år befinner jag mig i en helt annan bransch, avrundar han.

Fem snabba med Edel:

Min superkraft: Att få människor att må bra

Förebild: Finns inom musikens värld, Pink Floyd, Metallica m.fl

Kopplar av: Lyssnar på musik, dricker ett glas rött och lagar mat (gärna oxfilé, entrecote).

Adrenalinkick: Av att sätta en affär med en kund, eller åka slalom i Åre och inte veta hur man bromsar.

Vem jag ringer om det är jobbigt: Jag kan ta en promenad och ringa min sambo. Det hjälper att bara prata om det för oftast har jag lösningen själv.


 

Bli först att kommentera

På gång med Jane möter Vitecs VD Lars Stenlund

Av , , Bli först att kommentera 1

Lars Stenlund

 Jane Axelsson och Lars Stenlund på vinterpromenad

________________________________________________________________________________________

Lars Stenlund avverkar med lätthet sjutton tusen steg på en dag. Han är koncentrerad och fokuserad och ser en ny utmaning bakom varje krön. Det är med sann glädje han tar varje steg, han är en riktig golfare. Hos de allra flesta är han dock mer känd som VD i det börsnoterade bolaget Vitec Software AB.

Milstolpar och turen på sin sida

 Vitec grundades 1985 av Lars Stenlund och Olov Sandberg. De lärde känna varandra på Umeå universitet när Olov fungerade som operativ handledare i samband med Lars forskning i fysik. Lars programmerarkompetens passade Olovs idé om att fastighetsbolag behövde hjälp med en programvara för energiuppföljning. Räknesticka gällde under de tidiga skolåren och det var miniräknaren Texas 57 som väckte Lars intresse för programmering, ett område inom vilket han är självlärd.

Efter några år tog Lars steget och lämnade den trygga anställningen på universitetet för en helhjärtad satsning på företaget – ett gemensamt beslut med frun Carin som med sin fysioterapeutanställning kunde bidra med en fast inkomst till hushållet.

De två Vitecgrundarna kompletterade varandra bra. Olov hade ett stort nätverk med de rätta kontakterna och tog ansvar för försäljningen.

- Jag är mer av en idéspruta. Sen kunde Olov avgöra vad som skulle fungera på marknaden, berättar Lars.

Många gånger har turen varit på deras sida, något som bidragit till framgången. Ett exempel är att de valde att programmera i Windowsmiljö.

- Det var mer av en slump, för att det var billigast. Och idag är det standard, konstaterar Lars.

År 1990 plockade de in externa ledamöter till styrelsen. Då valdes Nils-Eric Öquist, med sitt finansiella kunnande, till styrelseordförande.

- Det kunde inte vi vid den tidpunkten. Vi såg mer att det var ”pengar in, pengar ut och det som blev över”, berättar Lars.

Första gången som Lars gjorde en affärsplan var inför nyemissionen 1998 då de tog in tio miljoner för att möjliggöra tillväxt.

- Vi trodde att vi skulle expandera till Tyskland, vilket visade sig vara helt fel. I stället satsade vi på ett flertal bolagsförvärv i Sverige.

 Framgångsfaktorer

Att jobba med en extern styrelse blev tidigt ett sätt att kunna lyfta blicken från det vardagliga och fokusera på det långsiktigt strategiska. Genom att ta in externa styrelseledamöter breddas perspektiven, något som är oerhört berikande.

- Och att med jämna mellanrum ta fram styrelseprotokollet och därigenom påminna mig om vad vi bestämt har underlättat strategiskt beslutsfattande även i löpande verksamhet.

Att ha en affärskompis anser Lars vara viktigt, då finns alltid någon som för dagen har energi, driv och en lojalitet för bolagets bästa. Den gemensamma nyfikenheten och viljan att bolaget ska växa, är viktiga drivkrafter och en del i framgångsreceptet. Vitec har idag en förvärvsstrategi där lönsamheten möjliggör tillväxt.

- Vi är ganska ensamma om denna strategi, säger Lars. Då många har det omvända förhållandet.

 Entreprenörer och bönder

Lars växte upp i Skellefteå i en familj där ingen är entreprenör, men han berättar att han tidigt fick lära sig att man ska göra rätt för sig. Han trodde att han skulle bli proffs bland landsvägscyklister, men visade sig ha större talang för studier i matematik vid Umeå Universitet som ledde honom vidare in på entreprenörsbanan.

- Att vara entreprenör är lite som att vara bonde. Du går upp på morgonen, det finns en struktur, det finns något att göra, som ständigt kan hålla en sysselsatt. Det är en livsstil, säger Lars.

-Ja, det första jag tänker på när jag vaknar är företaget. Sen är det under morgonduschen som jag gör dagens agenda.

 Ledarskapet idag

Lars och Olov är fortsatt majoritetsägare i Vitec. Men under 2017 klev Olov av den operativa verksamheten när han pensionerade sig. Bolaget har vuxit till en stor koncern med närmare 650 anställda som erbjuder programvaror för många branscher.

- Jag är inte med längre och bestämmer i vardagen, det gör andra, berättar Lars.

Han har mer fått fokusera på rollen som bärare av företagskulturen.

- En riktigt bra dag på jobbet är om jag har fått lära mig något nytt. Blivit utmanad i nya tankebanor, säger Lars entusiastiskt.

Nyfikenheten lyser igenom och jag förstår att det också är en orsak till att Lars engagerat sig i fyra andra bolagsstyrelser:

- Det är ett sätt att lära sig nya saker.

 Nyhetsjunkie och inbiten golfare

Det blir ett ”nja” på frågan om Lars har några förebilder. Däremot vill han gärna lyfta fram ett givande möte han haft med dåvarande företagaren, Samme Lindmark, från Skellefteå som drev Karolin Invest.

- Vi delade erfarenheter i strategin att se potential och köpa upp bolag för att utveckla dem vidare.

Lars beskriver sig själv som lite av en ”nyhetsjunkie” och är intresserad av att läsa populärvetenskaplig litteratur.

Hur är det med fritiden och golfandet?

- Det var min fru Carin som för femton år sen tog ett initiativ och bokade in oss båda till en kurs i grönt kort. Sen dess är vi bitna golfare.

Fem snabba med Lars:

Familj: Frun Carin (sen över trettio år) och två vuxna barn på 25 och 28 år.

Favoritbok: ”Good to great” av Jim C. Collins, om hur vanliga företag tar språnget till mästarklass.

Favoritplats just nu: Åka till södra Spanien den här årstiden för att ladda lite solljus in i kroppen.

Fascineras av: forskningens utveckling, och att man nu till och med kan mäta gravitationsvågor.

Framtiden: kommer de närmaste femton åren handla mycket om robotar. De blir intressant att se dem bygga växthus på Mars.

Bli först att kommentera

På gång med Jane möter Polarbrödsgruppens VD Karin Bodin

Av , , Bli först att kommentera 1

Karin Bodin och Jane Axelsson i friskt väder

Karin Bodin och Jane Axelsson till fots i busigt väder

—————————————————————————————————————————

Det rådde lite polarliknande förhållanden den utvalda dagen för gåmötet, med frisk vind och ymnigt snöande. Jag funderade på om vi borde skjuta upp gåmötet,men Polarbröds koncern-VD Karin Bodin tvekade inte en sekund;

- Jag är skogsmulle för alltid, svarade hon mig.

Med rätt kläder finns således inget dåligt väder.

Starka band i familjeföretaget

Karins första levnadsår tillbringades i Umeå. Även den dag hon föddes kretsade i Polarbröds anda då hennes far gav sig ut på en brödleverans, trots Karins ankomst. Han var då mätingenjör till yrket och hennes mamma är utbildad psykolog.

Polarbröd som har sitt säte i Älvsbyn blev aktiebolag år 1972. Kort tid därefter vädjade Karins morfar och mormor till sina tre barn att komma hem och hjälpa till i företaget. Flyttlasset gick till Älvsbyn i januari 1977 och vid den tidpunkten var Karin två år och hennes syster Anna sju år. Uppväxten kom att kretsa runt Polarbröd då det var naturligt samtalsämne runt köksbordet. Karin hjälpte till lite med försäljning i mormor och morfars konditori men saknar att hon inte varit så involverad i själva produktionen i Polarbageriet.

Karin blev starkt uppmuntrad att ”utbilda sig till något man tycker är roligt”, och därför valde hon att läsa till journalist i Sundsvall. Stockholm blev bostadsort under fem år för Karin och maken Marcus men som nyblivna föräldrar föll valet på Umeå, som nu varit deras hemort de senaste fjorton åren. Storasystern Anna med familj fanns redan på plats.

Systrarna Karin Bodin och Anna Borgeryd är idag huvudägare i Polarbröd. Att de delar värderingar men annars är olika som personer är en styrka när de jobbar med utveckling av bolaget.

- Jag är snabb och handlingskraftig. Min syster Anna är mer reflekterande och har en förmåga till strategiskt systemtänk (hon har doktorerat i statsvetenskap), berättar Karin.

Polarbröd har vuxit till ett stort modernt företag som är tredje största brödproducenten i Sverige, har cirka en miljard i omsättning och går på export till tolv länder.

Tankar kring ett bra ledarskap

Karin berättar att hennes ledarskap bygger på förtroende och tillit.

- Det är en ynnest att vår personal vill jobba i vårt familjeföretag, och då är min uppgift att hjälpa till med de bästa förutsättningarna för att de ska kunna göra ett bra jobb.

Hon väljer att vara en inlyssnande ledare men som också kan utmana i personalgruppen:

- Jag kan gärna kasta upp olika bollar med visioner, för att testa var de landar och vilka frågor de väcker.

- När vi väl landat bollar och gått till beslut handlar ledarskapet om tydlighet kring riktningen, vad vi har bestämt.

En av Karins superkrafter är att kunna vara lite som en badanka.

- Ja, en badanka kan vändas uppochner, men den kommer alltid på rätt köl. Jag är trygg och stabil som person.

Återhämtning och påfyllning av energi

Att vara både koncern-VD och trebarnsmamma är en krävande uppgift. För att återhämta sig motionerar Karin gärna.

- Jag gillar att springa utomhus, och att yoga.

På helgerna väljer hon att lägga bort jobbmejlen och mobilen.

- Min man säger att om jag inte jobbar, då är det något annat jag ”jobbar”med. Men jag gillar att det händer saker.

Priser och utmärkelser

Polarbröd har vid många tillfällen uppmärksammats för sitt goda arbete. Bara i år har de mottagit två priser. I januari i Stockholms Stadshus fick de Entrepreneur of the Years pris för betydelsefulla familjeföretag (något som endast familjen Rausing och familjen Rejlers fått tidigare). Och nu i november i samband med Umeågalan blev de korade till Årets Marknadsförare:

- Det är alltid roligt och hedrande att få bli uppmärksammad för det arbete vi gör. Det senaste priset handlar faktiskt om vår försäljning, det vi lever av, så det kändes bra, berättar Karin.

Miljön och hållbarhet

Karin uppmärksammar mig på det faktum att vi lever på lånad tid. Vi behöver se mer långsiktigt på miljöfrågorna.

- Hur kan det vara dyrare att åka tåg än flyg, eller dyrare att laga något istället föratt köpa nytt? Det är systemfel i samhället, menar hon.

Polarbröd har länge fokuserat på sitt hållbarhetsarbete och har idag fyra vindkraftverk som motsvarar den energiförbrukning bagerierna behöver. De har sett över transporterna och nyttjar järnväg så långt det är möjligt. Materialet i påsarna är utbytt till huvudsakligen förnybar råvara.

- Vi vill också inspirera våra konsumenter till att leva mer hållbart, som t ex kan vara att frysa in bröd man inte tänker äta samma dag.

Eller så kan det handla om aktivitet och rörelse utomhus eftersom hälsa också är hållbarhet. De vill uppmuntra till att barn och ungdomar kommer ut i naturen så det finns särskild sponsring att ansöka om hos Polarbröd för det ändamålet.

Livet om tio år

När Karin gör ett försök att blicka framåt tio år konstaterar hon att barnen kommer vara utflugna (idag är de 9, 13 och 16 år). Hon tänker att hon är fortfarande lyckligt gift med Marcus och engagerad i Polarbröd i någon form. Det kan också vara så att hon gör något annat som huvudsysselsättning. Det verkar inte finnas brist på kreativa uppslag och det kan handla om allt från att driva restaurang, teater eller att skriva en bok.

Fem snabba med Karin:

1. Förebild:Nelson Mandela

2. Lokal förebild: Paret Mats och Viveka Pettersson i Älvsbyn, som lyfter fram det bästa hos varandra.

3. Vem jag ringer om det är jobbigt: min coach Anna Ohlström

4. Motto: ”det är inte på liv och död, det är bara bröd”

5. Drömmer om: att alla vill förändra världen till det bättre, och har miljön i fokus.

Bli först att kommentera