Jane Axelsson i ett uppfriskande gåmöte med Ulrika Dorsch

_________________________________________________________________________

Åkerinäringen är traditionellt manlig med en typisk machokultur. I den branschen har Ulrika Dorsch satsat på nytänkande och ökat omsättningen med mer än tusen procent sen hon blev VD i UT Transport i Norr AB. Hon är en karismatisk kvinna med skinn på näsan och en smittande hög energinivå.

En svärfar som såg Ulrikas talang

Ulrika Dorsch som är yngst i syskonskaran växte upp i en akademikerfamilj. Hon blev tidigt en udda fågel i släkten av naturvetare när hon valde ekonomiskt gymnasium. Men intresset för ekonomi var starkt och ganska snart hade hon avancerat till ekonomiansvarig i ett företag som sålde kontorsstolar.

Redan som sjuttonåring mötte hon sin blivande man Pierre Dorsch utanför nattklubben Dragonen. Han inspirerade Ulrika med en driftig nytänkande personlighet och ett mod att kliva ur sin bekvämlighetszon.

När Ulrika var småbarnsförälder började hon läsa till personalvetare. Svärfar Ingemar Dorsch erbjöd sig att finansiera studielånet mot att hon skulle fortsätta att hjälpa honom med ekonomin för Umeå Tidningstransporter AB som han ägde. Parallellt med att Ulrikas universitetsexamen närmade sig så blev svärfar sjuk.

– Han var verkligen fördomsfri och trodde på mig, och undrade om inte jag kunde ta över firman, berättar Ulrika.

Hon hade redan gjort en mängd iakttagelser på saker som kunde förändras i företaget. Och kände sig riktigt taggad med många goda idéer från studietiden. Det blev ett gemensamt beslut med maken Pierre att de båda skulle ta steget och satsa tillsammans. Barnen var vid det tillfället sju och nio år gamla när makarna gick från sina trygga anställningar för osäkrare inkomster som egna företagare. Vid den tidpunkten var dom nio anställda och Ulrika körde själv budbil halva dagarna.

Machokultur och modet att gå sin egen väg

– I början när det ringde hände det att de efterfrågade chefen när de hörde att jag var kvinna, och då sa jag lite skämtsamt att i så fall får de prata med drängen, som är min man, berättar Ulrika med både skratt och allvar.

Åkerinäringen är av tradition präglad av machokultur och är en trögrörlig bransch. 

– Övriga i branschen ville få med oss i en lastbilscentral (en form av kollektiv) men vi ville vara våra egna till hundra procent utan att vara beroende av andra. Med möjlighet att välja våra egna vägar, säger Ulrika.

Det har visat sig vara gynnsamt för paret att välja sina egna vägar och idag har de över nittio anställda på lönelistan och en lönsam verksamhet med hög kvalitet. Familjeföretaget sysselsätter också dottern Sara Kingstad i rollen som personalansvarig. Ulrika berättar att de kompletterar varandra väl.

– Pierre är den som gasar med stort mod, medan jag är den som bromsar och har öga för att göra träffsäkra analyser.

Berikande nätverk och uppoffringar

Ulrika har en förebild i sin mamma, Kristina Svensson, för att hon är så öppensinnad, livsklok och med egna åsikter som hon står upp för. Stunder när det finns behov av att diskutera saker med någon utanför jobbet ringer Ulrika bästa väninnan Britt Grabbe som hon kan prata om allt med. De lärde känna varandra som Korpenledare när de bodde i Bullmark . Idag åker de på träningsresor tillsammans. 

En uppoffring som entreprenör är det stora ansvaret det innebär att driva företaget.

– Det är verksamhet dygnet runt sju dagar i veckan och det går aldrig att koppla bort helt, konstaterar Ulrika.

Men uppsidan med entreprenörskapet överväger då det bjuder på utrymme för kreativitet.

– Vi kan själva vara med och påverka, fatta beslut och sen se effekten av dessa, säger hon med eftertryck.

Idag är Ulrika också engagerad som ordförande i TYA´s (Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd) regionala utbildningsråd för att verka för en god kompetensförsörjning till branschen. Och hon räds inte för att uppfattas som obekväm utan står upp för sina åsikter och driver gärna viktiga frågor framåt.

Nästa år firar Ulrika tjugoårs-jubileum med UT Transport. Men om blicken lyfts tio år framåt ser Ulrika gärna sig i någon sorts roll som lobbyist som gillar att vända på stenar, utveckla och påverka.

Fem snabba med Ulrika:

Min superkraft: envishet, hög energinivå och en god förmåga att utveckla nya affärsområden

Kopplar av: tränar för att rensa huvudet, rider regelbundet och går på gym

Utmaning 2019: ska köra cykelvasan till sommaren, och kommer ladda genom att cykla från hemmet i Hörnefors till kontoret på Västerslätt

Intressen: resor, god mat och att umgås med familj och vänner.

Andningshål: stugan i Björkbacken, söder om Tärnaby

Frida Nilsson, Aleva Omsorg , i gåmöte med Jane Axelsson, SEB.

____________________________________________________________________

Frida Nilsson är en av grundarna i Aleva Omsorg. Aleva kommer av ”att leva” , det vill säga fokus på att njuta och leva livet, inte bara överleva. Frida brinner för att utveckla framtidens omsorg och bolaget har nyligen uppmärksammats som ett av de mest snabbväxande i Västerbotten.

Guldklocka har aldrig hägrat

Hon växte upp i en företagarfamilj i Holmsund. Pappan som var i byggbranschen sa alltid ”Jag försörjer tjugosex familjer”, något han såg som en ansvarsfull uppgift i sitt entreprenörskap. Redan under mellanstadiet bestämde sig Frida för att inte välja vägen där guldklocka för lång och trogen tjänst var ett mål.Hon utbildade sig till socionom på Umeå Universitet, parallellt med att livspartnern Aron Kristoffersson läste till personalvetare. Efter examen gick flytten till Stockholm där jobben fanns.

Deras företag Aleva skapades under milslånga promenader.

Frida har alltid intresserat sig för att jobba inom äldreomsorgen. I Stockholm verkade hon som avdelningschef på ett stort bolag inom hemtjänsten där verkligheten var dystrare än hon väntat sig.

– Synen på medarbetare präglades av misstro och jag fick till och med kvittera ut kaffeportioner per person, berättar hon besviket.

Frida kände uppgivenhet, upprördhet, ilska, orättvisa och en stor vilja till att skapa något nytt. Branschen var i stort behov av en förändring.

– Jag och Aron promenerade, vi tänkte, vi skapade, gjorde stora visioner. Vi kunde vara mitt uppe i en process och så fick vi gå en runda till. Rörelsen, det vill säga gåendet och den friska luften bidrog till att höja ambitionerna.

 Drömmar och visioner bar hemåt

Frida, som är mycket hemkär, såg till en början bolagsbildningen som ett medel på vägen att kunna flytta hem igen. Men när de väl var igång, i april 2013, blev företaget det viktigaste målet.

– När du startar företag kan dina drömmar bli så mycket större, det finns ingen begränsning. Jag skulle inte kunna vara utan det idag, berättar hon entusiastiskt.

Allting var noga genomtänkt och paret ville inte dra på sig för stora kostnader. De sålde sin lägenhet i Stockholm och flyttade in i hyresradhus där företaget inhystes i källarplanet. De första åren präglades av mycket intensivt arbete.

– Om inte vi båda jobbat i företaget denna period hade vi kanske inte varit tillsammans idag, då det var en tid när vi var helt uppslukade i verksamheten, säger Frida.

 Gas och broms i ett

I vardagen kompletterar de varandra väl.

– Jag är den som gasar och Aron den som bromsar, berättar Frida.

Hon gillar medvind i utförsbacke medan Aron trivs bäst i motvind och uppförsbacke med ett antal problem att lösa.

Ungefär samtidigt som Frida och Aron startade Aleva Omsorg tog även Fridas storebror, Simon Fredman steget till att bli egen företagare (medgrundare i Porschecenter Umeå).

– Vi sa lite skämtsamt, och med ett uns av allvar, att vi får flytta hem till brorsan Andreas Nilsson Zakrisson om det kniper. Han är ju lärare med fast inkomst, berättar Frida.

Frida identifierar snabbt tre områden som krävt uppoffringar under entreprenörsresan. Att planera och tänka igenom allt kräver tankemöda vilket gjort att en begränsad tid blivit över för träning och vänner. Där finns även en ständig oro över de gamla och sjuka i verksamheten.

Viktigt att ha roligt

Sen några år tillbaka har paret tagit in en extern styrelseordförande.

– Vi fick möjlighet att annonsera genom Almi och Styrelseakademin, och vi blev överösta av kompetenta sökanden från hela Sverige, konstaterar Frida förvånat.

I och med detta kan fokus i högre grad läggas på det strategiska arbetet utan att fastna i det operativa. Det har också gjort att de som familjeföretag har någon att rapportera till, vilket ställt krav på bättre uppföljning som visat sig vara positivt.

– Vår styrelseordförande har fått oss att lyfta blicken, att vi till exempel kan åka till Japan på studiebesök. Och fokus på att det också ska vara roligt i företagandet.

 Egen Nobellunch

Frida gillar att ha en ”att-göra-lista” att checka av, något som ger henne känslan av att producera. Men framförallt tycker hon om att interagera med andra människor. I dag kan det gärna handla om en samarbetspartner eller en blivande sådan. Hon berättar att hon under lång tid planerade och genomförde sociala seniorträffar på egen hand, men är idag tacksam för att ha ABF som samarbetspartner. Vad gäller den årliga Nobellunchen som Aleva bjuder in till är dock såväl familj som släkt involverade.

– ”Nu ska pappa köra den där maskinen igen…”, sa dottern Lily 4 år när hon gått i säng en decemberkväll.

Lily syftade på jordärtskockssoppan (förrätten) som för tredje kvällen i rad skulle mixas och förberedas för 150 personer till Nobellunchen.

Det är med stort, varmt hjärta och engagemang som Frida och Aron driver Aleva Omsorg. Min förhoppning blir att de ska kunna inspirera andra i branschen till förändring.

Fem snabba med Frida:

Familj: Medgrundare och sambon Aron Kristoffersson, Lily 4 år och Edvard 2,5 månader

Drivkraft: Att fokusera på förnyelse och utveckling.

Förebild: Christina Wahlström som startat Mama Mia, privat barnmorskeklinik i Stockholm med mod att förändra.

Kopplar av: Genom rörelse (promenad, gym) och umgås med vänner över en bit mat.

Landar i nuet: Genom att vara med barnen, då går det inte att befinna sig i paddan eller mobilen