Umeå kommun måste dra sig ur satsningen att bli Europas Kulturhuvudstad. Därför har jag om mina partikamrater skrivit en motion till kommunfullmäktige som kräver detta. Anledningarna att dra sig ur är flera:
a) Det ekonomiska läget i Umeå kommun har försämrats på grund av den ekonomiska krisen. Trots extra intäkter på cirka 200 miljoner kronor väntar nya nedskärningar inom kommunens kärnverksamheter. Skolor hotas av nedläggningar (för Sofiehemsskolans del är beslutet redan fattat) och löftet att minska barngrupperna har brutits. Inom äldre- och handikappomsorgen kämpar personalen för att klara allt fler arbetsuppgifter med allt lägre personaltäthet. Dessutom väntar troligen nya nedskärningar inom socialnämndens verksamhet, nästa år, på tiotals miljoner. Under de senaste åren har även kultursektorn fått känna på svångremspolitiken, bland annat genom en minskning av öppethållandet på stadsdelsbiblioteken.
b) Jobb och god service måste gå före skrytprojekt. När det gäller arbetslösheten beräknas den öka och närma sig elva procent år 2010 – för landet som helhet. De flesta bedömare är överens om att det kommer att dröja länge innan antalet jobb ökar, även om ekonomin vänder uppåt. Och precis som efter krisen i början på 90-talet förväntas en bestående ökning av arbetslösheten. I detta utsatta läge är det extra viktigt att kommuner och landsting prioriterar försvaret av jobben i sina vardagsverksamheter, både för att bekämpa arbetslösheten och försvara kvalitetén i verksamheterna, detta istället för att satsa på dyrbara skrytprojekt.
b) Jobb och god service måste gå före skrytprojekt. När det gäller arbetslösheten beräknas den öka och närma sig elva procent år 2010 – för landet som helhet. De flesta bedömare är överens om att det kommer att dröja länge innan antalet jobb ökar, även om ekonomin vänder uppåt. Och precis som efter krisen i början på 90-talet förväntas en bestående ökning av arbetslösheten. I detta utsatta läge är det extra viktigt att kommuner och landsting prioriterar försvaret av jobben i sina vardagsverksamheter, både för att bekämpa arbetslösheten och försvara kvalitetén i verksamheterna, detta istället för att satsa på dyrbara skrytprojekt.
c) När Umeå lämnade in sin ansökan saknades en seriös budget!
Beslutet att Umeå ska bli Kulturhuvudstad ska formellt fattas av EU:s kulturministrar i maj 2010. Detta betyder att det ännu finns tid att dra sig ur kulturhuvudstadsprojektet. Den naturliga motiveringen för att dra sig ur är det nya ekonomiska läget. Då vi kollade den ekonomiska planen för kulturhuvudstadsåret i september i år fanns ingen egentlig budget! Däremot hade utgiftssidan ökat från 300 miljoner till 410. Det enda som var klart på inkomstsidan var Umeå kommuns bidrag på 100 miljoner samt EU-pengar på 15 miljoner.
I övrigt handlade inkomstsidan om förhoppningar där finansieringen vilade på statens/regeringens välvilja. Och regeringens välvilja riskerar att minska med ökad arbetslöshet och fördjupad kris inom exempelvis bilindustrin. Jag undrar om Umeås konkurrenter, och de beslutsfattare som gav kulturhuvudstadsåret till Umeå, kände till att Umeå kommun konkurrerade om kulturhuvudstadsåret – utan att ha någon finansieringen klar! Är detta över huvudtaget ett korrekt förfarande?
d) Kulturhuvudstadsåret kan användas som ett slagträ mot demokratin
Jag befarar att kulturhuvudstadsåret även är på väg att användas för att hetsa igenom fler större byggprojekt – detta utan tillräcklig bedömning när det gäller kostnader och långsiktiga behov. Bakgrunden till våra farhågor är bl a följande: för att öka tyngden i Umeås kulturhuvudstadsansökan nämns i denna en rad projekt. Flera av projekten var inte beslutade, och inte ens diskuterade på ett öppet sätt, i exempelvis kommunfullmäktige. Jag befarar att kulturhuvudstadsåret kommer att användas som ett slagträ för att skynda på beslutsprocesserna så att även den demokratiska debatten blir lidande.
e) Det finns tid att dra sig ur. Umeå kommun måste prioritera jobben och servicen inom bl a skola, äldre- och handikappomsorg samt vardagskulturen och inte ett kulturhuvudstadsår, med dess många bieffekter, med risk för bland annat ogenomtänka, överdimensierade och otillräckligt förankrade byggprojekt. Detta i en situation som präglas av vad många beskriver som den allvarligaste ekonomiska krisen på 80 år. Att dra sig ur kulturhuvudstadsåret är det enda ansvarsfulla. Och det finns inga juridiska hinder för att dra sig ur. Formellt fattas alltså inte beslutet förrän i maj nästa år. Rättvisepartiet Socialisterna är övertygade om att ett beslut att dra sig ur, mot den bakgrund vi här redogjort för, skulle mötas både med respekt och glädje av de umebor som känner till situationen i dess helhet.