Eftervalskampanjen måste börja nu

Av , , 9 kommentarer 6

Det är uppenbart att den borgerliga politik som det ”rödgröna” blocket förde fram inte förmådde att mobilisera basen bland socialdemokrater och vänsterpartister.

S-ledningen har accepterat nästan alla skattesänkningar som Alliansen har genomdrivit; Topparna inom V och MP har övergett sitt EU-motstånd. Till detta kommer den mediafixerade s k ”valrörelse” som Sahlin, Ohly och MP-språkrören bedrivit. Den ställde S- och V-gräsrötterna vid sidan om. Valrörelsen understryker hur lika blocken har blivit. Både vad gäller politik och vad gäller arbetsmetoder. Istället behövs nu en Eftervalskampanj.

Lokala och regionala rådslag. Eftervalskampanjens nästa mål måste bli att samla folk – från arbetsplatser, lokala fack, skolor, hyresgäst-, pensionärs- och invandrarföreningar – till lokala och regionala rådslag för att diskutera hur, och framför allt för vilka krav, som protester ska organiseras mot den fortsatta högerpolitiken efter valet. Ett viktigt inslag i diskussionerna måste bli att utvärdera varför den politik Sahlin, Wetterstrand m fl fört ”stött bort” ett tidigare övertag bland väljarna.

Sedan vi bildade ett eget parti har vi blivit kontaktade av, eller själva tagit kontakt med, andra organisationer och individer. I vissa fall har detta lett till upprättande av vänskapliga relationer. Exempelvis genom att skriva och publicera angelägna insändare. I ett fall har kontakterna gått längre. Här för vi idag diskussioner för att klarlägga dels i vilka frågor som vi har samma, eller liknande, uppfattningar. Dels i vilka frågor som vi skiljer oss åt. Syftet med diskussionerna är att pröva om samsynen håller som avstamp för en riksomfattande, partibyggande, verksamhet. Men redan innan en fullständig klarhet uppnåtts kommer vi att vara en pådrivande kraft för att ta striden mot den högerpolitik som kommer att bedrivas efter valet.

Vi ser framtiden an med tillförsikt. Den egna partibildningen från i mars har öppnat för en inriktning mot arbetsplatserna och för enhetssträvanden. Detta tillsammans med aktiva arbetargrupper, lokala fack och andra socialister. Vi förbereder oss för framtida kraftmätningar med kapitalägare och deras politiska allierade. Eftervalskampanjen går djupare än till ”vänsterenhet” inför enskilda händelser. Vi kan känna både självförtroende och optimism inför eftervalsarbetet – lokalt, nationellt och på det internationella planet.

 

En röst på MP kan bli en röst på Moderaterna

Av , , 1 kommentar 0

Vi i Rättvisepartiet var, tillsammans med MP, de två partier som redan från början var emot det miljöfientliga projektet att bygga ett underjordiskt p-garage (se ovan Miljön). 
 
Att vi i Rättvisepartiet dessutom drev en kampanj riktad till alla umebor – med namninsamlingar, torgmöten och symbo-liska folkomröstningar – fick övriga partier att överge projektet. Då var vi glada att Miljöpartiet röstade som vi. Men bara för att det ingår ordet miljö i partinamnet betyder det inte att Miljöpartiets politik alltid räddar miljön. Åren 1991-1994 styrdes av Umeå av allianspartierna tillsammans med Miljöpartiet! Något av det första MP då gjorde var att, tillsammans med bl a Moderaterna, skära bort en miljon från busstrafiken i Umeå!

Nu har Miljöpartiet i Umeå, återigen, öppnat dörren för ett samarbete med allianspartierna i valet till Umeå kommun-fullmäktige (VF 2/9). Precis som det, inom MP, verkar finnas en öppenhet att samarbeta med alliansen på riksplanet – se artikeln i Aftonbladet – http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7751320.ab

Det finns tre val: riksdag, landsting och kommun. Du kan rösta på olika partier i alla tre val. Röstar du på Miljöpartiet i kommunalvalet i Umeå, så ska du vara medveten om följande:
En röst på Miljöpartiet kan innebära att du hjälper Moderaterna till makten här i Umeå. Precis som 1991 innebär det garanterat sämre kollektivtrafik. Och garanterat sämre luft.
Bara för att ordet ”miljö” ingår i namnet innebär inte detta att ett parti inte är berett att kompromissa bort sin ideologi i utbyte mot höga poster!

Kortfattat om vårdjobben

Av , , Bli först att kommentera 0







Vi fick frågor från VF om hur Rättvisepartiet Socialisterna ställer sig till några av de viktigaste frågorna inför landstingsvalet. Här är frågorna och svaren:

1) Vad är den viktigaste frågan för landstinget?

Att stoppa de planerade nedskärningarna på 400 miljoner kronor. I värsta fall kan uppåt 800 anställda komma att beröras.

 

2) Vad har du (eller partiet) för lokalt vallöfte?

Att fortsätta vår kamp mot personalneddragningar och nedskärningar. Dessutom lovar våra kandidater att leva på arbetarlön. Politiker måste dela väljarnas villkor.

 

3) Hur anser ni att man ska lösa problemet med personalbrist (av läkare och specialistsköterskor), övertidarbete och användningen av bemanningsföretag?

Utbilda fler läkare. Utlokaliseringen av läkarutbildningen är ett steg i rätt riktning. Ett steg i fel riktning var regeringens förslag som försämrade möjligheten för lite äldre studenter att ta sig in på populära utbildningar.

 

4) Hur ska ni få fler sjuksköterskor att vilja specialisera sig?

Se över möjligheten till betald vidareutbildning för landstingets anställda. Detta gäller både undersköterskor som vill läsa till sjuksköterska samt sjuksköterskor som vill vidareutbilda sig.

 

 

Kulturhuvudstadsjippo för halv miljard

Av , , Bli först att kommentera 1





Uppemot en halv miljard (500 miljoner kr). Detta är det minsta Kulturhuvudstadsåret (K 14) kommer att kosta. I direkta utgifter. Ursprungligen låg prislappen låg på 300 miljoner. Idag ligger den 410. Med 3,5 år kvar till invigningen är risken stor att utgifterna passerar en halv miljard.

 

Till detta kommer andra kostnader. I ansökan till EU, om att få arrangera K14-året nämns bl a ett nytt äventyrsbad, ett Kulturens Hus, en ny inomhushall på Gammlia, en ny läktare och en ny evenemangsarena. Allt knytet till K14-året. Och allt skulle vara klart före utgången av 2013. Här kan det bli fråga om miljarder. Men också stora driftskostnader. Ett överslag visar att kommunen riskerar att tvingas betala 22 miljoner per år till ägarna av ett nytt bad (varje bad skulle kosta Umeås skattebetala 400 – 500 kr)!

 

Vissa av projekten var inte ordentligt diskuterade eller – ännu värre – inte demokratisk beslutade. Varken då ansökan till EU lämnades in eller idag. Exempel: Kulturens Hus och Evenemangsarenan.

 

Hela projektet har varit omgärdat av konstigheter. När vi i Rättvisepartiet ställde frågan om hur de 410 miljonerna skulle finansieras fick vi ett häpnadsväckande svar. Det fanns bara täckning för 115 miljoner! Cirka 300 miljoner saknades. Det som fanns var 100 miljoner från Umeås skattebetalare och 15 miljoner från EU. Resten var förhoppningar! Som blivit allt mindre realistiska. Krisen gör att många företag har nog med att klara sig själv. Bidragen från staten har visat sig kunna bli mindre än beräknat.

 

Det har funnits en väldig obalans mellan makthavarnas kaxiga löften till EU å ena sidan, och säkrade inkomster, samt en demokratisk diskussion med umeborna, å andra sidan.

Det finns två tänkbara förklaringar till denna obalans: antingen har makteliten i Umeå vilsefört umeborna – eller så har man fört EU bakom ljuset.

 

Rättvisepartiet är inte motståndare till kultur. Den tragiska verkligheten är att vardagskultur, som kommunala musikskolan, drabbas av nedskärningar på bekostnad av K14-jippot. För oss är det oacceptabelt att satsa uppåt en halv miljard kronor på ett ettårigt jippo – efter årtionden av nedskärningar på skola och åldreomsorg. Skrota K14-året.