Partiledarstriden över inom SAP – men arbetarrörelsen behöver fortfarande ett krisprogram

Två av huvudfrågorna som avgör framtiden för socialdemokratin är: ska banden till facket bevaras; klarar partiet av att utforma en politik för bevarad välfärd, med full sysselsättning i centrum, i en global ekonomi.

Det som gjort socialdemokraterna unikt är dess förhållande till fackföreningarna. Främst till LO men även till TCO. Det var inte för inte som Olof Palme tog dåvarande TCO-ordföranden, Lennart Bodström, direkt in i regeringen! Partier som Centern, Folkpartiet, Kristdemokraterna samt Vänsterpartiet skulle snabbt tyna bort och dö utan statsbidrag och mediabevakning. De utgör endast utskott på statsförvaltningens höger-vänster skala. Med Socialdemokraterna är det annorlunda. LO har idag fortfarande drygt 1,5 miljoner medlemmar – trots ett stort ras efter 2006. TCO:s medlemsförbund samlar idag ca 1,2 miljoner medlemmar. Så länge socialdemokratins band till facken består kan S göra politisk comeback. Men om banden till facken kapas är en comeback inte sannolik.

Hotet mot välfärden …
Om bevarade band till fackföreningarna utgör den ena ödesfrågan för socialdemokratin så handlar den andra frågan om förmågan att utforma ett handlingsprogram för bevarad välfärd, med jobben i centrum, i en global ekonomi. Detta kräver ett handlingsprogram mot den kris som kan beskrivas på följande sätt: Sverige hotas av en avindustrialisering. Antalet industrijobb ökar i ”svenska” företag men de minskar i Sverige. Detta krymper skattebasen. Och pengarna till vård-skola-omsorg minskar – med ytterligare nedskärningar som följd. Dessutom tvingar bemanningsföretag ned lönerna samtidigt som arbetsrätten luckras upp.

… kräver ett krisprogram
För att möta dessa hot mot välfärden krävs ett krisprogram. Varifrån ska då arbetarna – och alla lågavlönade tjänstemän liksom andra låginkomsttagare – hämta styrka för att stoppa avindustrialiseringen, nedskärningarna inom vård-skola-omsorg samt hotet från bl a bemanningsföretag när det gäller löner och anställningstrygghet?

Försvaret av industrin, jobben och välfärden kommer att föras via facken. Eller inte alls. Under 70-talet genomfördes en rad arbetsrättsreformer, som lagarna om medbestämmande och anställningsskydd. Kronan på 70-talets fackliga offensiv var löntagarfonderna. Fonddebatten gav en insikt. De som kontrollerar företagens vinster styr samhällsutvecklingen: var ska investeringarna göras – i Kiruna eller Kina; vad ska produceras – vapen eller snabbtåg? Fonderna är döda. Men kampen, klasskampen, för kontroll över vinster, investeringar och löneavtal måste åter upp på dagordningen – fast denna gång på internationell nivå. Arbetsrätten kan inte göra halt vid nationsgränsen som på 70-talet. Klarar dagens fackföreningar denna uppgift? Nej. Inte utan ett verkligt arbetarparti.

Löntagarmakt mot avindustrialisering
Under hela valrörelsen undvek alla partiledare frågan om den hotande avindustrialiseringen. Detsamma gäller i diskussionen kring vem som skulle bli ny partiledare inom S. Istället talas det ständigt om den s k höger-vänster skalan. Detta är en fördummande diskussion. Striden inom S har stått mellan de som vill kapa banden LO – och de som inte vill göra detta. Framledes borde striden stå mellan de som vill stoppa avindustrialiseringen – och inte.
För finansfurstarna flyttar dels jobben utomlands, dels missköter de företagen. Under åren 2002 – 2006 delade tjugo granskade industriföretag ut 352 miljarder till sina ägare. Samtidigt uppgick investeringarna, i samma företag, endast till 312 miljarder. Trenden förstärks dessutom. I slutet på den undersökta perioden var utdelningarna dubbelt så stora som investeringarna! Detta visar på behovet av verklig löntagarmakt över vinsternas användning.

Socialdemokratins framtid hänger på förmågan att formulera en politik som ger lösningar på dessa, globaliseringens och kvartalkapitalismens, problem. En ny partiledare kan kanske svänga opinionssiffrorna för stunden – men ska alliansen besegras i valet 2014 krävs ett verkligt krisprogram för arbetarrörelsen. Men om istället banden till facken bryts måste ett nytt arbetarparti, med rötterna i fackföreningsrörelsen, byggas upp.

Etiketter: , , , , ,

En kommentar

  1. Johnny

    Jag tycker det verkar som att ni försökt göra en Kirunapartietsvängning allt mer i och med namnbyte osv. D v s en svängning från yttervänstersmåparti till Trad. Socialdemokrati och därifrån ämnar plocka röster bland sossarnas traditionalistiska fåra, såsom Kirunapartiet en gång gjorde med mer eller mindre lyckat resultat. Nu genomför ju de facto Socialdemokraterna vad som tycks vara en kursändring in i exakt det utrymmet. Hur det artar sig vet vi inte men för mig tycks det som att Vänsterpartiet (som allt mer försökt ta det här utrymmet på ett riksplan men misslyckats pga historia, missförtroende osv) nu hamnar i en knivig position där man inte kan gå tillbaka till sin egen historia som föll samman med Berlinmuren men inte heller kan stanna i samma position när Socialdemokraterna själv gör anspråk på det utrymmet. Det blir tydligt att (V) måste hitta en position till vänster om (S) som inte är helt självklar på dagens politiska scen. Samma sak ser jag i än högre grad för er, och trad. utbrytarpartier från (S). Vad är ert existensberättigande när Juholt står och pratar om EXAKT samma saker som man hör er prata om i tid och otid?

    Jag skulle se det som mest logiskt om ”Arbetarpartiet” i Umeå, som du företräder, helt sonika gick in i lokala (S) (tillbaka till 1970-talet för dig antar jag) och driver på en lokal utveckling gentemot den linje Juholt tycks företräda. Ser inte poängen med att ni ska försöka göra det som utomstående opposition. Många SSU:are i stan är ju bra folk och om Lennart kan petas bort tycks det för mig som att vi hamnar så realistiskt nära den position ni företräder direkt inom själva Socialdemokratin.

    Det skulle vara intressant att faktiskt höra ett förklara hur ni ställer er till Juholt (nya (S)) linje och varför vi ska se en poäng att rösta på ett lokalt sosseparti med historisk last från ett sekttrotteparti när vi kan välja en sossekolloss som förespråkar en snarlik reformism igen. Hur ställer ni er till detta?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>