Massmorden i Norge: Högerextremismens mål har alltid varit att krossa arbetarrörelsen

Av , , Bli först att kommentera 3

I samband med terrordåden i Norge kan man skönja en cirkel som sluts i kopplingen mellan högerextremismen och dess historiska attacker på arbetarrörelsen. En gång användes judehatet för att vinna gehör, nu är det rädslan för islam. Men det är fortfarande arbetarrörelsen som är målet.

Samhällets högerkrafter – monarkin, storfinansen och militären – försökte stoppa framväxten av arbetarrörelsen under slutet av 1800- och början av 1900-talen. Detta betydde att med alla medel motverka fackföreningar, strejkrätt, socialdemokratiska arbetarpartier samt allmän rösträtt.

Men arbetarrörelsen var för stark. Idag är monarkin fråntagen sin makt. Militären finns i kasernerna och det finns demokratiska fri- och rättigheter. Idag angriper emellertid storfinansen återigen de demokratiska fri- och rättigheterna. Syftet är knäcka fackföreningarna och politiskt neutralisera de borgerliga arbetarpartierna. Detta för att kunna driva igenom en brutal politik för ökade klassklyftor med hög arbetslöshet och försämrad social trygghet.

Fascismen blev de högerextremas vapen under 1920- och 30-talen. Då befann sig kapitalismen, precis som idag, i en djup kris. För att stoppa arbetarrörelsens partier och den fackliga kampen, sänka löner och inskränka demokratiska fri- och rättigheter, blev det nödvändigt att använda allt mer brutala metoder. De högerextrema kontrollerade visserligen polis och militär i många länder, men det räckte inte. Skulle våld användas mot exempelvis fackföreningar måste våldet vara folkligt förankrat. Och polis och militär saknade folklig förankring, på arbetsplatser och i bostadsområden. Fascismens verkliga roll var att skapa en folklig förankring för användandet av våld för att krossa arbetarrörelsen. I vissa länder lyckades detta.

Den tyska fascismens (nazismen) sympatisörer samlades kring en rad frågor. Men hatet mot judarna en av viktigaste för att samla folk under nazismens fanor. Här smälte hatet mot judarna samman med hatet mot arbetarrörelsen. Den ekonomiska krisen som skapade miljoner desperata och ursinninga småföretagare och arbetslösa. Ur denna brygd lyckades de högerextrema skapa den nazistiska massrörelsen och genom denna uppnå sitt mål: att krossa arbetarpartier, fackföreningar och de demokratiska fri- och rättigheterna.

Hat mot judar utgör ingen självklar del av fascismen. I Italien och Spanien, för att ta två exempel, var det inte alls hatet mot judarna som utgjorde den nödvändiga hävstången för att skapa fascistiska massrörelser. Det folkliga stödet för fascismen, i Italien  och Spanien, växte fram med hjälp av andra hävstänger än den tyska nazismens judehat. Men oavsett hur fascismen växte fram var målet detsamma för högerextremisterna: att med våld slå sönder arbetarpartier och fackföreningar, att erövra statsmakten och avskaffa de demokratiska fri- och rättigheterna.

Idag tror inte många på en judisk världskonspiration. Men tio år efter terrorattacken mot World Trade Center 11/9 – och efter en våldsam propaganda mot muslimer – har de högerextrema skaffat en ny hotbild: ”den muslimska världskonspirationen”. Dagens högerextremister försöker sprida hat och rädsla mot muslimerna för att på den vägen skaffa sig ett folkligt stöd. Hävstängerna varierar i olika tidsepoker och länder med det långsiktiga, målet för högerextremisterna, även dagens, är att med våld krossa arbetarrörelsen. Det är just detta som den norske massmördaren – Anders Behring Breivik – har visat. Ett tydligare bevis än massmordet på 68 medlemmar i det norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund går inte att få.

Massmordet har också visat hur oerhört viktigt det är att bygga allianser, mellan arbetarrörelsen och de alltför ofta isolerade invandrare som härstammar från muslimska länder.

Låt oss ta vara på denna insikt.

Bli först att kommentera

Uppdaterad: Terrordådet i Norge fyller oss med sorg demokratin måste försvaras underifrån – inte genom mer övervakning

Av , , 1 kommentar 9

Det norska samhället, och norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund AUF, har drabbats av ett fruktansvärt slag. I skrivande stund (24/7) har 85 ungdomar hittats döda på ön Utöya där norska SSU hade sitt sommarläger. Sju människor har hittills dött av skadorna från bombexplosionen vid regeringsbyggnaderna i Oslo. Fler dödsoffer kan befaras då det fortfarande saknas ungdomar och då många offer ligger svårt skadade på sjukhus. Vi uttrycker vårt djupa deltagande. Medlemmarna i Arbetarpartiet, runt om i Sverige, vet att det finns människor bakom siffrorna. De som dödats på Utöya var någons son, dotter, syster, bror, kompis och politisk kamrat. De som dödats i Oslo var någons mamma eller pappa.

Vissa dåd är så stora och smärtsamma att dåden verkar kräva att vi sätter in dem i ett större sammanhang – med dramatiska åtgärder som följd. Från media i Sverige har vi redan hört rop på strängare övervakning av befolkningen i Norge. Men pekar verkligen sammanhanget, i vilket det fruktansvärda dådet i Norge ingår, på att mer av statlig övervakning är rätt metod?

Personen som gripits för massakern på ungdomarna, och som även blivit sedd i Oslo på platsen där bomben senare detonerade, beskrivs som en ”etnisk norrman”. Hans namn är Anders Behring Breivik. Norsk polis har betecknat Breivik som en högerkristen fundamentalist. Han har tidigare varit medlem i Fremskrittspartiet. Detta högerpopulistisk parti erhöll ca 23 % i det senaste riksdagsvalet. Massmordet liknar dock inte de övergrepp som är typiska för t ex svenska nazister: att i grupp och ofta berusade misshandla enskilda personer med annan etnisk bakgrund.

Istället påminner dådet om det dödliga våld som utförts av djupt störda skolelever, bland annat i Finland, och som riktats mot andra elever, lärare och slutligen mot gärningsmannen själv. Breivik anser sig vara en soldat, i krig med det mångkulturella samhället, med uppgift att rensa Europa från muslimer. Han var medlem i Frimurarna och såg Tempelriddarorden som ett verktyg för att förbereda en revolution och ett nytt världskrig, i Europa. Han ser Arbeiderpartiet som en del av den kulturmarxistiska eliten och som ansvarig för att ha släppt in muslimerna i Norge. Detta var Breiviks främsta skäl för angreppet på Arbeiderpartiet (socialdemokraterna) och dess ungdomsförbund AUF. Detta framgår av ett 1 500 sidor långt dokument som han publicerat. Men Breiviks förvirrade och våldsamma åsikter förs ofta fram på nätet. Frågan är varför just han satte sina blodiga planer i verket. På denna fråga kan inte övervakningskameror ge något svar.

Massakern innebär ett lidande som är svårt att begripa. Chocken kräver stora insatser för alla som drabbats så brutalt. Ett massmord på medlemmar i ett politiskt ungdomsförbund inom arbetarrörelsen måste även ses som en politisk handling. Och måste få ett politiskt svar. Det bästa sättet att hedra de döda är att vi, som utgör olika delar av arbetarrörelsen, arbetar för att fler organiserar sig och tar ställning i de svåra samhällsfrågorna. Händelserna i Norge talar för sig själva. I ett tidigt skede tog en terroristgrupp på sig ansvaret för dådet – för att sedan snabbt avsvära sig detta. Men flera muslimer i Norge hann hotas, och misshandlas, innan gärningsmannens identitet blev känd. Så spänd var, och är, situationen.

Mer resurser till telefonavlyssning åt norska SÄPO? Nej, detta är inte slutsatsen av tragedin. Vad som måste understrykas är behovet av ett ökat engagemang, underifrån. Det enda skyddet, i den mån det går att förebygga ett förvirrat individuellt vansinne, är aktiva ungdomsförbund, fackföreningar och arbetarpartier. Missnöjet växer i ett samhälle där allt fler misslyckas och isoleras. Det gäller att kanalisera detta till en kollektiv kamp – för fler jobb och emot ökade nedskärningar. Vad som måste isoleras är rasism och den vanmakt som i värsta fall leder till det vi nu sett – en enskild persons vanvettiga terrorism i form av bomber och massmord.

Det ohyggliga som har hänt i Norge understryker en av våra uppgifter som socialister – att visa på hur samhället kan förändras till det bättre. Samtidigt som vi sörjer med de drabbade.

1 kommentar

Sommar, sol och missbruk

Av , , Bli först att kommentera 3

Sommaren är en underbar tid. Men det är också en farlig tid. Det är en tid då arbetslösheten blir uppenbar för alla ungdomar som inte fått sommarjobb. Det är också en tid då den nya alkoholkulturen slår ut i full blom. Det blir nämligen alltsvårare att hitta ett område i samhället där det inte förekommer alkohol. Proppfulla uteserveringar är en bild. ”After work” och ”efter plugget”-drickande är en annan. Varenda kvällstidning har en vin- och whiskeybilaga.

Ett annat område som dränkts in i alkohol är idrotten. För 20 år sedan serverades kaffe och korv i pauserna på matcher. Inom ungdomsidrotten arbetar många föreningar med olika drogförebyggande projekt. Samtidigt är andra föreningar helt beroende av alkoholförsäljning. Dyra arenor och proffsspelare måste finansieras. I Östergötland är hockeyarenan Cloetta Center länets största alkoholserveringsställe! Ofta bryter idrottsarenorna dessutom systematiskt mot alkohollagen för att kunna sälja så mycket alkohol som möjligt i pauserna.

Det är främst unga som drabbas när alkoholen görs till ett naturligt vardagsfenomen. Ta studenterna. En av tre studenter har en så hög alkoholkonsumtion att de riskerar alkoholskador. På Umeå universitet har krogarna satt i system att, vid terminsstarten, samordna sina öppettider så att det finns möjlighet att bli full på lokal varje dag i veckan. Till rabatterat pris. Studenternas alkoholkultur sipprar även ned till gymnasieeleverna. På Umeås gymnasieskolor är anslagstavlorna ofta fyllda av krogreklam. Detta trots att de ansvariga politikerna lovat att sådant inte ska.

Den ökade tillgängligheten på alkohol kombineras dessutom med en utbredd arbetslöshet, nedskärningar och ökad press på jobbet. Speciellt oroande är den höga ungdomsarbetslösheten. För den som inte har ett jobb att gå till, för den som inte känner sig behövd är alkoholen en större fara.

Den nya alkoholkulturen måste bekämpas – med drogfria alternativ. Arbetarpartiet (fd Rättvisepartiet Offensiv) har kämpat för att studentkårerna och kommunen ska samarbeta kring ett nattöppet kafé som ett alternativ till studentpubarna på Campus. Varje större stadsdel måste ha en fritidsgård med tillräckliga resurser för att kunna ha verksamhet även på somrarna. Fritidsgårdarna har en avgörande roll i det drogförebyggande arbetet. Dessutom måste det till krafttag mot krogreklamen på gymnasieskolorna.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,