Vägval Umeå

Av , , 1 kommentar 2

Umeå stod inför ett val för 50 år sedan. Utveckling eller tillbakagång. Kraftsamlingen gav utdelning och både Regionsjukhus (Nus) och Universitet hamnade i Umeå. Dessa två tillväxtmotorer har inneburit massor av jobb, kunskaper och dragit till sig nya verksamheter. Tillsammans har dett gett en befolkningstillväxt på ca 1 000 personer per år.

Nu står Umeå åter inför ett vägval. Liksom för 50 år sedan vill vi börja med en satsning på jobben. Vi anser att framtiden ska formas genom en ny industriell generation för grön produktion. Umeå har förutsättningarna: univesitetens forskning, ett kluster av skogsteknikföretag samt skogsråvaror. Ett genombrott är fullt möjligt när det gäller framställning av miljövänligare energi. Detta skulle lägga grunden för en helt ny bransch med gröna industrijobb, bättre miljö och ökade skatteinkomster som även säkrar jobben inom vård-skola-omsorg.

Våra motståndare börjar med att slå fast ett orealistiskt befolkningsmål. Bakgrunden är att allt mer av utvecklingen i Umeå styrs av spekulanterna inom bygg- och fastighetssektorn. Det finns en ”maktens triangel” bestående av a) några tunga politiker, b) bygg- och fastighetsbolagen, c) Västerbottens-Kuriren (VK). Den politiska och ekonomiska makten har gift sig – och tagit media som gemensam älskare. Låt oss titta på relationerna!

Kommunen har miljardaffärer ihop med det dominerande fastighetsföretaget Balticgruppen. De tu bygger nu tillsammans Kulturhuset på kajen. För att gynna sin partner Baltic tvångsflyttas Stadsbiblioteket till kajen. Baltic har också en miljard-”affär” ihop med VK. Detta par har bildat ett gemensamt fastighetsbolag värt nära två miljarder. Syftet är att tjäna pengar genom att påverka Umeås omvandling.

Läs om Arbetarpartiets alternativa plan för Umeå i senaste Umebladet – klicka här!

1 kommentar
Etiketter: , ,

Lögnen om 200 000 invånare i Umeå

Av , , Bli först att kommentera 4

Om målet på 200 000 invånare år 2050 ska uppnås krävs att kommunen ökar sin tillväxt dramatiskt. Umeå har under perioden 1969-2010 växt med, i genomsnitt, 1 174 invånare per år. Om målet ska uppnås krävs att kommunen ökar med 2 113 per år, varje år, under de kommande 40 åren.

Ökningstakten måste alltså fördubblas. Men detta mot bakgrund av en nedgång i ekonomin som av många ekonomer beskrivs som historisk. Många talar om ett decennium innan obalanserna inom världsekonomin återställts.

Umeås tillväxt under de senaste 40 åren har baserats på offentlig sektor. Det handlar om arbetsplatser som de två universiteten och Universitetssjukhuset. Men den nya ekonomiska krisen kommer att slå mot offentlig sektor. Runt om i Europa lanserar regeringar gigantiska nedskärningspaket som drabbar offentlig sektor. Umeå kommer inte att kunna räkna med nya stora offentliga investeringar, av typen universitet eller NUS, under de kommande 40 åren. Inte heller den svenska exportberoende privata sektorn kommer att kunna komma undan krisen. Under krisen 2008 var Sverige ett av de länder i världen som drabbades hårdast – just på grund av landets exportberoende. (Motsvarande 50 % av BNP går på export) Några nya Komatsu Forest eller Volvo Umeverken kommer inte att etableras i Umeå inom överskådlig tid. Även om detta vore önskvärt.

Arbetarpartiet är inte ensamma om att anse att målsättningen om 200 000 invånare år 2050 är orealistisk. Folkpartiet, C och Mp tror inte heller på målet.

Men vi var de enda som röstade emot de översiktsplaner som bygger på denna målsättning. Skälet var att det är med hjälp av målet om 200 000 invånare till 2050, som en hel rad hänsyn kan kastas överbord.

Exempel: Centrala Umeås identitet har under mer än hundra år byggt på att bebyggelsen ska vara högst fyra våningar. Detta har inneburit en trivsam atmosfär där höga hus inte kastat sina skuggor över parker och torg. Nu försvinner så gott som alla restriktioner när det gäller höjden på bebyggelsen i de centrala delarna. Men även andra begränsningar får stryka på foten: det blir lättare att bygga nära havet och älven, vilket är byggherrarnas dröm, men som riskerar att hindra tillgängligheten till vatten för många andra.

Det kommer att bli lättare att riva både enskilda byggnader, och bryta upp sammanhållningen i hela stadsdelar, vars kulturhistoriska intresse ligger i just att området utgör en helhet. Umeås ansikte mot älven, med ett till största delen sammanhållet och äldre utseende, har redan angripits av Balticgruppen och kommer att vara extra utsatt för byggkapitalets planer. Även miljön drabbas. Redan idag är luften farlig att andas i centrala Umeå. Dessa planer förutsätter att det koncentreras ytterligare 15 000 invånare inom centrumfyrkanten, öst- och väst på stan samt södra delen av Haga. Detta kommer sannolikt att göra luften i Umeå ännu farligare att andas.

Tegssidan får inte glömmas bort. Om IKEA placeras söder om Teg så kommer Umeå att få ett fjärde externt köpcentra. IKEA borde istället hamna på Klockarbäcken med sin karaktär av sällanköpshandel. Arbetarpartiet vill istället att dagens E4:a på Teg grävs ned, och överdäckas, så att bostäder, affärer och kaféer kan byggas ovanpå. På Tunnelbacken går trafiken idag nere i en tunnel och husen ligger ovanför. En sådan lösning skulle binda samman det idag uppstyckade Teg.

Sammanfattningsvis: om översiktplanerna inte stoppas så kommer Umeåsidan att förlora sin identitet. Och Tegssidan inte att återfå sin. Kommunens invånare blir förlorarna. Segrarna blir byggkapitalet.

De partier som röstat för Översiktsplanerna tror inte själva på de befolkningsmål som planerna bygger på. Detta gör deras agerande ännu värre. De ger byggkapitalet fria tyglar trots att de själva inte tror på det grundläggande argumentet för detta.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,