Miljön och demokratin förlorare

Av , , 3 kommentarer 10

Pampar vilseledde folkvalda beslutsfattare då IKEA hamnade på Teg

Ingress. Sedan 28 juni rasar en ursinnig strid i Umeå. Det som utlöst striden är att medlemmar i Arbetarpartiet överklagat beslutet att IKEA ska få etablera sig på området Entré Syd söder om umeälven. Det som ligger bakom striden är att de kommunala makthavarna har brutit mot miljökvalitetsnormerna varje år under minst ett årtionde. Till detta ska läggas den odemokratiska beslutsprocessen som ledde fram till att IKEA fick sin drömplacering.

Sex olika alternativ diskuterades – i hemlighet mellan IKEA och utvalda makthavare som t ex Lennart Holmlund, S, Anders Ågren, M, och Tamara Spiric, V. Men i Umeå är det en tradition att även medborgarna deltar i diskussionerna, kring exempelvis placeringen av ett badhus. Eller IKEA. Detta engagemang från medborgarna irriterar de kommunala makthavarna. Omåttligt. Deras nya giv går därför ut på att hålla medborgarna utanför. Detta gäller även för de folkvalda till kommunfullmäktige.

Det beslut i kommunfullmäktige som gjorde det möjligt för IKEA att bygga på Entré Syd baserades på medvetet vilseledande underlag. Nya Arbetartidningen kommer här att redogöra för striden. Vi tror att miljöbrotten och den odemokratiska beslutsprocessen har ett intresse utanför Umeå. Vi tror även att själva striden har ett allmänintresse.

Makthavarnas nonchalans

Bakgrund. Sedan årtionden spyr trafiken i Umeå ut alltför stora koncentrationer av farliga avgaser. Det senaste årtiondet har mätningar visat på förekomsten av väldigt höga koncentrationer av kvävedioxid – särskilt längs Västra Esplanaden i centrala Umeå. År 2010 var det bara två platser i hela Sverige där koncentrationerna var högre, mätt som årsmedelvärde, och det var på Hornsgatan i Stockholm och i Gårda i Göteborg.

Den s k Lucas-studien (Lungcancer i Stockholm) visar på ett starkt samband mellan höga koncentrationer av kvävedioxid och lungcancer. Men makthavarna i Umeå bryr sig inte, utan utsätter umeborna för en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och astma. Än mindre bryr de sig om miljökvalitetsnormerna (MKN), vilka sedan 2006 har ställning av lag. Istället skriver makthavarna provokativt att ”Umeå även under kommande tioårsperiod kommer att ha öjökvalitetsnormerna…”! Makthavarna bedriver ett rent krig mot umeborna och mot de miljölagar som ska skydda oss. De känner till hälsoriskerna men visar en farlig nonchalans för umebornas hälsa.
 
Förakt mot miljölagarna i tabellform
Tabellen visar makthavarnas förakt mot miljökvalitetsnormen (MKN). När det gäller snittutsläppen per dygn får en viss koncentration av kvävedioxid per kubikmeter luft endast överskridas vid sju tillfällen under ett år. Men 2011 överskreds MKN efter V:a Esplanaden i Umeå vid 64 tillfällen. Det är nio gånger så ofta som lagen tillåter!
 
Tabell.
År       antal dygnsöverskridanden
          av MKN för kvävedioxid
2003        27
2004        46
2005        fullständig uppgift saknas
2006        53
2007        62
2008        41
2009        59
2010        67
2011        64
 
Trafikutsläppen innebär att koncentrationen av kvävedioxid överstiger MKN (som är en miljölag) både på dygns- och årsbasis. Och vi upprepar: makthavarna planerar att fortsätta bryta mot miljölagarna och riskera umebornas hälsa i åtminstone tio år till. Enligt egen utsago. De bryr sig inte om att de år 2005 fick i uppdrag (läs beordrades) av regeringen att utarbeta ett åtgärdsprogram för att minska de halten koldioxid i luften. Allt visar på deras förakt för miljölagar och hälsorisker.
 
IKEA krossar Holmlunds miljöplan
 
Under drygt tio år har Lennart Holmlund, S, vägrat att vidta mer än marginella åtgärder för att minska de farliga halterna av kvävedioxid. Förslag att samordna företagens varutransporter – något som halverat utsläppen från lastbilstrafiken i centrala Linköping – har ”holmlundarna” alltid sagt NEJ till. De har satt allt hopp till ringledens länkar.
 
Och visst skulle ringleden sprida trafiken och utsläppen, från en väldig koncentration till Umeås centrum, ut mot stadens periferi. Men i detta läge dök IKEA upp. Och företagets krav, i de hemliga förhandlingarna, var att få placera sina anläggningar på området Entré Syd – söder om umeälven. Det var då temperaturen började stiga.
 
Ett IKEA i Umeå! Holmlundarna visste knappt till sig. Samtidigt innebar IKEAs krav på en placering söder om älven en ökning av trafiken i centrala Umeå, där luften är som farligast, med i snitt 3 000 bilar per dygn. Trafikökningen skulle minska positiva effekter av ringleden vad gällde bl.a. utsläpp av kvävedioxid. Så välkommen IKEA. Men adjö till stora delar av miljövinsterna från ringleden – som totalt kostar uppåt 2 miljarder varav hälften ligger på den ännu obyggda V:a Länken!
 
Hur lösa dilemmat? Ett IKEA på Entré Syd minskade miljövinsterna genom ökad trafik genom Umeå centrum. Bevarade miljövinster krävde att kommunen satte hårt mot hårt och vägrade företaget att etablera sig på Entré Syd – det fanns trots allt fem områden norr om älven for IKEA att välja mellan. Makthavarna ”löste” dilemmat genom att lägga sig platt för Kamprad och Co genom att offra miljön. Samtidigt tappade Holmlund och Co ansiktet. Deras drygt tioåriga tjat om att V:a Länken och ringleden i övrigt skulle lösa miljöproblemen i Umeå föll samman. En gigantisk presigeförlust för både sossar och allians.
 
Det magiska nollalternativet
 
För att slippa erkänna att ringleden, inklusive den dyra Västra Länken, inte längre kunde stoppa överutsläppen av kvävedioxid, måste ett fikonlöv skapas. Kejsar Holmlund stod utan kläder. Metoden blev det magiska ”nollalternativet”.
 
Ett nollalternativ är den spontana utveckling som skulle ha ägt rum på Entré Syd om IKEA inte hade etablerat sig där. Så hur förklara bort de försämringar som ytterligare 3 000 bilar skulle innebära för luften inne i centrala Umeå – där antalet dagar då halten kvävedioxid överskrider miljölagarna redan är nio gånger för många. Svaret blev ofattbart dumt.
 
Idag ligger det åkermark med kvittrande fåglar på Entré Syd (eller kv Marknadsplatsen). Det är där IKEA ska bygga. Åkermark och fåglar är det nollalternativ som borde jämföras med de effekter på miljön som en etableringen av IKEA, inklusive en p-plats för 2 500 fordon, borde jämföras med. Om allt gick ärligt till. Men denna jämförelse skulle ju, för böveln, visa att bygget av IKEA innebar en gigantisk ”miljöförlust”. Och det är här som den underbart idiotiska lösningen i form av det magiska nollalternativet kommer in.
 
Pamparna beslutade helt enkelt att låtsas att det finns ett handelsområde på Entré Syd (där det idag alltså bara finns åkermark och fåglar) och sedan jämföra sitt tänkta handelsområde (som i fantasin var lika stort som IKEA) med just – IKEA! Tala om genialt. Rena magin. Man jämför ett handelsområde som inte kommer att finnas med ett handelsområde som kommer att finnas”! Och då ett påhittat IKEA jämfördes med ett riktigt IKEA blev skillnaden mycket mindre, nästan ingen. Detta var ett långt bättre resultat för Holmlund och Co än då IKEA jämfördes med åkermark och fåglar! Men, men. Misstanken gnagde. Skulle folk verkligen gå på denna idioti?
 
Byggnämnd utan ritning
 
För att inbilla umeborna att etableringen av IKEA på Entré Syd inte skulle bli någon miljömässig försämring så var det säkrast att visa folk att det skulle ha växt fram ett handelsområde på Entré Syd även utan IKEA. Rent spontant alltså. Och lika stort som IKEA dessutom. Bristen på företag som ens kom i närheten av IKEAs storlek lämnades därhän. Det gällde att inte hänga upp sig på futtiga detaljer. Istället måste kreativiteten få flöda. Mycket fritt.
 
Avgörande för att makthavarna skulle kunna hävda att ett handelsområde skulle ha kunnat växa fram även utan IKEA var att det överhuvudtaget skulle ha funnits ett handelsområde utan IKEA. Här kommer vi in på frågan om översiktsplaner och handelspolicy. Sverige är inget vilda västern. Här är markområden planlagda. Ett handelsområde måste vara utsett till handelsområde. Om så inte är fallet kan inte företag flytta dit. I Sverige råder ordning och reda vad gäller planer. Och tur är det.
 
Utan att kolla fakta uttalade sig Byggnadsnämndens Åsa Ögren tvärsäkert om att Entré Syd varit avsatt som handelsområde, sedan lång tid. Detta framgick Handelspolicyn från år 2000. Men också av den fördjupade översiktsplanen från 2011. Därför skulle det säkert ha vuxit fram ett handelsområde på Entré Syd – även om inte IKEA velat etablera sig där. Påstod alltså Åsa Ögren och Byggnadsnämnden. Men, säg den lycka som varar?
 
En enkel koll visade vilka handelsområden som fanns i handelspolicyn år 2000. Tre handelsområden omnämndes utanför Umeå centrum: Ersboda/Mariedal, Strömpilen och Prästsjön/ Klockarbäcken. Men inget om Entré Syd! Området fanns inte med som ett handelsområde i policyn av år 2000. Vilken miss av Byggnamnden! Detta gjorde det mycket osannolikt att det ”spontant” skulle ha växt fram ett handelsområde på Entré Syd.
 
Nåväl. Byggnadsnämnden i Umeå ger sig inte för en liten fadäs. Åsa Ögren trodde sig också veta att den fördjupade översiktsplanen från 2011 bestämt att Entré Syd var ett riktigt handelsområde. Och då skulle en ”spontan” framväxt av ha kunnat ske ändå. Men, men. Här kommer problem nummer två. Översiktsplanen 2011 talar om Entré Syd som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde. Inte bra alls. Men sämre blir det. Översiktplanen 2011 är nämligen överklagad (detta är ju Umeå)! Därmed gäller idag en annan översiktsplan daterad 1998. Och i ÖPL 98 utgör Entré Syd inte ens ett handelsområde i ”reserv”.
 
Slutsats: det finns ingen chans att Entré Syd ”spontant” skulle ha kunnat blivit ett handelsområde av IKEAs storlek – med samma inverkan på trafik och miljö – eftersom Entré Syd inte var ett handelsområde (före de hemliga kontakterna med IKEA). Men utan kontakten med IKEA – inget handelsområde på Entré Syd.
 
Innebörden av detta är att nollalternativet inte kan utgöras av ett påhittat handelsområde av IKEAs storlek. Ett sådant skulle aldrig ha tillkommit spontant. Det enda som tillkommit spontant är åkermarken och fågelsången. Det är detta som ska jämföras med IKEA, inklusive IKEAs p-plats för 2 500 fordon. Och en jämförelse med detta riktiga nollalternativ kommer att visa på en kraftfull försämring, vad gäller trafik och miljö, om IKEA etableras på Entré Syd.
 
Nu stod detta klart redan från början. Det som hänt är ”bara” att Byggnadsnämndens dribblande har visat att kommunens makthavare är beredda att trampa, inte bara på miljölagarna, utan också på allt annat för att att försöka lura umeborna. Tillvägagångssättet med ett påhittat nollalternativ är en skandal. Och för denna skandal står Sossarna, Moderaterna och Vänsterpartiet. Vi tänker avslöja dem.
 
Nytt åtgärdsprogram för dagens miljöhot – inte för gårdagens
 
Arbetarpartiet gick inte i fällan med nollalternativet som V gjorde. Istället har vi avslöjat bluffen. Men vi missade att anlägga synpunkter på översiktsplanen under utställningsfasen. Hade vi gjort detta så hade vi haft långt större chans att påverka Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB). En sådan miss får inte hända igen.
 
Vi måste vi nu genast ta upp behovet om ett nytt åtgärdsprogram. Det regeringen beordrade fram 2005 var tänkt att åtgärda situationen som den var då. Men det har gått fem år sedan dess. Och nya starkare trafikflöden kommer att bli resultatet genom centrala Umeå genom IKEAs etablering söder om älven.
 
Vi måste också slå tillbaka de hatfulla angrepp som Holmlund dragit igång mot oss för vår överklagan i miljöns och demokratins intresse. Om vi agerar kraftfullt kommer striden att handla om just miljö och demokrati. Då har både umeborna och vi vunnit en seger. Men om vi agerar kraftlöst kommer Holmlunds och Co lögner att dominera striden. På detta förlorar både vi och umeborna. Så det ligger mycket i vågskålen. Men vissa strider måste Arbetarpartiet helt enkelt ta.
 
Annars saknar vi existensberättigande.
 
Jan Hägglund.
 
PS. Ser i Folkbladet 29/6 att Holmlund bett en journalist att ”hålla käften” och hotat att lägga ned socialnämnden. Låt er inte skrämmas av den gubben. Han är på upphällningen. DS.
3 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Därför överklagar vi detaljplanen för IKEAs etablering på Entré Syd

Av , , 1 kommentar 10

 Vår grund för – och syfte med – denna överklagan

Vi anser att beslutet i Umeå kommunfullmäktige den 18 juni, om att godkänna detaljplanen för kvarteret Marknadsplatsen, ej har tagits i laga ordning. Detta är bakgrunden till vår överklagan.
 
Vi bygger vår överklagan på att Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) för kv Marknadsplatsen inte hade skickats ut till kommunfullmäktiges ledamöter före beslutet.
 
Med tanke på den avgörande roll som miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) spelade i detta ärende anser vi det vara helt oacceptabelt att denna inte hade skickats ut. I nämnda MKB presenteras ett s k ”nollalternativ”. Vi anser att detta nollalternativ utgör ett rent bedrägeri. Därför är det vår moraliska och politiska plikt att försöka avslöja detta bedrägeri. Vår kritk har följande inslag:
1. MKB:s konsekvenser innebär, i praktiken, ett förnekande av att etableringen av IKEA/Ikano på Teg skulle innebära en dramatisk försämring av möjligheterna att klara miljölagstiftningen i form av miljökvalitetsnormen,
2. MKB:s konsekvenser innebär att Umeås politiska makthavare kan hävda att det åtgärdsprogram som antogs 2007 – för att klara brotten mot miljökvalitetsnormen (MKN) i form av för stora utsläpp av kvävedioxid – fortfarande kan användas i dag (d v s efter fem år och med IKEA som ny trafikmagnet),
3. MKB:s bedrägliga metod – att jämföra miljöeffekterna av ett påhittat handelscentrum med det högst verkliga IKEA – är bara möjlig om man hävdar att det skulle ha växt fram ett handelscentrum på Röbäcksslätten under alla förhållanden. För att göra detta troligt agerar bl a Byggnadsnämnden medvetet vilseledande. Nämnden hävar kommunens Handelspolicy från år 2000 öppnar för handel på Entré Syd där nu IKEA ska ligga. Men sanningen är att handelspolicyn inte ens nämner Entré Syd överhuvudtaget. Två ytterligare exempel på samma sorts bedrägliga agerande finns i handläggningen. 
 
I arbetsordningen för Umeå kommunfullmäktige § 13 står att ”Kommunstyrelsens och övriga nämnders förslag till beslut eller yttranden i de ärenden som tagits in i kungörelsen bör tillställas varje ledamot och ersättare före sammanträdet”. Grunden för vårt överklagande bygger på denna paragraf. Överklagandet skulle vara solklart, anser vi, om formuleringen hade varit ”ska” istället för ”bör” – då det gäller utskicket av olika beslutsunderlag. Samtidigt innebär ett ”bör”, enligt vår mening, att varje överklarande sim bygger på denna paragraf (§ 13) måste avgöras från fall till fall.
Vår uppfattning är att MKB i just detta fall var av en så avgörande betydelse att § 13 måste tolkas som ett ”ska”. I den kommande texten ska vi göra vårt bästa för att förklara varför.
 
Syftet med denna överklagan är inte att förhindra att IKEA/Ikano etablerar sig i Umeå. Vår överklagan har överhuvudtaget inte med agerandet från IKEAs handläggare att göra. Detta är ett privat företag som agerar för sina mål och efter sina spelregler. Men som antytts har vår överklagan däremot ”allt” att göra med agerandet från Umeå kommuns ansvariga politiker. En kommun och dess folkvalda ska agera för helt andra mål och i enlighet med helt andra spelregler. Till en kommuns mål hör skyddet av människa och miljö. Till spelreglerna mellan folkvalda hör tillräckliga och korrekta beslutsunderlag – vilka alltså inte funnits tillhanda i detta ärende.
 
Vår förhoppning är att denna överklagan ska leda dels till en diskussion bland umeborna om en annan och miljömässigt sett bättre placering av IKEA – i Umeå, dels till en mer demokratisk beslutsprocess i framtiden i liknande ärenden.
 
Bakgrund och historik
Miljökvalitetsnormerna har ställning av lag sedan den första januari 2006.
”I juni 2005 gav regeringen Umeå Kommun i uppdrag att ta fram ett åtgärdsprogram i samarbete med bl. a. länsstyrelsen och Vägverket. Av åtgärdsprogrammet ska det enligt regeringens beslut framgå vem som är ansvarig för åtgärderna och när de ska vara vidtagna.”[1]
Trots detta uppdrag från regeringen, som hade sin utgångspunkt i att Umeå Kommun bröt mot miljökvalitetsnormen (MKN) för kvävedioxid, har de styrande majoriteterna efter beslutet att anta åtgärdsprogrammet inte lyckats vända trenden. Mängden av kvävedioxid per kubikmeter luft har tvärtom fortsatt att öka efter Västra Esplanaden. Vår tabell åskådliggör detta.
 
Tabell.
År         antal dygnsöverskridanden av
             MKN för kvävedioxid
2003     27
2004     46
2005     fullständig uppgift saknas
2006     53
2007     62
2008     41
2009     59
2010     67
2011     64
 
Det tillåtna antalet dygnsöverskridanden per år ligger på sju. År 2011 överskreds således miljökvalitetsnormen (MKN) vad gäller halten kvävedioxid längs V:a Esplanaden med drygt nio gånger. MKN överskrids även vad gäller årsmedelvärde. Den högsta tillåtna koncentrationen av kvävedioxid per kubikmeter luft ligger här på 40 mikrogram. År 2010 låg årsmedelvärdet längs V:a Esplanaden på 45! Trenden när det gäller mängden kvävedioxid har alltså inte minskat sedan åtgärdsprogrammet antogs 2007, även om den ekonomiska nedgången resulterade i en tillfällig nedgång under åren 2008 – 2009, utan fortsätter att öka. Men detta ger tyvärr inte hela bilden.
 
Trots att regeringen 2005 gav Umeå Kommun i uppdrag att ta fram ett åtgärdsprogram, i samarbete med bl. a. länsstyrelsen och Vägverket, så fortsätter kommunen att medvetet planera för fortsatta – och t o m ökande – utsläpp av kvävedioxid. Detta framgår mycket tydligt av kommunens agerande i flera sammanhang. Vi vill framhålla följande exempel:
 
a) I samband med att Umeå kommunfullmäktige antog detaljplanen för kvarteret Magne i januari 2012 hade en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) upprättats. I denna MKB kan följande läsas: ”Mot bakgrund av dagens luftföroreningssituation vid Västra Esplanaden och framtida prognoser vad gäller luftföroreningsutsläppen är risken dock stor för att miljökvalitetsnormen för kvävedioxid kommer att överskridas år 2020”. Vidare står att läsa ”De negativa hälsoeffekter som luftföroreningarna har idag i centrala Umeå bedöms följaktligen komma att bestå under kommande tioårsperiod”.
Bakgrunden till denna bedömning är bl. a. antagandet om en fortsatt trafikökning längs V:a Esplanaden. Till detta ska läggas effekten av den planerade förtätningen av centrala Umeå som avspeglas i flera andra detaljplaner. Förtätningen beräknas innebära en ytterligare ökning av trafiken till och från centrum. Ett mått på denna trafikökning är att behovet av p-platser i centrala Umeå beräknas öka med cirka 1 000.     
Kommentar: Formuleringarna i miljökonsekvensbeskrivningen är häpnadsväckande. Trots att regeringen redan 2005 gav Umeå Kommun i uppdrag att upprätta ett åtgärdsprogram för att komma tillrätta med utsläppen av kvävedioxid, som redan då (2005) överskred miljökvalitetsnormen (MKN), planerar Umeås styrande att fortsätta att bryta mot MKN ända fram till år 2020. De styrande planerar även att, under ytterligare tio år, utsätta umeborna för de negativa hälsoeffekter som brotten mot MKN innebär. Allt enligt den egna miljökonsekvensbeskrivningen!
 
b) Det är mot denna bakgrund som den planerade lokaliseringen av IKEA på Kvarteret Marknadsplatsen / Entré Syd måste ses. I miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) för Kv Marknadsplatsen står följande: ”IKEAs och övrig handels etablering riskerar att öka trafiken på Västra Esplanaden med överskriden MKN för kvävedioxid om inga parerande åtgärder vidtas. Utifrån IKEAs erfarenheter på andra platser prognosticeras ett bidrag med 3000 fordon per årsmedeldygn över Tegsbron”. Trots denna väsentliga ökning av trafiken längs Västra Esplanaden – som sker trots bygget av ringlederna – skriver kommunen i sin MKB att de åtgärder som den presenterat i sin nu fem år gamla åtgärdsplan (för att minska mängden av kvävedioxid) kommer att räcka för att klara luftkvaliteten. Både Länsstyrelsen och Trafikverket har uttryckt sig kritiskt mot detta agerande.
Trafikverket skriver: ”Åtgärdsprogrammet togs fram för att hantera de problem som redan fanns innan etableringen av handelsområdet. Det går därför inte att hänvisa till dessa åtgärder för att hantera ökad trafik från handelsområdet. MKN blir allt svårare att klara och behovet av åtgärder för att begränsa trafiken i centrala Umeå ännu större”.
Länsstyrelsen fyller på med: ”För att MKN ska uppnås längs Västra esplanaden inom en snar framtid krävs kraftfulla åtgärder, sannolikt mer än det som föreslås i gällande åtgärdsprogram. Att i detta läge belasta denna känsliga sträcka med ytterligare nästan 3000 fordon per dygn är att väsentligt försvåra för MKN att uppnås inom en rimlig tid”.
Kommentar: Vi anser att dessa citat talar för sig själva. Det som kan tilläggas är att när regeringen år 2005 ålade Umeå kommun att ta fram ett åtgärdsprogram mot utsläppen av kvävedioxid skulle detta ske tillsammans med bl. a. just Länsstyrelsen och Trafikverket (dåvarande Vägverket). Men trots regeringens åläggande fortsätter alltså Umeå Kommun att planera för fortsatta – och t o m ökade – utsläpp av kvävedioxid.
 
Som vi sett, bland annat i de yttranden (se ovan) som lämnats av Trafikverket och Länsstyrelsen, finns en kritik mot hur Umeå Kommun agerar för att klara miljökvalitetsnormens (MKN) krav vad gäller koncentrationen av kvävedioxid.
Trafikverket påpekar exempelvis att åtgärdsprogrammet från 2007 togs fram för att komma till rätta med de miljöproblem som fanns redan innan tanken fötts om att etablera ett nytt handelsområde på kv Marknadsplatsen. Länsstyrelsen understryker att den beräknade trafikökningen, på nästan 3 000 fordon per dygn längs V:a Esplanaden, gör det väsentligt mycket svårare att klara MKN inom en rimlig tid.
 
Vilseledande underlag inför beslut Umeå Kommunfullmäktige
Mot denna bakgrund framstår beskrivningen av handelsområdet Entré Syd (numera kv Marknadsplatsen) som extra anmärkningsvärd. I Översiktsplan Umeå kommun, ”Fördjupning för Umeå”, rörande Umeås framtida tillväxtområden beskrivs det området där vi nu vet att IKEA är tänkt att placeras på följande sätt: ”Entré Syd som finns redovisat i ÖPL 98 som reservområde för verksamheter och service kvarstår som ett möjligt fjärde handelsområde”.
Detta var den formulering som beslutet i Umeå kommunfullmäktige den 29 augusti 2011 grundade sig på. Alltså att Entré Syd / kv Marknadsplatsen var ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde.[2] Men bara åtta dagar senare, den 6 september, offentliggjordes överenskommelsen mellan de styrande i Umeå Kommun och IKEA. Denna överenskommelse gick ut på att IKEA skulle etablera sig på just detta ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde.
 
De ledamöter som röstade igenom den fördjupade översiktsplanen för Umeås framtida tillväxtområden förutsatte att de kunde lita på vad som stod i det utsända beslutsunderlaget.
Men uppenbarligen var så inte fallet. Under det möte med Umeå kommunfullmäktige, då beslutet om den fördjupade översiktsplanen rörande de framtida tillväxtområdena antogs, fanns det två sorters folkvalda ledamöter. Dels kommunalråden och andra utvalda som kände till överenskommelsen med IKEA. Dessa ledamöter visste att formuleringen rörande Entré Syd som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde var helt överspelat. Dels de övriga ledamöter som faktiskt trodde på beslutsunderlagets formuleringar och därför antog att, om någon mer dramatisk förändring skulle ske (exempelvis en etablering av IKEA/Ikano samt alla verksamheter som detta drar med sig inklusive en p-plats för 2 500 fordon) så skulle en ny, övergripande, prövning av områdets användning göras.
 
Detta antagande var särskilt rimligt mot bakgrund av formuleringarna om Entré Syd, som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde (eller som ett ”arbetsplatsområde för service och annan företagsverksamhet”). Entré Syds karaktär av reservområde understryks än mer av Umeå kommuns handelspolicy från år 2000. I denna talas det endast om tre (3) handelsområden, vid sidan om stadskärnan, och dessa tre handelsområden benämns Ersboda/Mariedal, Strömpilen och ett nytt västligt externläge (det som idag kallas Klockarbäcken). Däremot nämns inte Entré Syd överhuvudtaget i kommunens handelspolicy från år 2000 – inte ens som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde! Detta har mycket stor betydelse, något vi ska återkomma till.
 
Vissa ledamöter, som kommunalråden, kände alltså till överenskommelsen med IKEA. Trots detta lät de ändå andra ledamöter i kommunfullmäktige godkänna den fördjupade översiktsplanen, som baserades på beskrivningen av Entré Syd / kv Marknadsplatsen som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde. Detta innebär att beslutet att anta den fördjupade översiktsplanen den 29 augusti skedde på medvetet vilseledande grunder!
Någon annan slutsats är inte möjlig att dra. För om överenskommelsen med IKEA hade varit känd för alla ledamöter i kommunfullmäktige den 29 augusti i fjol, och inte bara för en utvald grupp, så skulle en helt annat debatt ha utvecklat sig före beslutet. Möjligheten finns även att själva beslutet i fullmäktige skulle ha blivit annorlunda. Detta inte minst utifrån de minskade möjligheterna att klara miljökvalitetsnormen (MKN) för kvävedioxid vid en etablering av IKEA på Entré Syd – aspekter som påpekats både av Trafikverket och Länsstyrelsen (se ovan). 
 
Två vilseledande tolkningar i Byggnadsnämnden
I den planbeskrivning som antogs av Byggnadsnämnden den 25/5-2012, och som gäller det område som idag kallas Entré Syd / kv Marknadsplatsen, har plötsligt området slutat att vara ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde. Istället återfinns följande formulering i planbeskrivningen: ”även den hittills gällande översiktsplanen för Umeå kommun, ÖPL 98, antagen av kommunfullmäktige 1998 utvisar Entré Syd-området som handels- och verksamhetsområde”. Detta är häpnadsväckande. Det är en sak att förändra den framtida karaktären på Entré Syd/kv Marknadsplatsen till att bli ett fullfjädrat handelsområde likt Ersboda/Mariedal, Strömpilen och Klockarbäcken. Men Byggnadsnämnden har tagit sig friheten att skriva om historien. Genom citatet ovan försöker nämnden påskina att området inte varit begränsat genom formuleringarna ”reservområde för verksamheter och service … som ett möjligt fjärde handelsområde”.
 
Men Byggnadsnämndens försök att skriva om historien blir ännu tydligare när den försöker använda sig av kommunens handelspolicy från år 2000! Detta genom följande formulering i nämnda planbeskrivning: ”tidigare gällande Handelspolicyn för Umeå kommun antagen år 2000, visade även den Entré Syd som handels- och verksamhetsområde”. Men i Umeå kommuns handelspolicy från år 2000 finns Entré Syd överhuvudtaget inte omnämnt! Dessa försök att skriva om historien gör även Byggnadsnämndens agerande medvedet vilseledande.
Kommentar: Vi anser oss kunna påvisa tre medvetet vilseledande ageranden:
 a) Beslutsunderlaget till den fördjupade översiktsplan som antogs av Kommunfullmäktige var vilseledande eftersom underlaget beskrev Entré Syd/kv Marknadsplatsen som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde samtidigt som en uppgörelse hade skett i hemlighet mellan vissa kommunalråd och IKEA utan att beslutsfattarna i fullmäktige var medvetna om detta,
b) Byggnadsnämndens tolkning av ÖPL 98 var vilseledande eftersom tolkningen innebär att området Entré Syd inte har varit klassat som ett ”reservområde”,
c) Byggnadsnämnden tolkning av Handelspolicyn från 2000 var vilseledande eftersom även denna tolkning innebär att området Entré Syd inte har varit klassat som ett ”reservområde” – detta trots att Entré Syd överhuvudtaget inte omnämns i denna handelspolicy!
 
Orimlig tolkning av ett nollalternativ
Dessa tre medvetna vilseledanden har fyllt en viktig funktion då Umeå Kommun har utformat sitt så kallade ”nollalternativ”. Ett nollalternativ är det utgångsläge mot vilket olika förändringar ska jämföras. I detta fall är nollalternativet den spontana utveckling som skulle ha skett på det markområde, på Röbäcksslätten, där nu Entré Syd/kv Marknadsplatsen är tänkt att etableras.
 
I miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) för Entré Syd/kv Marknadsplatsen utgörs nollalternativet av ett påhittat handelsområde med ungefär samma trafik- och miljöpåverkan som etableringen av IKEA/Ikano. När sedan miljökonsekvenserna av IKEAs etablering mäts mot ”nollalternativet” i MKB:n jämförs alltså IKEA med ett påhittat handelsområde – och inte med den åkermark som idag finns på platsen som betecknas Entré Syd/kv Marknadsplatsen.  Slutsatsen av denna jämförelse mellan det högst reella IKEA/Ikano och den påhittade handelsplatsen blir, enligt MKB, att en lokalisering av IKEA till Entré Syd/kv Marknadsplatsen inte kommer att innebära någon avsevärd försämring jämfört med nollalternativet. Frågan är då om det nollalternativ som MKB förutsätter är trovärdigt – eller ens lagligt.
 
En sak är dock säker: ska det vara möjligt att använda sig av metoden med ett påhittat handelsområde som nollalternativ så måste de begränsningar som idag finns för Entré Syd elimineras. Om inte de begränsningar som idag gäller för Entré Syd elimineras så blir det omöjligt att hävda att en spontan utveckling skulle kunna frambringa ett handelsområde som kan jämföras med IKEA/Ikano vad gäller trafik- och miljöpåverkan. Det är detta som gör att Byggnadsnämnden måste förneka de begränsningar som sätts för Entré Syd/kv Marknadsplatsen av såväl översiktsplaner som handelspolicyn från år 2000.
 
Låt oss ställa frågan: vilken är den spontana utveckling som skulle ha ägt rum på det markområde, på Röbäcksslätten, där nu IKEA/Ikano ska etableras? Det är i samband med svaret på denna fråga som eventuella begränsningar för områdets användning för handel blir av avgörande vikt. Och dessa begränsningar framgår både av den fördjupade översiktsplanen från augusti 2011 och i ännu högre grad av kommunens handelspolicy från år 2000. I kommunens fördjupade översiktsplan från 2011 beskrivs Entré Syd som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde. I kommunens handelspolicy från år 2000 existerar inte ens Entré Syd som ett handelsområde.
 
Handelspolicyns begränsningar av den spontana utvecklingen
Detta har alltså betydelse för nollalternativet. Om börjar med handelspolicyn så skulle en etablering av IKEA, eller av någon annan handel, inte kunna komma ifråga på Entré Syd. Entré Syd existerar ju inte som ett handelsområde enligt kommunens policy från år 2000. Därför är det högst osannolikt att någonting som ens avlägset påminner om IKEA skulle utvecklas på Entré Syd. Utifrån handelspolicyn år 2000 vore det sannolika nollalternativet den åkermark som vi återfinner på Röbäcksslätten idag.
 
Översiktsplanernas begränsningar av den spontana utvecklingen
När det sedan gäller översiktsplanerna – både i ÖPL 98 och i den fördjupade översiktsplanen från 2011 – så beskrivs Entré Syd som ett ”reservområde”. Entré Syd har för övrigt betecknats som ett ”reservområde” ända sedan 1990 i en tidigare översiktplan. Detta, i kombination med den intensiva debatten kring Klockarbäckens etablering (eftersom redan detta tredje externa handelsområde av många ansågs splittra handeln alltför mycket), gör en spontan utveckling av ett fjärde externt handelscentra ytterst osannolikt – inom överskådlig framtid. Det sannolika nollalternativet utifrån översiktsplanerna är därmed också den åkermark som vi kan se på Röbäcksslätten idag.
 
Slutsats: Miljökonsekvensbeskrivningens (MKB) definition av ett nollalternativ saknar förankring i verkligheten. För att kunna motivera att en ”spontan” utveckling ska kunna frambringa ett nollalternativ som kan jämföras med IKEA/Ikano vad gäller miljö- och trafikpåverkan krävs bl.a. att de begränsningar som sätts av översiktsplaner och handelspolicyn förnekas. Vi anser att detta förfarande är ett brott mot Miljöbalken 6 kap 12 §. Där står bl. a. följande: ”Miljökonsekvensbeskrivningen skall innehålla … 2. en beskrivning av miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om planen, programmet eller ändringen inte genomförs, … 7. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra eller motverka betydande negativ miljöpåverkan”.
 
Miljökonsekvensbeskrivningen bryter mot Miljöbalken samt Plan- och Bygglagen
Vi anser att miljökonsekvensbeskrivningen innehåller en fullständigt osannolik beskrivning av ett nollalternativ.
* Därför hävdar vi att MKBn inte kan sägas uppfylla Miljöbalkens 6 kap 12 § andra punkten (en beskrivning av miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om planen, programmet eller ändringen inte genomförs).
* Detta leder i sin tur till att vi hävdar att MKB inte heller uppfyller Miljöbalkens 6 kap 12 § sjunde punkten (en beskrivning av de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra eller motverka betydande negativ miljöpåverkan).
Mot bakgrund av den allmänt erkända ökningen av trafik och miljöpåverkan – 3000 fordon per dygn på Västra Esplanaden – förordar inte MKB några nya åtgärder.
Istället hänvisar man till det åtgärdsprogram som antogs i augusti 2007 – ett program som utgjorde ett svar på de miljöproblem som hade manifesterats före tillkännagivandet av etableringen av IKEA/Ikano.
* Slutligen anser vi att detaljplanen bryter mot Plan- och Bygglagen (PBL) 2 kap 10 §: ”Vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag ska miljökvalitetsnormerna i 5 kap Miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap Miljöbalken följas”. Mot bakgrund av att etableringen av IKEA på Entré Syd/kv Marknadsplatsen väntas innebära en betydande ökning av trafiken på Västra Esplanaden (3000 fordon per dygn), en trafikled där MKN bryts redan idag, så anser vi att nämnda detaljplan bryter mot PBL 2 kap 10 §.
Vi äger dock inte den formella rätten att överklaga den detaljplan som antogs i Umeå kommunfullmäktige den 18 juni 2012 utifrån ovanstående lagrum.
 
Däremot anser vi att dessa lagrum är näst intill ovärderliga när det gäller att rätt värdera de brister som vi anser att den gjorda MKB är behäftad med. Den gjorda MKB står i motsatsställning till andemeningen i alla dessa lagrum och detta understryker behovet av att MKB borde har sänts ut till varje ledamot i kommunfullmäktige – och dessutom i god tid. 


[1] Direkt citat ur Umeå kommuns åtgärdsprogram för att uppfylla miljökvalitetsnormen för kvävedioxid, antaget av Umeå kommunfullmäktige i augusti 2007.
[2] För fullständighetens skull vill vi även påpeka att den beskrivning som gällt för Entré Syd i översiktsplanen från 1998 (ÖPL 98) och fram till beslutet i augusti 2011 löd så här: ”Arbetsplatsområde för service och annan företagsverksamhet”.
1 kommentar
Etiketter: , , ,

Motverka ensamheten bland äldre

Av , , Bli först att kommentera 3

Det är samhällets, de yngre generationernas, skyldighet att ta till vara de äldres rättigheter. Det handlar exempelvis om:

- rätten att slippa ensamhet på ålderns höst

- rätten att få komma ut ur lägenhet åtminstone en gång i veckan

- rätten till självkänsla. Även äldre har rätt att få känna sig fräsch och snygg. Att få håret lagt och naglarna målade, att vara välklippt och välrakad, kan betyda mycket för självkänslan.

I dagens samhälle är inga av dessa rättigheter någon självklarhet. Många äldre lämnas ensamma då deras barn flyttat dit jobb och utbildningar finns. Denna samhällsutveckling, kombinerat med nedskärningarna inom kommunerna, har skapat ett dolt samhällsproblem – äldreensamhet.

Något om nedskärningarna i Umeå:

a) Platser på äldreboenden: Mellan åren 2002 och 2011 minskade andelen umebor – 80 år och äldre – som hade plats på äldreboenden, från 30,8 procent till 20,8 procent. Det skulle krävas ytterligare 354 platser på äldreboenden för att samma andel äldre skulle få plats på ett kommunalt boende som för tio år sedan. En plats på ett boende kan innebära ökad trygghet. Att kunna äta tre måltider om dagen, tillsammans med andra, innebär dessutom en helt annan social situation. För vissa innebär en plats på ett äldreboende att ensamheten bryts.

b) Personaltätheten: bara under de tre åren 2005-2008 minskade personaltätheten på sjukhemmen med 20 procent under dag/kväll. Detta berövade varje boende 5 timmar omvårdnad i veckan. En liknande utveckling har skett inom hemtjänsten där á-priserna sänkts, vilket gett mindre tid till varje brukare. Detta har inneburit att möjligheten att ta ut de gamla på promenad minskat ytterligare.

Möjligheten till sociala kontakter mellan personalen och brukarna har också minskat. Stressen riskerar att leda till att personal och brukare aldrig hinner träffas och tala som medmänniskor – som man gör exempelvis under en promenad. Istället riskerar en sorts ”objektifiering” att smyga sig in där de gamla ses som ”arbetsuppgifter” vilka måste ”klaras av” på en så kort tid som möjligt.

Arbetarpartiet arbetar för att pensionärer som är tillräckligt pigga – fysiskt och psykiskt – ska garanteras hjälp att komma ut på promenad åtminstone en dag i veckan. Därför vill vi öka personaltätheten inom äldreomsorgen. Vi vill också öka antalet platser på äldreboenden – gärna i form av seniorboenden där ”piggare” pensionärer erbjuds trygghet och social samvaro. Därför borde den gamla Ålidhemsskolan byggas om till ett äldreboende under den kommande treårsperioden. I varje stadsdelscentra borde det finnas ett seniorboende som inte bara erbjuder lägenheter – utan också en social samvaro för de boende och för andra äldre som bor i stadsdelen.

Istället för skrytbyggen för 750 miljoner borde Umeås maktelit se till att det fanns äldreboenden för alla som behöver.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,