Ministrar i nöd

Av Jan Hägglund, 11 oktober 2013 kl 18:09, Bli först att kommentera

5

Före detta biståndsministern Gunilla Carlsson fick åren 2009-2012 sina löner utbetalda med biståndspengar. För Carlsson handlade det om en månadslön på 121 000 kronor. Utrikesdepartementet räknade av kostnaden på biståndsbudgeten och kunde på så vis få mer pengar. Sammanlagt rör det sig om 20 miljoner kronor, pengar som borde gått till att bekämpa fattigdom. Carlsson lämnade sin post i mitten av september, innan avslöjandet. Vid en presskonferens berömde statsminister Reinfeldt hennes insats som minister.
– Gunilla Carlsson har fört in en ny syn på biståndet. Det hon har stått för har väckt respekt och rönt uppmärksamhet internationellt, citerades Reinfeldt säga i DN.
”Ny syn” kan man onekligen säga. Självaste Jimmie Åkesson skulle vara stolt…

Fler av Reinfeldts ministrar är i blåsväder. Migrationsminister Tobias Billströms aktieaffärer utreds för närvarande av Ekobrottsmyndigheten. Skälet är att Billström köpte 30 000 aktier i gruvbolaget Northland Resources fem dagar efter att regeringskansliet fått information om att statliga LKAB planerade en möjlig räddning av företaget. Nu har Billström visserligen inte tjänat några pengar med sina eventuella insiderkunskaper – Northlands aktier har sjunkit brant sedan Billström köpte.
Detta visar på en sak: Billström kan inte tjäna pengar, ens med insiderkunskaper. Kanske skulle ministern ansöka om en slant ur biståndsbudgeten…

Om kommentarer på bloggen
Jag kommer endast att publicera kommentarer av seriös karaktär som relaterar till innehållet i blogginläggen.

Vill du kontakta mig - om innehållet i bloggen eller något annat? Hör av dig!
Telefon: 070-293 74 61,
090-19 47 35
E-post: [email protected]

Korta fakta:
Sysselsättning: Ansvarig utgivare för Veckans Nyheter och ordförande för Arbetarpartiet
Född: På Umeå lasarett, har förblivit Ume trogen och är tillräckligt gammal för att ha tagit körkortet
Familj: Dotter född på Första Maj (när annars?) 1991 samt Marika
Bor: Nydalavägen, Berghem
Bil: Volvo
Hobby: Styrketräning, film och historia, exempelvis andra världskriget
Bästa maträtten: Marikas Janssons frestelse
Förebilder: Sonny Liston (boxare), Keith Richards (Stones), Inga-Britt Ahlenius (anti-korruptionskämpe), Saga Norén (Länskrim Malmö) och Susanne Aidanpää-Ernstson (koncern-VD)
Musik: Rolling Stones, Dylan och i stort sett allt annat
Bästa egenskaper: Uthållig och stabil då det blåser
Sämsta egenskaper: Kolerisk, störande tidsoptimist och ofta för hjälpsam
Senast lästa bok: En deckare i Harry Bosch-serien
Favoritplats i Umeå: Gamla tågbron vid Tallberg strax före Nyåker (visserligen Nordmaling men i alla fall).
Det bästa med Umeå:
1. Var man än befinner sig tar det högst fem minuter att nå skogen med cykel.
2. Utan att blunda för problemen så är attityden mot folk födda utomlands och mot hbtq-personer bättre än på många andra ställen, vilket bidragit till att nazister, och rasister som SD, haft svårare att etablera sig här än på andra platser.
Det sämsta med Umeå:
1. Maktkoncentrationen: eliten inom politik, ekonomi, media, finkultur och elitidrott är ihopväxta genom tusen trådar och hjälps åt att tysta den stora opinion som finns bland umeborna mot alla satsningar på skrytprojekt som Kulturväven, ett överdimensionerat Äventyrsbad och liknande.
2. Ointresse för grön industri: makteliten försöker inte ens samordna resurserna hos universitet och företag för produktion av exempelvis miljövänligt bränsle; förutsättningarna finns för en helt ny bransch med gröna industrijobb och inkomster som även skulle trygga jobben inom vård-skola-omsorg. I detta sammanhang vill jag också nämna att det behövs en ny debatt och Lag om Medbestämmande på arbetsplatserna eftersom löntagarna har pressats tillbaka till 1970-talet. Fackföreningsrörelsen måste gå i spetsen för den kampanj som krävs för en sådan maktförskjutning till löntagarnas förmån 2.0.