Jag behöver en tröst-röst

Idag vill VK att ni, kära VK-läsare, ska rösta om vem som har bästa blogg. Jag uppmanar er härmed att rösta på min blogg. Inte för att jag är bra på att blogga utan för att jag är så dålig att jag kan behöva lite uppmuntran.

Jag är nöjd med innehållet i det jag skriver på bloggen. För det mesta. Men det är själva tekniken. Överhuvudtaget har jag haft svårt för att ta till mig den nya tekniken för kommunikation människor emellan. Mina yngre (det vill säga nästan alla) partikamrater har varit, och är fortfarande, allvarligt bekymrade över min efterblivenhet vad gäller den nya kommunikations-tekniken.

Det första jag hade svårt med var datorn. Datorn är, som alla födda på 50-talet vet, ett ondskefullt och levande väsen med en STARK egen vilja. Datorn har en förmåga att sabotera en hel dag. Ja, en hel vecka. Speciellt har den en förmåga att sabotera när man har bråttom. Mina vänner säger patetiska saker som att det beror på att när man har bråttom ökar sannolikheten att göra fel. De påstår att det är så med allting – inte bara med datorn. Och att det är så med ”allting” det vet jag. Men det gäller inte för datorn. När det gäller detta ondskefulla, levande väsen, med egen vilja så känner den (datorn, alltså) när jag har bråttom. Och då slår den till. Näsvisa yngre förmågor i partiet, eller vänkretsen, brukar komma med besserwisser-kommentarer som att ”den har hängt sig”, eller ”du ska inte klicka flera gånger för då startar du flera program och då tar det ännu längre tid”, och så vidare. Jag brukar tycka synd om dem. De lever nämligen i den villfarelsen att de kan tygla det levande monster som datorn utgör. Men en vacker dag (eller natt) då de sover med sin dator på (den yngre generationen gör detta – det är lika smart som att ha en hungrig tiger som snuttefilt) kommer datorn att äta upp dem. ”Bara Helt Försvunnen, Borta Helt Enkelt” kommer polisen att säga vid undersökningen av den förmodade brottsplatsen. Men datorn kommer att vara större och fetare än någonsin. Och rapa förnöjt. Som en mätt galt.

De skrattar åt mig de små slynglarna

En av mina yngre kollegor i partiet hittade en gång på ett skämt om mig och datorn. Skämtet löd så här ”Hur vet man att Janne har suttit vid datorn? Det är tippex på skärmen”. Ja, det stämde, nästan. Fast det tog lång tid innan jag kunde acceptera att datorn var själva burken och inte skärmen. Det fanns de som inte trodde på att man kunde vara så okunnig som jag. Men jag visade dom allt, de små slynglarna i partiet. När de, även idag, kommer med sina besserwisser-kommentarer så brukar jag fråga dem om de kört i 200 kilometer med motorcykel eller skjutit med en AK4:a i lumpen? Hah! Det är oslagbart. Ingen av de små slynglarna klarar den kombinationen. Men igen. Datorn. De berättar om att de kört minst 300 kilometer i timmen med något slags fordon och skjutit med attackhelikoptrar i ett dataspel. Och så tycker de att de gett mig svar på tal. Overkligheten skulle alltså slå verkligheten. Töntar!

Men jag har blivit mindre dålig med åren.

Det krävdes bara att jag, efter att ha brutit fotleden i december 2002, blivit sittande i min bil med urladdat bilbatteri och frågat förbipasserande om de kunde använda sin ”bärtelefon” (som jag sa) till att ringa upp någon kompis som kunde hämta mig innan jag frös ihjäl. Det var så de tvingade på mig mobiltelefonen. Så nu har jag en mobil också. Faktiskt två. En ena är för min dotter, Marika och min moster. Den stänger jag aldrig av. Den andra är för ”världen” och den stänger jag av ibland. Exempelvis då jag vill vara ifred. Min sista bastion var det här med SMS. Jag vägrade att lära mig detta. Jag fick det starka intrycket att folk, som man bestämt något med, backade ifrån ”uppgörelsen” på ett fegt sätt via just SMS. Därför vägrade jag länge att både ta emot och att skicka SMS. Men då min dotter ville kommunicera denna väg (det är så dyrt med samtal pappa) var jag tvungen att lära mig detta också.

Så nu sitter jag i detta land av ny teknik.

Och jag är fortfarande en sopa vad gäller att kommunicera med dess hjälp. Så fort man lärt sig att skicka mail, tala i mobil och SMS:a kommer det något nytt, som ”facebook”. Facebook betyder ansiktsbok och är något definitivt misstänkt.

Men jag vet något som fler födda på 50-talet vet. Datorn är ett monster, illasinnat och med egen vilja, och den kommer att ta död på oss alla en dag. Se bara ”Terminator II”.

Därför: ge min blogg en röst. Om så bara som tröst. Klicka här: http://www.vk.se/1033129/stora-skillnader-i-politikernas-engagemang-pa-sociala-medier

Ha en bra dag,
Janne H

Etiketter: , , ,

2 kommentarer

  1. Erik Johansson

    Tråkmåns har jag tidigare alltid tyckt om dina blogg inlägg, men den här var ju rolig. Kanske dags att använda lite humor och eller ironi även i dina politiska bloggar. Fram till nu har dom varit TRÅKGA om än ibland bra

  2. Anna

    Jag kommer att ge en röst om du gör ett uttalande i tillsättandet att omvärldsstrateg som inte gått riktigt rätt till och som Umeås politiker är oroväckande tysta kring.
    Har vi en deal?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>