Fel att ställa in nyvalet – och fegt

Det politiska etablissemanget behåller sitt maktmonopol
Genom att ställa in nyvalet undviker de två etablerade blocken att dra in den arbetande befolkningen i lösningen av den politiska krisen. Arbetarpartiet har hela tiden stött förslaget om nyval (extra val). Vi delade ut Umebladet till 15 000 hushåll, bara i Umeå, för att bidra till att besegra Alliansen och SD i nyvalet.

När det gäller sakfrågan om budgeten har Alliansen retirerat. Nu släpper de fram både a) en statsminister som bildar regering och b) den nya regeringens budget. Sett med det politiska etablissemangets ögon borde detta naturligtvis ha skett direkt. För budskapet under hela valrörelsen, från partierna i Alliansen, var att de skulle släppa fram Löfven som regeringsbildare om S tillsammans med MP och V blev större än M+FP+C+KD. Men sedan ändrade sig Alliansen. De gjorde sitt yttersta för att framställa Stefan Löfven och den nya regeringen som oförmögna att regera genom att först låta S och MP utse ministrarna. Och sedan dra undan mattan för den nya regeringen genom att fälla dess budget två månader senare med hjälp av Sverigedemokraterna.

Alliansen backade inför hotet om nyval
Ser vi till det som har skett utifrån de två traditionella politiska blockens synvinkel framstår Stefan Löfven / S+MP-regeringen som segrare. Alliansen har backat inför hotet om nyval. Ser vi detta ur SD’s synvinkel innebär det inställda nyvalet troligtvis en utebliven framgång.

Om vi stället utgår ifrån den arbetande delen av befolkningen så förlorar dessa på att nyvalet ställs in. Ett nyval innebar i princip att det politiska etablissemanget tvingades erkänna sitt misslyckande när det gällde att lösa den underliggande politiska krisen som är ett resultat av uppbrottet från sociademokratin och framväxten av ett tredje politiskt block i form av Sverigedemokraterna som erövrat en väldigt stor del av de arbetarväljare som tidigare röstat på Socialdemokraterna (SD är nu mera det näst största partiet inom LO).

Ett nyval hade understrukit klassmotsättningarna
Ett nyval hade därför inneburit att det politiska etablissemanget hade tvingats be den arbetande befolkningen om hjälp. Detta skulle ha inneburit en förskjutning av den politiska makten på så sätt att självmedvetandet och självförtroendet skulle ha ökat bland jobbarna ute på arbetsplatserna och i de lokala fackföreningarna – ungefär på samma sätt som vid en (politisk) strejk.

De politiska valmanifesten och debatterna inför ett nyval skulle ha blivit mer klassmässiga. Lönernas andel av BNP har inte varit så liten som det är idag på hundra år. Löneskillnaderna, exempelvis mellan tjänstemän och arbetare, har aldrig varit så stora sedan 1930-talet. Arbetarklassen har utgjort förlorarna i samhället under flera årtionden. Det gäller exempelvis i frågor som berör skolan, hälsan och arbetslösheten. För att återvinna arbetarväljarna från SD hade Socialdemokraterna behövt lyfta fram behovet att kämpa för ökad jämlikhet mellan klasserna i samhället. Socialdemokratin hade tvingats lyfta fram frågan om de tio ordningsreglerna för schyssta villkor på arbetsmarknaden för att återvinna arbetarväljare från SD. Partiet hade behövt ta tag i frågan om bemanningsföretagen (som utnyttjar den fria rörligheten av arbetskraft på ett oacceptabelt sätt) på allvar. Vi vet alla att vissa arbetare från andra länder tvingas arbeta under förhållanden som liknar slavarbete medan allt fler jobbare som följer svenska kollektivavtal och svensk arbetsrätt oroar sig för att bli av med sina jobb. Socialdemokraterna och LO hade tvingats leva upp till de löften de gav för ett år sedan om att komma tillrätta med de stora problemen som skapats av bemanningsföretag i kombination med fri arbetskraftsinvandring.

Den politiska krisen består
De två etablerade politiska blocken (S med sina stödpartier och M med sina) har tillfälligt ”löst” de rent parlamentariska låsningarna. Men detta innebär inte på något sätt att de två traditionella blocken har löst den underliggande politiska krisen i samhället.

I samband med dagens presskonferens nämnde varken Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra eller någon annan de verkliga politiska problemen i samhället: Den hotande industridöden på grund av kapitalexporten, åtstramningspolitiken, den höga arbetslösheten speciellt bland ungdomar samt de problem med bemanningsföretag och fri arbetskraftsinvandring som vi nämnt ovan (i form av att svenska kollektivavtal och svensk arbetsrätt undermineras). Det fanns inte ens någon politisk samstämmighet vad gällde de tre områden som de etablerade partierna pekat ut som särskilt viktiga i att bli överens om: a) utrikes- och säkerhetpolitik, b) pensionerna, c) och energin. Här kunde man bara presentera en förhoppning om en framtida samsyn.

Till saken hör också att Sverigedemokraternas politiska styrka består! Som vi tidigare skrivit består den politiska krisen till avgörande del av att Socialdemokraterna förlorade en tredjedel av sina väljare mellan åren 1994 och 2010. Detta samtidigt som Sverigedemokraterna har växt från 0,4 procent av väljarkåren till nästan 13 mellan 1998 och 2014. Det inställda nyvalet innebär att Socialdemokraterna avstod ifrån att försöka återerövra arbetarväljarna från Sverigedemokraterna. Nyvalet var Socialdemokraternas chans att göra detta genom att man hade en politik för att stoppa industridöden, öka antalet arbetstillfällen och slå vakt om svenska kollektivavtal och svensk arbetsrätt. Nu kommer dessa frågor att fortsätta att hänga i luften – olösta. Samtidigt kommer Sverigedemokraterna att kunna fortsätta att skylla samhällets ökade problem på invandringen. Därför vill vi understryka att den politiska krisen i Sverige består.

Sammanfattning
De två etablerade politiska blocken har, genom att ställa in nyvalet, slagit vakt om sitt monopol när det gäller den politiska makten i Sverige. Genom denna handling undvek de att dra in den arbetande befolkningen i Sverige i politikens centrum. De etablerade partierna har också, för en tid framåt, lyckats neutralisera Sverigedemokraternas möjlighet att manövrera på den rent parlamentariska arenan (riksdagen). Men det politiska etablissemanget verkar inte ha ägnat en enda tanke till de effekter som det inställda nyvalet kommer att få på arbetsplatserna, uti i bostadsområdena och i stora delar av samhället i övrigt. Riksdagsledamötena i de etablerade partierna, med S och M i spetsen, har måhända lyckats göra det enklare för sig själva i riksdagen. Men de har inte löst ett enda problem för Sveriges arbetande befolkning. Den så kallade ”decemberöverenskommelsen” har, genom att inte ta itu med de verkliga politiska-ekonomiska problem, snarast förvärrat situationen för ”vanligt folk”. Det förhåller sig uppenbarligen på följande sätt: för dessa parlamentariker både börjar och slutar det politiska livet i samband med att man passerar dörrarna till riksdag och regeringskansli.

Men det politiska etablissemanget har endast lyckats vinna lite tid när det gäller behovet att lösa de verkliga, och växande, problemen som tornar upp sig för Sveriges arbetande och arbetslösa befolkning.

3 kommentarer

  1. Lars Gidlöf

    Hej

    Jag undrar vad du menar med den arbetande delen av befolkningen? Gör du klassskillnad på folk med eller utan arbete?

    • Åsiktsmaskinen

      Lars: Se det som ett snabbt och lite slarvigt sätt att skriva ”den del av befolkningen som inte kan leva på avkastningen av sitt kapital”. De allra, allra flesta av oss, med andra ord. Jan använder inte ordet ”arbetare”, vilket skulle exkluderat tjänstemän, så det är hur jag tolkar ovanstående. Jag kan förstås ha fel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>