Påståendet att Umeås ekonomiska problem endast finns i ”Jan Hägglunds sinnevärd” är pinsamt okunnigt

Del I

Socialdemokraten Anders Forss skrev den 9 aug ett blogginlägg kallat ”Jan Hägglund och Arbetarpartiet har fel – i Umeå byggs inga skrytbyggen”.

Metoden att skapa den motståndare man vill ha.
Anders Forss påstår sedan att jag bygger mitt ”blogginlägg på ett helt felaktigt grundantagande om att Umeås styrande församling ägnar sig åt att bygga skrytbyggen och åt att skapa överetableringar av externa köpcentra”. Sedan förklarar han följande: a) tänker man bortom horisonten byggs inga skrytbyggen, b) dominerande kedjebutiker måste inte finnas i centrum, c) en dynamisk stad präglas inte av att man bevarar gammal bebyggelse in i absurdum. Anders använder sig av ett trick från ”de gamla grekerna”. Först formar han mina åsikter så att de passar honom. Sedan angriper han, djärvt, de åsikter som jag inte har.

Här är mina åsikter
Sanningen är att – för att använda Anders terminologi – mitt ”grundantagande” är att Umeå kommuns ekonomi är pressad. Detta innebär att det finns begränsningar för vad som kan göras. Vi i Arbetarpartiet upprörs av att begränsningarna endast lyfts fram då det passar makthavarna. Annars inte. Gäller det att motivera en minskad personaltäthet på kommunens särskilda boenden, eller att tvinga igenom ett arbetsschema mot personalens vilja, understryker makthavarna alltid begränsningarna i kommunens ekonomi.

Men då kulturhuset Väven och äventyrsbadet Navet byggdes underströks aldrig dessa begränsningar. De båda skrytprojekten innebär idag en extra kostnad på ca 100 miljoner per år. Dessa pengar måste tas från skola och omsorger, från underhåll av gator och fastigheter. Det finns dubbla måttstockar i Umeå kommun. En kort måttstock när det gäller personalen. En lång måttstock när det gäller skrytprojekt.

Den långa måttstocken gäller även för vissa bostadsområden. Kommunens skattebetalare, bl a de som bor i hyresrätt, kommer att tvingas subventionera ett fåtal mycket dyra nya året-runt-boenden på platser som exempelvis Holmön och Haddingen! (Min kritik är inte är riktad mot de äldre boenden som redan finns på dessa platser.) Jag vänder mig även mot satsningar på nya större bostadsområden som innebär att det redan alltför utsträckta Umeå blir ännu mer utsträckt. Detta eftersom det medför onödigt höga kostnader för vatten och avlopp, gator och vägar, kollektivtrafik och snöröjning. (När det gäller Holmön och Haddingen – läs min blogg från 8 augusti).

Forss undviker frågan om kommunens ekonomi
Till skillnad från Anders vet jag att kommunens ekonomi kommer att vara pressad under perioden fram till 2027. Detta innebär begränsningar. Frågan är vilka begränsningar? Ska det sparas genom minskad personaltäthet och mindre personalinflytande – eller ska det sparas genom ett stopp för skrytbyggen och ansvarslös bostadsplanering? Anders Forss viftar bort hela frågan om kommunens ekonomiska begränsningarna genom följande fantastiska formulering:

”Den beräkningen är jag som Socialdemokrat helt och fullt övertygad om att våra oerhört professionella kommunala tjänstemän är fullt kapabla att göra – Både nu och i framtiden. Med det sagt är min inställning att de krokodilkäftar Jan Hägglund varna för aldrig kommer att slå igen – Detta därför att krokodilen bara existerar i Jan Hägglunds sinnevärd.”

Krokodilkäftarna är det sätt på vilket Arbetarpartiet beskriver att Umeå kommuns utgifter kommer att öka mer och mer i förhållande till dess inkomster. Detta gap, anser den politiske tänkaren Anders, finns endast i ”Jan Hägglunds sinnevärld”. Den ökande skillnaden mellan kommunens utgifter och inkomster skulle alltså vara en vanföreställning i mitt huvud? Det var elegant av Forss. För om så är fallet behövs ju inget stopp varken för skrytbyggen eller ansvarslös bostadsplanering. Men låt oss titta på uppfattningen hos våra ”oerhört professionella kommunala tjänstemän” som Anders Forss kallar dem.

Del II

Ekonomiavdelningens uppfattning
Det är Umeå kommuns kompetenta tjänstemän som har gett alla ledamöter i kommunfullmäktige följande siffror inför arbetet med 2017 års budget:

1. Fram till 2027 beräknas kommunen ha fått 5 000 fler barn och unga att ta hand om i jämförelse med hur läget var 2014. Denna ökning beräknas kräva 34 nya avdelningar inom förskolan samt 15 nya grundskolor av Östtegs (ca 200 elever) storlek.

2. Under samma tidsperiod beräknas antalet invånare, 65 år och uppåt, ha ökat med 5 400. Av dessa kommer hela 3 000 att vara 80 år eller äldre. Detta beräknas kräva 540 nya boendeplatser eller 11 – 12  nya äldreboenden av vad som anses vara normalstorlek i Umeå.

3. Tittar vi på behovet av personal beräknas antalet årsarbetare (en heltid under ett år) öka fram till 2027 med sammanlagt 900. Det rör sig om behovet inom för- grund- och gymnasieskolan samt äldreomsorgen.

4. Till detta ska läggas ytterligare kostnader, i form av personal och lokaler, för att tillgodose behoven hos nyanlända.

5. Det är åldersgrupperna som inte arbetar – barn och unga samt äldre– som ökar i förhållande till åldersgrupperna som arbetar. Detta är en av de mest grundläggande faktorerna bakom att kommunens inkomster inte hänger med utgifterna.
Med nuvarande metoder är svårt att få kommunens budget att gå ihop redan idag.
Fram till år 2027 beräknas andelen umebor som arbetar och betalar skatt minska ytterligare i förhållande till barn, unga och gamla. Detta innebär alltså att utgifterna, trendmässigt. kommer att bli större och större i förhållande till inkomsterna.

Min kommentar: Det är inte svårt att inse att situationen är pressad. Det som krävs är endast modet att titta. Uppenbarligen krävs nya metoder och prioriteringar. Frågan är bara vilka nya metoder och vilka prioriteringar. Låt mig understryka att de här redovisade siffrorna, och resonemangen, inte är fantasier tagna ur ”Jan Hägglunds sinnevärld”. Detta är siffror och resonemang som alla i kommunfullmäktige har fått från våra ”oerhört professionella kommunala tjänstemän”(ett omdöme som jag delar med Forss). Men den avgörande skillnaden mellan mig och Anders Forss är att jag vet vad tjänstemännen säger och jag tar deras budskap på allvar. Men låt oss gå vidare med andra uppgifter som vi fått från kommunens tjänstemän.

6. Låneskuld och investeringar: Under åren fram till och med 2008 hade Umeå kommun ingen låneskuld. Istället låg kommunen på plus. Innebörden av detta var att kommunens överskott i driftbudgeten gjorde det möjligt både att betalade alla investeringar själv – och ändå få en slant över. Men från och med år 2009 började låneskulden att öka. Skälet till detta var en kraftigt ökad investeringstakt. Kommunen hade inget val. På åtta år (fram till år 2016) ökade låneskulden snabbt och ligger idag på ca 2 miljarder. Inför 2017 års budget fanns ett önskemål om att kommunen skulle bygga upp en buffert genom att skapa ett överskott på minst 2 procent per år (men helst mer). Om detta överskottsmål kvarstått, samtidigt som den tidigare investeringstakten legat fast, skulle kommunens låneskuld troligen ha ökat i ett accelererande tempo och gått från 2 miljarder till 3 miljarder redan fram till år 2020!

7. Till detta ska läggas följande:
a) Som alla vet är räntorna är idag väldigt låga. Om räntorna höjs skulle kommunens låneskuld öka snabbare, vilket i sin tur skulle öka den redan idag avsevärda summa som kommunen betalar i form av amorteringar. Dessa pengar skulle annars kunna gå till att öka personaltätheten.
b) något årligt överskott på 3-4 procent, som kommunens professionella tjänstemän önskar, är inte i sikte. Inte ens med teleskop.

Min kommentar: Då budgeten för 2018 antogs beskrevs den allmänt som ett ”tvärstopp” när det gällde investeringar. Detta var ett försök att stoppa den ökande låneskulden. Med detta menas inte att kommunen slutade att investera. Däremot bromsades investeringarna in. En del onödigt togs bort. (Tyvärr stoppades inte bron till Bölesholmarna). Arbetarpartiet stödde inbromsningen. I debatten inför den nu gällande budgeten krävde vi ett moratorium (att beslutade investeringar skulle skjutas upp) för de flesta av kommunens investeringar.

8. Då AB Bostaden sålde tio procent av sitt lägenhetsbestånd var ett av argumenten, från de som förespråkade utförsäljningen, att kommunen som helhet (kommunen och dess bolag = Umeå kommunkoncern) hade tagit upp så stora lån att lånetaket nästan var nått. När blicken riktas framåt mot de väldiga behov av nya lokaler som krävs dels i för- grund- och gymnasieskolorna, dels för äldreboenden, är det lätt att förstå hur pressad kommunens ekonomi är.

Min kommentar: Det är okunnigt och förolämpande att, som Anders Forss, i en debatt försöka smita undan de ekonomiska problem som finns i Umeå kommun genom att kasta ur sig saker som att problemen endast finns i ”Jan Hägglunds sinnevärld”.

Min och Arbetarpartiets argumentation (krokodilgapet) bygger på kunskapen hos, och informationen från, de duktiga tjänstemän som Forss säger sig hylla. Men vilkas budskap han tyvärr inte har en aning om.

Del III

Det är inte samma sak att säga Nej till Väven som att säga Nej till kultur. Arbetarpartiets alternativ till det orimligt dyra kulturhuset på kajen var att bygga ett helt kulturkvarter. Kärnan i vårt alternativ, som var en vidareutveckling av den förre stadsarkitektens förslag, låg i att kulturen i Umeå redan fanns samlad runt Vasaplan! Denna möjlighet ville vi ta tillvara. Det gamla bibliotekets lokalytor vid Vasaplan hade kunnat ökas med hela 50 procent, från 7000 m2 till 10 500 m2, eftersom huset var byggt för en sådan expansion. Detta hus hade sedan kunnat byggas samman med Umeå Folkets Hus som i sin tur hade kunnat byggas ihop med Vasaskolan genom två gångpassager i luften på samma sätt som gjorts mellan en rad  byggnader på universitetsområdet. Från Vasaskolan är det sedan väldigt nära till Norrlandsoperan! Lägg till detta biografen Royal som också fanns vid Vasaplan och Umeå hade kunnat få ett helt kulturkvarter för en mycket billig penning. Med Väven sprängdes istället den koncentrationen av kultur som redan fanns runt Vasaplan med väldiga negativa följder som resultat.

När det gäller äventyrsbadet ska jag vara kortare. Andra kommuner kan skapa ett fint bad för upp mindre än 120 miljoner. Men Umeå skulle givetvis bygga 3½ gång så dyrt. Och än har vi  inte sett slutkostnaderna. Budgeten för Äventyrsbadet var baserad på 380 000 betalande besökare per år (och inte till subventionerade priser). Arbetarpartiet är inte emot ett bad i stan. Men det var orimligt dyrt och placerades på det miljömässigt sämsta stället.

Slutligen
Jag vet inte om Anders Forss har tagit till sig något av de fakta och resonemang kring kommunens ekonomi som jag har presenterat. Om han gjort det borde han ha förstått att det var mycket olyckligt att öka kommunens utgifter med 100 miljoner kr per år genom skrytbyggen som Väven och Navet. Jag misströstar. Men förhoppningsvis har Forss det lättare att förstå att det också gäller undvika kommande vansinnigheter exempelvis som att investera i en skidbacke vid Vallberget eller i en färja Umeå – Vasa som kostar 2 miljarder. Alla är för en färjeförbindelse. Det måste gå att hitta en bättre begagnad färja. Men det krävs troligen att INAB läggs ned och minst en pensionsavgång för att detta ska vara möjligt.

När det gäller externa köpcentra och kunkurser i centrum konstaterar jag bara vad alla vet: det handlar om otäckt många konkurser. En del av oss drar slutsatsen att det råder överetablering och kannibalism. Andra bryr sig inte. Jag vill också understryka att allt inte är svart vad gäller kommunens ekonomi. Problemen beror ju på en tillväxt av invånare. Motsatsen hade varit mycket värre. Arbetarpartiet har dessutom ett handlingsprogram som kan klara pressen. En del har vi tagit över från andra som släppt vad de tidigare stått för. Annat har vi utvecklat själva. Men det blir en fråga för andra blogginlägg.

Till sist: Den formulering Anders Forss inte gillade – den om att en kommun inte ska påbörja bygget av flera stora stadsdelar samtidigt – var inte min. Jag citerade ur det program för Umeås bostadsförsörjning som antogs av kommunfullmäktige 2013 och som naturligtvis då stöddes av bland annat Anders eget parti Socialdemokraterna. Han borde vara försiktigare med hur han skjuter. Vem vet vilket tidigare kommunalråd han kan träffa.

EN sak har dock Anders rätt i. Jag är påläst.