Mimerskolans kristna lärare tvingade på oss predikningar 3 gånger i veckan utanför skoltid – och misshandlade elever som protesterade

Detta är del om förtrycket från de kristna lärarna på Mimer

Jag arbetar, just nu, på ett nytt blogginlägg som handlar om det religiösa förtryck som vi utsattes för av den kristna lärarkåren på Mimerskolan, från det att vi började på skolan som 13-åringar till dess att vi gick ut som betydligt tuffare 16-ringar, tre år senare. Förtrycket var systematiserat. Och, som allt annat på Mimerskolan, brutalt.

Jag har fått många mail, sms, bloggkommentarer och även telefonsamtal. Därför känns det mycket viktigt för mig att fortsätta att berätta om den sadism jag upplevde (ojämförligt hårdast och mest naket) under högstadietiden på Mimerskolan. Men jag vill också fortsätta att berätta om tiden under låg- och mellanstadierna på Östermalms- respektive Sofiehemsskolorna.

* * * * *

Jag är sent ute med denna söndags blogginlägg. De brukar komma tidigt, tidigt, på söndagarnas morgnar. Nu kommer det klockan 21.00. Välkommen tillbaka om en dryg timme. Förseningen beror på att jag, under fredag, lördag och söndag (tillsammans med andra) har utfört förarbete med ett seminarium som också berör religiöst förtryck. Det ligger på en annan nivå och handlar om halshuggningar, våldtäkter och slavmarknader. Jag är, tillsammans med två andra, med om att arrangera ett seminarium på Umeå universitet nu kommande på tisdag 15.00. Seminariet handlar om framväxten av, och om kampen mot, terroristgruppen Islamiska Staten (IS). Också kallad Daesh. Seminariet handlar även om framväxten, och kampen mot, parallellsamhällen i Sverige. Vi arrangerar detta seminarium som privatpersoner understödda av ett studieförbund.

De som arbetar för IS/Daesh – genom att utföra dåd som det som skedde på Drottninggatan samt värva jihadisktkrigare åt IS/Daesh i Sverige (inklusive här i Umeå) – baserar sig på en speciell islamistisk tolkning av islam. Detsamma gör de som motarbetar integration och som strävar efter parallellsamhällen baserade på sharialagar.

En av Sveriges främsta forskare när det gäller terrorism, Magnus Norell, aktuell med boken Kalifatets återkomst – orsak och konsekvenser (som handlar just om IS/Daesh) är den som kommer för att samtala om dessa frågor under seminariet.

Det är förarbetet med detta unika möte som gjort att jag är sen med mitt blogginlägg om det religiösa förtrycket på Mimerskolan. Det känns löjligt, över gränsen till förnedrande, att behöva säga följande: För att inga missförstånd ska uppstå, medvetna missförstånd från de som vill smutskasta mig och de jag samarbetar med, vill jag betona att det inte på något sätt går att jämföra det religiösa förtrycket på Mimerskolan med det som utförs av IS/Daesh.

Men i Sverige idag har illviljan blivit så stor – när det gäller behovet att föra en nödvändiga diskussion om behovet att försvara en sekulära staten och ett demokratiskt samhälle – samt behovet att peka på, och varna för, framväxten framväxten av parallella samhällen baserade på sharialagar – att det tyvärr blivit nödvändigt med sådana markeringar.

Från ”vänsterhåll” har jag redan blivit kallad för ”rasist” med ”bajsbruna” åsikter. Detta naturligtvis för mitt ”brott” att delta i debatten kring militant islamism och framväxten av parallella samhällen. Detta från partier och grupper som vill förtrycka debatten i sann stalinistisk andra. Jag vill nu förebygga att jag blir kallad för islamistkramare från de nazister som terroriserat mig sedan 1991 då jag blev invald i fullmäktige för första gången.

Egentligen bryr jag mig inte vad sådana personer, grupper och partier tycker. Men jag har många anhöriga som tar illa vid sig sig. Och det finns ett STORT allmänintresse att hänga ut de som försöker slippa diskutera religiös fanatism genom att döma ut personer som mig. Och hänga ut dem det ska jag, i kommande blogginlägg.

*                            *                           *                           *

Det jag nu håller på att skriva om, när det gäller min tid på Mimer, och som kommer att läggas ut 21.00 ikväll, handlar om det religiösa förtryck som vi, också, blev utsatta för på Mimerskolan. Och detta på ett lika brutalt sätt som allt annat på den skolan. Det handlade inte ”bara” om ett treårigt försök till hjärntvätt. Det handlade också om direkt fysiskt våld. En av mina klasskompisar, en tjej vid namn Gunhild Barsk, gjorde något oerhört modigt. Inför hela klassen svarade Gunhild en helt vansinnig människa (för att tala med den tidens språk) – olämplig som lärarinna och bilförare – att hon inte trodde på gud!!!

Även de tuffaste av oss killar häpnade inför det förtvivlans mod hon visade. Förtvivlans mod, eftersom jag tror att hon fått en aktivt ateistisk uppfostran hemifrån, vilket var mycket ovanligt på den tiden. och nu kolliderade hennes egna starka värderingar med skolans, på ett våldsamt sätt. Jag minns att jag insåg att jag själv aldrig skulle ha vågat göra detta i åttan, då det skedde. Och jag beundrade henne för detta under resten av vår tid på Mimer.

Efter sitt uppror mot denna, en annan av Mimers – av lärarna formade – oskrivna lagar, gjorde Galna Astrid verkligen skäl för sitt namn. Galna Astrid slet nämligen tag i Gunhild långa, långa hår, och släpade flickan (framåtböjd och stapplande av smärta och av att inte kunna se något) ut ur klassrummet. Ur stånd att kontrollera sig själv, över detta oerhörda rebelliska tilltag, skrek Galna Astrid att flickan skulle upp till rektorn (Mark Stiglund) för att få svara för sitt uttalande. Det var chockerande att se en vuxen människa bli totalt galen och fysiskt misshandla en av våra kompisar. Men tyvärr, vi som kom från Östermalmsskolan, var bara alltför vana med våld även från lärare, och fungerade inte ”normalt”. Men chockade var vi. Det var Gunhild också. Hon hade trott, barn som hon var, och med utpräglat intellektuella föräldrar, att hennes uttalande skulle leda till någon form av dialog. Men Gunhild fick lära sig vad som gällde på Mimer. Här gällde brutalitet och våld. Detta utspelade sig under åttonde klass. Det betyder under hösten 1967 eller våren 1968. Gunhild var en riktig rebell. Återigen: jag beundrade dig Gunhild. Still do!

Galna Astrid var galen på riktigt. Om ni undrar. Det är inte bara ett skällsord från en åttondeklassare. Hon hade, på fullaste allvar, berättat att hon hade ”guds änglar i baksätet” på sin stora vita Mercedes då hon körde. Detta var svaret hon glatt och frimodigt gav, då hon tillfrågades av en av oss elever varför hon inte hade säkerhetsbältet på sig då hon körde. Ni ska få fortsättningen 21.00