Den tafsande läraren – och beskyddet som tjejerna fick
Hej,
Jag har haft en veckas semester som jag huvudsakligen tillbringade i Stockholm. En exotisk stad med både riktigt gamla, medelålders och nya stenhus. Vissa av dem mycket vackra. Eftersom jag var borta över helgen, och hade fullt upp med att ändra på mitt civilstånd, blev det inget blogginlägg förra helgen. Tråkigt nog.
Jag har fått brev, både via posten och på mailen, som berört mig mycket.Vissa har varit hjärtskärande. De personer vars upplevelser och tankar jag fått ta del av ska veta att deras historia vilar i tryggt förvar. Vid två tillfällen har jag bett om lov att få publicera andras berättelser. Och efter att ha fått skribenternas uttryckliga tillåtelse har jag publicerat dessa. Men hade jag fått ett Nej som svar på min förfrågan hade jag respekterat detta. Obrottsligt.
För mig är det ett privilegium att få ta del av andras berättelser om sina liv. Det var inget som jag förväntade mig då jag började att skriva. Jag var ju inte guds bästa barn. Detta framkommer i min historia. Det är svårigheten att leva med händelserna från tiden i högstadiet på Mimer som har skapat detta behov hos mig att skriva.
Och att jag, trots de brutala händelser som även jag utgjort en del av, får ta del av andra människors berättelser, gör att jag värdesätter det förtroende som visas mig oändligt mycket. Bland annat genom att respektera och skydda innehållet. Det kan alla lita på.
Alla kan också lita på att jag inte blir besviken om jag får ett Nej ifall jag bett om att få publicera någon annans berättelse. Det stora ligger i att få förtroendet att ta del av andra människors liv och tankar.
* * *
Jag kommer att fortsätta med mina porträtt av vissa lärare som jag hade i grundskolan. Och givetvis i högstadiet på Mimer. Tiden har nu kommit till en person som låg mycket illa till i mina och andras ögon under vårterminen i nian. Jag syftar på den tafsande slöjdläraren.
Denna berättelse kommer att publiceras mycket tidigt i morgon, söndag den 26 november. Jag lovar att hålla ord den här gången. Jag håller nämligen just nu på att avsluta berättelsen.
Vi ses.