Irans religiösa diktatur utmanas åter – allt stöd till den folkliga proteströrelsen

Den islamistiska diktaturen i Iran utmanas åter.

Denna blogg har två olika inriktningar. Dels återfinns berättelser från den tid då jag gick i grundskolan samt åren därefter som kom att präglas av mina upplevelser från främst högstadiet på Mimerskolan. Dels innehåller bloggen politiska kommentarer till vad som pågår i Umeå men också till vad som sker i Sverige och i den vida världen. De folkliga protester som just nu pågår i Iran tillhör det absolut viktigaste i den vida världen idag.

För protesterna mot den islamistiska diktaturen är de största sedan 2009. Hundratusentals iranier har gått ut på gatorna runt om i landet. Uppgifter pekar på att det som ursprungligen utlöste denna protestvåg var höjda priser på basvaror och den omfattande korruptionen. Men under rörelsens tillväxt har protester även kommit att riktas mot den religiösa diktaturens tvångslagarna – exempelvis mot slöjtvånget. På sina håll har man även krävt den Högste Religiöse Ledaren Khameneis avgång.

Exakt hur omfattande demonstrationerna är verkar vara svårt att säga. I Iran kontrolleras media av den islamistiska diktaturen. Regimen har stängt ned sociala medienätverk som demonstranterna använt för att sprida information. Därför är det även svårt att kunna bedöma hur många demonstranter som dödats, skadats och fängslats. Men åtminstone två slutsatser kan dras: protesterna har varit kraftfulla vilket i sin tur har skakat regimen så mycket att den inte har vågat använda hela sin våldsapparat mot de som gått ut på gatorna. Detta i rädsla för att provocera fram än större protester.

Det är svårt att föreställa sig livet i en islamistisk diktatur. Att inte kunna gå på gatan i vilka kläder man vill. Att inte kunna anordna en fest i sitt hem utan att vara rädd för att den religiösa polisen bjuder in sig själv. Eller att inte kunna sitta bredvid sin kvinnliga klasskamrat på väg hem från skolan.

För många umebor har det varit en självklarhet att stödja kampen mot den religiösa diktatur som 1979 kidnappade kampen mot shahens USA-stödda diktatur. I nästan 20 år har bussförarna i Teheran kämpat för rätten att organisera sig fackligt. En kamp som vi, och andra organisationer i Umeå, uppmärksammat vid ett flertal tillfällen – bland annat på första Maj. 2009 var Umeå en av de orter i Sverige där solidaritetsmanifestationer hölls till stöd för de som demonstrerade för demokratiska rättigheter i Teheran.

Den kamp som nu åter blossat upp i Iran måste stödjas av alla som försvarar demokratiska fri- och rättigheter däribland rättigheterna för Irans kvinnor. För oss demokratiska socialister i Umeå har solidariteten med Iran stått högt på dagordningen redan innan shahen föll i slutet på 1970-talet. Det måste den fortsätta att göra. Ned med den religiösa diktaturen i Iran.