Beslutet 2015 innebar en återgång till en normal svensk flyktingpolitik. Åren 2012-2015 utgjorde undantaget. Ansvaret för detta misslyckande vilar tungt på Alliansen och MP

Del A. Varför ställde jag mig uppgiften att besvara följande fyra frågor:

1. Var det verkligen en ny flyktingpolitik som infördes i november 2015 – eller innebar omläggningen den gången en återgång till en traditionell och för Sverige normal flyktingpolitik?

2. Hur dramatisk blev omläggningen av flyktingpolitiken egentligen när vi tittar på hur många flyktingar och flyktinganhöriga som har beviljats uppehållstillstånd före, under och efter året 2015.

3. Har asylrätten avskaffats då vi tittar på hur många som faktiskt beviljats asyl?

4. Innebar omläggningen av flyktingpolitiken att Sverige vände ryggen åt medmänskligheten och till och med började vandra i en rasistisk riktning?

Därför att jag kräver ett minimum av kunskap och hederlighet  i debatten om den förändring som skedde av den svenska flyktingpolitiken den 24 november 2015. Och detta minimum av kunskap och hederlighet har saknats.
Däremot har det funnits ett överskott av hysteriska övertoner.

Överskottet kommer dels från rasisterna. Dels från de som än idag förespråkar en i praktiken fri asylinvandring. Vilka är det som än idag förespråkar en i praktiken fri asylinvandring? Det är alla som fortfarande anser att det var fel av regeringen att strama åt antalet asylsökande som kom till Sverige i november 2015. Jag har ett namn på denna grupp: FlyktingFaktaFörnekare (FFF).

FlyktingFaktaFörnekarna odlar myten att Sverige blev ett nytt och hårt och kallt land efter att regeringen i november 2015 stramade åt antalet asylsökande som fick kom till Sverige och därmed, förhoppningsvis, påbörjade en avveckling av perioden 2012 – 2015 och som mot slutet innebar att det anlände uppgick till tiotusen flyktingar per vecka.
Det står naturligtvis var och en fritt att hävda att detta beslut gjorde Sverige till ett nytt och hårt och kallt land. Men de som i längden vill bli tagna på allvar måste bygga sitt resonemang på minst två saker:
a) dels på någon form av faktaunderlag,
b) dels på någon form av metod att jämföra Sverige efter den 24 november 2015 med något annat.

 

Del B. Debatten

Rasister, nazister och deras medlöpare.
Under denna debatt har jag mötts av primitiva och anti-intellektuella kommentarer från rasister och nazister med sina medlöpare. Till min stora glädje har jag även mötts av positiva kommentarer. Till min stora besvikelse har jag inte blivit angripen av en enda person från den stora och mångfasetterade gruppen av FlyktingFaktaFörnekare.

FlyktingFaktaFörnekarna
FFF-gruppen är stor och mångfasetterad. Till största delen består den av  ”V med vänner”, FI, av opportunisterna inom Socialdemokratin och regeringskollegan MP, av alltför många journalister samt av stora delar Svenska kyrkan. Under lång tid kom även dessa, precis som rasisterna, undan med en primitiv och anti-intellektuell argumentation. De uteblivna angreppen på mina blogginlägg från denna talrika, skrivkunniga och vanligtvis talföra grupp beror troligen på att de inte klarar av en debatt om flyktingpolitiken som kräver fakta och en metod.

50 – 60 miljoner flyktingar – ett oärligt försök att köra över en demokratisk debatt grundad på fakta
Det FFF – gruppen gjorde var att idka utpressning på alla andra genom följande argumentation: ”Det finns mellan 50 och 60 miljoner flyktingar i världen – Sverige tar emot en jätteliten andel av dessa”.

Jag vet ingen seriös debattör som förnekar att världen 2015 hade, och fortfarande har, ett enormt flyktingproblem som handlar om tiotals miljoner människor. Det handlade och handlar främst om människor som drivits på flykt på grund av inbördeskrig som i Syrien och som befinner sig på flykt inom sina egna länder eller som befinner sig i tältläger i något grannland.

Men siffrorna 50 – 60 miljoner människor hade varken med EU eller Sverige att göra.

Därför skulle dessa siffror inte ha haft något att göra med de beslut som påverkade svensk asylpolitik. De enda siffror som borde ha haft betydelse för regeringens beslut rörande asylpolitiken var hur många asylsökande som kom till EU under dessa år och hur övriga EU-länderna tog sin del av ansvaret för dessa.

Antal asylsökande som kom till EU under tre år:
2013:    431 000
2014:    626 000
2015: 1 321 000

Det är dessa siffror ovan som flyktingpolitik inom EU och Sverige borde ha handlat om.

 

Som jag har visat, i de tre tidigare blogginläggen som berört omläggningen av svensk flyktingpolitik i november 2015, tog Sverige emot en oproportionerligt stor andel av dessa asylsökande. Inget land inom EU kom ens i närheten av Sverige mottagande av asylsökande under dessa år. Men under slutet av 2015 höll samhällssystemen i Sverige på att rämna. Som jag skrivit tidigare användes gamla fängelser för att inkvartera människor som sökte asyl. Det upprättades till och med tältläger på sina håll under en kortare period. Men ändå fick människor sova utomhus när det kom som flest. För i slutet av år 2015 kom det uppåt 10 000 flyktingar i veckan.

Men dessa fakta kom bort under en mycket lång period bort på grund av FlyktingFaktaFörnekarnas hänsynslösa argumentation där Sveriges mottagande av asylsökande inte jämfördes med vad det skulle ha jämförts med – Sveriges andel av flyktingmottagandet i förhållande till övriga EU-länders. Istället jämfördes Sveriges mottagande alltför ofta i debatterna med de 50-60 miljoner flyktingarna som inte var relevanta i sammanhanget.

Dessa tiotals miljoner flyktingar måste dock ha hjälp på plats. Det FFF-grupperna åstadkom genom sin oärliga argumentation var att de bildade en opinion som var så stark att de är medansvariga till ett antal väldigt svåra misstag:

a) dels kom det nödvändiga beslutet att minska antalet asylsökande som till Sverige långt senare än det borde,
b) FFF-gruppernas opinionsbildning förberedelserna för att kunna integrera de asylsökande vad gällde boendet, utbildning, arbetsmarknad och den folkliga acceptansen av den förda asylpolitiken,
c) dels bidrog denna opinionsbildning till att den svenska regeringen inte satte tillräcklig press på övriga EU-länder att ta sin del av ansvaret,
d) dels förhindrade FFF-grupperna fokus på Sverige asylmottagande en nödvändig diskussion om en befogad ökning av utlandsbiståndet.

Istället skedde nu det motsatta! Under år 2015 togs regeringen en femtedel av utlandsbiståndet, som då låg på 40 miljarder, och överförde ca 8 miljarder till flyktingmottagandet här hemma! Detta slog hårt mot biståndsinsatsen. Eftersom regeringen funderade på att ta ännu mer av utlandsbiståndet för att använda till flyktingpolitiken på hemmaplan gavs  hjälporganet Sida i uppdrag att utreda vilka effekterna skulle bli om halva utlandsbiståndet användes till flyktingmottagandet i Sverige. Utredningen visade att effekterna skulle bli dramatiska. Några exempel:
– en miljon krisdrabbade människor skulle mista tillgång till rent vatten,
– 156 000 barn skulle inte få behandling för akut undernäring,
– 650 000 krisdrabbade människor skulle inte få tillgång till hälsoinrättningar.
Detta skulle ha blivit en katastrof.

När vi talar om att världen hade 50-60 miljoner flyktingar borde dessa ha fått mer hjälp. Det handlade om att rädda tiotusentals och till och med hundratusentals liv. Men detta hade endast gått på platsen där dessa befann sig. För mig veterligt föreslog inte ens någon FFF-gruppering att Sverige skulle hämta flyktingar i miljontal – med större färjor skyddades av amerikanska krigsfartyg (vilket hade varit nödvändigt) – från länderna i Mellanöstern eller Afrika för att sedan skeppa alla människor till EU eller direkt till Sverige. Men det ägde aldrig rum någon diskussion om att öka utlandsbiståndet för att rädda liv. Istället minskade alltså Sverige sitt utlandsbistånd. Och ansvaret för detta ligger både hos regering, allianspartierna och på FlyktingFaktaFörnekarna – detta genom deras primitiva och anti-intellektuella opinionsbildning byggd på det falska argumentet att de 50 – 60 miljoner flyktingarna hade någon koppling till svensk asylpolitik.

 

Del C. Var det verkligen en ny flyktingpolitik som infördes i november 2015 – eller innebar omläggningen den gången en återgång till en traditionell och för Sverige normal flyktingpolitik?

Det jag har kunnat visa i de tre föregående bloggarna rörande omläggningen av flyktingpolitiken som S+MP-regeringen tog i november 2015 var att omläggningen utgjorde de första stegen i en återgång till vad som har varit det normala för svensk flyktingpolitik.
Men tack vare FlyktingFaktaFörnekarna har det blivit en vitt spridd missuppfattning – hos vissa en envist försvarad lögn – att regeringens beslut innebar ett brott med vad som varit det normala för svensk flyktingpolitik. Det finns t.o.m. de som hävdar att besluten från 2015 innebar ett sorts paradigmskifte och en övergång till en inhuman, vissa hävdar ”rasistisk”, flyktingpolitik. Detta i jämförelse med en påstådd tidigare human flyktingpolitik.

Detta är helt enkelt inte sant.

Vårt syfte har varit att presentera en rad fakta som slår hål på de myter som skapats av FFF-grupperna och som alltför länge tillåtits dominera flyktingdebatten.

Sanningen är att det var åren 2011-2015 som utgjorde undantagsperioden i svensk flyktingpolitik. Undantagsperioden var ett resultat av en uppgörelse mellan den dåvarande alliansregeringen och Miljöpartiet. Grunden för uppgörelsen bestod av ett s.k. ramavtal som slöts i mars 2011. Politiken kom att färgas starkt av Miljöpartiets strävan efter fri invandring. Detta passade alliansregeringen, som strävade efter att underminera bl a kollektivavtalen, detta i syfte att skapa en låglönemarknad. I spåren på ramavtalen togs ytterligare beslut som tillsammans resulterade i en dramatisk förändring av flyktingpolitiken. Det var därför som Sverige, både i jämförelse med Sveriges egen historia och i jämförelse med övriga EU-länder, började bedriva en onormal asylpolitik.Sverige kom att ta emot fler flyktingar än något annat europeiskt land sett till befolkningens storlek. På grund av de små, eller obefintliga förberedelserna för denna politik, kommer det svenska samhället att utsätas för svåra prövningar under en mycket lång tid framöver.

När sedan regeringen Löfven ”drog i handbromsen” i november 2015 – då det var uppenbart att landet inte klarade av att ta emot så många – innebar detta alltså de första stegen i en återgång till vad som varit det normala för svensk flyktingpolitik. Alternativt uttryckt: regeringens beslut innebar början till slutet på den drygt fyra år långa undantagsperioden för flyktingpolitiken. Detta tål att upprepas.Och måste upprepas – gång på gång.

Allianspartierna stödde besluten i november 2015 om att göra slut på den drygt fyraåriga undantagsperiod för svensk asylpolitik som de själva varit ansvarig för att skapa. De har kommit undan för lätt för detta.

Även MP tvingades acceptera verkligheten. Men inom den verklighetsförnekande ”vänstern” (bland politiker, journalister, präster m.fl.) frodas osanningen att Sverige genomgått ett paradigmskifte när det gäller flyktingpolitiken. Låt oss ta Vänsterpartiet som ett exempel. Partiet skriver följande på sin hemsida: ”När världen som allra mest behöver stater som står upp för asylrätt och medmänsklighet vänder Sverige ryggen till”. Tragiskt nog håller vissa delar av S med om detta.
Vi undrar vad dessa ”radikala” socialdemokrater tycker om följande uttalande från vissa kretsar inom V: ”Vi kan inte göra upp med en regering som har samma retorik och logik som rasisterna”.

Sverige vände inte ryggen till när det gällde att ta emot asylsökande. Tvärtom slog Sverige EUroparekord.
Och efteråt har Sverige beviljat rekordmånga uppehållstillstånd för alla de som kom under den fyraåriga undantagsperioden 2012 – 2015. Men detta ”rekordartade” mottagande av människor har varit skandalöst dåligt förberett. Det finns ingen motsvarighet sedan andra världskrigets slut 1945. För detta kommer Sverige att få betala priset under en mycket lång tid framöver.

Det som inte får ske:
att  ett sådant misstag upprepas,
att  de huvudansvariga för misstaget – Alliansen, MP och FlyktingFaktaFörnekar-grupperna – slipper undan politiskt,
att  behovet av resurser för att minska de problem som uppstått i form av utanförskapsområden glöms bort

Ansvar måste utkrävas av de nämnda. Ansvar måste tas av andra.

___________              ___________           ___________

 

De tre tidigare bloggarna om omläggningen av svensk flyktingpolitik 24 november 2015:
9   februari,
11 februari,
13 februari.