Gästskribenten: Jag kan se framför mig ditt möte med ”första vaktläraren”. Hans argusögon var alltid där… dom onda kalla ögonen. Hade tiden varit en annan skulle han säker ha haft svarta stövlar… Jag hade nöjet att ha honom som klassföreståndare i nian.

Jag beskrev mitt besök på Hagaskolan på jakt efter en toalett med både DÖRR och LÅS i gårdagens bloggberättelse. Detta besök innebar att jag blev haffad av vad jag kallade för Förste Vaktläraren och insläpad till rektor Ingvar Kvarnbrink.
Jag beskrev detta besök i gårdagens blogg-berättelse.
Denna berättelse har lett till en del kommentarer. En del kommer via mail. Ett kom från en elev som själv gick på Hagaskolan vid tidpunkten för mitt besök under vårvintern 1969. Han kan beskriva karaktärerna på Hagaskolan så mycket bättre än vad jag kan. De utgjorde ju hans vardag.

Jag kallar denne gästskribent på min blogg för Haga-grabben. Läs gärna kommentaren från Haga-grabben nedan.

 

”Jag kan se framför mig ditt möte med ”första vaktläraren”.

 Hans argusögon var alltid där.
Jag minns hans  smårutiga kavaj, hans gabardinbyxor med oklanderliga pressveck.
Dom tidstypiska glasögonen, det alltför tunna feta håret och sist men inte minst dom onda kalla ögonen.
Hade tiden varit en annan skulle han säker ha haft en svarta stövlar och en svart skinnkappa med revärer på.
Jag hade nöjet att ha honom som klassföreståndare i nian. Tillsynslärare Torgny Kristofferson.
 
Han kunde hantera pekpinnen som en olympiamästare i fäktning. Den slog skoningslöst ned i katedern eller i någons skolbänk. Spetsen hamnade i nacken eller i ryggen på någon elev som svarade fel eller inte var tillräckligt uppmärksam på vad som sades. 
 
Själv råkade jag ut för att ett arbete som jag skrivit i ett av hans ämnen (Jag tror det var biologi) dissikerades i minsta detalj då det gällde grammatik och kommatering. Jag skrev inte skrivstil utan textade för att jag ville ha det snyggt. Det skulle jag inte ha gjort. Ämnet i sig var inte intressant utan bara vilka grammatiska fel jag hade gjort.

Efter den lektionen hade jag alltid den där molande värken i magen då jag gick till hans lektioner.

 
Det var en stor lättnad då det läsåret tog slut.
Jag ser i min pärm att det var den 13 juni 1971.
Avgångsbetyget från Hagaskolan är vederbörligen undertecknat av Ingvar Kvarnbrink och Torgny Kristoffersson.”

En kommentar

  1. Lars Bergström

    Jag måste säga att min uppfattning om Kristoffersson är helt annorlunda. Jag är dock yngre, hade honom i mitten av 80 talet.
    Sträng men rättvis, han kunde verkligen göra lektionerna intessanta med sin berättarteknik.
    Med vänlig hälsning,
    Lars

Lämna ett svar till Lars Bergström Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.