Jag ber dig att skaffa papper och penna. För på onsdag 21/3 ska du få en förteckning över det Muslimska brödraskapet nätverk i Sverige. Till er som uppskattat berättelserna från min skoltid – de återkommer på måndag

I. Till er som har läst de blogg-inlägg som jag publicerat här …..

a) om Hans Lindberg (S) ovilja att ta aktivt avstånd från islamister som Abu Muadh – trots att denne tillhör det nätverk som bidragit till att skapa en bördig mylla i Sverige för att värva krigare till Islamiska Staten,

b) om Socialdemokraternas överenskommelse med det Muslimska brödraskapet närstående Islamiska förbundet,

c) om eftergiftspolitikens källa gentemot islamisterna i form av oförmågan i Sverigeatt fylla tomrummet efter kristendomen med arbetarrörelsens demokratiskt socialistiska värderingar, eller med de sekulära värderingar som i så hög grad präglar Frankrike,
– med flera andra – och i framtiden kommande

….. vill jag säga Tack.

II. Jag och andra inom Arbetarpartiet tog itu med dessa frågor i början av år 2016.
Vi publicerade det första numret av vår tidning där vi tog avstånd från sharialagar och shariadomstolar den 29 februari 2016 – efter 1½ månader av intensiva diskussioner inom partiet. Detta nummer av vår tidning innebar att vi tappade både medlemmar. Två medlemmar och tre prenumeranter. Men vi vann tio gånger så många medlemmar och prenumeranter på grund av detta ställningstagande. Men vad som är ännu viktigare: vår kontaktyta med helt nya skikt av politiskt intresserade människor har ökat. Både i Umeå och i övriga Sverige. Och vad som är ännu viktigare än de. Vi kunde utforma en politik som endast växer i aktualitet och styrka.

III. För mig har denna period varit både tragiskt och komiskt.
Två personer som jag har känt sedan andra halvan av 1970-talet har sagt upp bekantskapen med mig.
Och för att ”straffa” mig och övriga i partiet även sagt upp sin prenumeration. Det som utlöste den av mig, och hos flera andra, länge väntade reaktionen var en rubrik i vår tidning som lydde: ”Samhällets alla demokrater måste ta hotet från sharia-anhängarna på allvar”.

Vi publicerade detta nummer av tidningen i oktober 2016.

De som sa upp tidning och bekantskap ansåg att rubriken visade att vi var ”borgerliga” – som ville samarbeta med borgerliga demokrater!

Ett problem var att det inte fanns några socialistiska demokrater att samarbeta med. Men även om sådana skulle ha funnits så skäms vi naturligtvis inte för att samarbeta med borgerliga demokrater. Och när vi tittade efter var kunskaperna fanns rörande effekterna av att muslimska länder fortfarande tror på en gudomlig rätt (och vägrar att låta religionen vara en privatsak utan istället kämpar för att staterna ska styras av sharialagar och shariadomstolar genom ett mäktigt prästerskap) så var det främst hos enskilda liberala debattörer. Och hos ett litet fåtal forskare. Varför skulle vi samarbeta med – i dessa frågor – helt illitterata (okunniga) människor. Bara för att de kallar sig socialister.

Den ene som sade upp bekantskapen med mig (som person och som ansvarig utgivare för vår tidning) talade i, högtravande och politiskt hotfulla, ordalag om att han numera såg oss som sin politiska motståndare och att han, minsann, skulle utkomma med ett något sorts Dokument. Riktat mot oss. Detta under våren 2017.

Så vi skrattade. Vi visste att något sådant dokument inte skulle komma under våren 1917. Och om det, mot all förmodan, skulle utkomma några förvirrade rader under våren 2018 – who cares? Vi kan försvara våra ståndpunkter. Vi har utmanat de politiska makthavarna i Umeå kommun samt islamisterna. Vi har dragit på oss eld från det Muslimska brödraskapet närstående studieförbundet Ibn Rushd. Och det är bättre att debattera med islamisterna själva än med deras ”socialistiska” medlöpare. Samtidigt har vi fått verkligt kunniga allierade. Kunniga och modiga. Och dessa är individer. Tyvärr inte partier. Det stämmer att de flesta av våra allierade rent allmänt har icke-socialistiska åsikter. Men den amerikanska självständighetsdeklarationen är inte något dåligt dokument – inte heller för en demokratisk socialist som mig.

VI. Den andra personen som sade upp bekantskap, och prenumeration, hade länge letat efter ett skäl.
Hon hade tidigare skrivit i vår tidning men allt tydligare velat ansluta sig till det dystra gäng som vi bröt med den 16 mars år 2010. Nu blev den rubrik som jag angett ovan (”Samhällets alla demokrater måste ta hotet från sharia-anhängarna på allvar”) även hennes ursäkt. Jag är glad att vi gav henne denna chans att bryta med oss. Hon gick rakt in i en organisation som inte mår bra i dessa metoo-tider. Detta med all rätt. Denna organisation borde må ännu sämre. Jag tycker, nästan, synd om henne.

Dessa var två ”socialister” hade missuppfattat vilken epok vi lever i. Det är möjligt att de trodde att kampen stod för eller emot sovjetmakt – som i Ryssland 1917! I så fall var detta inte riktigt rätt. Inte riktigt i takt med tiden. Eller i samklang med verkligheten.

För mig var det tragiska inte att förlora två tidigare partikamrater och vänner. Det har jag gjort förr. För mig låg det tragiska i hur de båda två, utan någon inbördes kontakt, helt tappade kontakt med nuet och därmed med den enormt viktiga strid som nu måste föras mot islamister och jihadister. Jag avser kampen för en sekulär stat och försvaret av ett demokratiskt samhälle. Och om de hade kunnat något så skulle de förstå att våra viktigaste allierade är den majoritet av muslimer som accepterar Sveriges sekulära och demokratiska traditioner. Med sina fel och brister.

Dessa båda ”socialister” ansåg alltså inte att de demokratiska traditioner som det tagit många hundra år att erövra – och som krävt många offer efter vägen, inte minst kvinnor som bränts på bål som häxor – var värd att försvara mot de som kämpar för en gudomlig rättsskipning där ett prästerskap som väljer varandra via sharialagar bestämmer hur samhället ska styras: där en man får ha fyra fruar och där barnäktenskap är tillåtna.

På vissa sätt känns det tråkigt. Dessa båda är förlorade i det förgångnas  värld. De skriver och läser hellre helsidor om de tre ryska revolutionerna 1905 och 1917 än de försvarar ”den borgerliga demokrati” som vi har idag. De vill inte bli störda av dagens hårda verklighet. De sviker. Detta är det verkligt tragiska. Sveket.

V. För sanningen är den: idag måste vi försvara rätten att hålla fria val till en lagstiftande församling som i Sverige kallas riksdag, som stiftar lagar och utser regeringsbildare; idag måste vi försvara principen att samma lagar ska gälla för alla medborgare i Sverige – även för de kvinnor och barn samt homosexuella som flytt förtrycket från islamister i hemlandet – och som inte vill drabbas av samma förtryck baserade på sharialagar här i Sverige!

Det är alla ni som läst min blogg och speciellt ni som har hört av er – som gör att dessa två tidigare vänner och partikamrater samt folk från ”V med vänner” som kallat mig för ”rasist” med ”bajsbruna” åsikter – som stärkt mig under denna period. Ni har vägt oändligt mycket mer än angreppen från de som kallar en rasist rakt ut eller, som mina tidigare partikamrater, indirekt.

Tack för all politiska energi som ni har gett mig.   Senare idag ska vi försöka redogöra Muslimska brödraskapets nätvecken,

Till dess: sov gott!