Frågan jag ställde angående Alfredsson-Forsbergs avstängning av ekonomicheferna nämnde personer vid namn. Då tas den inte upp. Jag har omformulerat frågan för att få upp den. I fullmäktige 23 april

A. Här kommer den nya frågan.
Den kommer endast att debatteras mellan mig och Hans Lindberg. Om inte Lindberg lämnar bort frågan till någon annan.


Enkel fråga till Hans Lindberg – rörande avstängning av anställd

Det är inte vanligt att anställda stängs av från sin arbetsplats. Detta är en väldigt kraftfull åtgärd. Ändå används åtgärden ibland. Även inom Umeå kommun. Då anställda stängs av från sin arbetsplats kan detta drabba dem mycket hårt. Både på ett personligt plan men även när det gäller deras goda namn och rykte. Men en felaktig användning av en avstängning kan också slå tillbaka mot arbetsgivaren, både ekonomiskt och vad gäller arbetsgivarens goda namn och rykte. Det är därför viktigt att regelverket i samband med en avstängning följs minutiöst noga.
Efter kontakt med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har vår uppmärksamhet riktats mot Arbetsgivarekollektivavtalets Allmänna Bestämmelser (AB) 17, Kap 3. §§ 10 och 11.
Möjligheten för arbetsgivaren att stänga av en anställd från arbetsplatsen framgår av i Kap. 3, § 10. I SKL:s kommentarer till denna paragraf framgår förutsättningarna för att en avstängning ska kunna ske. I kommentarerna understryks att en dialog måste äga rum samt vilka inslag som en sådan ska innehålla. Det handlar om följande inslag:

-undersökning av de faktiska omständigheterna kring en händelse så att beslutet kan grundas på en saklig bedömning,

-skyldighet för arbetsgivaren att begära och genomföra överläggning med berörd arbetstagarorganisation,

-vid överläggningen ska arbetsgivaren redogöra för grunderna och motivet till avstängningen,

-beslut om avstängning bör meddelas arbetstagaren skriftligen och innehålla uppgift om hur lång tid avstängningen gäller.

Fråga
Vilka åtgärder kommer du att vidta mot den eller de ansvariga (tjänstemän och eventuella politiker) om det visar sig att anställda inom Umeå kommun har stängts av från sin arbetsplats utan att den dialog som förutsätts i AB, Kap.3 § 10, har fullföljts?

_        _        _        _        _

 

B. Sedan ekonomidirektör Susanne Aidanpää tillsammans med budget- och finanschef Lennart Malm stängdes av från sina jobb den 6 april, som jag tolkar VK, har många människor som är anställda vid Umeå kommun hört av sig till mig. 

De som hört av sig har uttryckt ett massivt stöd för ekonomidirektören och hennes medarbetare. Dessutom har många uttryckt en våldsam ilska över det som hänt. Jag ska ta två citat som sammanfattar den känsla, och insikter, som många gett uttryck för.

- Det är fördj … att personer med de rätta politiska kontakterna tillåts gå fram som slåttermaskiner och åderlåta kommunen på folk som sitter på verklig kompetens,
- Vi har inte sett slutet än, för du ska veta Hägglund, att Alfredsson är som en omvänd tomte. På hennes omvända julklappslista finns inga klappar till de duktiga utan bara hugg i ryggen på de som anses vara obekväma. Och dessutom, Hägglund, ska du veta att listan har skrivits av andra, exempelvis Forsberg och vissa politiker, och den innehåller fler julklappar, men mer vill jag inte säga…

Just dessa två typer av kommentarer har varit vanliga:
a) Kompetens kontra ”omvända tomtar”,
b) och varningar för att tomten har mer säcken.

Vem kommunicerar med vem
Mitt bland det massiva stödet för Aidanpää och Malm ringde så en ljusskygg karaktär som liksom försökte lura ur mig ifall jag – ”som har tagit en så tydlig ställning”liksom hade ”diskuterat händelserna” med någon av de inblandade. Liksom.
Det var ett pinsamt dåligt utfört beställningsjobb.

Från vem vet jag inte.
Utom att beställningsjobbet kom från någon som är nervöst lagd. Kanske från någon som hade läst mitt blogginlägg där jag skrev att den som inleder slaget, men som sedan inte kan följa upp angreppet genom att bevisa att de brutala metoder som kommit till användning var nödvändiga, riskerar att få se pendeln svänga tillbaka och träffa angriparen själv. Hårt. Plötsligt kan alltså rollerna vara ombytta. JAG VET INTE OM DET VAR SÅ. Det jag vet är att någon ringde för någon annans räkning och liksom utförde ett beställningsjobb. Och att beställaren måste ha varit nervös. Liksom.

För att förebygga framtida pinsamheter och spekulationer kan jag berätta att jag inte har ”diskuterat händelserna” varken med de två som har drabbats av avstängning – eller med någon av de hittills kända tjänstemän som har ”hållit i yxan”. Detta gäller live, telefon, sms, någon nätvariant, röksignaler eller duvor med papperslappar i klorna.
Sedan kan det ju hända att jag, helt ovetandes, har talat med någon som har varit med och skrivit tomtens omvända julklappslista. Jag tror att tiden kommer att visa en hel del – om än inte allt.

_       _       _       _       _

 

C. Jag blev chockad över avstängningarna.
Precis som nästan alla andra. Det dock skillnad mellan att bli chockad (som i väldigt överrumplad) å ena sidan, och att bli förvånad å den andra. Det tog mig ett par dagar innan jag kunde formulera vissa av de grundläggande motsättningarna inom kommunen, som jag ser dem, men sedan insåg jag logiken. Även om chocken dröjde sig kvar några dagar till.

Det växande Umeå behöver faktabaserade material som pekar långt in i framtiden när det gäller utvecklingen för både kostnader och intäkter. Dessa djupare och mer framtidsinriktade analyser kräver en bredare medverkan i båda ändarna. För att få fram ett rejält faktaunderlag krävs både experternas och ”golvets” medverkan såväl i början och slutet av processen. Först när materialet framställs. Sedan när det sprids – brett – både bland folkvalda beslutsfattare och på golvet. Dessutom i god tid före beslut. Detta skapar delaktighet – en överblick både över kommunens starka och svagare sidor hos många fler – och är vad den växande staden Umeå behöver idag. Och i ännu högre grad i morgon. Fakta, långsiktighet, transparens och en växande en samsyn när det gäller vad kommunen måste prioritera – och vad som kommunen måste välja bort.

Detta är nya metoder här i Umeå. Under årens lopp har så mycket förberetts i smyg, genomförts på ett snabbt (ibland kuppartat) sätt och med ett hotfullt tonfall mot de som inte ställer upp på den politiska ledningens, och de ”politiserade tjänstemännens”, beslut. Det som hände var kulmen på två oförenliga arbetsmetoder.
Å ena sidan en modernare, mer inkluderande, transparent  och långsiktig arbetsmetod som passar Norrlands mest folkrika kommun.
Å andra sidan en föråldrad, gängliknande, sluten och kortsiktig arbetsmetod från förr. Representanterna för dessa två arbetsmetoder var dömda att kollidera. Och de som visste att de har tiden emot sig hade inte råd att vänta. Därför slog de som representerar det förgångna till först. De slog till medan de fortfarande hade någon styrka kvar – medan deras metoder fortfarande ”satt i väggarna”. Deras metoder påminner om stalinismens utrensningar. Jag ska förklara vad jag menar.

_        _       _       _       _

 

D. Stalinistiska metoder – bildligt sett
Jag tänker nu göra tre jämförelser med stalinismen. Jämförelserna är naturligtvis inte bokstavliga. Jag antyder
inte att det kommer att flyta blod,
inte att utrensningarna drabbar miljoner;
inte att ännu fler kommer att sändas till arbetslägren i Gulag.

Mina jämförelser är bildliga. Jag syftar inte heller på något politiskt parti i Umeå kommunfullmäktige. Jag brukar ju skriva om tre falanger inom S, ibland ha stora åsiktsskillnader med M och V, med flera. Jag syftar inte på något parti i fullmäktige. Eller ens i Umeå.

Jag tänker däremot på den klick individer som har satt igång denna utrensning.
En klick vars fulla sammansättning jag inte känner till, men som jag vet finns då effekterna av deras handlingar talar för sig själva. Låt mig upprepa: detta är en bildlig jämförelse. Jag anser inte att det kommer att flyta blod, att utrensningen berör miljoner och att ännu fler offer kommer att sändas till arbetslägren i Gulag. Men jag tänker använda denna jämförelse med stalinismen eftersom jag anser:
att kombinationen av utpressningen mot kommunalarna då nya heltidsmodellen skulle genomföras,
att den kuppartade försäljningen av 1601 lägenheter,
att eftergiftspolitiken gentemot Abu Muadh, Hussein Salawa och den förening som bjudit in dessa,
att detta övergrepp mot ekonomiavdelningen är att gå för långt.

Jag vill sätta ned foten. Arbetarpartiet kommer att göra allt för att sätta ned båda fötterna.
_       _      _      _      _


E. Min första jämförelse av tre – med stalinismen

* Bry dig inte om ifall människor går sönder.
Det går inte att under år efter år berätta för partigrupp efter partigrupp om hur ekonomiprocessen utvecklas, hur arbetet med att forma den kommungemensamma storförvaltningen går samt förbereda budgeten även 2019, och sedan inse att det har funnits motståndare som bara har väntat på ett tillfälle att sätta kniven i ens rygg utan att drabbas av en chock. Och sannolikt av en stor känsla av overklighet. Skälet till detta är att det hela framstår så overkligt.
Plötsligt stå du där, utelåst, som om du skulle försöka bära ut kontorsmöblerna. Och det som är värst av alltihop är att det finns de som har gett klartecken till detta – samtidigt som det är så försvinnande få som vågar ställa sig upp och säga DETTA ÄR BARA SKITSNACK OCH JAG STÄLLER INTE UPP PÅ ETT SÅDANT ÖVERGREPP.
Insikten om hur djup ondskan kan vara, och vilken brist på civilkurage som präglar samhället, innebär att människor går sönder. Eller innebär en påtaglig risk för att de går sönder. De politiker och ”politiserade tjänstemän” som ligger bakom denna kupp har kallt räknat med att de två som blivit uthängda kan komma att gå sönder. Men de kunde inte bry sig mindre. Detta är mycket sorgligt.

Själv trodde jag på samhället ända till dess att jag insåg vidden av vad som drabbat min mammas kusin (och fostersyster). Hon lobotomerades 1958. Det var det sista året som beslut togs på Umedalen om att lobotomera någon härikring. Enligt den gamla modellen. Hon tillhörde de sista tolv. Året efter (1959) hade ”modet” förändrats. I vissa länder var det aldrig ”modernt” att lobotomera människor. Det är extremt smärtsamt att förlora tron på samhället. Det krävs att man börjar tro på något annat. För annars kan man verkligen ”gå sönder”.
_      _      _      _      _

 

F. Min andra jämförelse av tre – med stalinismen

* Tvinga folk att välja mellan att tro på det orimliga – eller att förkasta hela systemet.
Metoden att ställa folk inför detta val – tro på det orimliga eller förkasta hela systemet – har ofta hjälpt de som innehar makten att att vinna många för sin sak. Denna var en av stalinismens metoder.
Under ”Den stora Terrorn” 1936-38 anklagades en oskyldig för att ha varit spion åt Gestapo sedan 1919! Det var en lång tid – alltså hade vi här att göra med en riktigt extra farlig landsförrädare. Eller? Nej. Hitler tog nämligen makten i Tyskland först 1933 och kunde följaktligen inte bilda Gestapo förrän detta år (1933). Anklagelsen var alltså helt orimlig. Den gick ut på att ju fler år du arbetat åt Gestapo desto värre var du. Problemet var att nazismens maktövertagande 1933 gjorde anklagelsen orimlig. Men hela den stalinistiska ledningen och statsapparaten backade upp den orimliga anklagelsen. Valet blev alltså: tro på något orimligt – eller förkasta hela systemet. Men vem vågade förkasta hela systemet. Vem ville förkasta hela systemet – som du kanske offrat allt för. Därför gick denna typ av anklagelser hem. Gång, på gång, på gång.
Glöm inte detta: desto värre anklagelser innebär att många tänker att det måste ju ändå ligga NÅGOT i anklagelserna. För om allt bara är ett falsarium – då blir ju slutsatsen att hela systemet är ruttet. Och alltför många som levde i Sovjetunionen under andra halvan på 1930-talet hade satsat allt för mycket för att klara av att förkasta hela systemet. Detta trots att de själva var rädda varje dag. Trots att de visste att de inte begått något brott.

Det finns ett påtagligt inslag av denna stalinistiska ”psykologi” i angreppet på ekonomidirektören samt budget- och finanschefen. Fortfarande finns det de som tänker att de måste ju ha gjort NÅGOT SKUMT i alla fall. För annars skulle de ju inte ha blivit utlåsta, utan bara ha fått en varning. När tillräckligt många inser att utestängningen var en bluff då kommer förtroendet för denna lilla grupp – som genom att ”elda på” eventuella egna motiv som Alfredsson-Forsberg kan ha haft – att rasa samman.

_      _      _      _      _

 

G. Min tredje jämförelse med stalinismen

* Den som hållit i yxan blev ofta Stalins nästa offer!
När de som hållit i yxan mot Stalins fiender var klara med sitt brutala värv tog Stalin ofta sin hand ifrån dem. Och mer än så. Den som ledde de urskiljningslösa utrensningarna under just åren 1936 – 38 var chefen för NKVD Nikolaj Jezjov. På Stalins order. Men det gick inte att avrätta eller sända bort varje person med kunskaper. Då takten i utrensningarna måste minska distanserade sig Stalin från sin främsta bödel. Jezjov blev avsatt, ersatt, fängslad och slutligen avrättad för att ha ”överdrivit” utrensningarna.
Som jag har sagt: detta är en bildlig jämförelse. Jag jämför ingen inom Umeå kommun med Jezjov.
Min poäng är att jag vill varna de som nu har gjort sig av med de främsta inom ekonomiavdelningen. Ni ska inte tro att det är säkert att ni blir belönade för detta på det sätt som ni kanske har hoppats.
Börjar det blåsa och visa sig att de åtgärder som vidtagits mot Aidanpää och Malm kan vara farliga för den grupp som låg bakom denna statskupp kan detta diffusa gäng bli ännu mer diffust och helt försvinna. Under galgen kanske någon helt och hållet omvärderar Aidanpää-Malm och börjar sakna dem. De var ju kunnigt folk.
Kom då ihåg: ni som höll i yxan kan aldrig distansera er från det ni gjort. Och just därför kan ni komma att bli en belastning. Ni kommer naturligtvis inte att gå Jezjovs ödé tillmötes. Däremot kanske det är ert jobb som plötsligt sitter löst. Detta på grund av någon upptäckt att ni begått ett grovt tjänstefel mot ekonomicheferna. Och plötsligt är det ni som gör den smärtsamma upptäckten att det är försvinnande få som ställer sig upp till ert försvar och säger VI KAN INTE OFFRA DESSA TVÅ – VI VAR JU ETT HELT GÄNG. Insikten om hur hur spridd den politiska fegheten är riskerar att slå sönder människor – den med.

_       _      _       _       _

Nedan har ni den nu tillbakadragna interpellationen.
Jag vill betona att presidiet i fullmäktige, de som leder förhandlingarna, hade rätt när de påpekade att jag hade skrivit interpellationen på ett sätt som var för personligt. Deras påpekande gav mig en chans att rätta till detta fel. Begått i ilskan.

 

H. Interpellation till Hans Lindberg – om avstängning av ekonomidirektör och budgetchef

Vi tog plats i Umeå kommunfullmäktige 1991. De åtgärder som nu vidtagits mot ekonomidirektör Susanne Aidanpää och budgetchef Lennart Malm saknar motsvarighet under den period på 26½ år som vi har varit med. Det måste finnas exceptionella goda grunder för att en tillförordnad (t.f.) stadsdirektör ska slå till, på detta våldsamma sätt, mot de två viktigaste kuggarna i kommunens ekonomiavdelning.

Låt oss jämföra en expeditionsministär i regeringssammanhang med en t.f. stadsdirektör inom den kommunala förvaltningen. En expeditionsministär utgör en övergångslösning i väntan på en riktig regering som åtnjuter riksdagens förtroende (via nyval eller en omröstning i redan vald riksdag). På samma sätt innebär en t.f. stadsdirektör en övergångslösning i väntan på tillsättningen en riktig stadsdirektör.

I sin egenskap av övergångslösningar förväntas både expeditionsministären och den tillförordnade (t.f) stadsdirektören hålla en låg profil i förhållande till stora eller komplicerade frågor. Eller uttryckt så att alla, både höga tillförordnade och ledande politiker, förstår – de ska sköta de löpande ärendena. Och endast dessa. Allt annat är att bryta mot praxis.

Men att bryta mot praxis är just vad Margaretha Alfredsson har gjort. Här har det inte hållits någon låg profil i väntan på Alfredsson, som jag vill betona är en övergångslösning, blir avlöst av en tillsatt (inte tillförordnad) stadsdirektör. För att på detta sätt medvetet förnedra ekonomidirektören och budgetchefen, genom att utestänga dem från sina respektive arbetsplatser, innebär den absoluta motsatsen till att hålla en låg profil. Svansföringen blir ännu högre med tanke på att den tillförordnade Alfredsson har slagit till på egen hand, utan att ha innehaft sin post ens en månad, och först därefter informerat kommunalråd som Hans Lindberg och Anders Ågren. Detta enligt den officiella historieskrivningen.

 

En kontakt med Sveriges kommuner och landsting (SKL) ger vid handen att en åtgärd av denna karaktär kan vidtas baserad Arbetsgivarekollektivavtal Allmänna Bestämmelser (AB) 17, Kap 3, § 10.

Men i § 11 (samma kapitel) understryks även hur användningen av möjligheten att stänga av anställda ska hanteras. Där talas om en upptrappning i form av
-skriftlig varning,
-möjlighet för berörd arbetstagare att yttra sig,
-att lokal arbetstagarorganisation underrättas om den tilltänkta åtgärden,
-att överläggning ska påkallas senast 7 kalenderdagar efter det att underrättelsen mottagits,
-att den skriftliga varningen ska meddelas på sådant sätt att tvekan inte kan uppstå om anledning till åtgärden.

Om dessa föreskrifter från AB 17, Kap 3, § 11 har följts är det helt uteslutet att kommunalråd och KS:au skulle ha varit ovetande om vad som var på gång. Denna process förutsätter nämligen både tidsåtgång och uppmärksamhet. Detta ifall inte kommunledningen medvetet har hållits ovetande av i detta fall Margaretha Alfredsson.

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande HELT AVGÖRANDE fråga:
-Hur har dialogen skötts med Susanne Aidanpää och Lennart Malm innan den dramatiska åtgärden vidtogs att stänga av dem båda från arbetet?

 

 


 

 

3 kommentarer

  1. Björn

    Undrar varför det är så tyst på övriga bloggar och nyhetssidor. Nästan så man skulle kunna tro att det är någon som vill tysta ned det hela… Bra att du har energi att driva det här något är väldigt konstigt i den här soppan.

  2. Ugglan

    Vad befriande att det finns mer än en röst som vågar gå emot när umeandans kör skränar i kanon!
    Skulle inte vilja att Arbetarpartiet styr landet, men nog fasiken så behöver Umeå dem i kommunpolitiken.

    Min och min mans röst har ni.

    Sedan så bör man lägga till kostnaden för Vasafärjan till din lista där långsiktiga ekonomiska realiteter hamnar i kontrast med kommunledningens högt flygande planer.

  3. Petter

    Har det gått till som man läser om blir man ju mörkrädd. En S styrd kommun som frångår alla regler som skulle få en privat företagare att hamna i Domstolen .Hoppas de berörda går vidare med detta till rättslig prövning.Skulle tro det blir en dyr affär för kommunen, gissar på totalt nån miljon. HUR FAN KAN MAN BEHANDLA MÄNNISKOR PÅ DETTA SÄTT !!!!!! Men den styrande i detta fall har ju tidigare utrett sig själv så förvånad blir man ju inte

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>