The Färjan-story III. Det krävs mygel för att fullfölja ett projekt för minst 1,8 miljarder när 60% av bidragen fallit bort. Därför uppfanns ”tre förskjutningar” av verkligheten

Den bloggserie om den politiska fegheten i Sverige som jag utlovat har delvis fått skjutas upp, delvis kunnat visas upp, genom de nya frågor som trängt sig på. Jag tänker på avstängningen av Aidanpää-Malm och lösningen på färjetrafiken över Kvarken mellan Umeå och Vasa som står fast trots tappade bidrag på 1100 miljoner (eller 1,1 miljard).
Men i morgon kommer det en av de ursprungligt tänkta bloggarna: den som handlar om eftergiftspolitiken mot islamister som vi införa sharialagar i Sverige och skapa ett parallellsamhälle.
Med umepolitiker inblandade.

______________________________________________________________________________________

Förord rörande färje-frågan

Låt oss repetera. Fas två i satsningen på den nya färjelösningen skulle komma att kosta minst 1,8 miljarder (kanske uppåt 2,0 miljarder). Kostnaderna för stora projekt har en sådan förunderlig benägenhet att öka i storlek.

Ta bara Kulturväven nere vid kajen.

Den enda gång vi tilläts rösta om kostnaderna för denna skapelse i kommunfullmäktige sades kostnaden komma att ligga i intervallet 650-700 miljoner. (Jag och Arbetarpartiet röstade emot – vi ville behålla stadsbiblioteket vid Vasaplan – och bygga ut det kulturcentra som redan existerande just där). Men tror ni inte att Kulturväven lyckades ”bryta sig ur” denna så trånga ekonomiska ram på ynka 650-700 miljoner – och kravla sig en bit över en miljard. Som sagt: kostnaderna för stora projekt har en sådan förunderlig benägenhet att öka i storlek.

 

Avsnitt  I: Bidragen som inte blev av

* Kostnaderna beräknades alltså bli

– För själva båten:                                            ca 1100 miljoner        (1,1 miljard)
– Anpassning av hamnarna i Umeå och Vasa:     700-900 miljoner        (0,7- 0,9 miljarder)

Summa  nysatsning färjetrafiken                        1800-2000 miljoner   (1,8- 2,0 miljarder)    

 

* Finansieringen beräknades gå till på följande sätt

Bidrag
svenska staten:     350  miljoner
finska staten:        350  miljoner
EU:                      400  miljoner
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Summa:             1100  miljoner

Egna insatser:       838  miljoner.  Från 25 företag, kommuner, regioner, organisationer samt via upplåning.

 

Kommentar:
När det gäller finansieringen föll alla bidragen bort:
-de från svenska staten,
-de från finska staten
-de från EU.
Detta innebar ett ”tapp” på 1100 miljoner (1,1 miljard). Om vi jämför detta ekonomiska tapp med den lägsta beräknade kostnaden för den variant av färjeprojektet som ”de fyras gäng” fortfarande ivrar för – som låg på 1800 miljoner eller 1,8 miljarder – så föll alltså HELA 61 procent av finansieringen bort!

Herrarna Hammarstedt, Holmlund, Lindberg och Ågren var uppenbarligen mycket entusiastiska för en viss, specifik, lösning när det gäller färjetrafiken över Kvarken mellan Umeå och Vasa. Deras fixering vid just denna, enda, färjelösning påminner starkt om det uttryck som kom att förknippas med Carl Bildt och Anne Wibble (stats- respektive finansministrar) under åren 1991-94: Uttrycket var ”den enda vägens politik”. För er som inte minns kan jag upplysa om att denna, den enda vägens politik, inte gick bra. Inte alls bra.

Men då det stod klart för de fyras gäng att deras förhoppningar om att få bidrag på 1100 miljoner (1,1 mrd) inte skulle komma att infrias – liksom även skälet till detta – är det i mina ögon fullständigt obegripligt att herrarna i detta läge inte övergav denna nya, färjevariant, av ”den enda vägens politik”. De hade inte förlorat någon prestige på att, i samband med en presskonferens, förklara följande:
”Vi har gjort vad vi har kunnat för att få bidrag till den framtida lösning på färjetrafiken mellan Umeå-Vasa som vi ansåg vara bäst. Men den byggde på stora bidrag på 1100 miljoner från svenska och finska staten samt från EU. Nu har dessa fallit bort.  Nu står det klart att vi inte får pengarna. Detta sedan Infrastrukturminister Anna Johansson i samband med sitt besök i Umeå den 28 november 2016 förklarat att ”Staten inte finansierar fartyg i gränsöverskridande trafik”. Till detta ska läggas att de lokala företagens intresse har varit ljumt för just denna lösning – de är nöjda med en bättre begagnad färja. Därför måste vi hitta en lösning. Exempelvis i form av en bättre begagnad färja – med betoning på bättre”.

 

Avsnitt II. Olagligt och olämpligt

Det jag avser med dessa ord är att understryka hur allvarligt det är att inte följa offentlighetsprincipen.
För att inte tala om hur verkligt allvarligt det är att ringa upp någon (jag vet alltså inte vem som blev uppringd) inom kommunrevisionen och föra fram synpunkter på innehållet i den skrivelse som jag inlämnat som en sorts begäran om hjälp från kommunrevisionen med att få ut offentliga handlingar. Denna påtryckning hade verkligen berört den person som kontaktade mig mycket illa. Här krävs två markeringar:
a) OM jag haft min vanliga ork då detta hände hade jag föreslagit de övriga ledamöterna i vår partistyrelse att vi skulle anlita ett juridiskt ombud för att i samarbete med detta ombud sträva efter att dels få ut de begärda handlingarna, dels få någon fälld för påtryckningarna mot kommunrevisionen. Och helst placerad i fängelse. Men jag orkade inte under denna period av mitt liv. Detta är något som jag beklagar. Djupt.
b) Den andra markering som är nödvändig är denna: Jag kallar de två herrarna från INAB samt de två nämnda kommunalråden för ”de fyras gäng” eftersom jag anser att deras samarbete i verkligt ”tunga” frågor gröper ur demokratin i Umeå. (Uttrycket är hämtat från maktkampen i Kina efter Maos död). Men detta innebär inte att jag antyder att herrarnas agerande skulle vara olagligt.

Däremot befarar jag att deras storvulna lösning när det gäller färjetrafiken mellan Umeå-Vasa – som så ofta tidigare med storvulna lösningar – kommer att resultera i ett omfattande slöseri med umebornas skattepengar. Jag anser att deras fixering vid denna enda, och dyra, lösning är mycket olämplig. Politiskt sett.
Vad vi alla måste kunna skilja på är olagligt och olämpligt.
Du kan exempelvis inte överklaga ett politiskt beslut som du anser vara politiskt olämpligt. Vi kan endast överklaga ett politiskt beslut för att beslutet tillkommit på ett felaktigt ”olagligt” sätt. Några exempel: ett beslut kan vara alltför dåligt för-berett, ett beslut kan tas med för kort varsel eller vara ogiltigt eftersom för få närvarat vid beslutet. För att ta några vanliga exempel. Men sådan är lagen. Vi kan inte överklaga ett beslut eftersom att vi tycker att beslutet är politiskt dåligt. Vi kan endast överklaga ett beslut på tråkiga formella grunder. Detta fick jag lära mig av en person jag ofta förlorade debatterna mot: Margot Wikström.

Den strid som jag och övriga, i och utanför vårt parti, bedriver i syfte att vinna en majoritet av umeborna för är en lösning på färjetrafiken som är mer ekonomisk för Umeå kommunkoncern. Vi strider, i nuläget, alltså för en politiskt sett bättre lösning. Just nu behöver vi alltså inte samla in pengar för att ha råd med en jurist. Just nu hoppas vi att vår kamp för ett mindre slösaktigt sätt att använda umebornas skattepengar på ska ”samla in” ett ansenligt antal röster i kommunvalet den 9 september. Detta för att vi ska kunna stoppa nya skrytprojekt som kommer att drabba skola och omsorger, underhåll av gatunät och fastighetsbestånd.   Striden är alltså politiskt och vi behöver Din hjälp. Striden baseras inte på att vi anser att ”de fyras gäng” gör något olagligt.

Det tråkiga är att inte heller mygel alltid är olagligt.
Det finns saker som vi kan tycka är omoraliska. Jag ansåg att hemlighetsmakeriet inför beslutet att sälja 1601 av AB Bostadens lägenheter var ett uttryck för MYGEL. Ett annat exempel: ett politiskt parti kan lova en sak före valdagen – och sedan göra motsatsen efter valet. Före valet 2010 lovade Vänsterpartiet att stödja alla de umebor som ville att stadsbiblioteket skulle vara kvar vid Vasaplan. Några veckor efter valet 2010, efter att ha fått erbjudande av Lennart Holmlund och det parti han representerade, ändrade sig V i Umeå. Sedan stödde de, aktivt, både flytten av stadsbiblioteket samt skrytbygget kulturväven vid kajen. Detta var ett jättemygel i mina ögon. Vänsterpartiet gjorde ett mycket bra val på löftet att kämpa för att stadsbiblioteket skulle vara kvar vid Vasaplan. Men det är inte olagligt att bryta vallöften. Hur snabbt det är går.

 

Avsnitt III: Den dubbla förskjutningen – eller från att allvarligt mygel till ett växandE MYGEL.

När vi nu har de ekonomiska utgångspunkterna från 2016 vad gäller den aktuella färjelösningen klara för oss, och dessutom delvis rett ut skillnaden mellan olagligt och olämpligt, är vi redo att ta itu med uttalandet från INAB:s Verkställande Direktör Bertil Hammarstedt. En person som jag anser vara kunnig och kreativ – men som jag inte litar på.

De fyras gäng agerar nu – tillsammans med en rad andra politiker, tjänstemän samt medier – som om hela den förhistoria som jag har gjort mitt bästa för redogöra för, så detaljerat som möjligt i mina senaste bloggar, inte existerar.

När Bertil Hammarstedt säger följande i VK: ”Nya färjan är i hamn” så tar jag mig för huvudet. För den nya färjan kanske är i hamn – om vi alla glömmer att ställa TVÅ ALTERNATIV MOT VARANDRA:

* Alternativ A. Den planerade lösningen på färjetrafiken Umeå-Vasa ges bidrag på 1100 miljoner (1,1 mrd)

* Alternativ B. Samma lösning som Alt A: men utan bidrag på 1100 miljoner (1,1 mrd) 

 

Avsnitt IV. Hur kompensera 1100 miljoner?

För att kompensera detta minus på 1100 miljoner (1,1 mrd) krävs två saker:

Allmän minnesförlust hos en armé av medlemmar i riksdagspartiernas lokala församlingar, de högre tjänstemännen i Umeå kommun och medialt folk. Rent juridiskt är faktiskt allmän minnesförlust inte olagligt. Även om jag personligen anser att det är olämpligt. Ja, nästan omoraliskt!

En ny, kreativ och nästan GLAD budget baserad på EN GLÖMSKA av de uteblivna bidragen på 1100 miljoner – som händelsevis var just den faktor som ”de fyras gäng” ursprungligen använde för att ”sälja in” detta färjeprojekt till de olika partiernas ledamöter i Umeå kommunfullmäktige.

Så hur ersätter vi de 1100 miljonerna? Vi tar till tre metoder:

a) Umeå kommunkoncern säljer ut fasta tillgångar som fastigheter/mark samt byggnader – vilket Hans Lindberg lovade inte skulle ske så sent som på kommunfullmäktiges möte den 26 februari i år – för endast två månader sedan,

b) Umeå kommunkoncern tar upp nya stora lån vilket ökar skuldsättningen – något som inte skulle ske enligt budskapet från fjolårets budgetprocess då Aidanpää-Malm höll i rodret och som även användes som argument för att sälja 1601 av AB Bostadens lägenheter (en utförsäljning minskar skuldsättningen),

c) Anpassningen av hamnarna till den nya exklusiva färjan, en kostnad på 700-900 miljoner som ingen stack under stol med för två år sedan, begravs. Den döljs i form av en uppblåst budget för renoveringskostnader i hamnen i Holmsund – väldiga kostnader som plötsligt påstås ändå skulle göras.

 

Del V. Kan du trolla bort en förlust av 1100 miljoner, Bertil?

Sammanfattningsvis

Förskjutning nr 1.
Tidigare beskrevs kostnaden för upprustningen av hamnarna i Umeå och Vasa som något som var en konsekvens av den nya exklusiva färjan. Men i ett svar på vår enkla fråga på fullmäktige i januari sa Hans Lindberg att de land-investeringar som planeras för färjan plötsligt endast låg på c:a 100 miljoner. Men samtidigt dök det plötsligt upp ett nytt belopp på hela 800 miljoner kr. Men detta både väldiga och plötsliga belopp hade inte längre något att göra med de kostnader som år 2016, helt öppet, förklarats vara en förlängning av den nya exklusiva färjan i form av ett behov att bygga om hamnarna i Umeå och Vasa. Nej! Nu fanns det inte längre någon koppling mellan detta plötsliga behov av en jätteinvestering i hamnen och den nya färjans behov av en ”ombyggnad i hamnen utan [pengarna var bara] en framtida investering utan koppling till färjan”.
Detta utgör den första förskjutningen av verklighetsbeskrivningen.

Förskjutning nr 2.
Tidigare, bland annat i en intervju i Totalt Umeå i december 2016, säger Hans Lindberg ”Vi söker stöd, men får vi inte det och det är bara Umeå och Vasa kvar, då måste vi lägga ner Kvarkentrafiken”. I VK 18/1-18 öppnar dock Hans Lindberg för att Umeå kommun ska fortsätta projektet på egen hand, tillsammans med Vasa. Lindberg citeras med orden: ”Oavsett beslut så tuffar vi vidare för att hitta lösningar”.

Det är en ganska stor skillnad mellan att säga ”…då måste vi lägga ner Kvarkentrafiken” och ”…oavsett beslut så tuffar vi vidare för att hitta lösningar”.

Skillnaden lika stor som mellan svart och vitt, ned eller upp och död eller liv – för färjeprojektet!

Förskjutning nr 3.
I en artikel från i år uttrycker sig Hans Lindberg på ett sådant sätt att tolkningen måste bli att Vasa stad och Umeå kommun planerar att lösa finansieringen av färjeprojektet, inklusive upprustningen av hamnarna, genom en ny stor upplåning. Detta är en ännu mer anmärkningsvärd förskjutning.

Ursprungligen skulle transportförbindelsen Midway Alignment, som den en gång kallades, för att kunna förverkligas få stöd från både finska staten, svenska staten och från EU. Ursprungligen skulle Kvarkentrafiken till och med läggas ned, enligt Hans Lindberg, om det bara var Umeå och Vasa kvar. Nu är det endast Umeå och Vasa kvar. Men ändå förverkligas färjelösningen – detta trots förlusten av på bidrag hela 1100 miljoner (1,1 mrd).

Dessa pengar kommer huvudsakligen umeåborna – och till en mindre del även vasaborna – att få betala.

Alla ekonomiska termer, alla finter och allt skitsnack till trots. Inte ens Bertil Hammarstedt kan trolla bort en förlust på 1100 miljoner – eller 1,1 miljarder.

Eller hur, Bertil!