NY BLOGG UNDER UTARBETANDE. Det är dags för ett nytt steg när det gäller beskrivningen av nätverket med egen egenda i Umeå och som jag vill beskriva som islamister eller deras medlöpare

Först ska jag ”stärka kopplingen” mellan vissa socialdemokrater och vänsterpartister och islamismen (inte vanliga muslimer). Det handlade över de som rasade över att föreläsningen med Rashid Musa tvingades ställa in.

Eftersom de personer som jag nämnt i mina bloggar som islamister, eller som islamisternas medvetna eller omedvetna medlöpare, aldrig vågar försvara sig tror jag att det är dags att nämna något, kanske två, ytterligare namn i den krets som jag anser utgör ett gäng för vilka troheten mot islamismen är större än troheten mot ett visst parti.

Apropå det: det är roligt med sökare:
a) med folk som börjar hos den lilla organisation som vi i Arbetarpartiet lämnade 2010,
b) sedan vandrar över till Socialdemokraterna,
c) därifrån tar sats och hoppar över blockgränsen ända bort till dåvarande Folkpartiet,
d) för att sedan hoppa ännu längre (i alla fall i enlighet med ensidiga höger-vänsterskalan) ända tillbaka över blockgränsen för att ”slutligen (?) landa hos Vänsterpartiet.

Vissa söker efter det parti som är rätt ideologiskt.
Andra söker efter det parti som ger de de bästa förutsättningarna för en viss persons personliga agenda: denna personliga agenda kan sedan bestå av individens karriär, eller så kan agendan bestå av ett sökande efter det parti som ger det största svängrummet för att flytta fram islamistiska värderingar.

Den tid då de som försvarade hedersförtryck och islamism – och kunde dölja sin egen strävan efter att förtrycka andra som kvinnor, barn och/eller vanliga muslimer – kunde klara sig genom att tiga ihjäl motståndaren, eller genom att skrika högre och högre ”jag är racifierad och du är islamofob” är förbi.

Samtidigt vill jag säga detta: det finns rasister och islamofober. Kampen mot rasister och islamofober fortsätter. I Boden, i Ludvika, i Umeå och på en rad andra ställen.