Barn har ”lekt IS” på förskolor i Arlöf. Lär om den växande salafismen vars representant varken Hans eller Anders vågade markera emot i fullmäktige. Vi måste kämpa för jämställdhet mellan könen och försvara den allmänna rösträtten – en uppmaning som jag även riktar till muslimer som motsätter sig shariastyre i Sverige

Av , , 10 kommentarer 70
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat.

_______________________________________________________

 

Del ett.

Rapporten om salafisterna är skrämmande.
Den är skrämmande både för majoritetsbefolkningen i Sverige och för de muslimer som stöder den allmänna och lika rösträtten. Skrämmande var även de två föregående rapporterna som huvudsakligen handlade om det ”Muslimska brödraskapet”. I den nya rapporten understryks, återigen, att antalet våldsbejakande islamister har tiofaldigats på kortare tid än tio år och att de idag uppgår till uppåt  2000! Enbart i Sverige.

 

Nu vill jag att du tar två steg

Steg ett: Jag vill att du tittar på de första 4 ½  minuterna av TV-programmet Rapport. Där beskrivs den växande salafistiska islamismen. Avbryt sedan tittandet efter att forskaren Magnus Ranstorp avslutat TV-inslaget om salafismen med ordet ”underbetyg”. återvänder du hit.

Steg två: Jag vill att du återvänder hit är för att ta del av min bakgrundsbeskrivning och mina kommentarer till inslaget i Rapport.

 

Alltså:
Steg ett: Klicka här för att komma till inslaget.

Steg två: Avbryt tittandet efter 4½ minuter av Rapports sändning och återvänd hit till min blogg.

 

Del två.

Jag har tidigare påpekat att Hans Lindberg, Umeås regeringschef, inte är vuxen sitt jobb.
Detta gäller även i dessa frågor!

I själva rapporten nämns bland annat den salafistiske imamen Abu Muadh vid namn. Detta var den predikant som talade i Umeå i våras. Abu Muadh kan beskrivas med några av hans ståndpunkter:

a) han förnekade först att terrorattacken mot satirtidningen Charlie Hebdo hade ägt rum,
b) han anser att kvinnor som är klädda fel är förledda av djävulen,
c) han anser att för en kvinnan ska hennes mans vilja vara det viktigaste,
d) han anser att homosexuella (och icke-muslimer) kan jämföras med virus.

Detta innebär, enligt Abu Muadh, att muslimska föräldrar måste se till att deras söner har ett starkt immunförsvar för att inte dessa också ska drabbas av exempelvis homosexualitet. Abu Muadh omnämns i rapporten som en representant för salafistisk islamism.

I kommunfullmäktige krävde jag därför att Hans Lindberg skulle agera för att stoppa imamen Abu Muadh från att predika i Umeå kommuns lokaler. Hans Lindberg hade kunnat tala allvar med den islamistiska förening som, gång efter annan, bjuder in imamer som Abu Muadh. Lindberg hade kunnat säga att den islamistiska föreningen kommer att bli av med sin lokal om de fortsätter att bjuda in imamer med uppfattningar som de Abu Muadh representerar.

Jag anser nämligen inte att Umeå kommuns helägda bolag, som AB Bostaden, ska ställa lokaler till förfogande för föreningar som bjuder hit imamer som har förnekat massmord på ”obekväma” journalister, som jämför homosexuella och icke-muslimer med virus och som förespråkar ett brutalt kvinnoförtryck.

Men Hans Lindberg ville inte ingripa. Hans Lindberg vågade inte ingripa. Så Hans Lindberg vägrade, helt enkelt, att ingripa. Inte heller ville Anders Ågren, som är Hans Lindbergs politiske kompis, ingripa. Ågren sade definitivt inte ett knyst då vi i Arbetarpartiet tog upp frågan  i Umeå kommunfullmäktige.

Den enda som vi fick ett verkligt stöd av var en modig kvinnlig liberal.

Hans Lindberg är en typisk representant för de politiker som ständigt backar för salafistiska islamister och för Muslimska brödraskapet. Det enda som Hans Lindberg – Umeås socialdemokratiske ”regeringschef”- gjorde var att be någon annan att skriva ett brev till regeringen – och be om hjälp. Alltså: be om hjälp, i dessa frågor, från den regering (S+MP) som inte själv vågar ta i den principiella frågan om böneutrop utan som bollar över ansvaret för denna principfråga till Sveriges 290 kommuner – att lösa som de själva vill eller vågar!

Detta agerande understryker ytterligare att Hans ”Bill” Lindberg inte är vuxen att styra Umeå. Detsamma gäller för Anders ”Bull” Ågren. Bill och Bull, samt deras informella kompisparti, håller helt enkelt inte måttet.

Vad jag skulle ha gjort?

Om jag hade haft Hans Lindbergs position skulle jag ha förklarat för den islamistiska förening som bjudit Abu Muadh, och som tidigare har bjudit in andra predikanter med samma värderingar, att de kommer att förlora sin föreningslokal om de fortsätter med detta. Det är inte svårt alls. Allt som krävs är en ryggrad.

Jag hoppas att det kliver fram någon inom S-leden som utmanar Hans Lindberg om ledarskapet. Bättre sent än aldrig. Men det kommer inte att ske före valet den 9 september i år. Vi får vänta till dess S-valsedlarna fastställs inför valet 2022!
I bästa fall kanske någon med mer ryggrad, eller med en annan politisk vind i ryggen, står upp för jämställdhet mellan könen och för allmänna och fria val – för både män och kvinnor – i valen till kommun och riksdag.

 

Del tre.

I år är det exakt hundra år sedan den allmänna och lika rösträtt infördes i Sverige – i kommunala val och för män. Den 24 maj nästa år är det hundra år sedan riksdagen beslutade att införa en allmän och lika rösträtt – för män och för kvinnor – till både riksdag och kommun. Besluten påskyndades av bland annat de båda ryska revolutionerna i februari respektive oktober 1917. Rädslan för att en revolution skulle bryta ut även i Sverige skrämde både den odemokratiske kung Gustav V att, tillsammans med storfinansen, pressa de värsta av dåtidens demokratimotståndare – den politiska högern – att ge upp sitt motstånd. Därmed påskyndades införandet av den allmänna och lika rösträtten – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling som vi kallar riksdag.

Den allmänna och lika rösträttens införande innebar att koalitionen mellan kungahus och prästerskap slutligen förlorade sin makt över samhället. Istället övertogs denna av den lagstiftande riksdagen – detta efter århundraden av kamp med stora uppoffringar och många döda. Motståndarna till kungahusets och prästerskapets maktfullkomlighet hade bränts på bål – och avrättats på andra sätt.

I Sverige kallas alltså den lagstiftande församling som övertog makten från prästerskap och kungahus för riksdag. I Storbritannien för parlament och i Tyskland för förbundsdag. Förutom att besluta om landets lagar utser även den lagstiftande församlingen vem som ska bilda regering. Det är detta som kommer att hända efter årets val söndagen den 9 september.

 

Ett demonstrationståg för kvinnorösträtten i Göteborg i juni 1918.
Bilden tagen från Wikipedia.

Del fyra.

Den salafistiska islamismen går inte ihop med den allmänna och lika rösträtten – för män och för kvinnor – till en lagstiftande församling som besitter makten att godkänna eller förkasta vilken regering som ska styra (eller inte styra) landet.

Som alla reaktionära rörelser strävar även REAKTIONÄRA RELIGIÖSA RÖRELSER, som den salafistiska islamismen, efter att vrida historiens klocka baklänges. De tror på, och strävar efter, en gudomlig lagstiftning som tolkas av ett enväldigt prästerskap som inte utses i några allmäna och lika val – för män och kvinnor. Den salafistiska islamismen går därför inte ihop med existensen av en sekulär stat och den allmänna och lika rösträtten – för män och för kvinnor – till den lagstiftande församling som har den slutgiltiga makten. Den salafistiska islamismen står därmed i konfrontation med styrelseskicket i länder som Sverige, Norge, Danmark, Finland, Storbritannien och Tyskland.

Här hör jag skriiik från folk med politisk hemvist inom sfären ”V med vänner”.
De skriiiker att jag är en rasist och islamofob. Jag svarar, som jag brukar göra, att religionskritik varken är rasism eller islamofobi utan just … religionskritik. Detta oavsett vilken religion det gäller.

 

Del fem.

Återigen: Den salafistiska islamismen strävar efter ett samhälle som styrs av en gudomlig lagstiftning. Den verkliga innebörden av detta är att de vill avskaffa den allmänna och lika rösträtten – för män och för kvinnor – och istället återinföra ett prästvälde baserat på sharialagar. Salafisterna vill återinföra just det som svenska medborgare kämpade och dog för, under århundraden, för att uppnå något bättre – en lagstiftande församling utsedd i allmänna och lika val – för män och kvinnor – i Sverige kallad riksdag.

Det som de salafistiska islamisterna strävar efter är ett präststyre som baserar sin gudomliga lagstiftning på sharialagar. Dessa bygger på 350 verser ur Koranen och på berättelser om Profeten Muhammeds handlingar och uttalanden.
Islamisterna /salafisterna är de första att erkänna att detta inte går ihop med den allmänna och lika rösträtten – för män och för kvinnor – till en lagstiftande riksdag (eller parlament eller förbundsdag).

Men eftersom de salafistiska islamisterna förstår att ett krav på att avskaffa rösträtten och riksdagen kommer att möta motstånd – till och med i ett land med så sällsynt fega politiker som Sverige – strävar de salafistiska islamisterna, idag, efter att skapa ”parallella samhällen”. I rapporten – som du kan läsa mer om här nere – berättas om hur salafisterna med religionens hjälp försökte få folk att inte rösta i förra valet. Skälet var att de ansåg att detta var ”haram” (förbjudet för en muslim). Detta skedde exempelvis i Hammarkullen i Göteborg.

 

Del sex.

Parallella samhällen
Parallella samhällen innebär att majoritetsbefolkningen i Sverige får behålla den allmänna och lika rösträtten – för män och för kvinnor – till den lagstiftande riksdagen, en riksdag som förutom att besluta om lagar även godkänner (eller inte godkänner) varje regering.

Detta är den ena sidan av ett system med parallella samhällen.

Den andra sidan är att de salafistiska islamisterna vill återinföra prästväldet, baserat på sharialagar, i områden där en stor andel av befolkningen har sin bakgrund i muslimska länder. Det handlar, bland annat, om vissa av förorterna runt Stockholm, Göteborg och Malmö. Parallella samhällen betyder alltså två helt olika samhällssystem – i samma land – som därmed slits sönder i ett ”vi och ett dom”. Och här måste vi som stöder en sekulär stat sätta ned foten – T.U.N.G.T.

 

Del sju.

Den sekulära staten

En sekulär stat innebär en stat som är neutral i religionsfrågor – fram till en viss gräns. I en sekulär stat får du både vara ateist och troende. Och du får vara exempelvis kristen, jude, muslim, hindu, buddist. Staten ska varken favorisera, eller förtrycka, någon av religionerna – fram till en viss gräns. Den gränsen går när en religion försöker ta över lagstiftningen, och bestämma vilka som ska tolka lagarna, och på detta sätt försöker skapa ett parallellsamhälle genom att ta över styret av vissa stadsdelar. Alltså som de salafistiska islamisterna, eller som det Muslimska brödraskapet, försöker göra. I Storbritannien håller två separata juridiska system på att växa fram. Där finns idag över 200 shariadomstolar – med myndigheternas godkännande! Detta exempel skrämmer.

Det är därför som jag, och det parti jag tillhör, skriver att vi stöder en sekulär stat samt allmän och lika rösträtt – för män och kvinnor – till den lagstiftande församlingen som i Sverige kallas riksdag.

 

Del åtta.

Det behövs ett aktivt ställningstagande för en sekulär stat och för den allmänna och lika rösträtten i Sverige. Detta beror på de ständiga eftergifterna från dagens riksdagspartier – men även från Svenska kyrkan!
Men det behövs även ett aktivt ställningstagande för att bekämpa de salafistiska islamisternas, och det Muslimska brödraskapets, mål – det parallella samhället.

De salafistiska islamisterna, och det Muslimska brödraskapet, tar avancerar genom små, men mycket medvetna, steg. Och de har hittills varit skrämmande framgångsrika i sin strävan efter att etablera parallella samhällen.
Detta beroende på den uppseendeväckande feghet som kännetecknar bland annat en rad riksdagspartier samt Svenska kyrkan.

Det kan tyckas konstigt att Svenska kyrkan har bidragit till framväxten av extrema minoritetsriktningar inom islam, inriktningar som salafister och det Muslimska brödraskapet, som förtrycker andra muslimer. Särskilt kvinnor och barn – och försöker beröva dessa deras lagliga rättigheter i Sverige.

Men du behöver bara tänka på att Svenska kyrkan styrs partipolitiskt. Och det är samma politiska partier som styr Svenska kyrkan som bedriver eftergiftspolitiken mot de salafistiska islamisterna, och det Muslimska brödraskapet, i riksdagen och i kommunerna. Detta är förklaringen till Svenska kyrkans roll som medlöpare till de extrema minoriteterna inom islam – som förtrycker andra muslimer. Svenska kyrkan är idag en skamlig institution, som helhet, vilket inte betyder att där inte finns insiktsfulla präster, politiker och vanliga medlemmar. Det är likadant med riksdagen. Det gäller att bekämpa den stötande fegheten inom riksdagspartierna – och samtidigt slå vakt om den allmänna och fria rösträtten – för män och kvinnor – till den lagstiftande församling som vi kallar riksdag.

Men det är också därför som vi måste kämpa för en – fullt ut – sekulär stat. För vi nådde inte ända fram till en fullt ut sekulär stat under åren 1918-1919.

 

Del nio.

Låt oss titta på några särskilt upprörande eftergifter – från riksdagspartiernas sida – till salafister och andra islamister som det Muslimska brödraskapet.

Idag accepteras månggifte och barnäktenskap i svensk lagstiftning – om dessa har ingåtts i länder där detta varit lagligt innan parterna kom till Sverige första gången. Sverige accepterar alltså bland annat bigami och sex med barn – om detta påbörjades utomlands! Om däremot medborgare födda i Sverige skulle genomföra samma handlingar skulle detta leda till en rättsprocess och straff skulle utdömas. För bigami stadgas böter eller fängelse i upp till två år. När det gäller sex med barn skulle detta ge betydligt längre fängelsestraff.

Dessa ständiga eftergifter uppmuntrar till fler barnäktenskap och månggiften – i hemlighet.

Innebörden är att antalet tvegiften eller månggiften i verkligheten är betydligt större än de cirka 300 som finns registrerade hos skattemyndigheten. Månggiften eller barnäktenskap genomförs, dolda för den svenska allmänheten och för myndigheterna, ofta i källarmoskéer i Sverige eller mer öppet utomlands.

Till de små stegen mot att skapa parallellsamhällen hör även islamisternas strävan efter skilda badtider för män och kvinnor på offentliga badhus, religiösa friskolor samt strävan efter att få införa böneutrop. Och de svenska politikerna retirerar hela tiden. Och på samma sätt är det med den svenska kyrkan.

 

Del tio.

Böneutrop borde behandlas som en grundlagsfråga.
I Växjö kommun debatterades inte ens frågan i kommunens motsvarighet till riksdag (kommunfullmäktige). De obeskrivligt fega politikerna vräkte över ansvaret för beslutet på en decibelmätare, som mätte ljudnivån, samt till polisen!

Istället borde frågan behandlas som en grundlagsfråga. Detta betyder att det röstas om frågan två gånger i riksdagen – med ett mellanliggande riksdagsval.

 

Del elva.

Jag och det parti som jag tillhör kommer att intensifiera arbetet för:

1) försvaret en sekulär stat samt allmänna och lika val – för män och kvinnor – till den lagstiftande riksdagen,
2) anständiga jobb och bostäder åt alla – något många arbetat för under decennier,
3) insikten att både ateister och troende – som kristna, judar, muslimer och andra religioner – måste delta.

Muslimernas deltagande absolut nödvändig för att rörelsen ska bli framgångsrik.

En majoritet av muslimerna i Sverige accepterar, i praktiken, en sekulär stat samt allmänna och lika val – för män och för kvinnor.

Det är den svenska majoritetsbefolkningens skyldighet att försvara muslimer – mot salafister och mot det Muslimska brödraskapet – riktningar inom islam som fått många att fly till Sverige från sina hemländer. Av ren självbevarelsedrift måste det  svenska majoritetssamhällets även involvera muslimerna i kampen för att försvara en sekulär stat samt den allmänna och lika rösträtten – för män och för kvinnor. Alternativet är parallella samhällen i olika stadsdelar – ett vi och ett dom – som vid ett viss stadium riskerar att slita sönder det större samhället på allvar.

 

Den tolv.

Integration – eller ett samhälle som slits sönder i ett ”vi och dom”

Låt mig repetera: Det är endast kombinationen av:
a) försvaret av en sekulär stat samt allmänna och lika rösträtt – för män och för kvinnor,
b) kamp för anständiga jobb och bostäder åt alla,
c) deltagande av ateister och troende – kristna, judar, muslimer och andra – i samhällslivet som kan leda till framgång för den nödvändiga integrationen.

Jag anser att den nödvändiga integrationen ska innefatta att olika sedvänjor får behållas. Det handlar om att alla ska lära sig svenska – och samtidigt kunna behålla sitt ursprungliga språk. Det handlar om att alla ska acceptera att kvinnor är lika mycket värda som män – och samtidigt kunna behålla sina religiösa seder – inom den ram som sätts av den lagstiftande riksdagen och som upprätthålls av den sekulära staten.

Antingen lyckas integrationen.
Eller så spricker samhället – i ett ”vi och ett dom” – i form av de parallella samhällen i vissa stadsdelar – vilket är målet för de salafistiska islamisterna och för det Muslimska brödraskapet. Det är endast genom de parallella samhällena som dessa reaktionära religiösa strömningar kan återinföra ett präststyre, baserat på sharialagar, i det Sverige som gjorde sig av med kungamakt och präststyre för hundra år sedan i år – men efter många hundra år av kamp.

Jag anser att jag, och det parti som jag tillhör, har ett ansvar för att försvara det sekulära samhället samt den allmänna och lika rösträtten – för män och kvinnor – till den lagstiftande riksdagen;
vi har samma ansvar att bekämpa de salafistiska islamisternas, och det Muslimska brödraskapets, strävan att skapa parallella samhällen – i Sverige och i andra länder.

I detta ansvar ingår även att bekämpa de salafistiska islamisternas, och det muslimska brödraskapets, hittills så framgångsrika steg-för-steg metod. Månggiften och barnäktenskap är redan lagliga – i hela Sverige. Detta måste vi riva upp. Och vi måste ta strid mot förslag att införa separata badtider för män och kvinnor på offentliga badhus, vi måste ta strid mot religiösa friskolor oavsett trosinriktning, och vi måste ta strid mot böneutrop. (Jag återkommer till denna fråga i en kommande blogg).

 

Del tretton.

Här kan du ta del av TT:s sammanfattning av den skrämmande rapporten om den växande salafistiska rörelsen i Sverige. Skrämmande för den svenska majoritetsbefolkningen. Skrämmande för den majoritet muslimer som accepterar den sekulära staten och den allmänna och lika rösträtten – för män och för kvinnor.

_________________________________

Kontroversiell islamism starkare än tidigare

INRIKES.

Salafismen, en fundamentalistisk inriktning inom islam, har vuxit sig starkare i Sverige, enligt en ny rapport.
TT
Publicerad igår kl. 10:00 – Uppdaterad igår kl. 13:29

På flera platser i svenska städer påverkar salafister numera vardagen genom påtryckningar och hot.

Radikala predikanter skrämmer till lydnad, moralpoliser bevakar kvinnor och barn hindras från att leka med barn av annan tro.

I en unik svensk studie har forskare från Försvarshögskolan undersökt salafismens och den salafistiska jihadismens inflytande i Sverige. Enligt rapporten har miljöerna vuxit sig starka på flera platser i svenska städer.

Antalet våldsbejakande islamister har tiofaldigats till cirka 2 000 på mindre än ett decennium, och antalet salafister räknas enligt forskarna i tiotusental. Starka sociala band finns mellan aktörer ur respektive miljö, och de antidemokratiska strömningarna är starka.

– De är mot demokrati, de är mot deltagande i samhället, de påverkar barn i koranskolor, de har bjudit in predikanter med antisemitiska och homofoba uttryck. Det krockar med den svenska värdegrunden och demokratiska fri- och rättigheter, säger Magnus Ranstorp, en av rapportförfattarna.

Svartvit ideologi

En liten grupp radikala predikanter har enligt forskarna delat upp landet mellan sig. En del står för direkt våldsbejakande åsikter, och har exempelvis hyllat IS.

I flera lokalsamhällen beskrivs hur det förekommer påverkan. Salafisterna sätter press på andra muslimer att bli mer radikala och inlemma sig i deras tro. De har tydliga kriterier kring vad som krävs för att leva som en ”riktig muslim”. Muslimer som vägrar riskerar att trakasseras. Barn sätts från tidig ålder i koranskolor och får lära sig att inte beblanda sig med det motsatta könet. Moralpoliser bevakar hur kvinnor och barn klär sig och heltäckande klädsel praktiseras långt ner i åldrarna.

– Det är en väldigt svartvit ideologi. De delar upp världen i vad som är rent och vad som är orent, vad som är halal och haram, tillåtet och förbjudet. De begränsar andra människors fri- och rättigheter, säger Ranstorp.

Ett misslyckande

Rapporten framhåller att både salafismen och salafism-jihadismen utgör en minoritet inom sunniislam och inte representerar muslimer som grupp. Men den utgör ändå ett hot, inte minst eftersom den kan vara en inkörsport för islamistisk radikalisering och rekrytering till jihad. Forskarna påpekar att Sverige både haft en förhållandevis stor andel resande till jihadistgrupper utomlands samt två terrordåd på Drottninggatan i Stockholm på mindre än tio år.

– Ideologin fyller ett vakuum i de segregerade områdena. Samtidigt har vi i Sverige en aningslöshet kring de här frågorna. Det är ett misslyckande att vi inte förstått problematiken men också att vi inte tagit tag i det, säger Magnus Ranstorp.

Såväl skola som socialtjänst har svårt att förstå frågan, och brottsbekämpande myndigheter anser att det ligger utanför deras befogenheter då det inte är brottslig verksamhet, konstaterar forskarna.

Anja Haglund/TT

Exempel på påverkan

Några exempel ur rapporten om hur salafister påverkar vardagen:
*I Gävle sätter salafisterna press på andra muslimer att bli mer radikala och inlemma sig i deras tro. De har tydliga kriterier kring vad som krävs för att leva som en ”riktig muslim”. Muslimer som vägrar riskerar att trakasseras.*I Borås sätts unga från tidig ålder i koranskolor och får lära sig att inte beblanda sig med det motsatta könet. Enskilda elever dricker inte skolans vatten och får inte måla med vattenfärg eftersom vattnet är ”kristet”.
*I Västerås förekommer religiös påverkan blandat med kriminalitet. ”Det kan handla om ett gäng grabbar som kommer in i mat­butik. Har kassörskan inte slöja på sig tar de vad de vill ha utan att betala, de kallar kassörskan för svennehora och spottar på henne”, berättar en polis i rapporten.
*I Eskilstuna bevakar salafister hur kvinnor och barn klär sig. Heltäckande klädsel praktiseras långt ner i åldrarna.
*I Göteborg uppmanade salafister vid förra valet andra att inte rösta eftersom det var ”haram” (förbjudet). ”De sa att på domedagen kommer du att få stå till svars för allt dumt politiker gjort om du röstar. De stod vid vallokaler i Hammarkullen, Hjällbo och Lövgärdet. Vid en vallokal viftades med en IS-flagga”, säger en kommunanställd.
*I Arlöv har barn ”lekt IS” på förskolor och även uttryckt att de inte vill leka med barn av annan trosuppfattning då de anses ”orena”.
*I Halmstad finns en radikal predikant som bland annat förklarat att terrorattacken mot Paris i januari 2015 var en stor lögn och kallat homosexualitet för ett virus.
*I Örebro har kvinnor kontrollerats och förvägrats bussresa med hänvisning till att de bär sin klädsel felaktigt. Även unga män drabbas i form av att de sätts krav på dem att kontrollera sina syskon och de drabbas också av tvångsgifte.
Källa: Mellan salafism och salafistisk jihadism, Försvarshögskolan
_____________________________________________
Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

Luften i centrala Umeå är skadlig att inandas under den kalla årstiden. Kommunens makthavare har brutit mot miljölagar sedan 2006. Resultat: umebor drabbas av lungcancer, hjärt och kärlsjukdomar samt demens – i förtid eller i onödan.

Av , , 4 kommentarer 73

Jag tänker ta upp en annan punkt där det parti som jag tillhör tar ett mycket större ansvar än vad Hans & Anders gör. Detta genom att berätta sanningen. Den sanning som du kan läsa om här nedan.

Ingen av herrar Hans & Anders är vuxna nog att ta ansvar för umebornas hälsa.

 

Här nedan följer en problembeskrivning – i övermorgon ska jag presentera vårt tiopunktsprogram för en bättre luft.
Det handlar om luftmiljön i Umeå. Denna är direkt hälsovådlig i centrala Umeå under kalla vinterdagar. Vid sådana tillfällen finns det endast tre platser  i hela Sverige som är farligare än Västra Esplanaden. Två ligger i Göteborg och ett i Stockholm. Jämförelsen gjordes 2016.

Luften i centrala Umeå är alltså farlig.

Det handlar bland annat om de höga koncentrationerna av kvävedioxid i luften. Vi repeterar: År 2016 fanns det bara tre ställen i hela Sverige som låg sämre till än Västra Esplanaden i Umeå. Två av platserna låg i Göteborg och en låg i Stockholm.

trafik

 

Den höga halten av kvävedioxid är skadlig för umeborna. Det finns miljökvalitetsnormer (MKN) för en rad föroreningar. Detta gäller även för koncentrationen av kvävedioxid. Lucas-studien (Lungcancer i Stockholm) visar på ”ett tydligt samband mellan kvävedioxid och lungcancer”. Den som varit utsatt för koncentrationer av kvävedioxid som överskrider miljökvalitetsnormerna under 15 år löpte en risk som var 50 % högre att utveckla lungcancer 30 år senare. Även andra studier, bl a i Norge, har visat på liknande samband. Men överskridanden av miljökvalitetsnormen för kvävedioxid innebär även en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, demenssjukdomar som Alzheimers samt astma och allergier. Även om koncentrationen av kvävedioxid är värst längs Västra Esplanaden har överskridanden även kunnat konstateras längs Storgatan och ÖK.

Mätningarna av koncentrationen av kvävedioxid började år 2003. Umeå kommun har överskridit de tillåtna dygnsvärdena varje år under perioden 2003-2017. Med all sannolikhet innebär den kalla vintern 2018 att miljökvalitetsnormen redan överskridits i år. Detta innebär att koncentrationen av kvävedioxid har varit sådan att de som vistats i närheten av Västra Esplanaden löper 50 % högre risk att utveckla lungcancer. Det är ingen överdrift att påstå att luften inom hela centrumfyrkanten är direkt farlig. På sikt kan luften t.o.m. leda till en för tidig död.

År Antal dygn då MKN överskreds*
2003 27
2004 46
2005 utrustning trasig
2006 53
2007 62
2008 41
2009 59
2010 67
2011 64
2012 26
2013 37
2014 57
2015 26
2016 30
2017 25
2018 redan fler än 7

Miljökvalitetsnormen har haft ställning av lag sedan 2006. Detta innebär att Umeå kommun har brutit mot miljölagarna i 13 år. Tyvärr har Arbetarpartiet ensamma fått försvara umebornas hälsa genom att ständigt påpeka dessa brott – av både juridisk och moralisk karaktär.

Vi måste också berätta om makthavarnas totala likgiltighet när det gäller umebornas hälsa. Umeå kommun ville anta en detaljplan som ytterligare skulle höja den olagligt höga och hälsovådliga koncentrationen av kvävedioxid kring V:a Esplanaden. Vi röstade Nej till denna detaljplan, men stöddes varken av MP eller V. Planen gick igenom i fullmäktige men upphävdes senare av Mark- och miljödomstolen. Detta upprörde nästan alla partier i kommunen. Deras argumentation var sanslös. De hävdade att eftersom kommunen redan bryter mot MKN så gör det inget om situationen förvärras ytterligare!! Ja, detta är sant. Exakt så resonerar en majoritet i kommunfullmäktige.

Vi talar bl a om S, V, MP, M, C, L och KD. Ibland uttalar V och MP ordet miljö. Men inte i Umeå. I dessa frågor har vi alltid fått kämpa ensamma.
* Samordnade varutransporter kan reducera antalet lastbilsresor i Umeå med upp till  300-350 per dag!
* Samhällsplaneringen ska utgå från behoven hos umeborna och miljön – inte vinster för bygg- och fastighetsbolag. Miljökvalitetsnormen måste klaras.

Uppdaterad version: Vi har den långsiktighet S saknar. Samarbetet Hans & Anders har inneburit kortsiktighet och skapat sprickor inom S – men försvaras. Jag bemöter ”försvararna” (PS. Bloggen öppnas för Hartman som vill förklara och försvara sig)

Av , , 14 kommentarer 98

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är bland annat detta som jag och vissa andra gör.

_______________________________________________________

 

Frimurare och andra gillar inte vad jag skriver.

I mina två senaste bloggar har jag bland annat skrivit följande: ”Hans Lindberg är inte vuxen rollen att leda Umeå kommun och dess bolag. Det är hårda ord – men orden är sanna.”

Under midsommarhelgen har tre stycken perifera socialdemokrater gått ut till försvar för Hans Lindberg efter dennes katastrofala oförmåga att besvara SvT:s fråga om huruvida han har efterforskat medias källor rörande skälen bakom avstängningen av Aidanpää-Malm – eller inte.

I samband med detta har en av Lindbergs ”försvarsadvokater” riktat kritik mot mig just för att jag har skrivit att Hans Lindberg inte är vuxen att styra Umeå. De som skyndat till Lindbergs försvar är följande personer:

* Thomas Hartman: skandalmakare och även frimurare – i tron att detta ska reparera hans karriär inom S,
* Robin Enander: politisk sekreterare och frimurare även han – fattar tyvärr inte att ”frimureriet” förstör hans politiska karriär,
* Anders Forss: ovanligt ensam – bland socialdemokrater.

Jag ska återkomma till dessa tre – och då även förklara varför jag kallar dessa ”perifera” socialdemokrater.

_________________________________________________

 

Det finns flera skäl till att jag inte anser Hans Lindberg vara ”vuxen rollen att leda Umeå” . Jag redovisar tre av dessa skäl här nedan.

 Skäl 1: Årets budgetarbete

Som Arbetarpartiet har visat, både i vår Alternativbudget och på denna blogg, står Umeå inför väldiga ekonomiska problem. Låt oss exemplifiera detta genom att titta på perioden 2019-2028 och redogöra för ekonomiavdelningens prognos vad gäller problemen under denna period (och troligen ännu längre fram i tiden).

Det grundläggande för nedanstående period är att kostnaderna överstiger intäkterna med katastrofala resultat. Se bilden nedan.

Krokodilgapet

 

I en tidigare blogg, som var baserad på Arbetarpartiets alternativa budgetförslag, har jag kommenterat den hotfulla situationen med följande ord:
”Om kommunen fortsätter på samma sorglösa sätt beräknas gapet mellan kostnader och intäkter att uppgå till nästan 1,7 miljarder kronor år 2028!

Om ett sådant underskott tillåts bli verklighet skulle detta framtvinga akuta åtgärder som i sin tur skulle drabba kommunens vardagsverksamheter på ett katastrofalt sätt. Vi tänker bland annat på förskola, skola, äldreomsorg, individ- och familjeomsorger, kollektivtrafik, bostadsbyggande, underhåll av gatunät och fastighetsbestånd. Arbetarpartiets övergripande mål blir därför att förebygga att ett sådant katastrofalt budgetunderskott någonsin uppstår”.

Jag fortsatte sedan med:

”Om vi [sedan] lägger samman de prognostiserade underskotten mellan åren 2019 – 2028 pekar detta mot ett totalt underskott i intervallet 7,5 – 10 MILJARDER !”

Det socialdemokratiska budgetalternativet, och Hans Lindbergs inledning av debatten på budgetfullmäktige den 18 juni, präglades i allt väsentligt av en brist på förståelse: dels vad gäller de gigantiska problem som det växande budgetgapet innebär, dels av behovet att omedelbart påbörja arbetet med att stoppa det växande ekonomiska underskottet från att bli större. 

Arbetarpartiets problemformulering kontra Hans Lindbergs sorglöshet
Under budgetdebatten betonade jag att Arbetarpartiets budget för 2019 endast utgör det första steget av en lång och krävande trappa som i första hand sträcker sig tio år framåt i tiden. Eller annorlunda uttryckt: vår budget för nästa år utgör bara den första delen av en plan på tio år som syftar till att stänga gapet mellan kostnader och intäkter (krokodilgapet). Både under debatten på budgetfullmäktige och i en tidigare blogg har jag redogjort för hur vi vill minska kostnaderna och öka intäkterna.

Det borde ha varit varje partis främsta uppgift att, via sitt budgetalternativ, redovisa en plan för hur krokodilgapet ska stängas – i samband med budgetdebatten för en vecka sedan. Om det hotande underskottet tillåts bli verklighet kommer detta (vilket tål att upprepas) att drabba omsorger, utbildning, kollektivtrafik, bostadsbyggande samt underhåll av gatunät och fastighetsbestånd – på ett katastrofalt sätt.

Arbetarpartiets Alternativbudget (AA) speglade insikten om vad som krävs på tio års sikt.
Vårt budgetalternativ tog ansvar för Umeå kommun: för alla umebor samt för kommunens alla anställda – i syfte att lägga en så stabil grund som möjligt inför framtiden. Vi talar om Umeå kommuns framtid – inte om något enskilt politiskt partis framtid.

Det Hans Lindberg presenterade var en typisk, kortsiktig, S-valbudget. Istället för att ta ansvar för Umeå kommun som helhet var syftet med den S-budget som Hans Lindberg presenterade endast att maximera hans partis valresultat den 9 september – alltså 83 dagar senare.

Socialdemokraternas 83 dagar innebar alltså en något kortare tidshorisont än de tio år som vägleder både vårt budgetalternativ och vårt handlingsprogram för Umeå kommun. Skälet bakom denna skillnad är att vi har lyssnat till prognoserna från den ekonomiavdelning vars ledning Hans Lindberg varit med om att halshugga…

Denna kortsiktiga ansvarslöshet, som Hans Lindberg är ytterst ansvarig för, utgör det första skälet till att jag inte anser honom vara vuxen att leda Umeå kommun.

På framsidan i dagens VK (26/6) påstår Hans Lindberg att ”S har lyssnat på kritiken”.
Så därför ska nu ”välfärden prioriteras” istället för olika skrytprojekt, allt enligt Lindberg. Men detta käcka uttalande saknar täckning i S kortsiktiga budget för nästa år. Det intressant är emellertid att Lindberg, om än indirekt, erkänner tidigare misstag och även erkänner betydelsen av den hårda kritik som kommer från bland annat Arbetarpartiet.

 

Skäl 2: Tjänstemän i Umeå kommun vittnar om ”skakad organisation” och ”stor rädsla”

I ett reportage i VK från den 2 juni beskrivs den skada som avstängningen av de två ekonomicheferna Aidanpää och Malm åsamkat tjänsteorganisationen inom Umeå kommun. I ingressen till reportaget skriver VK följande:

”Situationen har skakat om i kommunens organisation. Tjänstemän vittnar till VK om stor rädsla.”

I ett annat reportage, gjort av Svt Västerbotten den 15 juni, uttrycks stämningen bland de tjänstemän som ska leda verksamheten för de uppåt 14 000 anställda i kommunen på följande sätt:

”Det är som rysk roulette. Vem som helst kan försvinna utan anledning”.

Hans Lindberg är kommunstyrelsens ordförande. Han är regeringschef i Umeå. Det finns ingen väg runt det faktum att huvudansvaret för den uppkomna situationen ytterst vilar på ”regeringschefen”. Det vill säga på Hans Lindberg! Hans Lindberg står även inför årets val som förstanamn på Socialdemokraternas valsedlar till kommunen. Tanken är alltså att han ska leda kommunen under ytterligare fyra år. Denna tanke skrämmer.

Hans Lindberg har hittills vägrat besvara alla frågor rörande de två ekonomichefer genom att först hänvisa till att det råder ”utredningssekretess” och i ett senare skede till att det handlar om ett ”personalärende”. Men om hela Umeå kommuns tjänsteorganisation, som ska leda verksamheten för uppåt 14 000 anställda, befinner sig i gungning präglad av rädsla så kan ingen regeringschef värd namnet undvika att ta ansvar för detta. Att inte erkänna problemet och – framförallt – inte göra något för att lösa problemet understryker ytterligare att Hans Lindberg verkligen inte är ”vuxen rollen att leda Umeå kommun och dess bolag”.

Låt oss alla stanna upp, om så bara för några ögonblick, och fundera över följande: avstängningen av de båda ekonomicheferna har skakat om hela kommunens tjänsteorganisation som präglas av rädsla och en stämning av att ”vem som helst kan försvinna utan anledning”. Denna organisation ska alltså leda verksamheten för 14 000 anställda. Kommunens ”regeringschef” har inte visat, på något sätt och i något som helst sammanhang, att han ens förstår problemet! Ni får förlåta mig mina hårda ord, men i valet mellan Hans Lindberg och Umeå kommun i övrigt – med dess över 120 000 invånare, 14 000 anställda, våldsamma ekonomiska underskott sett över en tioårsperiod och en mörk framtid – är det min förbannade skyldighet att säga att kejsaren saknar kläder. I det här fallet har inte ens kejsaren ett fikonlöv.

 

Skäl 3: Efterforskningen av källor

Ovanpå detta – som bara är ett urval av misstag från Hans Lindberg och hans närmaste omgivnings sida (i vilken Anders Ågren från Moderaterna ingår) – kommer så den katastrofala intervjun i Svt om efterforskning av källor. Jag tycker inte illa om Hans Lindberg som person. Därför satt jag och led när jag bevittnade denna obeskrivligt pinsamma tilldragelse. Men återigen: intervjun understryker att umeborna, alla kommunalt anställda och framtida behov av att någon åtminstone försöker skapa en ekonomi i balans förtjänar en bättre politisk ledning än den Hans Lindberg kan erbjuda.

Kom gärna med några politiska argument som pekar i motsatt riktning.
a. Börja gärna när det gäller hur skillnaderna mellan kostnader och intäkter ska minskas.
b. Fortsätt gärna med att förklara hur en ny omfattande omorganisation av den nuvarande tjänsteorganisationen kommer att dämpa den uppenbara oro som idag råder.

– – – – –

Jag har nu redogjort för några av skälen till varför jag står fast vid att Hans Lindberg och hans krets av rådgivare, till vilka Anders Ågren tveklöst hör, inte är vuxna rollen att leda Umeå kommun och dess bolag.

Låt oss därefter titta på de perifera socialdemokrater som gått ut till försvar för Hans Lindberg.

 

Frimurarbrödernas lojalitet

Det handlar nämligen om perifera socialdemokrater. Låt oss titta på vilken plats de har på Socialdemokraternas valsedlar.
Thomas Hartman, icke valbar plats, Umeå kommun
Robin Enander, icke valbar plats, Umeå kommun
Anders Forss, ingen plats alls

Detta säger en del men långt ifrån allt.

Thomas Hartman har i mer än ett årtionde befunnit sig ute i kylan när det gäller förhållandet mellan honom och det socialdemokratiska partiet. Genom ett själviskt och ofta illojalt beteende har han gjort sig mer eller mindre omöjlig inom S. Region Västerbotten kom att bli hans räddningsplanka. Men även där har det stormat kring Hartman. Han tillhör de som anklagats för att ha behandlat anställda som varit kritiska mot makthavarna inom Region Västerbotten mycket illa. Hartman blev även påkommen med att ha skapat ett fejkat facebook-konto som han bland annat använde för att bemöta kritik mot sig själv.

En mer pikant del av Hartmans verksamhet består i att han tillhör Frimurarna. Och högt uppsatt är han dessutom, enligt det avslöjande som VK gjorde 2016. Det finns tio grader bland frimurarna, och Hartman hade år 2016 uppnått den nionde graden. Som jämförelse kan nämnas att en av hans frimurarbröder, Anders Ågren, hade uppnått den högsta (tionde) graden.

Att Hartman nu stormar ut i försvar för Hans Lindberg utgör tveklöst ett sätt för honom att försöka ställa in sig hos Hans Lindberg och kretsarna kring denne. Jag tror dock inte att detta kommer att hjälpa Hartman i hans framtida karriär inom S. Skriverierna kring hans aktiviteter inom Region Västerbotten och hans medlemskap i Frimurarorden utgör fortfarande inga meriter – åtminstone inte hos den grupp sossar som står i kulisserna och väntar på att få efterträda kretsen kring Hans Lindberg. Detsamma gäller hans försök att nu ställa in sig hos Hans Lindberg med flera. Snarast tvärtom!

Thomas Hartman har sedan detta skrevs hört av sig och invänt mot hur han har beskrivits i denna blogg. Längst ned har jag därför publicerat Hartmans kommentar samt den artikel – skriven av Svt – som jag bland annat har baserat mig på.

————————————————-

 

När det gäller Robin Enander så finns det en förklaring till att han står på icke valbar plats. Idag är han Hans Lindbergs politiska sekreterare och sådana brukar ofta stå långt ned på valsedlarna. Så det vore fel att dra några mer långtgående slutsatser av hans placering på valsedeln. I valet 2022 kan han mycket väl stå på andra plats på någon valsedel. Precis som Janet Ågren. Men inte desto mindre är Robin Enander, till skillnad från Janet Ågren då hon var politisk sekreterare, en perifer person. Detta beror bland annat på att även han är medlem i Frimurarorden. Det ger inga pluspoäng hos den generation av yngre socialdemokrater, som nu håller på att ta över partiet, att ”hänga” tillsammans med Thomas Hartman och Anders Ågren på frimurarordens tillställningar. Inte minst då kvinnor är uteslutna från denna klubb för inbördes beundran och ömsesidigt gynnande av varandras karriärer (något som S-kvinnorna inte borde sörja allt för mycket över). Detta kan mycket väl leda till att Robin Enander fortsätter att vara en perifer person inom socialdemokratin – även om osvuret är bäst. Till skillnad från Hartman är Enander tillräckligt ung för att kunna ”lägga om kursen”.

————————————————————————–

Slutligen om Anders Forss – den allra mest perifere.

Först skriver Forss att ”Jan Hägglund har gått flera steg för långt i sin kritik mot Hans Lindberg”. I nästa andetag påstår samme Forss sig stödja min och Arbetarpartiets långsiktiga metod att angripa det växande gapet mellan kostnader och intäkter – något som i sin tur inte alls går ihop med den kortsiktiga ”vinna-val-metod” som präglar budgetarbetet under ledning av de båda kommunalråden Hans Lindberg och Anders Ågren (Bill och Bull).

Jag överlämnar därför åt Anders Forss att utkämpa striderna – både med sina privata demoner och med demonerna inom sitt eget parti.

__________________________

 

Till sist – framtida samarbete och arbete

Med tanke på vad som har drabbat Umeå kommun sedan mitten av mars detta år finns det faktiskt en sak som jag ångrar: nämligen att jag inte har framfört min och Arbetarpartiets kritik mot de snabbt växande bristerna i Hans & Anders ledarskap tidigare. Långt tidigare.

Kritiken mot ”regeringschefen” Hans Lindberg betyder naturligtvis inte att jag, och Arbetarpartiet i övrigt, vill att en skattesänkar-allians ska ta över ledarskapet i Umeå. Vi ser delar av Socialdemokraterna i Umeå som möjliga framtida samarbetspartners.
Vi hoppas att dessa delar av S går stärkta ur kommunalvalet – på bekostnad av andra delar av socialdemokratin.

Men förutsättningarna för ett samarbete som gynnar alla umebor, samt de kommunalt- och landstingsanställda, är att det parti som har en långsiktig politik för ekonomin och personalpolitiken går framåt. Rejält.

Ni förstår vad jag menar.

Men det handlar inte endast om valdagen. Vi behöver dig i vårt arbete även de 1460 dagarna mellan valen!

____________________________________________

PS. I min blogg från tisdagen 26/6 skrev jag bland annat följande: ”Hartman blev även påkommen med att ha skapat ett fejkat facebook-konto som han bland annat använde för att bemöta kritik mot sig själv”.

Detta fick Thomas Hartman att reagera. Han ringde upp mig och förklarade att han såg sig orättvist behandlad. Han ansåg sig ha blivit lurad av någon som fejkat ett facebook-konto och som sedan skapat en fejkad facebook-profil. Thomas Hartman sade till mig att han ville berätta sin bild om hur detta hade gått till i verkligheten.

Här nedan publicerar jag därför först Thomas Hartmans förklaring till det han kallar ”den fejkade facebook-profilen”. Sedan har jag lagt ut en länk till en artikel som Svt Västerbotten skrev, detta i samband med att fejkprofilen avslöjandes i juni 2016. Det är bland annat på denna artikel från Svt som jag har baserat den formulering ovan mot vilken Hartman starkt vill invända.

Här följer nu Thomas Hartmans förklaring till den, enligt honom, fejkade facebook-profilen.
Han (Hartman) hade fått en vänförfrågan på Facebook från en person (den fejkade profilen). Det som denna person bland annat hade skrivit i sin Facebook-profil var att han hade jobbat med Euro-kampanjen 2003 och hade flera gemensamma vänner med Hartman från denna tid. Då det stämde att Hartman hade deltagit i Euro-kampanjen tänkte han att han sannolikt hade träffat personen i just detta sammanhang och Hartman accepterade därför denna vänförfrågan. Detta trots att Hartman brukar vara försiktig när det gäller vänförfrågningar på Facebook, då han tidigare råkat ut för nätbedrägerier.

Det som sedan kom att framställa Thomas Hartman i dålig dager var att ”fakeprofilen” i några inlägg försvarade Hartman och hans ifrågasatta arbetsplats (Region Västerbotten).

Hartman uppmanar alla att vara vaksamma på internet och aktivt tänka kritiskt kring saker som publiceras då allt inte är som det ser ut att vara.

 

På följande länk kan du sedan läsa vad Svt Västerbotten skrev i samband med att fejkprofilen avslöjandes i juni 2016: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/direktor-anklagas-styra-falsk-profil

Det är alltså bland annat på denna artikel som jag har baserat min uppfattning. DS

 _____________________________________________

Stöd en kunnig och orädd opposition, som bekämpar skrytprojekt, att återerövra personal- och medborgarmakt i Umeå – hjälp Arbetarpartiet nå 10 % i kommunvalet för att med råge klara 3-procentspärren etablissemanget satt för att bli av med oss.

Bloggen uppdaterades midsommarafton. Se när Hans Lindberg kanske t.o.m. bryter mot grundlagen – och fråga dig sedan om han är vuxen nog att styra Umeå? Notera att även parhästen Anders Ågren nu distanserar sig

Av , , 32 kommentarer 137

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är bland annat detta som jag och vissa andra gör.

_______________________________________________________

 

Uppdatering ligger som Del II här nere –
men titta först på intervjun med Hans Lindberg i Del I genom att klicka på länken nedan.

 

Del I

Svt-journalist till Hans Lindberg, regeringschef i Umeå kommun:
”Kan du inte bara säga att du inte har efterforskat källor?”

Hans Lindberg:
[går ut ur lokalen]

 

Bakgrund

Jag inledde min förra blogg med följande text:

”Sedan den förre stadsdirektören Jonas Jonsson sade upp sig har oredan spridit sig som en pandemi inom Umeå kommun. Situationen har förvärrats månad för månad. Under denna allt mer kaotiska period har Kommunstyrelsens arbetsutskott (KSau) vägrat att ta sitt ansvar. KS au består av fem partier och sju personer. Det ser ut på följande sätt:

– Socialdemokraterna: Hans Lindberg, Margareta Rönngren, Christer Lindvall,
– Miljöpartiet: Nasser Mosleh,
– Moderaterna: Anders Ågren,
– Liberalerna: Peder Westerberg,
– Vänsterpartiet: Ulrika Edman

Men till saken hör att alla är inte lika informerade”.

De två som är mest informerade är Hans Lindberg (S) och Anders Ågren (M), eller ”Bill & Bull”. Vem som är Stygge Måns råder det delade meningar om. Vi återkommer om detta efter midsommar. Det vi idag vill fästa uppmärksamheten på är Bill (Hans Lindberg). Det förtjänar han. Om vi går tillbaka till vad jag skrev i min förra blogg och som citeras ovan.
Sedan den förre stadsdirektören Jonas Jonsson sade upp sig har oredan spridit sig som en pandemi inom Umeå kommun. Situationen har förvärrats månad för månad”

Inte för att jag känner mig som en profet, men ibland kan vi ju alla skriva framsynta meningar. Och detta var en sådan. Låt oss alla titta på den intervju som SVT sände i morse (torsdag 21 juni) med Hans Lindberg. Ett mer tydligt exempel på hur ”oredan spridit sig som en pandemi” får man leta efter. I min förra blogg skrev jag även följande:
” Duon Hans & Anders bör inte få förnyat mandat att leda Umeå kommun under mandatperioden 2018 – 2022.”

Mitt motiv för att inte ge Anders Ågren förnyat förtroende är att han leder ett skattesänkarparti som kommer att leda kommunen fram till (och över) ruinens brant. Men jag fäste också speciellt uppmärksamheten på Hans Lindberg. Och då uttryckte jag mig på följande sätt:
”Hans Lindberg är inte vuxen rollen att leda Umeå kommun och dess bolag. Det är hårda ord – men orden är sanna.”

I den följande intervjun som SVT har gjort med Hans Lindberg bevisar Lindberg verkligen, bortom varje rimligt tvivel, att han inte är ”vuxen rollen att leda Umeå kommun och dess bolag”. Se själv denna intervju på SVT:s webbsida. Klicka på länken nedan:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/kommunalradet-undviker-fragorna-se-hela-intevjun-har

Till sist: Den som räknar rätt på det totala antalet ”inte allvarligt” och ”allmänt samtal” eller liknande formuleringar kommer att få en gratisprenumeration under ett år på Arbetarpartiets tidning (värde 360 kr).

Jag må vara gruppledare för ett mindre parti än Socialdemokraterna. Men jag hyser inga som helst tvivel om att vi, genom att samarbeta med rätt tjänstemän och rätt politiker från vissa andra partier, skulle kunna utgöra en del av en bättre ledning för Umeå och dess medborgare än den som Hans & Anders utgör.

Allra sist vill jag passa på att gratulera SVT Västerbotten till denna obetalbara intervju.

 

_______________________________________________

Del II

Som sagt: Nu distanserar sig även Anders Ågren från Hans Lindberg.
Detta är värt att notera.

För vad ska Bill göra utan Bull. Vad ska Hans göra utan Anders. Och vad ska Anders göra utan Hans?

Många Socialdemokrater i Stadshuset har börjat läsa denna blogg. Många politiker i Stadshuset har börjat läsa denna blogg. Nu har två, tidigare tysta, gruppledare bestämt sig. Deras partier inte ska vara sämre än Arbetarpartiet.

Mattias Larsson, Centern, angrep slutligen Hans Lindberg. Detta efter Lindbergs katastrofala intervju i SvT 24 juni. Och det var banne mig på tiden.
Som tidigare sagts: Även Anders ”Bull” Ågren distanserar sig nu från Hans ”Bill” Lindberg!

Vet ni att han (Anders) är bra på att dansa?
Det sade han då jag hade skrivit att han var känd för att varken kunna köra mc eller dansa. Jag tror honom.

Dansa bort från Bill, Bull, så ökar du dina chanser att överleva politiskt.

Men naturligtvis krävs även att du och Moderaterna släpper idén om att driva Umeå kommun fram till, och över, ruinens brant genom ert förslag till en skattesänkning i ett läge som kräver inkomstförstärkningar.

___________________________________

Hans ”Bill” Lindberg, Umeås krympande regeringschef, försöker nu med damage – control. Han har fått NYA råd. Hans hade även tidigare fått råd om hur han skulle uppträda i SvT-intervjun. Tydliga råd. Mycket tydliga. Övertydliga. Och dåliga.

 

Hans skulle agera som om han var en, obekymrad dessutom, Papegoja.
Men det var alltså ett mycket dåligt råd. Rådet till Hans kom, troligen, från den nye politiske sekreterare som S har – och som ska vara juridiskt kunnig. Och allt tyder på att det var av just juridiska skäl som Hans sade vissa ord – och inte andra ord. Just som en, och mycket ensidig dessutom, papegoja.

Men gick inte bra. Inte bra alls.

Skälet är att Hans är en (S)truts!
En som sticker huvudet i sanden då problem uppstår och hoppas att de ska försvinna. Eller att andra ska lösa dem åt honom. Det märktes i budgetdebatten: ett år i taget när det krävs en framförhållning på tio år om Umeå kommun ska klara sig helskinnad från det stålbad som hotar.

Men tillbaka till intervjun om jakten på källor. En (S)truts kan bara inte uppträda som en papegoja utan att alla (jag menar verkligen alla) upptäcker detta.

 

Det som (S)trutsen borde ha sagt i SvT-intervjun är följande:
”Jag ber om ursäkt. Det går så många rykten, och jag undrade om du tagit fasta på något sådant (alltså att någon hade sagt något som någon annan hade hört att någon tredje trodde, o s v).
För ryktena är många och svåra att fånga.

Det var så jag tänkte. Men jag uttryckte mig helt fel. Direkt klumpigt. Det lät tyvärr som om jag faktiskt efterforskade källor. Men det gör jag alltså inte. Jag ber återigen så mycket om ursäkt. För jag jagar inte källor”.

En rejäl pudel alltså.

Det är vad (S)trutsen borde ha gjort. Direkt!
Men detta hade krävt en inre övertygelse om att det är fel att jaga källor. Det grundläggande problemet här, är, att Hans ”Bill” Lindberg saknar denna inre övertygelse om att det är fel att jaga och ”sätta dit” källor. Hans vill sätta dit de som han anser ”läcker”.

Vissa socialdemokrater har länge ansett att LO-facken är deras egendom. Vissa av de nya Socialdemokraterna har börjat betrakta Stadshuset som deras egendom. Och fan ta den som läcker. Eller de som läcker. Från deras Stadshus.

Så en (S)truts är en (S)truts och varken en papegoja eller en Pudel. Och kan ej annat vara!
När Hans Lindberg nu tvingas  (jag ska återkomma till detta)  att – och mot sin inre övertygelse dessutom – byta taktik är det redan för sent.

Mycket för sent.

_______________________________

Det finns absolut ingenting som Hans ”Bill” Lindberg nu säger som kan förändra att han vid ett 20-tal tillfällen vägrade att säga följande: ”Jag har inte jagat källor”!

Hans kunde ha gjort en pudel i torsdags. Men han försatt chansen som den (St)ruts han är. När han nu försöker, halvhjärtat dessutom, att förneka att han även tidigare har jagat källor saknar han därför all trovärdighet.

För nu påstår nämligen Lindberg plötsligt att han inte har efterforskat någon källa. Sfinxen Hans har börjat tala.

Problemet är, som sagt, att han vid ett 20-tal vägrade säga att han tidigare hade jagat källor i samband med blev intervjuad i SvT.
Ni såg det själva.

För säkerhets skull har Hans frågat om SvT:s källor två gånger. Detta innebär också att han kanske har brutit mot grundlagen – två gånger. Bara ifall SvT inte skulle ha märkt hans (Hans) misstag den första gången…

Det är för sent nu, Hans.

Det spelar ingen roll att du har tvingats att byta taktik. Just tvingats. Det rådde nämligen stor dramatik i Stadshuset i torsdags. En annan sosse, som gärna skulle vilja sitta i Hans stol och bära Hans skor, har angripit Hans. Högljutt. Och fått ett högljutt svar.
Många decibel blev det. Och bråket handlade om Hans förmåga – och oförmåga.

Vem som är min källa?

Försök …

______________________________________

 

Redan 2011 beslutades det att en ”visselblåsarfunktion” skulle inrättas inom Umeå kommun. Men någon sådan är ännu inte är på plats.

”Jag vet inte var ärendet är idag, men det är på gång, säger Lindberg” till SvT.

Det har tagit sju år.
Och Hans Lindberg vet inte var ärendet är. Men han vet, dock, att ärendet är på gång.

Varför skulle han (Hans) inte veta, och samtidigt veta?
Det är något fel här.

Det är för sent, Hans.

Dansa ut!

 

 _____________________________________________

Stöd en kunnig och orädd opposition, som bekämpar skrytprojekt, att återerövra personal- och medborgarmakt i Umeå – hjälp Arbetarpartiet nå 10 % i kommunvalet för att med råge klara 3-procentspärren etablissemanget satt för att bli av med oss.

Dagens budgetdebatt: utspel för att vinna valet den 9 sept – eller det första steget i ett handlingsprogram för att undvika en katastrof 2028

Av , , 23 kommentarer 81

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är bland annat detta som jag och vissa andra gör.

____________________________________

Ingress.
Idag måndag den 18:e juni diskuterar vi – ytligt sett – Umeå kommuns budget för 2019. Men det vi borde diskutera är Umeå kommuns problem under en hel tioårsperiod (minst) nämligen decenniet 2019-2028.

Problemformulering
Under överskådlig tid står Umeå kommun inför växande ekonomiska problem av en karaktär som kommunen aldrig upplevt i modern tid. Under perioden 2019 – 2028 ökar kommunens kostnader snabbare än dess intäkter. Det hela kan liknas vid ett krokodilgap där avståndet mellan de båda käftarna hela tiden ökar. Se bild nedan.

Krokodilgapet

 Källa: Umeå kommun (Budget 2019, Ekonomisk långtidsprognos inklusive nämnders behov för befolkningstillväxt)

 

Om kommunen fortsätter på samma sorglösa sätt beräknas gapet mellan kostnader och intäkter att uppgå till nästan 1,7 miljarder kronor år 2028!

Om ett sådant underskott tillåts bli verklighet skulle detta framtvinga akuta åtgärder som i sin tur skulle drabba kommunens vardagsverksamheter på ett katastrofalt sätt. Vi tänker bland annat på förskola, skola, äldreomsorg, individ- och familjeomsorger, kollektivtrafik, bostadsbyggande, underhåll av gatunät och fastighetsbestånd. Arbetarpartiets övergripande mål blir därför att förebygga att ett sådant katastrofalt budgetunderskott någonsin uppstår.

Därför siktar vi på år 2028 när vi lägger vår budget för 2019.

Denna ett-årsbudget utgör endast ett steg av en lång och krävande trappa. Alternativt uttryckt: vår budget för år 2019 utgör den första delen av en plan på tio år. Jag presenterar här våra fem viktigaste punkter för att stänga krokodilens gap – att minska klyftan mellan kostnader och intäkter. Jag presenterar helt enkelt hur vi vill få underskottsmonstret att hålla käften.

 

Åtgärd 1: En miljard är inte alltid en miljard

Arbetarpartiet är övertygat om den positiva kraft som finns i ”styrkan från golvet”. Om denna styrka används rätt kommer varje arbetad timme att innebära mer – mer produktion, mer trivsel, större trygghet men mindre sjukfrånvaro. Både för elever och äldre, anställda och övriga umebor. Detta gör att vi starkt betonar behovet av ökat personalinflytande. Alltför ofta handlar debatten i och utanför kommunfullmäktige om huruvida verksamheterna ska toppstyras av politiker eller om verksamheterna ska utföras av privata huvudmän.

Arbetarpartiet har dock en tredje ståndpunkt.
Vi vill öka personalinflytandet! Detta gäller både på golvet och längre upp i organisationen.

En miljard är inte alltid en miljard – den kan både vara större eller mindre. Med rätt personalpolitik – som tar vara på ”styrkan från golvet” – kan vi få ut ”produktion” av undervisning, eller av äldreomsorg, som motsvarar exempelvis 1 250 miljoner kronor!

Låt oss ta Äldrenämnden som ett exempel. Denna nämnd behöver ungefär en miljard kronor årligen för att utföra sina uppgifter. Men om personalen ges ökat inflytande över exempelvis schemaläggning, personaltäthet och arbetsmiljö – kort sagt får större möjlighet att påverka sin arbetssituation – kommer trivsel och motivation att öka, sjuktal och personalomsättning att minska.

Med en förbättrad personalpolitik kan alltså en budget på en miljard innebära en ”produktion” av äldreomsorg (eller utbildning) som motsvarar 1,25 miljarder! Men detsamma gäller även i motsatt riktning.

En dålig personalpolitik, präglad av toppstyrning och ”management by fear”, riskerar att öka såväl sjukfrånvaro, personalomsättning och vantrivsel. En försämrad personalpolitik riskerar att innebära att en miljard endast ”producerar” omvårdnad (eller utbildning) för 750 miljoner!

Insikten om att ”styrkan från golvet” måste tas tillvara genom en bättre personalpolitik med ökat personalinflytande utgör den i särklass viktigaste målsättningen i Arbetarpartiets Alternativbudget.

Detta kommer även att kunna mätas i pengar – förutom i ökad trivsel och högre kvalité.

 

Åtgärd 2: Behåll den kommungemensamma förvaltningen

Detsamma gäller för tjänsteorganisationen. Den kan också bidra till att en avsatt miljard kan skapa ”produktion” inom förskola, skola eller omsorger på mer än en miljard. Eller mindre.

Året 2009 beslöts att Umeå kommun skulle omorganiseras. Omorganisationen sjösattes år 2010. Efter ett antal år som präglats av denna omorganisering, och de inkörningsproblem som en sådan måste innebära har den kommun-gemensamma förvaltningen börjat fungera allt bättre. Målet år 2009 var att en kommungemensam förvaltning skulle spara in uppåt 100 miljoner åt kommunen i form av (främst) uteblivna kostnadsökningar. I samband med budgetupptakten den 23 februari i år rapporterades att detta hade uppnåtts – fast med råge.

Sannolikt så tjänar Umeå kommun mellan 200-300 miljoner kronor per år – i form av uteblivna kostnadsökningar. Mot denna bakgrund anser jag att den kommungemensamma förvaltningen måste få längre tid på sig för att kunna utveckla sin fulla potential. Först därefter skall denna förvaltning utvärderas.

Om den kommungemensamma förvaltningen avvecklas kommer denna naturligtvis inte att kunna utveckla sin fulla potential. Den är ju borta tillsammans med de mekanismer som idag sparar mellan 200 – 300 miljoner kr /år i uteblivna kostnadsökningar – pengar som kommer äldreomsorg och utbildning, underhåll av gatunät och fastighetsbestånd tillgodo. Kastas tjänsteorganisationen istället ut i en ny stor omorganisation riskeras både ett kaos, och en trötthet hos de berörda, med risk att kommunen förlorar kompetenta tjänstemän som inte vill genomgå en ytterligare omorganisation.

Konsultfirman PwC som gjorde en utvärdering åt Umeå kommun formulerade sig bland annat på följande sätt:
”PwC konstaterar i rapporten att Umeå kommun har ett antal utmaningar att hantera för att få organisationen att fungera bättre: medvetenhet om att kommunen nu har en processorienterad organisation behöver öka, rollfördelningen mellan politik och förvaltning behöver tydliggöras, och det behöver också i högre utsträckning skapas en förståelse för att organisationen fortfarande är inne i ett förändringsarbete.

PwC anser inte att kommunen bör gå tillbaka till en organisation med flera förvaltningar. Istället bör fokus läggas på att fokusera på ett antal förbättringar på kort och lång sikt i det fortsatta arbetet.”

Jag anser att det vore direkt destruktivt att tvinga in tjänsteorganisationen i ny omorganisation.

 

Åtgärd 3: Vardagsverksamheter måste gå före skrytprojekt

Väven och Navet berövar skola och omsorger, underhåll av gatunät och fastighetsbestånd, cirka 100 miljoner kronor. Varje år! Nya skrytprojekt som en exklusiv och oansvarigt dyr färjeförbindelse mellan Umeå och Vasa är oacceptabelt. Det är dags att utbildning, omsorg, underhåll och miljön kommer främst.

Sedan år 2010 har skrytprojekten gått före vardagsverksamheterna vid en rad olika tillfällen. Vi vill speciellt nämna Kulturväven, Kulturhuvudstadsåret och det överdimensionerade och miljömässigt felplacerade äventyrsbadet Navet.

 

Åtgärd 4: För en bättre stadsplanering – utan skadlig luft och förgiftat vatten

I Umeå handlar det om att luftföroreningarna i centrala stan måste minska. Idag är luften farlig att andas – speciellt under den långa kalla årstiden. Den luft Umeborna andas i centrum en kall vinterdag innebär att fler riskerar att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, lungcancer, astma och allergi samt demenssjukdomar som Alzheimers.

För att slå vakt om Umeås miljö krävs även en reningsanläggning för att undanröja hotet från algblomning i Nydalasjön.

Miljöfrågorna måste åter ställas på dagordningen.

 

Åtgärd 5: Vi höjer slutligen skatten med 20 öre – för att vinna tid

Jag tog plats i Umeå kommunfullmäktige 1991. Detta är första gången som det parti jag tillhör föreslår en skattehöjning. Frågan om huruvida skatten skall höjas eller sänkas är ingen principfråga för Arbetarpartiet. En skattehöjning på 20 öre innebär inte heller att Umeå kommuns långsiktiga ekonomiska problem är lösta.

Som jag redogjorde för i inledningen till denna blogg, så riskerar kommunens budgetunderskott att bli gigantiskt stort 2028. Om vi lägger samman de prognostiserade underskotten mellan åren 2019 – 2028 pekar detta mot ett totalt underskott i intervallet 7,5-10 MILJARDER !

Jag ser Arbetarpartiets budget för 2019 som inledningen på ett antal strukturella förändringar i syfte att förhindra en hotande katastrof, en katastrof som skulle drabba nästan allt och alla i kommunen: utbildning och omsorger, underhåll av gatunät och fastigheter, kommunalt anställda och umebor samt miljön.

Det är om detta som dagens budgetdebatt borde handla.
Budgetdebattens syfte borde vara att komma överens om ett handlingsprogram, för kommunens bästa, under det kommande decenniet. Men tyvärr så handlar dagens budgetdebatt om olika utspel, från diverse partier, som vill sitt eget bästa i årets val.

För mig, och för det parti som jag tillhör, så är dagens debatt mycket allvarligare än så. Dagens budgetdebatt utgör inledningen på hur vi – genom strukturella åtgärder – skall tvinga det ekonomiska underskottsmonstret att hålla käften. Inte idag. Men om tio år !

____________________________________________________________________________

Stöd en kunnig och orädd opposition, som bekämpar skrytprojekt, att återerövra personal- och medborgarmakt i Umeå – hjälp Arbetarpartiet nå 10 % i kommunvalet för att med råge klara 3-procentspärren etablissemanget satt för att bli av med oss.

Uppdatering av kaoset inom Umeå kommun – som beror på ett svagt ledarskap. Detta drabbar umebor och anställda gång på gång – denna gång särskilt två ekonomichefer. Efterlyses! Ett nytt ledarskap

Av , , 10 kommentarer 66

Umeå kommun riskerar att krackelera.

Sedan den förre stadsdirektören Jonas Jonsson sade upp sig har oredan spridit sig som en pandemi inom Umeå kommun. Situationen har förvärrats månad för månad. Under denna allt mer kaotiska period har Kommunstyrelsens arbetsutskott (KSau) vägrat att ta sitt ansvar. KS au består at fem partier och sju personer. Det ser ut på följande sätt:

– Socialdemokraterna: Hans Lindberg, Margareta Rönngren, Christer Lindvall,
– Miljöpartiet: Nasser Mosleh,

– Moderaterna: Anders Ågren,
– Liberalerna: Peder Westerberg,

– Vänsterpartiet: Ulrika Edman

Men till saken hör att alla är inte lika informerade. Vissa står på insidan och pissar ut. Andra står på utsidan och pissar in. Rent bildligt naturligtvis. Vad trodde ni?

Eftersom S och MP, på papperet, styr Umeå tillsammans borde de som står på insidan vara Hans, Margareta, Christer samt Nasser. Men så är det inte. Det växlar. Men något som INTE växlar är grabbarna Hans & Anders. Eller Bill och Bull. Inom umepolitiken har dessa två ett alldeles särskild band. Före Hans & Anders handlade det om Lennart & Anders (Bull och Bill). Skillnaden var att på den tiden var det Lennart som bestämde.

Socialdemokraternas kommunalråd var nummer 1. Som det skulle vara. Men idag är det svårt att säga. Ulrika Edman och V har aldrig varit riktigt inne i tältet. (Utom när Vänsterpartiet styrde Umeå kommun tillsammans med S under perioden 2010-2014 – det var då Tamara Spiric var gruppledare för V). Nasser befinner sig inte på insidan han heller. Och Margareta och Christer är på väg ut.

Det bestående är just Hans & Anders. Eller Bill och Bull.

Men deras relation är komplicerad. Som i många äktenskap. Fötr Hans L. ska ju vara nr 1. Men inte sällan lyssnar han (Hans, alltså), väldigt mycket på Anders Å då det moderata kommunalrådet viskar i hans (Hans) öra. Om exempelvis Anders ogillar en – låt oss ta något rent hypotetiskt och som givetvis inte alls har med den nuvarande situationen i Umeå att göra – budgetchef så lyssnar Hans ofta väldigt noga till hans (Anders, alltså) argument. Och han (Hans, alltså) tar inte sällan på sig ansvaret för mindre kloka saker som Anders hittar på¨. Detta borde han (Hans) begripa. Men, men …

Anders vill sänka skatten.
Men det går inte alls det, sett på en tio-årig period, och inte på en kortsiktig valrörelse. NEJ! Istället behöver inkomsterna – från skatt och från andra källor – ökar som aldrig för. Jag repeterar: Om framtiden för Umeå kommun ska klaras måste inkomsterna öka dramatiskt. Detta sett på en epok på tio år (2019 – 2028). Men det bryr sig inte Anders om. För han vill vinna valet om 3 månader – på en skattesänkning. OM en rent hypotetisk budgetchef då skulle ha sagt sanningen – att en skattesänkning är att gå helt och hållet åt fel håll – fanns det stor risk för att han (Anders) retade sig på detta. Rent fantastiskt. För det var ju på denna skattesänkning han skulle vinna valet på. Därför började han (Anders) rycka i trådar och viska i öron för att få bort denna trilskande budgetchef – som jag naturligtvis endast hittat på eftersom jag tycker om att berätta sagor för onda politiker.

Så Anders viskar i hans (Hans) öra. Men Hans vill inte sänka skatten. Han (Hans) borde alltså försvara budgetchefen. Som egentligen predikar ett budskap som han (Hans) gillar. Men se, han, Anders, han är slug han. Så istället för att viska i hans (Hans) öra att budgetchefen är emot skattesänkningar så viskar Anders att budgetchefen är stygg en. Och vips var budgetchefen satt i klistret – ETT KLISTER SOM BUDGETCHEFEN INTE FÖRTJÄNADE.

Vem ska då ta ansvar för denna sörja?
Eftersom Hans inte är lika slug som Anders så tar Hans på sig uppgiften att få bort budgetchefen. Han (Hans) är ju ändå nr 1 – på papperet. Men att ta på sig uppgiften är inte alls samma sak som att ta på sig ansvaret. Och Hans delegerar gärna svåra uppgifter. Till högre tjänstemän. När Hans funderar, ordentligt, kommer han (Hans) ibland fram till att det även kan vara lämpligt att delegera ansvaret. Till högre tjänstemän. Ibland kan det kännas skönt att delegera både uppgift och ansvar. Och låta några andra sköta kommunen.

Sedan gör han (Hans) som Anders: han deserterar också. Och kvar står de högre tjänstemännen. Som också kan vara tjänstekvinnor. Huvudsaken är att de inte heter Hans och Anders. För de är ju män. Förlåt, pojkar. Och har gått under jorden. Våren 2018.

Det där kan tyckas verka rätt kaotiskt. Men det är precis så Umeå kommun fungerar idag. Och ska två syndabockar framhållas heter dessa Hans & Anders. Och ska en syndabock framhållas heter han Hans. Hans Lindberg.

My name is Hans. Hans Linberg.
Men Hans är inte 007.

Hans har fått många chanser. Och har visat att han inte klarar av att hålla ihop Umeå kommun och dess bolag. Därför håller Umeå på att krackelera.

Även Hans verkar, av de rapporter som sipprar ut från Stadshuset att döma, vara på väg att krackelera. Han påstår sig vara hotad. Detta gör mig upprörd. Jag har blivit hotad. Andra har blivit hotade. Det enda som drabbat Hans är att han känner sig hotad. Eftersom han inte klarar av att hålla ihop kommunen och dess bolag. Därför uppstår det en rad maktcentra. Som drar åt olika håll. Och detta känns hotfullt för Hans. Anders är ingen som stöttar Hans – detta borde Hans begripa. Men det verkar tyvärr vara svårt för Hans att inse att Anders faktiskt vill störta honom. Bort från makten.
I valet om 2½ månad.

Hans – som har varit ombudsman i ett LO-fack – borde tycka illa om att behandla anställda som om de vore kriminella fast han vet att de i verkligheten är väldigt duktiga och lojala. Men trots detta har han (Hans) behandlat anställda som om de vore kriminella denna vår. Och detta har han gjort tillsammans med Anders. Och detta har drabbat  folk på ekonomiavdelningen – långt mer än två personer. Får Hans & Anders hållas riskerar de att radera ut en hel generation av duktiga chefer. Både på ekonomiavdelningen och på andra avdelningar.

Därför borde de inte få hållas. Bill och Bull.

_____________________________________________________

Jag har hittills varit raljant. Både talat allvar och skojat. Om vartannat. Men nu ska jag sluta att skoja.

Hans Lindberg klarar inte av att säga ett enda vettigt ord i denna, för umeborna och för kommunens anställda, tragiska historia. Hans Lindberg förstår inte att det enda han uppnår genom att vägra att kommentera situationen är att han bekräftar sin oförmåga att leda Umeå kommun. Varje gång Hans L säger ”detta är ett personalärende” bekräftar han sin oförmåga att reda ut situationen. Och leda Umeå kommun. De övriga socialdemokraterna är också tysta. De verkar inte fatta att den som visar modet att agera nu kommer att vinna valet åt S, kommer att vinna kommunens anställda och kommer att hålla samman det socialdemokratiska partiet. Men det mycket svårt att hindra vuxna människor från att hoppa från bron. Och smärtsamt tragiskt. Det är ännu svårare att hindra ett parti, som bildades 1889, som verkar fast beslutet att hoppa från bron att göra just detta. För det vi ser hända med S i Umeå ser vi hända i ännu mycket större grad på riksplanet.

Hans Lindberg är inte vuxen rollen att leda Umeå kommun och dess bolag. Det är hårda ord – men orden är sanna.

Anders Ågren borde inte heller få chansen eftersom han, med sina skatte-sänkarplaner, kommer att driva Umeå kommun till (och över) ruinens brant. Duon Hans & Anders bör inte få förnyat mandat att leda Umeå kommun under mandatperioden 2018 – 2022. Hans Lindbergs mandat är officiellt – men det borde ändå INTE förnyas. För umebornas skulle. Och för de kommunanställdas skull. Anders Ågrens mandat är INOFFICIELLT – och borde heller inte förnyas. Ingen av dem är beredda att ta itu med de VÄLDIGA PROBLEM – jag talar om problem och inte om utmaningar – som Umeå kommun står inför.

* Under 2016 hotades tusentals kommunalare med avsked om de inte skrev under på heltidsmodellen inom fem dagar,
* Ifjol sålde S ut 1601 hyresrätter trots ett löfte före valet att så inte skulle bli fallet – och utan all demokratisk debatt,
* Nu riskerar ekonomidirektören att krossas – som straff för att hon spridit kunskaper om Umeås framtida problem. Som att kommunens ekonomiska underskott för ett enda år (2028) kan komma att uppgå till 1,7 miljarder kr.

I år ligger underskottet på nära 150 miljoner. Lägger vi samman underskotten för ALLA år från och med 2019 fram till 2028 riskerar dessa att uppgå till 8,5 – 9 miljarder (en siffra som kan vara en miljard större eller mindre).

Det är detta PROBLEM (inte utmaning) som vi i Arbetarpartiet ska ta itu med. Tillsammans med alla som har förmågan att ”ta in” storleken och allvaret på detta hotande problem. Inte utmaning.

En fortsatt tyst allians mellan delar av S – (s)trutsfalangen) – och M är inte bra för Umeå.
Inte alls bra.

 

Här nere kan du läsa vad Svt Västerbotten skriver om ekonomidirektör Aidanpää och budgetchef Malm.

TV skriver det jag har skrivit på denna blogg under drygt två månaders tid.

Men TV skriver bra. Min uppmaning är: Läs!

___________________________________________

 

Källa till SVT: ”Som rysk roulette – vem som helst kan försvinna

Umeås kommunalråd gav ekonomidirektör Susanne Aidanpää i uppdrag att säga upp budgetchefen. Hon vägrade göra det – och riskerar nu att själv få sparken. Det uppger flera källor till SVT.
– Det är som rysk roulette. Vem som helst kan försvinna utan anledning, säger en källa.

Umeå kommuns ekonomidirektör Susanne Aidanpää fick i uppdrag att säga upp budgetchefen från hans tjänst en månad innan de båda stängdes av. Ordern ska enligt flera källor ha kommit från kommunalråden. Men ekonomidirektören vägrade göra det.

– Politiker ska inte avsätta chefer. Det är helt oförsvarbart. Jag är rädd för var Umeå kommun är på väg. Det är ett hot mot den demokratiska ordningen, säger en person inom kommunen som vill vara anonym.

Tyckte att budgetchefen gjorde ett fint jobb

SVT Nyheter har varit i kontakt med flera personer i kommunen med god insyn och kan nu berätta vad som hände tiden innan Susanne Aidanpää och budgetchefen stängdes av.

Dagen efter att den tillförordnade stadsdirektören Margaretha Alfredsson började sin tjänst bad hon enligt källor Susanne Aidanpää att säga upp budgetchefen och tilldela honom en annan tjänst inom kommunen, som finanschef.

SVT har tagit del av ett mejl som ekonomidirektören Susanne Aidanpää skickade till stadsdirektören där hon beskriver varför hon vägrade omplacera budgetchefen:

”…är en lojal, kunnig, engagerad, prestigelös och ansvarstagande budgetchef som jag litar på till 100 %. Att ta bort honom i rollen skulle inte vara bra för kommunen och kommunens medborgare”

I mailet står även:

”Jag inser att jag i och med att jag inte kommer att agera enligt dina önskemål riskerar att du inte har förtroende för mig” 

Kommunalråden beordrade uppsägningen

Enligt källor till SVT ska uppsägningen av budgetchefen varit en beställning från de tre kommunalråden Hans Lindberg (S), Anders Ågren (M) och Margareta Rönngren (S).

– Man vill ha bort personer som har insyn i budgetprocessen, säger en person som arbetar inom kommunen.

Tio dagar innan Susanne Aidanpää stängdes av kallade hon till möte med Hans Lindberg (S) och Margareta Rönnlund (S) med en oro över ”att lögner ska stå oemotsagda” enligt kallelsen. Hon skriver även:

”Eftersom jag märker att det sprider sig falska rykten (lögner ibland) skulle jag vilja dela med mig av några saker”

Punkterna som skulle tas upp på mötet var bland annat lojalitet mot fattade beslut samt organisation och medarbetare.

– Här ligger en hund begraven. Politikerna är högst inblandade i den här offentliga hängningen, säger en anställd inom kommunen, med insyn i verksamheten.

Det moderata kommunalrådet Anders Ågren (M) dementerar uppgifterna om att han på något sätt ska ha beställt budgetchefens avgång. Mer om det kan du läsa här.

Felaktiga påståenden i kommunens egen utredning

Den 6 april stängdes Susanne Aidanpää och budgetchefen av från deras arbete och sekretessbelagda internutredningar startades mot dem. Utredningarna visar på allvarliga arbetsmiljöproblem och brister i verksamheten när det kommer till budget.

Flera personer inom kommunen som har insyn i verksamheten menar att utredningarna bygger på ett för smalt underlag som är direkt felaktigt.

– Utredningarna är fabricerade för att kunna bli av med henne. De har blivit avstängda, sedan har man letat fel, säger en person.

Umeå kommun har inlett en process att avskeda ekonomidirektör Susanne Aidanpää. Budgetchefen valde att sluta självmant under avstängningen.

SVT har sökt budgetchefen. Susanne Aidanpää vill inte ställa upp på en intervju.

– Jag känner mig trygg med att jag inte gjort något fel och hoppas så klart på ett gott samtal med arbetsgivaren. Jag vill inte förstöra möjligheterna genom att uttala mig i media, svarar hon i ett SMS.

Rädd personal vill vara anonym – riskerar sparkas

Personerna som SVT varit i kontakt med uppger att de är väldigt rädda för att själva råka illa ut och få sparken. Därför väljer de att vara anonyma.

– Det är som rysk roulette. Vem som helst kan försvinna utan anledning, säger en av personerna.

Hans Lindberg (S) vill inte svara på frågor.

– Det är ett personalärende och jag går inte in och kommenterar enskilda individärenden i det avseendet, säger han.

– Jag har inte varit med och tagit något sådant beslut, säger Margareta Rönngren (S).

SVT har sökt Anders Ågren (M).

Medarbetare på kommunen är livrädda för att träda fram med risk för sina egna anställningar, säger en källa till SVT. 

Överlever S ett dubbelt nederlag som att både förlora regeringsmakten och krympa ytterligare i väljarkåren – eller bevittnar vi nu inledningen på partiets dödskamp?

Av , , 2 kommentarer 93

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är bland annat detta som jag och vissa andra gör.

____________________________________

Ingress
Här i Umeå håller socialdemokraterna på att tappa greppet.
Visst har S fortfarande en större andel av väljarkåren här än i övriga Sverige. Men partiet saknar ett långsiktigt mål baserat på Umeås starka sidor som forskning, skogsråvara, industriellt kunnande och tillgång till kapital. Ja, jag talar om Arbetarpartiets framtidsmål i form av en grön industriell produktion.

Men socialdemokratin saknar idag ett värdigt mål (jag räknar inte 200 000 invånare ett visst år som ett värdigt mål). Och utan ett mål kan det inte heller finnas en strategi (ett vägval) för att nå det mål som inte existerar.
Socialdemokratin stod en gång stod för en omvandling av Fattig-Sverige genom, bland annat, full sysselsättning och miljonprogrammet. Eller, när det gällede Umeå kommun, genom ett skickligt agerande (i samarbete med andra partier) som ledde fram till att både regionsjukhuset och universitetet hamnade här. I Umeå.

Men det går inte att leva på framgångar från den tid då Gösta Skoglund, Elon Duvfenberg och Nils Eriksson regerade.

Ett exempel på att S håller på att tappa greppet är att deras första namn, kommunalrådet Hans Lindberg, likt ett bortskämt barn påstår att han har blivit hotad då han kanske tvingas agera på lika villkor i Arbetsdomstolen (min personliga tolkning). Hade Hans Lindberg något vettigt att sysselsätta sig med skulle vi slippa denna uppvisning av bristande ledarskap, avsaknad av proportioner och dåligt skådespeleri. Ta itu med det budgetunderskott på uppåt 1,7 miljarder som hotar år 2028, Hans, och sluta agera inför media så att man tror att du försöker erövra en Oscarsstatyett. Du kommer att misslyckas. Du är en för dålig skådespelare. Försök istället att peka ut en vägriktning för Umeå kommun.

 

 

Del II av II

* Alltså: Överlever S det dubbla nederlaget att både förlora regeringsmakten och krympa ytterligare i väljarkåren – eller bevittnar vi nu inledningen på partiets dödskamp – då även LO-väljarna lämnar skeppet?

Detta är en mycket viktig, och svårbedömd, fråga. Kanske blir den lättare att förstå om vi slutar att betrakta socialdemokratin som ett parti och istället betraktar ”rörelsen” som den allians den alltid varit. Det har alltid funnits spänningar mellan exempelvis de LO-baserade ledamöterna i partistyrelse och riksdagsgrupp och de som haft sin bas och utgångspunkt inom statsförvaltningen.

Det är inte svårt att förstå att folk med LO-bakgrund väger tungt inom S. De som har sin bas inom statsförvaltningen har växt fram under de många årtionden som S innehaft regeringsmakten (med början 1932)! Idag finns även ett mer lättflyktigt skikt som består av folk med annan bakgrund än de två nämnda. De har ofta högskoleutbildning och är inte sällan engagerade i någon av partiets sidoorganisationer som ungdomsförbundet SSU, kvinnoförbundet, Tro och solidaritet (den tidigare kristna Broderskapsrörelsen) där vissa har påverkats av islamistiska åsikter (inte muslimska), S-studenter och HBT-socialdemokrater. En fjärde och tyngre grupp utgörs av de hårt pressade kommunpolitikerna. (Självklart överlappar dessa grupper ofta varandra).

Ett parti som utgör en allians håller lättare ihop när allt går bra och det finns ett reformutrymme i samhället på grund av en god ekonomi. Men nu har minst saker förändrats och det på ett dramatiskt sätt. För det första finns det inget ekonomiskt reformutrymme i kommuner ch landsting. Istället pekar allt mer på att Sveriges kommuner och landsting står inför ett verkligt stålbad. För det andra har de traditionella LO-arbetarna blivit färre inom de aktiva S-leden. Exempelvis på valbara platser på socialdemokratins valsedlar – främst till riksdagen. För det tredje har vi den våldsamma utmaningen från SD just bland LO-arbetarna.

 

* Socialdemokraterna införde inte alls någon ny flyktingpolitik den 24 november 2015.

Finansminister Magdalena Andersson, och andra, har helt rätt när de säger att Socialdemokraterna vid detta tillfälle återgick till vad som varit den traditionella flyktingpolitiken, både för Sverige och för S. Men detta är svårt, både att tro och acceptera, för socialdemokrater med rötter i partiets sidoorganisationer. Extra svårt är det för de som har sina rötter i Tro och solidaritet. Så flyktingpolitiken har kommit att utgöra en av sprängfrågorna inom S.

Delvis beror detta på socialdemokratins svårighet att vara konsekventa i denna fråga. Det var under Reinfeldts tid som statsminister Sverige öppnade dörrarna på vid gavel när det gäller flyktingpolitiken. Detta genom en uppgörelse mellan Alliansen och MP under år 2011. Men socialdemokraterna ställde sig sedan bakom denna uppgörelse tre år senare (2014)! Det är delvis därför som yngre sossar, uppvuxna med ett litet eller obefintligt reformutrymme och skolade i en ”moralistisk” debatt med SD, ofta få det väldigt svårt att acceptera den sanning som bland andra Magdalena Andersson, med beundransvärd energi, för fram. Då det samtidigt inte finns något egentligt utrymme för positiva reformer (som höjda lägstalöner – inte sänkta) känns det sannolikt mycket svårt för yngre socialdemokrater, skolade i de ibland världsfrånvända sidoorganisationerna, att hantera kritiken från Vänsterpartiet som går ut på att S har övertagit SD:s politik. Men som i så mycket annat är det SD som, i hög utsträckning, har övertagit den traditionellt försiktiga S-politiken vad gäller arbetskrafts- och flyktinginvandring. Detta gäller antalet som Sverige tar emot. Det som är SD:s egen politiska uppfinning handlar om den främlingsfientliga, och tidigare ofta rasistiska, politiken.

 

* En splittring innebär inte slutet – men…
Samtidigt anser många inom LO att det är verkligheten som partiet tagit till sig. Denna åsikt delas också av många S-märkta kommunpolitiker. Det som kan hända vid ett valnederlag är att de inneboende spänningarna utlöses och att en ny kamp bryter ut som påminner om den efter valnederlaget 2010. Fast då hade S i alla fall ett valresultat på 30,7 procent i ryggen. Vid denna tidpunkt var detta valresultat partiets kanske sämsta någonsin. Men mycket har hänt sedan dess. Idag skulle en intern strid kunna bryta ut inom ett parti som har ett valresultat på endast 25 procent i ryggen, mindre lojala medlemmar och med en kraftigt försvagad ställning bland LO-arbetarna.

Om S förlorar regeringsmakten i detta läge blir det otänkbara tänkbart: två partier skulle kunna uppstå. Men troligare är att stora grupper med sin bas inom sidoorganisationerna lämnar S (för V) tillsammans med de som har sin bas inom statsförvaltningen – som söker sig nya karriärvägar. Kvar blir LO-folket och kommunpolitikerna. Detta gäller för partiets struktur. Vart väljarna tar vägen är det svårare att säga. Det som går att säga är att socialdemokratin troligen står inför sin svåraste kris någonsin sedan partisplittringen 1917.

 

VALET  2018  BLIR  VERKLIGEN  ETT  ÖDESVAL  FÖR  SOCIALDEMOKRATERNA

 

____________________________________________________________________________

Stöd en kunnig och orädd opposition, som bekämpar skrytprojekt, att återerövra personal- och medborgarmakt i Umeå – hjälp Arbetarpartiet nå 10 % i kommunvalet för att med råge klara 3-procentspärren etablissemanget satt för att bli av med oss.

Varken i Umeå eller på riksplanet klarar socialdemokratin periodens påfrestningar. Frågan måste ställas: Överlever svensk socialdemokrati ett valnederlag?

Av , , 4 kommentarer 65

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är bland annat detta som jag och vissa andra gör.

____________________________________

 

Del I av II

Socialdemokraterna kunde bilda en minoritetsregering tillsammans med MP efter förra valet. Genom stödet från V kunde S och MP basera denna minoritetsregering på 43,6 procent av väljarkåren. Samtidigt ska vi komma ihåg att valet för fyra år sedan inte innebar någon framgång för S+MP+V. Detta treparti-block erhöll exakt samma andel av väljarkåren som de erhöll vid valet 2010.

Det som öppnade för en S-ledd minoritetsregering var istället den stora tillbakagången för Alliansen. I förra valet minskade detta fyrparti-block sin andel av väljarkåren från 49,4 procent till 39,3. Detta innebar en tillbakagång på hela 10,1 procentenheter. Alternativt uttryckt tappade Alliansen var femte väljare! Hela sju av tio väljare som lämnade Alliansen kom från Moderaterna. I kampen om väljarna mellan de två traditionella blocken behöll Socialdemokraterna med stödpartier sin andel av väljarkåren medan Alliansen gick starkt bakåt. Detta är det vanliga sättet att beskriva rörelserna i väljarkåren i samband med riksdagsvalet 2014.

 

Uppbrottet från S har skapat ett undantagstillstånd 

Men det finns ett alternativt, och sannolikt bättre, sätt att beskriva det som hände i förra riksdagsvalet. För att förklara detta måste vi gå tillbaka till det uppbrott från socialdemokratin som inleddes i och med valet 1998. Detta uppbrott skedde främst inom LO-grupperna och hade sin grund i den brutala nedskärnings- och besparingspolitik på 114 miljarder som påbörjades 1994 av Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet (som lämnade samarbetet då S ville spara ytterligare 12 miljarder).

Den sociala rörelse som uppbrottet från socialdemokratin gett upphov till gynnade, i ett första skede, Vänsterpartiet. Men sedan arbetarna genomskådat Vänsterpartiet för dess delansvar i det jättelika nedskärningsprogrammet 1994-1998 inleddes en rörelse bland LO-arbetarna som innebar att de distanserade sig både från S och V. Denna rörelse skapade ett historiskt byte av blocktillhörighet som kom att gynna Moderaterna kraftigt i valet 2010. Men detta var bara tillfälligt. I förra valet rörde sig de fortfarande rotlösa LO-arbetarna vidare – nu mot Sverigedemokraterna. Detta innebar att SD:s valresultat mer än fördubblades samtidigt som Moderaternas röstetal kom att normaliseras.

Paradoxalt nog kom arbetarnas överströmning från Moderaterna till SD, i samband med förra valet, att innebära ett regeringsskifte. Detta eftersom alla röster som hamnade hos Åkesson ställdes vid sidan i kampen om regeringsmakten. Skälet är att inget av de traditionella blocken vill regera med stöd av SD. Detta innebär att det tidigare så unikt stabila svenska politiska systemet idag är mycket skört.

Uppbrottet från S har skapat ett sorts undantagstillstånd i Sverige som ytterligare understryks av att Sverigedemokraterna inte är accepterade i kampen om regeringsmakten. Skälet är att SD, till skillnad från sina motsvarigheter i övriga nordiska länder, tidigare var ett renodlat nazistparti som marscherade på gatorna vrålandes Sieg Heil. Denna stämpel är mycket svår att tvätta bort.

 

Nytt politisk jämviktsläge saknas

Det av för tidigt att säga att den sociala rörelsen i samhället, genom LO-arbetarnas uppbrott från socialdemokratin, har avstannat. Det är också för tidigt att säga att det har skapats ett nytt politiskt jämviktsläge. Effekterna av det uppbrott från socialdemokratin som först gjorde sitt avtryck i valet 1998 pågår fortfarande. Detta i dubbel bemärkelse. Å ena sidan fortsätter socialdemokraterna att tappa väljare. Å andra sidan är det ännu inte klart vars dessa väljare kommer att ta vägen.

Det finns ytterligare aspekter av detta uppbrott från socialdemokratin. Det mest dramatiska scenariot är att kombinationen av ett rekordlågt valresultat, och en samtidig förlust av regeringsmakten, skulle kunna leda till en maktkamp inom partiet på ett liknande sätt som efter valnederlaget 2010. Fast den gången erhöll S strax under 31 procent av väljarna i riksdagsvalet. En eventuell maktkamp efter valet den 9 september skulle kunna utspela sig utifrån ett läge där socialdemokratins stöd i väljarkåren kan ha krympt ännu mer och partiet därför skulle vara ännu skörare.

Under de senaste veckorna har olika opinionsmätningar från maj månad presenterats. Låt oss presentera de två från Sifo och  SCB. Du kan själv se resultatet från dessa opinionsmätningar nedan:

 

Parti

Sifo

SCB

 Socialdemokraterna

25,2

28,3

 Miljöpartiet

4,0

4,3

Vänsterpartiet

9,3

7,4

 SUMMA S+MP+V

38,5 

40,0

Moderaterna

23,6

22,6

Centerpartiet

8,1

8,7

Liberalerna

4,8

4,4

Kristdemokraterna

3,5

2,9

 SUMMA ALLIANSEN

40,0 

38,6

Sverigedemokraterna

18,7

18,5

Sifo = FI,    SCB = övriga

1,6

2,9

 

Källa: Sifo maj 2018, SCB maj 2018

 

Tre kommentarer

1. S siffror är katastrofala
Vi har många gånger påpekat att socialdemokratin har förlorat nästan var tredje väljare sedan 1994. I Sverige. Under det senaste året har vi dessutom beskrivit hur S gått starkt bakåt i en rad länder runt om i Europa. Detta på två plan. Dels har de socialdemokratiska partierna köpt den traditionella borgerlighetens politik när det gäller EU och dess överstatlighet. Dels har S, som stått utan något eget politiskt alternativ, just därför pressats till att följa den traditionella borgerlighetens politik på allt fler områden. Detta har i sin tur lett till att socialdemokraterna tappat stora grupper arbetare till den nyreaktionära borgerligheten. Vi avser partier som Front National i Frankrike och SD på hemmaplan.

2. Alliansens chanser att vinna ökar
I förra valet blev Socialdemokraterna med sina två stödpartier (MP + V) större än Alliansen. Och så har det fortsatt att vara fram till nu. I den av oss redovisade Sifo-mätningen har dock Alliansen gått förbi S+MP+V. Detsamma gäller i en mätning gjord av Ipsos som också gäller för maj månad i år. Detta är de två första opinionsmätningar av betydelse där Alliansen nu är störst.

I SCB:s stora partisympatiundersökning (också för maj) är fortfarande Socialdemokraterna, tillsammans med MP och V, större än allianspartierna. Däremot är detta försprång mindre än vad det var vid samma tidpunkt före valet 2014.

 

SCB i maj 2014

Socialdemokraterna       35,3 procent
S+MP+V                       51,3 procent

Moderaterna                 22,7 procent
Alliansen                     36,8 procent

Sverigedemokraterna     8,1 procent

 

Om vi jämför SCB:s mätning i år med SCB:s mätning inför valet för fyra år sedan står Socialdemokraterna, med stödpartierna MP och V, svagare idag än inför valet 2014. Då låg S+MP+V på hela 51,3 procent. Idag ligger de endast på 40,0 procent. Med tanke på att Socialdemokratin brukar tappa väljare från SCB:s majmätning fram till valet är det mycket som pekar på att Alliansen kan kommer att gå förbi S+MP+V före valdagen den 9 september. Detta även om vi utgår från SCB:s siffror och inte Sifos.

3. SD fortsätter att ta väljare från S
Sverigedemokraterna har länge haft näst flest sympatisörer bland LO-anslutna arbetare. Det handlar inte om att LO-arbetarna har blivit rasister. Som vi skrev under avsnittet här ovan – ”Uppbrottet från S har skapat ett undantagstillstånd”så inleddes  tillbakagången för S redan under nedskärningsprogrammets period 1994 – 1998. På den tiden var SD ingenting alls att räkna med. Vi vill understryka att den ursprungliga orsaken till socialdemokratins tillbakagång i en rad EU-länder var att dessa partier övertagit den traditionella borgerlighetens politik. Denna kan sammanfattas som ett knäfall inför de krav som EU-medlemskapet innebär i form av en press att sänka skattenivåerna, vilket i sin tur bidrar till nedskärningar inom skola, vård och omsorg, men även till privatiseringar, försämrad arbetsrätt, sänkta lägstalöner och på sikt till ett ifrågasättande av hela välfärdssamhället.

Eftersom socialdemokratin och den traditionella borgerligheten bedriver en politik som blir alltmer lika har detta bidragit till att driva arbetarna i armarna på partier som Front National i Frankrike och SD här hemma. De frågor som har med arbetskraftsinvandring och flyktingpolitik att göra betyder väldigt mycket. Och frågorna är väldigt viktiga. Men arbetskraftsinvandring och flyktingpolitik skulle ändå inte ha gett partier som Front National och SD positionen som ett nytt, och tredje, block i det politiska landskapet om inte arbetarnas förtroende för de socialdemokratiska partierna redan hade fått en rejäl knäck under 1990-talet.

 

Mycket pekar på ett regeringsskifte i höst

Skulle de trender som kan iakttas i de opinionsmätningar som vi presenterat pekar det mesta på att det blir ett regeringsskifte den 9 september! Som vi tidigare antytt visar erfarenheter från tidigare valår att socialdemokraterna brukar få högre opinionssiffror under maj och att partiet sedan tappar under valspurten. Om detta även skulle besannas i år riskerar S inte endast att förlora regeringsmakten. Partiet riskerar dessutom att förlora regeringsmakten mot bakgrund av ett katastrofalt dåligt valresultat.

Osvuret är bäst. Och tidigare mönster stämmer inte längre på samma sätt. Men vi repeterar ändå: om Kristdemokraterna klarar spärren på 4 procent kommer det troligen att bli ett regeringsskifte i årets val. Då kommer Sveriges näste statsminister att heta Ulf Kristersson.

 

Del II följer i morgon:

”Klarar S ett valnederlag?”

____________________________________________________________________________

Stöd en kunnig och orädd opposition, som bekämpar skrytprojekt, att återerövra personal- och medborgarmakt i Umeå – hjälp Arbetarpartiet nå 10 % i kommunvalet för att med råge klara 3-procentspärren etablissemanget satt för att bli av med oss.

Vardagsdemokrati är en bristvara i Umeå. De tre senaste åren har präglats av lika många övergrepp. Etablissemanget älskar att se sig som en intellektuell och kulturell elit. Men då det blir allvar sluter samma etablissemang leden. Sanningen förtigs – individer krossas

Av , , 4 kommentarer 87
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.

Men den måste bekämpas. Det är  bland annat detta som jag och vissa andra gör.

____________________________________

 

Vi måste ta tillbaka Umeå.

Anställda och medborgare måste få ökade möjligheter att påverka utvecklingen.

Det blir allt svårare för kommunens anställda och medborgarna i Umeå att påverka utvecklingen. Det handlar både om ekonomiska och demokratiska värden. Den mandatperiod som nu närmar sig sitt slut kommer att efterlämna en dålig eftersmak. Vi tänker nämna tre exempel.

* Införandet av heltidsmodellen

Det som i grunden är en positiv sak, att alla ska kunna leva på sin lön, framfördes inte som ett erbjudande utan ursprungligen som ett hot: skriv på inom fem arbetsdagar – annars får du sparken pga arbetsbrist. Tack vare ett initiativ från ett antal modiga kommunalare tvingade ”styrkan från golvet” bossarna – både politiker och chefer – att backa. Hotet förvandlades till ett erbjudande.

* Utförsäljningen av hyresrätter inom AB Bostaden

Med tanke på att Socialdemokraterna gav alla umebor intrycket av att någon utförsäljning inte stod på dagordningen inför förra valet kom utförsäljningen minst sagt överraskande. Det fanns inte tid att diskutera den principiella aspekten av frågan, varken i kommunfullmäktige eller bland umeborna i allmänhet. Det är självklart så att när processen gått så långt att olika anbud inkommer måste en jämförelse av dessa anbud hållas inom en trängre krets. Men innan frågan har avancerat så långt som till en försäljning, kan frågan om en försäljning är riktig eller inte diskuteras både öppet och brett. Detta borde ha varit fallet. Genom dessa formuleringar tar vi inte ställning till huruvida försäljningen var bra eller dålig sedd ur ekonomisk synvinkel. Det vi vill påpeka är att utförsäljningen skedde på ett sådant sätt att den ytterligare understryker det demokratiska underskottet i Umeå kommun.

* Så ska chefer inte hanteras

För att göra en lång historia kort. Avstängningen av ekonomidirektören samt budget- och finanschefen på ekonomiavdelningen i Umeå har skett på ett sätt som är fullständigt oacceptabelt. En avstängning borde bara kunna komma på fråga om någon uppträder berusad på jobbet, utgör en fara för sig själv och andra eller om misstanke finns om ekonomiska oegentligheter. Så var inte fallet. Om meningsskiljaktigheter uppstår måste allting därför göras för att dessa ska lösas i samförstånd genom en dialog. Om en så dramatisk åtgärd som avstängning ska vidtas mot en anställd skall det först genomföras en utredning och sedan, om utredningen visar på att en avstängning är det enda alternativet, kan en sådan komma i fråga. Men i Umeå kommun hanterades situationen på rakt motsatt sätt. Först stängdes de två cheferna på ekonomiavdelningen av – därefter inleddes en utredning vars syfte från första början gick ut på att motivera att avstängningen var riktig. Hela hanteringen av denna fråga har inte skötts på ett opartiskt sätt i syfte att utröna sanningen. Tvärt om.

Hjälp oss återta Umeå.

____________________________________________________________________________

Stöd en kunnig och orädd opposition, som bekämpar skrytprojekt, att återerövra personal- och medborgarmakt i Umeå – hjälp Arbetarpartiet nå 10 % i kommunvalet för att med råge klara 3-procentspärren etablissemanget satt för att bli av med oss.

Aidanpää och Malm skulle få rättvisa i en rättegång – för där efterfrågas sanningen. Den ”dragning” som Hans & Anders riggat i kommunledningen saknar all trovärdighet. Dessa herrar måste bort

Av , , 12 kommentarer 104
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.

Men den måste bekämpas. Det är  bland annat detta som jag och vissa andra gör.

____________________________________

 

Ingress.

Kommunalråden Hans Lindberg och Anders Ågren försöker idag, efter 2 månaders slit, motivera att de godkänt avstängningarna av ekonomidirektör Susanne Aidanpää samt budgetchef Lennart Malm. I detta har t.f stadsdirektör Margaretha Alfredsson och personaldirektör Birgitta Forsberg varit Hans och Anders (Bill och Bull) behjälpliga.

Detta kan man läsa om i dagens VK (nätupplagan).

Rapporteringen i VK utgår ifrån en ”dragning” som  KSau fick rörande resultatet av de utredningar som Margaretha Alfredsson beställt. KSau betyder kommunstyrelsens arbetsutskott och består av sju ledamöter från följande fem partier: S, M, L, MP och V. KSau utgör kommunens högsta politiska ledning.

Kära läsare: Då jag hör ordet ”dragning”, i detta sammanhang, kommer jag osökt att tänka på ishockey. Där förknippas ordet dragning med att finta bort andra spelare.

Jag ska nu berätta hur man inte gör ifall man strävar efter
* Sanning
* Rättvisa

 

Del I.
Om detta hade utspelats i en rättegångssal istället för i KSau

 

Om samma anklagelser hade framförts mot ekonomidirektör Susanne Aidanpää i en rättegångssal (jag tänker på anklagelserna som framfördes i ”dragningen” i KSau), och om ledamöterna i KSau hade bestått av nämndemän, hade situationen varit radikalt annorlunda.

Aidanpää själv hade naturligtvis fått vara närvarande. Hon hade fått frågor och kunnat besvara dessa. Men Aidanpää hade också själv kunnat ställa frågor – exempelvis till Hans Lindberg, Anders Ågren samt till t.f. stadsdirektör Margaretha Alfredsson och personaldirektör Birgitta Forsberg. Och till andra. Och ifall dessa velat hålla sig undan hade dessa kallats till rättegångssalen. Men Aidanpää, huvudpersonen, fick inte vara med på ”dragningen” med KSau.

I VK:s mittuppslag från i lördags framgick också att Aidanpää över huvud taget inte getts tillfälle att försvara sig.

Vid en rättegång hade Aidanpää, naturligtvis fått tillgång till sin dator, till sin e-post och till sina medarbetare. Då hade hon kunnat reda ut uppenbara missförstånd – och kunnat besvara ”anklagelserna” om att verksamheterna fått 70 miljoner mer år 2016 än vad de ursprungligen hade trott.

 

 

Del II
Om detta hade utspelats i en rättegångssal istället för i KSau

Just år 2016 är väldigt intressant i detta sammanhang.
Låt mig citera vad Hans Lindberg skrev i ”Årsredovisning 2016”. Hans ”Bill” Lindgren skrev bland annat följande:

”Umeås kommuns ekonomi är på rätt väg. Efter tre år med successivt minskade underskott, kan kommunen uppvisa ett positivt resultat för 2016 på 85 mnkr [miljoner kr]. Det är en klar förbättring både jämfört med 2015, då resultatet var -42 mnkr, och i förhållande till prognosen i augusti, som pekade mot -16 mnkr”.

Kommentar.
Hade jag tillhört nämndemännen i en Tingsrätt skulle jag ha frågat Susanne Aidanpää om hon och hennes medarbetare verkligen både hade:
– lyckats skjuta till 70 miljoner kr extra till verksamheterna,
– och samtidigt, för första gången på många år, lyckats få kommunens ekonomi att gå med ett överskott !?

Själv tycker jag inte att detta låter som något allvarligare brott. Det låter snarare som verket av en ovanligt duktig ekonomidirektör omgiven av ovanligt duktiga medarbetare.

Just sådana saker hade alltså kunnat redas ut under en rättegång.
Vid en rättegång hade naturligtvis Aidanpää varit närvarande med tillgång till sitt arbetsmaterial och sina medarbetare. Men just därför kunde ingenting redas ut i KSau. För där fick Aidanpää inte närvara. Hon blev inte ens ombedd att besvara skriftligt ställda frågor – på distans. Och om hon hade velat göra det ändå, så hade hon inte kunnat, detta eftersom hon förvägrades tillgång till sina arbetsredskap och medarbetare. Storsint.

En sak är säker: skulle en rättegång vara så riggad som ”dragningen” i KSau, då skulle Sverige ifrågasättas som rättsstat.

Jag hoppas att de ”riggnings-ansvariga” hålls ansvariga den 7 september – och långt därefter.

 

 

Del III

Om detta hade utspelats i en rättegångssal istället för i KSau

 

Men nu till det verkligt intressanta.

I en rättegång skulle Aidanpää, med ombud, ha kunnat presentera mer material än bara det som producerats på initiativ av ”De fyras gäng” (Hans och Anders, Alfredsson och Forsberg).  I en rättegång skulle annat material inte ha kunnat trollas bort som i samband med en ”dragning” i KSau.

Jag vill att alla mina läsare ställer sig följande frågor:

A. Varför har inte Hans Linberg (S) och Anders Ågren (M) sett till så att de två redan gjorda utredningarna rörande arbetsklimatet på delar av ekonomiavdelningen ”drogs” för KSau?

B. Varför har två utredningar ”försvunnit” ur handläggningen av detta ärende?

Det ytterst intressanta material jag talar om skulle ha kommit nämndemännen till del i en rättegångssal där syftet hade att komma fram till Sanning och Rättvisa.
Och inte, som i KSau, där syftet den 5 juni var att motivera en avstängning som beslutades två månader tidigare (6/4).

Det har nämligen gjorts två utredningar rörande arbetsmiljön på ekonomiavdelningen.
Detta i samband med det förnyelsearbete som pågick på denna avdelning innan avstängningarna av ekonomidirektör Aidanpää och budgetchef Malm verkställdes.

Som alla löntagare vet uppstår det lätt oro i samband med ett förändringsarbete där flera anställda ges nya roller. Många människor vill förbli vid det gamla eftersom det känns tryggare. Men folk kan även må dåligt av andra skäl än av situationen jobbet – något som ändå kan avspegla sig på jobbet.

Mot denna bakgrund tog ekonomidirektör Susanne Aidanpää in företaget Ugil Konsult och budgetchef Lennart Malm tog hjälp av företaget Myneeds. Detta för att få stöd av utomstående ”ögon”. Dessa kartlade arbetsmiljön och skulle bistå i samband med förändringsarbetet. Aidanpää och Malm agerade som ansvarsfulla chefer gör.

Deras agerande kan exempelvis jämföras vid hur politiker och chefer behandlade tusen, undersköterskor och andra, anställda i samband med införandet av den nya heltidsmodellen. Då var tongångarna dessa: ”skriv under på att du accepterar inom fem arbetsdagar annars riskerar du sparken …”.

Men ”De fyras gäng” – Hans och Anders, Margaretha Alfredsson och Birgitta Forsberg – har:

* Medvetet avbrutit kontakterna med Ugil Konsult och, såvitt jag förstår, även med MyNeeds,
* Inte heller efterfrågat den omfattade kunskap som finns hos det företag som vi varit i kontakt med (Ugil konsult). Inte heller någon annan representant för Umeå kommun har efterfrågat denna kunskap.
Jag förutsätter att detsamma gäller för MyNeeds.

Vad har därmed gått förlorat?

 

 

Del IV

Om detta hade utspelats i en rättegångssal istället för i KSau

 

Tillsammans har dessa båda expertföretag intervjuat 15 – 20 anställda på ekonomiavdelningen. I en rättegångssal skulle delas information vara verkligt intressant och absolut ha kommit nämndemännen till del. Men de båda konsultföretagens kunskaper var inte tillräckligt viktig för att vara med på ”dragningen” för KSau.
Men återigen: Jag kan garantera att deras information skulle vara intressant om avstängningen av Aidanpää och Malm hamnar i Arbetsdomstolen.

Låt oss fördjupa oss lite i det arbete som Ugil Konsult utfört.

Konsultföretaget intervjuade alla som arbetade tillsammans med, eller under, med Susanne Aidanpää. Företaget hade träffat alla dessa anställda, både en och en, samt i grupp. Träffarna skedde den 13 december i fjol och den 27 februari i år. Det tredje besöket avbokades med en veckas varsel efter att Aidanpää hade blivit avstängd från sitt arbete. Då vi var i kontakt med företaget hade ingen från Umeå kommun hört av sig. Ingen hade efterfrågat Ugil Konsults uppfattning om läget bland alla de anställda som företaget hade träffat på Aidanpääs del av ekonomiavdelningen

Företaget MyNeeds hade träffat de som arbetade tillsammans med, eller under, Lennart Malm.

Hade dessa företag fått några intryck?

 

Del V

Om detta hade utspelats i en rättegångssal istället för i KSau

 

Vad ansåg då Ugil konsult – som vi varit i kontakt med.
Företaget hade alltså träffat ett tiotal personer och intervjuat dem både en och två gånger, enskilt och i grupp. Och dessa personer arbetade alltså tillsammans med, eller direkt under, Aidanpää. Här nedan kan du läsa vad företaget i stort berättade om sina intryck:

a. Konsultföretaget hade genomfört en kartläggning av arbetsmiljön på delar av ekonomiavdelningen,

b. Detta hade skett på uppdrag av Susanne Aidanpää som kontaktat företaget, efter att den tidigare stadsdirektören rekommenderat konsulten – nöjd med företagets tidigare arbete,

c. Alla som arbetat tillsammans med Aidanpää hade intervjuats – individuellt och i grupp,

d. Orsaken till att företaget hade kontaktats var att Aidanpää hade velat förebygga negativa reaktioner som kan uppstå när arbetet omorganiseras, och även då viss ny personal skulle anställas, vilket innebar att många fick nya roller,

e. De intervjuade var kommunikativa, både enskilt och i grupp, och stämningen var god; det fanns ovanligt lite av negativa reaktioner i jämförelse med vad som ofta är brukligt i samband med förändringsprocesser. Enligt konsultens mening var stämningen positiv och öppen – inga konstigheter.

f. Det största problemet var negativa reaktioner på andra avdelningar, och konsultens arbete kom delvis att beröra hur personalen på ekonomi skulle hantera detta,

g. samarbetet avbröts med en veckas varsel före en inplanerad tredje träff med personalen på ekonomiavdelningen,

h. efter avstängningarna av Aidanpää hade ingen från Umeå kommun kontaktat Ugil Konsult för att ta del av den information företaget besitter.

 

Myneeds
Enligt information fann inte heller företaget Myneeds något anmärkningsvärt sedan de intervjuat de som arbetat tillsammans med, eller under, budgetchef Lennart Malm.
Del VI

Om detta hade utspelats i en rättegångssal istället för i KSau

 

Varför sorteras person och information bort?

Jag frågar mig återigen varför inte Susanne Aidanpää bereddes tillfälle att besvara frågor genom att närvara vid ”dragningen” på KSau.

Jag frågar mig ännu en gång varför inte Aidanpää beretts tillfälle att använda dator för att komma år sitt siffermaterial, e-post och att samtala med sina medarbetare, för att kunna kommentera påståenden skriftligt.

Jag frågar mig slutligen varför ”De fyras gäng” (Bill och Bull, Alfredsson och Forsberg) avbröt kontakten med de två konsultföretagen. Och varför inte dessa företags intryck av situationen på delar av ekonomiavdelningen redovisades i samband med ”dragningen” inför KSau.

Totalt har ju dessa två konsultföretag, experter på frågor som dessa, intervjuat mellan 15 – 20 personer som arbetat i direkt kontakt med både Aidanpää och Malm.

Denna kunskap borde vara helt ovärdelig:
a) för den som vill se Rättvisa skipad,
b) för den som strävar efter Sanningen.

Vilket är vad som sker i en rättegångssal – men inte sker i samband med ”dragningar” på KSau.

 

Del VII

Om detta hade utspelats i en rättegångssal istället för i KSau

 

Aidanpää sände dock detta till KSau – enlig VK

”Anledningen till att jag skriver till er är att jag känner mig personligt utpekad och ledsen….. Min önskan är att komma överens med Umeå kommun, helst utan smutskastning och utan badwill för kommunen. Det bemötande och den behandling jag utsätts för gör att det nu känns svårt. Om jag tvingas in i en strid kommer jag att ta den och den kommer inte att göra mest ont för mig”.

Jag var imponerad av vår förra ekonomidirektör. Jag är imponerad av vår nuvarande direktör. Och jag hoppas att skattebetalarna i Umeå får behålla henne.

Tyvärr har agerandet från Bill och Bull reducerat denna chans.

 

____________________________________________________________________________

Stöd en kunnig och orädd opposition, som bekämpar skrytprojekt, att återerövra personal- och medborgarmakt i Umeå – hjälp Arbetarpartiet nå 10 % i kommunvalet för att med råge klara 3-procentspärren etablissemanget satt för att bli av med oss.