Dagens budgetdebatt: utspel för att vinna valet den 9 sept – eller det första steget i ett handlingsprogram för att undvika en katastrof 2028

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är bland annat detta som jag och vissa andra gör.

____________________________________

Ingress.
Idag måndag den 18:e juni diskuterar vi – ytligt sett – Umeå kommuns budget för 2019. Men det vi borde diskutera är Umeå kommuns problem under en hel tioårsperiod (minst) nämligen decenniet 2019-2028.

Problemformulering
Under överskådlig tid står Umeå kommun inför växande ekonomiska problem av en karaktär som kommunen aldrig upplevt i modern tid. Under perioden 2019 – 2028 ökar kommunens kostnader snabbare än dess intäkter. Det hela kan liknas vid ett krokodilgap där avståndet mellan de båda käftarna hela tiden ökar. Se bild nedan.

 Källa: Umeå kommun (Budget 2019, Ekonomisk långtidsprognos inklusive nämnders behov för befolkningstillväxt)

 

Om kommunen fortsätter på samma sorglösa sätt beräknas gapet mellan kostnader och intäkter att uppgå till nästan 1,7 miljarder kronor år 2028!

Om ett sådant underskott tillåts bli verklighet skulle detta framtvinga akuta åtgärder som i sin tur skulle drabba kommunens vardagsverksamheter på ett katastrofalt sätt. Vi tänker bland annat på förskola, skola, äldreomsorg, individ- och familjeomsorger, kollektivtrafik, bostadsbyggande, underhåll av gatunät och fastighetsbestånd. Arbetarpartiets övergripande mål blir därför att förebygga att ett sådant katastrofalt budgetunderskott någonsin uppstår.

Därför siktar vi på år 2028 när vi lägger vår budget för 2019.

Denna ett-årsbudget utgör endast ett steg av en lång och krävande trappa. Alternativt uttryckt: vår budget för år 2019 utgör den första delen av en plan på tio år. Jag presenterar här våra fem viktigaste punkter för att stänga krokodilens gap – att minska klyftan mellan kostnader och intäkter. Jag presenterar helt enkelt hur vi vill få underskottsmonstret att hålla käften.

 

Åtgärd 1: En miljard är inte alltid en miljard

Arbetarpartiet är övertygat om den positiva kraft som finns i ”styrkan från golvet”. Om denna styrka används rätt kommer varje arbetad timme att innebära mer – mer produktion, mer trivsel, större trygghet men mindre sjukfrånvaro. Både för elever och äldre, anställda och övriga umebor. Detta gör att vi starkt betonar behovet av ökat personalinflytande. Alltför ofta handlar debatten i och utanför kommunfullmäktige om huruvida verksamheterna ska toppstyras av politiker eller om verksamheterna ska utföras av privata huvudmän.

Arbetarpartiet har dock en tredje ståndpunkt.
Vi vill öka personalinflytandet! Detta gäller både på golvet och längre upp i organisationen.

En miljard är inte alltid en miljard – den kan både vara större eller mindre. Med rätt personalpolitik – som tar vara på ”styrkan från golvet” – kan vi få ut ”produktion” av undervisning, eller av äldreomsorg, som motsvarar exempelvis 1 250 miljoner kronor!

Låt oss ta Äldrenämnden som ett exempel. Denna nämnd behöver ungefär en miljard kronor årligen för att utföra sina uppgifter. Men om personalen ges ökat inflytande över exempelvis schemaläggning, personaltäthet och arbetsmiljö – kort sagt får större möjlighet att påverka sin arbetssituation – kommer trivsel och motivation att öka, sjuktal och personalomsättning att minska.

Med en förbättrad personalpolitik kan alltså en budget på en miljard innebära en ”produktion” av äldreomsorg (eller utbildning) som motsvarar 1,25 miljarder! Men detsamma gäller även i motsatt riktning.

En dålig personalpolitik, präglad av toppstyrning och ”management by fear”, riskerar att öka såväl sjukfrånvaro, personalomsättning och vantrivsel. En försämrad personalpolitik riskerar att innebära att en miljard endast ”producerar” omvårdnad (eller utbildning) för 750 miljoner!

Insikten om att ”styrkan från golvet” måste tas tillvara genom en bättre personalpolitik med ökat personalinflytande utgör den i särklass viktigaste målsättningen i Arbetarpartiets Alternativbudget.

Detta kommer även att kunna mätas i pengar – förutom i ökad trivsel och högre kvalité.

 

Åtgärd 2: Behåll den kommungemensamma förvaltningen

Detsamma gäller för tjänsteorganisationen. Den kan också bidra till att en avsatt miljard kan skapa ”produktion” inom förskola, skola eller omsorger på mer än en miljard. Eller mindre.

Året 2009 beslöts att Umeå kommun skulle omorganiseras. Omorganisationen sjösattes år 2010. Efter ett antal år som präglats av denna omorganisering, och de inkörningsproblem som en sådan måste innebära har den kommun-gemensamma förvaltningen börjat fungera allt bättre. Målet år 2009 var att en kommungemensam förvaltning skulle spara in uppåt 100 miljoner åt kommunen i form av (främst) uteblivna kostnadsökningar. I samband med budgetupptakten den 23 februari i år rapporterades att detta hade uppnåtts – fast med råge.

Sannolikt så tjänar Umeå kommun mellan 200-300 miljoner kronor per år – i form av uteblivna kostnadsökningar. Mot denna bakgrund anser jag att den kommungemensamma förvaltningen måste få längre tid på sig för att kunna utveckla sin fulla potential. Först därefter skall denna förvaltning utvärderas.

Om den kommungemensamma förvaltningen avvecklas kommer denna naturligtvis inte att kunna utveckla sin fulla potential. Den är ju borta tillsammans med de mekanismer som idag sparar mellan 200 – 300 miljoner kr /år i uteblivna kostnadsökningar – pengar som kommer äldreomsorg och utbildning, underhåll av gatunät och fastighetsbestånd tillgodo. Kastas tjänsteorganisationen istället ut i en ny stor omorganisation riskeras både ett kaos, och en trötthet hos de berörda, med risk att kommunen förlorar kompetenta tjänstemän som inte vill genomgå en ytterligare omorganisation.

Konsultfirman PwC som gjorde en utvärdering åt Umeå kommun formulerade sig bland annat på följande sätt:
”PwC konstaterar i rapporten att Umeå kommun har ett antal utmaningar att hantera för att få organisationen att fungera bättre: medvetenhet om att kommunen nu har en processorienterad organisation behöver öka, rollfördelningen mellan politik och förvaltning behöver tydliggöras, och det behöver också i högre utsträckning skapas en förståelse för att organisationen fortfarande är inne i ett förändringsarbete.

PwC anser inte att kommunen bör gå tillbaka till en organisation med flera förvaltningar. Istället bör fokus läggas på att fokusera på ett antal förbättringar på kort och lång sikt i det fortsatta arbetet.”

Jag anser att det vore direkt destruktivt att tvinga in tjänsteorganisationen i ny omorganisation.

 

Åtgärd 3: Vardagsverksamheter måste gå före skrytprojekt

Väven och Navet berövar skola och omsorger, underhåll av gatunät och fastighetsbestånd, cirka 100 miljoner kronor. Varje år! Nya skrytprojekt som en exklusiv och oansvarigt dyr färjeförbindelse mellan Umeå och Vasa är oacceptabelt. Det är dags att utbildning, omsorg, underhåll och miljön kommer främst.

Sedan år 2010 har skrytprojekten gått före vardagsverksamheterna vid en rad olika tillfällen. Vi vill speciellt nämna Kulturväven, Kulturhuvudstadsåret och det överdimensionerade och miljömässigt felplacerade äventyrsbadet Navet.

 

Åtgärd 4: För en bättre stadsplanering – utan skadlig luft och förgiftat vatten

I Umeå handlar det om att luftföroreningarna i centrala stan måste minska. Idag är luften farlig att andas – speciellt under den långa kalla årstiden. Den luft Umeborna andas i centrum en kall vinterdag innebär att fler riskerar att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, lungcancer, astma och allergi samt demenssjukdomar som Alzheimers.

För att slå vakt om Umeås miljö krävs även en reningsanläggning för att undanröja hotet från algblomning i Nydalasjön.

Miljöfrågorna måste åter ställas på dagordningen.

 

Åtgärd 5: Vi höjer slutligen skatten med 20 öre – för att vinna tid

Jag tog plats i Umeå kommunfullmäktige 1991. Detta är första gången som det parti jag tillhör föreslår en skattehöjning. Frågan om huruvida skatten skall höjas eller sänkas är ingen principfråga för Arbetarpartiet. En skattehöjning på 20 öre innebär inte heller att Umeå kommuns långsiktiga ekonomiska problem är lösta.

Som jag redogjorde för i inledningen till denna blogg, så riskerar kommunens budgetunderskott att bli gigantiskt stort 2028. Om vi lägger samman de prognostiserade underskotten mellan åren 2019 – 2028 pekar detta mot ett totalt underskott i intervallet 7,5-10 MILJARDER !

Jag ser Arbetarpartiets budget för 2019 som inledningen på ett antal strukturella förändringar i syfte att förhindra en hotande katastrof, en katastrof som skulle drabba nästan allt och alla i kommunen: utbildning och omsorger, underhåll av gatunät och fastigheter, kommunalt anställda och umebor samt miljön.

Det är om detta som dagens budgetdebatt borde handla.
Budgetdebattens syfte borde vara att komma överens om ett handlingsprogram, för kommunens bästa, under det kommande decenniet. Men tyvärr så handlar dagens budgetdebatt om olika utspel, från diverse partier, som vill sitt eget bästa i årets val.

För mig, och för det parti som jag tillhör, så är dagens debatt mycket allvarligare än så. Dagens budgetdebatt utgör inledningen på hur vi – genom strukturella åtgärder – skall tvinga det ekonomiska underskottsmonstret att hålla käften. Inte idag. Men om tio år !

____________________________________________________________________________

Stöd en kunnig och orädd opposition, som bekämpar skrytprojekt, att återerövra personal- och medborgarmakt i Umeå – hjälp Arbetarpartiet nå 10 % i kommunvalet för att med råge klara 3-procentspärren etablissemanget satt för att bli av med oss.