Ålidhem vid ett avgörande vägskäl – ökad social stabilitet eller inte

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat
__________________________________

I. Ålidhem vid ett vägskäl

Ålidhem blev inte som det var tänkt. Åtminstone inte som vissa hade tänkt.

Under hela bostadsområdet rinner en bäck. På vårarna, när vattenståndet var högt, brukade mina klasskompisar paddla kanot i den bäck som då mer påminde om en å. Tanken var, på vissa av ritningarna över Ålidhem, att denna bäck skulle ha fortsatt att ligga i dagen även sedan husen var byggda! Tänk vilken oas Ålidhem skulle ha varit om det ringlat en bäck igenom bostadsområdet, med träd vid strandkanten och folk som stått och försökt dra upp fisk med metspö. Då jag gick på Sofiehemsskolan fanns det nämligen även fisk i bäcken, som finns kvar än idag, nedgrävd, under Ålidhem. Det finns en oändlig potential när det gäller att utveckla Ålidhem. Men tiden håller på att rinna ut. Ett bostadsområde behöver dels en infrastruktur i form av vårdcentral, skolor, bussförbindelser och affärer. På tal om affärer. Den butiksdöd som nu drabbar både Umeå centrum och alla externa köpcentra riskerar slår även mot Ålidhems centrum som kan bli sunkigt och ett ”tillhåll”.

II. Ett bostadsområden behöver även social stabilitet. Det är denna som har underminerats på Ålidhem.
Det är den sociala stabiliteten som har underminerats på Ålidhem under en längre tid. Det som krävs är insatser som skapar en större andel boende som inte ser Ålidhem som ett genomgångsområde. Just detta – karaktären av genomgångsområde – var en av svagheterna när det gäller Ålidhems sociala stabilitet redan från första början. Detta berodde på den stora andelen studenter som bodde, och bor, på området.

Studenterna och universiteten (universitetet och skogshögskolan) har utgjort en oändlig tillgång för Umeå kommun. Och för stora delar av norra Sverige. Men ett mynt har två sidor. Det som är bra för Umeå kommun som helhet kan samtidigt göra ett visst bostadsområde sårbart.

Studenterna kommer till Umeå för att plugga. Sedan flyttar de oftast – antingen tillbaka till sin hemkommun eller till något annat ställe där de får jobb (ibland en annan stadsdel i Umeå). Studenterna var aldrig ett problem i sig då Ålidhem tog form. Men det som var nödvändigt, från allra första början, var att Ålidhem även hade ett betydande skikt av personer som inte såg Ålidhem som ett genomgångsområde. Detta innebar folk som har jobb, många av dessa familjer med barn. Det är dessa som skapar den sociala stabilitet som ett bostadsområde behöver.

Det som hänt är att de socialt rörliga studenterna har kompletterats med många arbetslösa. Samtidigt har de som utgör den stabila kärnan på ett bostadsområde (de med jobb varav många utgörs av familjer med barn) blivit för få. Ålidhem idag står vid ett vägskäl. Antingen kommer den sociala stabiliteten att börja öka. Eller så kommer den sociala stabiliteten att fortsätta att minska. Under våren skedde ett knarkrelaterat mord på Pedagoggränd. Detta mord ställde frågeställningen om Ålidhems framtid på sin spets.

Jag anser bland annat att antalet bostadsrätter måste öka. Detta som ett led i att dra fler med jobb, varav många familjer med barn, till Ålidhem. Jag anser också att det krävs en intensifierad ungdomsgårdsverksamhet. Utan denna, och andra typer av åtgärder, är det min övertygelse att den sociala stabiliteten kommer att fortsätta att gå åt fel håll. Återigen: Ålidhem står och väger. Stadsdelen kan utvecklas i en positiv riktning. Men inte utan kraftfulla insatser. Ålidhem kan också komma att präglas av ett ökat inslag av gäng och knark. Det utspelar sig en dramatisk dragkamp om områdets framtid just nu – under ytan.

Dessutom: Ålidhems centrum är en avgörande faktor: ska det bli ett sunkigt tillhåll för gäng – då kommer stadsdelen garanterat att gå åt fel håll. Den överetablering av butiker som skett, och som bara fortsätter, riskerar att få extra svåra konsekvenser på just Ålidhem.

III. Ålidhem har alltid varit omdiskuterat.
Det var det första större bostadsområde som byggdes i Umeå kommun under miljonprogrammets epok. Ålidhem skilde sig från andra bostadsområden i Umeå. Först rent fysiskt. Bostadslängorna låg ofta i fyrkanter till vilka man tog sig via (alltför) stora p-platser där man lämnade bilen och gick för att försöka hitta dit man skulle – om man inte hade varit där tidigare. Det fanns inga ”inre” vägar som i det traditionella Umeå. Ålidhem var också platt och tråkigt. Vilket alltså inte hade behövt vara fallet om bäcken, som jag berättade om inledningsvis, hade fått vara i dagen och sätta sin positiva prägel på hela området!

IV. Det var även på Ålidhem som den första segregeringen kunde anas mellan svenskar och invandrare.
De första större grupperna av flyktingar bosatte sig ofta på just Ålidhem. Många kom från Iran. Först flydde många från shahen under 70-talet. Den andra vågen kom sedan mullorna tagit över makten 1979. Sedan dess har många invandrare fortsatt att bosätta sig (eller ”bosättas”) på Ålidhem. Länge kunde flyktingarna finna jobb, i Umeå eller på andra ställen i Sverige (ofta efter att ha studerat vid Umeå universitet). Precis som andra umebor. Men idag har invandrare har en lägre andel sysselsatta än andra bosatta i Sverige. För många arbetslösa kommer att påverka ett bostadsområde, oavsett om det handlar om personer födda i Sverige, eller flyktingar. En högre arbetslöshet bidrar till minskad social stabilitet. Det krävs alltså även en satsning på att fler invandrare kommer ut i arbetslivet. Även kvinnorna.

V. De åtgärder som jag har nämnt är nödvändiga, men de tar tid. Vi måste börja omedelbart genom att reagera på det knarkrelaterade mord som skedde på Ålidhem under våren.

För detta mord antyder att knarkhandeln på allvar håller på att etablera sig på bostadsområdet. Jag vill därför uttrycka mig så här: Ålidhem står vid ett avgörande vägskäl.

Därför vill jag hälsa dig välkommen till en manifestation fredagen den 31 augusti.

Manifestationens paroll lyder: BEKÄMPA KNARKET – stötta missbrukaren.
Manifestationen är inte partipolitisk.

* Vi samlas på Rådhustorget 18.00.

* Det handlar om ungdomarnas framtid, Umeås framtid och även Ålidhems framtid.

* Återigen: Välkommen!

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.