Trendbrott krävs i sjukvården – och börja med att riva upp beslutet att slå samman sjukvården med parasiterna i Region Västerbotten

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.
__________________________________

Förord

Hej,
jag gör ett tillfälligt – betonar tillfälligt – uppehåll i min granskning av Vänsterpartiet. Istället kommer jag att skriva om några av de saker som jag skulle vilja åstadkomma när det gäller landstinget och sjukvården här i Umeå och Västerbotten. Men jag släpper ogärna ett tema.

Den här granskningen av Vänsterpartiet började ju med att jag visade hur Vänsterpartiet hjälpte Alliansen att öppna dörren för privata aktörer så att det, istället för garanterade hyresrätter för äldre, istället kanske blir svindyra bostadsrätter för folk med riktigt tunga plånböcker bakom nuvarande busstationen.

Jag kommer att visa hur Vänsterpartiet backade upp Anders Ågren då han tog initiativet till att stycka upp den kommungemensamma förvaltning som i dagsläget sparar in 3-400 miljoner kronor per år, i form av uteblivna kostnadsökningar, åt Umeå kommun. Pengar som kan satsas på förskola, skola, äldre-, handikapp-, individ- och familjeomsorg samt underhåll av gator och fastigheter. Efter detta kommer vi att ha en grundlig genomgång hur Vänsterpartiet sviker samhällets mest utsatta kvinnor och barn – de som flytt från länder med hedersförtryck och som nu åter utsätts för hedersförtryck här i Sverige. Så vi har mycket att se fram emot, kära läsare. Efter att jag har sagt detta – för vissa av er ett löfte, för andra av er ett hot – så går vi över till landstinget och sjukvårdspolitiken i Umeå och Västerbotten.

Sjukvårdspolitiken i Umeå och Västerbotten

Sjukvården utgör, tillsammans med bl a skola och äldreomsorg, samhällets absoluta fundament. Om inte sjukvårdens resurser räcker till undermineras välfärdssamhället. Huruvida resurserna räcker till beror på tre faktorer. Den första faktorn handlar om vilka uppgifter som samhället ålägger landstinget i form av främst sjukvård. Den andra är uppenbar och handlar om hur mycket resurser som landstinget tilldelas i form av anställda. Den tredje faktorn handlar om att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att ta tillvara de stora resurser som personalen besitter.

Arbetarpartiet ställer upp i landstingsvalet med den långsiktiga målsättningen att öka antalet anställda. På kort sikt är vårt mål att skapa bättre förutsättningar än idag när det gäller att ta tillvara personalens kunskaper. Tillsammans kan dessa förbättringar åstadkomma ett trendbrott i sjukvården som leder till fler vårdplatser och kortare köer.

Resurserna
Landstingets huvudsakliga resurs handlar om dess personal: antal, utbildning och erfarenhet. På Norrlands Universitetssjukhus, NUS, arbetar 5 600 personer. Tittar vi på hela Västerbotten handlar det om nästan 10 000 anställda årsarbetare och ännu fler individer.

Så vill vi skapa bättre förutsättningar att ta tillvara personalens kunskaper
Vi vill knyta an till den växande insikten om behovet av en ny ledarskapskultur präglad av ökad öppenhet och mod att delegera. Detta öppnar i sin tur för ett ökat personalinflytande över hur verksamheten är organiserad. En mer demokratisk ledarskapskultur och ökat personalinflytande kommer att frigöra ”styrkan på golvet”. Detta skulle ge mer trivsel, större trygghet, mindre sjukfrånvaro och därmed högre vårdkvalitet. Med större inflytande över schemaläggning och ökad personaltäthet är vi övertygade om att landstingets förmåga att behålla sin kunniga personal skulle öka.

Under de senaste tio åren har det växt fram ett hot mot möjligheten att öka antalet anställda, men också mot att skapa en ny ledarskapskultur som öppnar för ett ökat personalinflytande! Detta hot består av den organisation som kallas Region Västerbotten.

Region Västerbotten (RV) bildades 2008. Politikerna i Umeå ville göra denna stad till centrum för en sjukvårdsorganisation som skulle bli resultatet om sjukvården i de fyra nordligaste länen slogs samman. Redan 2011 stod det dock klart att det inte skulle bli någon sammanslagning. Då borde Region Västerbotten (RV) ha avvecklats.

Men ett antal karriärsugna och hänsynslösa politiker och ”politiserade tjänstemän” i Umeå såg till att hålla RV vid liv i förhoppningen att rädda sig kvar genom att slå ihop sin – i jämförelse med sjukvården – obetydliga verksamhet med landstinget. Detta hot är nu på väg att förverkligas. Arbetarpartiet ställer även upp i landstingsvalet för att bekämpa den osunda ledarskapskultur och det ekonomiska som präglat RV under ett helt decennium.

Skillnaden mellan landstinget och dagens Region Västerbotten
Trots fel och brister har landstingets politiska ledning alltid utsetts genom allmänna och fria val. Så gick det inte till då de 300 (!) politiska uppdragen inom RV tillsattes. Du har aldrig sett en valsedel till Region Västerbotten. Detta beror på att de politiska uppdragen inom RV tillsattes i indirekta val. Detta innebar att redan valda politiker utsåg varandra utan inblandning av vanliga väljare! Denna brist på demokratisk kontroll underifrån har skapat en hänsynslös ledarskapskultur och en tradition av ekonomiskt slöseri.

Exempel: RV har haft ansvaret för fördelningen av ”regionala utvecklingsmedel” till olika näringslivsprojekt runt om i länet. Men i en kartläggning som VK gjorde 2014 visade det sig att RV behöll hela 20 % av utvecklingsmedlen på 53 miljoner för att bygga ut sin egen byråkratiska apparat! Då anställda inom RV kritiserade detta missbruk av skattemedel bestraffades dessa av bossarna inom RV.

Detta är bakgrunden till att jag betraktar Region Västerbotten som ett hot mot möjligheten att öka antalet anställda samt att skapa en ny ledarskapskultur och ett ökat personalinflytande.

Några av de förändringar som jag skulle vilja se när det gäller sjukvården i Umeå och Västerbotten:

• Fler anställda för att korta köerna och lösa vikariebristen
• En mer demokratisk ledarskapskultur och ökat personalinflytande i syfte att frigöra ”styrkan från golvet”
• Ett införande av fler ”resurspersoner” som kan avlasta vårdpersonal när det gäller t.ex. att ta emot nya patienter, boka patienttransporter och på andra sätt öka den tid som undersköterskor och sjuksköterskor använder till sjukvård
• Stoppa sammanslagningen av landstinget och dagens Region Västerbotten – avveckla istället Region Västerbotten och ersätt dess verksamhet med en mindre nämnd inom ramen för landstingets nuvarande struktur (en mycket liten nämnd)
• Nej till nytt landstingshus för uppåt en halv miljard. Dessa pengar måste gå till sjukvården! Det får fanimig räcka att den odemokratiska amöba som Region Västerbotten har varit ända sedan det stod klart att sammanslagningen av de fyra nordligaste landstingen inte skulle bli av har berövat sjukvården mellan 45-65 miljoner årligen (det är ganska många under- och sjuksköterskor).

Om du, käre läsare, uppfattar det som att jag inte gillar dagens Region Västerbotten – som leds av Erik Bergqvist och representeras utåt av Thomas Hartman – så har du fel. Ord som ”inte gillar” täcker inte in de känslor som jag har för Region Västerbotten. Vi måste använda oss av begrepp som ”bedrägligt beteende”, ”stötande slöseri”, ”en ledarskapskultur som hade passat vid Djingis Khans hov och fått Lennart Holmlund att verka som en korgosse” och liknande för att beskriva mina känslor för dagens Region Västerbotten.

Om jag inte var klar nog vill jag sammanfatta mina känslor för dagens Region Västerbotten på följande sätt: jag tycker inte om dagens Region Västerbotten. Inte alls!

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Men dagens politiska makthavare måste tvingas att lyssna. Hjälp oss därför att uppnå 10 % och därmed erhålla större tyngd.