Av Jan Hägglund, 9 september 2018 kl 19:05, Bli först att kommentera 2

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Detta val måste få ett både politiskt och rättsligt efterspel. Tala om skandal!

Vid flera vallokaler uppstod, som ALLA vet, väldiga köer. Folk vände om och avstod för att rösta. En kompis till mig såg, med egna ögon, hur en karl försökte rösta vid fyra tillfällen på Ersängsskolan. Men vid varje tillfälle var kön uppåt 30-40 minuter lång. Och vid inget av besöken hade han tid att stanna så länge. Efter det fjärde besöket uttryckte han, mycket uppgivet, ”nu skiter jag i det här valet”.

Det var just i detta läge som demokratin bröt samman.

Vid vissa vallokaler kom valförrättarna på att de skulle lösa köbildningen genom följande idiot-åtgärder som alla gick ut på att låta de som hade sina valsedlar med sig gå före köerna! Låt mig ge några exempel:

1. Mariehemsskolan: där satte valförrättarna upp ett plakat om att de som redan hade valsedlar kunde gå förbi kön,
2. I Hörnefors kom valförrättarna regelbundet ut och ropade att de som hade valsedlar med sig kunde gå förbi den lång-långa kön,
3. Detsamma gällde i eller på Grisbacka, Böleäng, Linneaskolan, Sjöfruskolan (där valförrättaren kom ut och talade om detta) samt vid Ersdungen.

Detta var alltså inget demokratiskt val!

Varför fick de som hade valsedlarna i händerna gå före i kön?

Jo, därför att alla väljare skulle få vara ostörda, under en längre tid, vid det stora bord där valsedlarna med namn låg. En bra idé. Problemet var bara att den sjösattes av idioter till skrivbordsgeneraler. Det tog nämligen längre tid, och då uppstod det … köer. Det måste ha varit en lika stor överraskning för byråkraterna i Umeå kommun som snön är för SJ. Varje år.

Och så löste men, på sämsta byråkrat-svenska, problemet genom att – skylta, ropa eller komma ut och muntligen – meddela att de som hade valsedlar med sig kunde gå direkt fram till valförrättarna. Och Rösta. Problemet med detta var att det inte drabbade alla partier lika. Några exempel:

a) vissa partier fanns inte vid de längsta köerna – och kunde därför inte erbjuda varje väljare sina valsedlar,
b) om ett parti, som visserligen hade folk vid ett röstställ, men som endast ställde upp i valen till kommun och landsting skulle erbjuda sina valsedlar till sina sympatisörer skulle det ha uppstå en väldig besvikelse: de som bara kom med två valsedlar skulle ju bli berövade möjligheten att påverka valet till riksdagen och därmed beslutet om vilken regering de inte ville stoppa. För idag röstar de flesta inte för en regering. Idag röstar de flesta emot en regering. Så de som hade kommit fram till valförrättarna med endast två valsedlar, i tron att de skulle kunna få sig en tredje (riksdagssedel) ”på platsen” skulle ha känt sig grundlurade.
c) slutligen, vid pass 16.30, hörde jag att någon – troligen en händig vaktmästare – kommit på att folk skulle kunna slippa trängas vid samma bord där alla röstsedlar med namn låg. Samtidigt som valhemligheten ändå ökade. Så på ett litet antal ställen, under en mycket kort tid av valdagen, skapades därför ett extra bord, dvs totalt två bord, på vissa ställen där folk kunde rösta.

Men detta drag kom alltså inte förrän vid 16.30-tiden. Och berörde alltså enbart ett litet antal valställen. I många vallokaler hade denna smarta lösning dock varit helt omöjlig på grund av lokalens ringa storlek!

Summa summarum. Vissa partier gick längs långa köer och bjöd ut sig själv och sina valsedlar till kommun, landsting och riksdag: ”ta våra valsedlar så kan du gå förbi kön och rösta” sade detta partis företrädare. Vid olika ställen och tillfällen.

Detta var inte ett demokratiskt val? Det var ett ytterligare exempel på upplösningen av det svenska samhällets strukturer. Låt mig påminna om några tidigare steg i denna upplösning:

a) sommaren 2017:
– Transportstyrelsens katastrofala outsourcing av bl a körkortsregistret,
– högste polischefen Dan Eliassons outsourcing som riskerade att avslöja hans kollegor – bland annat de som jobbade med organiserad brottslighet – samt deras familjer!
– Fortifikationsverket, vars hemliga ritningar på militära byggnader hamnade i Kina.
b) sommaren 2018:
– myndigheternas totala oförmåga att bekämpa bränderna som rasade i hela Sverige. Under en period handlade det om 60 bränder – varav den värsta var i Ljusdal.
c) valet i Umeå 9 september 2018
– det totala kaoset där köerna blev längre än någonsin i stadens historia vilket kunde utnyttjas av vissa riksdagspartier som berättade att om man tog deras valsedlar (kommun, landsting och riksdag) kunde man gå förbi kön och komma rakt fram till valförrättarna.

Återigen: Detta val var inte demokratiskt.
Det måste bli ett efterspel. Både juridiskt och politiskt. Det går inte längre att ha det styre som vi har i Umeå. Det krävs en förändring. Vi i Arbetarpartiet vill mer än gärna medverka till en sådan. För Tiden är mogen.

Antingen blir det en förändring. Eller så ”skiter” medborgarna i de politiska makthavarna.

 

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procents-spärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå tio procent av rösterna så att vi kan tvinga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till förhandlingsbordet.

 

I detta val bröt demokratin samman – och felet är Umeå kommuns.

Av Jan Hägglund, 9 september 2018 kl 19:05, Bli först att kommentera 2

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Detta val måste få ett både politiskt och rättsligt efterspel. Tala om skandal!

Vid flera vallokaler uppstod, som ALLA vet, väldiga köer. Folk vände om och avstod för att rösta. En kompis till mig såg, med egna ögon, hur en karl försökte rösta vid fyra tillfällen på Ersängsskolan. Men vid varje tillfälle var kön uppåt 30-40 minuter lång. Och vid inget av besöken hade han tid att stanna så länge. Efter det fjärde besöket uttryckte han, mycket uppgivet, ”nu skiter jag i det här valet”.

Det var just i detta läge som demokratin bröt samman.

Vid vissa vallokaler kom valförrättarna på att de skulle lösa köbildningen genom följande idiot-åtgärder som alla gick ut på att låta de som hade sina valsedlar med sig gå före köerna! Låt mig ge några exempel:

1. Mariehemsskolan: där satte valförrättarna upp ett plakat om att de som redan hade valsedlar kunde gå förbi kön,
2. I Hörnefors kom valförrättarna regelbundet ut och ropade att de som hade valsedlar med sig kunde gå förbi den lång-långa kön,
3. Detsamma gällde i eller på Grisbacka, Böleäng, Linneaskolan, Sjöfruskolan (där valförrättaren kom ut och talade om detta) samt vid Ersdungen.

Detta var alltså inget demokratiskt val!

Varför fick de som hade valsedlarna i händerna gå före i kön?

Jo, därför att alla väljare skulle få vara ostörda, under en längre tid, vid det stora bord där valsedlarna med namn låg. En bra idé. Problemet var bara att den sjösattes av idioter till skrivbordsgeneraler. Det tog nämligen längre tid, och då uppstod det … köer. Det måste ha varit en lika stor överraskning för byråkraterna i Umeå kommun som snön är för SJ. Varje år.

Och så löste men, på sämsta byråkrat-svenska, problemet genom att – skylta, ropa eller komma ut och muntligen – meddela att de som hade valsedlar med sig kunde gå direkt fram till valförrättarna. Och Rösta. Problemet med detta var att det inte drabbade alla partier lika. Några exempel:

a) vissa partier fanns inte vid de längsta köerna – och kunde därför inte erbjuda varje väljare sina valsedlar,
b) om ett parti, som visserligen hade folk vid ett röstställ, men som endast ställde upp i valen till kommun och landsting skulle erbjuda sina valsedlar till sina sympatisörer skulle det ha uppstå en väldig besvikelse: de som bara kom med två valsedlar skulle ju bli berövade möjligheten att påverka valet till riksdagen och därmed beslutet om vilken regering de inte ville stoppa. För idag röstar de flesta inte för en regering. Idag röstar de flesta emot en regering. Så de som hade kommit fram till valförrättarna med endast två valsedlar, i tron att de skulle kunna få sig en tredje (riksdagssedel) ”på platsen” skulle ha känt sig grundlurade.
c) slutligen, vid pass 16.30, hörde jag att någon – troligen en händig vaktmästare – kommit på att folk skulle kunna slippa trängas vid samma bord där alla röstsedlar med namn låg. Samtidigt som valhemligheten ändå ökade. Så på ett litet antal ställen, under en mycket kort tid av valdagen, skapades därför ett extra bord, dvs totalt två bord, på vissa ställen där folk kunde rösta.

Men detta drag kom alltså inte förrän vid 16.30-tiden. Och berörde alltså enbart ett litet antal valställen. I många vallokaler hade denna smarta lösning dock varit helt omöjlig på grund av lokalens ringa storlek!

Summa summarum. Vissa partier gick längs långa köer och bjöd ut sig själv och sina valsedlar till kommun, landsting och riksdag: ”ta våra valsedlar så kan du gå förbi kön och rösta” sade detta partis företrädare. Vid olika ställen och tillfällen.

Detta var inte ett demokratiskt val? Det var ett ytterligare exempel på upplösningen av det svenska samhällets strukturer. Låt mig påminna om några tidigare steg i denna upplösning:

a) sommaren 2017:
– Transportstyrelsens katastrofala outsourcing av bl a körkortsregistret,
– högste polischefen Dan Eliassons outsourcing som riskerade att avslöja hans kollegor – bland annat de som jobbade med organiserad brottslighet – samt deras familjer!
– Fortifikationsverket, vars hemliga ritningar på militära byggnader hamnade i Kina.
b) sommaren 2018:
– myndigheternas totala oförmåga att bekämpa bränderna som rasade i hela Sverige. Under en period handlade det om 60 bränder – varav den värsta var i Ljusdal.
c) valet i Umeå 9 september 2018
– det totala kaoset där köerna blev längre än någonsin i stadens historia vilket kunde utnyttjas av vissa riksdagspartier som berättade att om man tog deras valsedlar (kommun, landsting och riksdag) kunde man gå förbi kön och komma rakt fram till valförrättarna.

Återigen: Detta val var inte demokratiskt.
Det måste bli ett efterspel. Både juridiskt och politiskt. Det går inte längre att ha det styre som vi har i Umeå. Det krävs en förändring. Vi i Arbetarpartiet vill mer än gärna medverka till en sådan. För Tiden Är Mogen.

Antingen blir det en förändring. Eller så ”skiter” medborgarna i de politiska makthavarna.

 

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procents-spärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå tio procent av rösterna så att vi kan tvinga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till förhandlingsbordet.