Kommunen tvingas betala Aidanpää en dryg miljon eller förlora rättegången. Det Susanne gjorde var stort. Hon är en SANN förebild.

I morgon måndag kommer min och partiets strid mot islamister och deras medlöpare i BLAND ANNAT Miljöpartiet att fortsätta. Vi kommer att visa på islamisternas och deras medlöpares fega men framgångsrika (FmF) debattmetoder. Självklart fungerar deras metoder extra bra i Umeå – en av Sveriges ledande PK-städer. Just därför kommer vår strid mot islamisterna och deras medlöpare att bli så lärorikt – även för vanliga muslimer – som är våra vänner.
Islamisterna har nu gjort det hela PERSONLIGT. Detta genom att dra in den tragedi som drabbade min familj genom den terrorattack som Daesh (IS) genomförde i Bryssel. Att-denna-familjetragedi-dragits-in-kommer-jag-ALDRIG-att-förlåta..

_____________________________

 * Jag är oändligt glad över den ovedersägliga moraliska seger som kommunens tidigare ekonomidirektör Susanne Aidanpää har vunnit mot Umeå kommun –  i form av de höga politiker och de chefer som varit redskap åt dessa höga politiker.

Det var den 11 april som min partikollega kom skyndande in på mitt tjänsterum och nästan ropade ”dom har stängt av Aidanpää och Malm”. Han hade läst detta på nätbilagan i VK. Först blev jag överrumplad. Sedan kände jag bara kallt hat. Mot den Maktens triangel som finns i Umeå. Det finns nämligen en Maktens triangel i Umeå.

Denna består av Umeå kommun, Baltic och Västerbottens-Kuriren. För mig spelade det ingen roll vem som hade hållit i vapnet. Men i detta fall visste jag att det hade varit den politiska ledningen i Umeå kommun som gett ordern om att skjuta. Orsaken till skottet, till det bildliga mordförsöket, mot Aidanpää var att hon genom en kombination av ett imponerande yrkeskunnande och en sällsynt integritet hade trampat på någon av de många snubbeltrådar som finns. Alla kopplade till de olika politiska minor inom Umeå kommun och vissa av dess bolag.

 

* Hur berättar man om förekomsten av en Maktens triangel utan att bli betraktad som en dåre
Då jag inte sitter i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSau) visste jag inte, exakt, vilken snubbeltråd som hade utlöst detta bildliga mordförsök. Men Aidanpää hade, sig själv ovetandes, trampat på fler och fler av dessa snubbeltrådar. Det var bara en tidsfråga innan det hela skulle brisera. Men hur berättar man om förekomsten av en Maktens triangel för någon man inte känner? Hur förklarar man för en person att hon lever farligare och farligare ju bättre jobb hon gör, bl a genom att skapa ett effektivt team, Team Aidanpää. Och att de långsiktiga prognoser som började produceras under hennes ledning, som varit så oerhört värdefulla eftersom de delegerade och demokratiserade kunskapen om Umeå kommuns långsiktiga ekonomiska problem, samtidigt också rubbade maktbalansen inom kommunen? Vilket inte alla gillade. Jag var rädd för att framstå som en konspirationsteoretiker.

Men i Umeå kommun är det nämligen ofta en större merit att sitta still i båten, och hålla käften, än att göra ett väldigt bra jobb. Speciellt genom egna initiativ. Denna kommun har tuktats under Lennart Holmlund. Det system som gällde var: EN Boss med ”kontoret (kommunen) på fickan”, visserligen med flera förvaltningar men som alla hölls ihop och i tukt och herrans förmaning genom EN väldigt auktoritär ledarstil kombinerad med FLERA gunstlingar.

 

* Detta krockade med Aidanpääs oro för kommunens snabbt försämrade ekonomiska ställning.
Dels genom nämndernas skenande (mitt uttryck) driftsunderskott, dels med en snabbt växande skuldsättning tillsammans med bristen på transparens när det gäller vissa kommunala bolag. Aidanpääs letande efter ”sanningen” i vissa frågor, som transaktioner i något kommunalt bolag, var inte alls alltid populära. Gärna en ekonomichef. Gärna en bra ekonomichef. Bara hon håller sig borta från mitt revir. Men med den processorienterade verksamhetsmodellen var detta inte möjligt.

Vid ett antal tillfällen fick jag en känsla av att hon förstod att vissa saker som hon gjorde var mindre uppskattade. Men jag tror inte hon förstod HUR farligt det var att bara göra ett bra jobb. För hur skulle hon kunna förstå detta? Hur skulle NÅGON kunna förstå detta? Det hela är ju helt onaturligt. Man gör ett bra jobb. Och för detta blir man, bildligt talat, utsatt för ett mordförsök. Det ÄR inte naturligt. Om man inte känner till Maktens triangel. Och det är svårt att berätta om denna. Speciellt när man själv endast kan förstå de större dragen.

 

* Men den där kvällen, den 11 april, insåg jag att Maktens triangel hade slagit till.
Och att jag hade svikit. Jag började omedelbart att försöka återbetala skulden. Mitt första blogginlägg var skriven som ett skott med en kraftig hagelbössa. Man riktar åt rätt håll och skjuter kraftigt. Men man vet inte tillräckligt mycket för att sikta och skjuta mitt i prick. Men det visade sig räcka med att rikta åt rätt hål och skjuta utav helvete.
För detta skott innebar i sin tur att folk började höra av sig till mig. De hade bara mig att höra av sig till. Det fanns ingen annan som, omedelbart och utan möjlighet till reträtt, tog definitiv ställning. Aidanpää hade gett såå mycket. Men också för att jag själv hade gjort för lite. Igen.

Efter ett tag visste jag väldigt mycket. Min kunskapsmassa växte nämligen mycket snabbt. Det blev pinsammare och pinsammare att tala med människor som ljög mig rakt i ansiktet. De jag talade med kunde aldrig tro att jag visste det jag visste. Jag fick veta mer än de som trodde att de tillhörde de som visste. Och mina bloggar blev mer träffsäkra. Skotten började veta var de tog. Andra hjälpte mig att sikta. Och detta blev till en cirkel. Ju bättre jag sköt desto fler ville hjälpa till. Och jag fick en bild av hur många det var som ville försvara Aidanpää. Men jag insåg också hur stor rädslan inom kommunens tjänsteorganisation var.

Umeå kommun har en kår av rädda ledare. Inte sällan mycket rädda. Detta kostar denna kommun kraft, uteblivna förbättringar, sjukskrivningar och ömsesidig misstro. När jag skrev om ett stalinistiskt system menade jag det – upp till en viss nivå. Jag menade inte på Stalins tid. Men på Gorbatjovs.

Och det sjuka i angreppet på Aidanpää och Malm framstod omedelbart.

Makten inledde försöket att krossa ekonomidirektören och budget- och finanschefen med lagens strängaste straff. Direkt tog Makten till lagens strängaste straff. Avstängning. Vi ska återkomma till detta. På VK:s fråga om vad som var orsaken till avstängningen svarade de båda kommunala direktörer som hade utsetts till skarprättare, av de politiskt ansvariga som försvann in i skuggorna, att det rädde så kallad ”utredningssekretess”. Och att de därför inte kunde berätta.

 

Utredningssekretess!
Jag blev mer hatisk. Fattade inte journalisten att det låtsasjuridiska begreppet utredningssekretess – det heter ”förundersökningssekretess” – och utfärdas av åklagare eller polis. Men kommunens hemmagjorda utredningssekretess fyllde tre funktioner. Och att ingen av dem hade med sanningen att göra. Det första som uttrycket syftade till var att att:
a) skapa var en atmosfär som antydde att de två ekonomicheferna hade gjort något kriminellt. Därför spreds samtidigt ett rykte om att så verkligen var fallet, alltså att de båda ekonomicheferna verkligen hade gjort något kriminellt, inom stadshusets väggar. Vilket var en medveten lögn,
b) det andra syftet var att dölja att de två som stängt av Aidanpää-Malm inte hade några motiv för detta. Genom att införa begreppet utredningssekretess slapp de helt enkelt besvara de frågor som deras eget agerande gett upphov till. Genialiskt.
c) Slutligen gav den låtsasjuridiska termen utredningssekretess de som skulle hitta felen en tidsfrist, en tidsfrist under vilken de gav sig själva en chans att rättfärdiga avstängningen (övergreppet) mot Aidanpää-Malm, en tidsfrist för att försöka hitta bevis för att avstängningen mot de oskyldiga kunde rättfärdigas. I efterhand!

Till saken hörde även att perioden av utredningssekretess, dessutom, kom att förlängas. Detta kunde endast betyda en sak. De som stängt av Aidanpää-Malm hittade inget som motiverade deras avstängning.

 

*Hur agerade då VK:s ”skjutjärnsreporter”?
Ställde journalisten de tuffa frågorna om
1.vad ända in i helvete är utredningssekretess,
2. vem har utfärdat detta låtsasjuridiska begrepp,
3. och i vilket syfte.
Nej, det gjorde inte journalisten.

Sedan över till frågan om varför kommunen började med lagens strängaste straff: avstängning. Borde inte kommunen ha börjat med den mildaste åtgärden istället: ett samtal med frågor, eventuellt med kritiska frågor. Men inte. Inga tuffa frågor från Västerbottens-Kuriens journalister om detta heller. För, och jag tar igen, VK utgör en del Maktens triangel i Umeå. Och vissa journalister är mer delaktiga i denna triangel än andra.
Maktens triangel är ett nätverk och ingen organisation. Maktens triangel är ett resultat av att långsiktiga intressen sammanfaller. Eller, av att en struktur har skapats medvetet som innebär att långsiktiga intressen kommer att sammanfalla. Allt mer. I framtiden. Vissa journalister är exempelvis medvetna om något som heter Gazette. Andra inte. Men spelar Gazette någon långsiktig roll. Det är jag övertygad om att Gazette gör.

 

*Och tiden den gick. De två kommundirektörerna som ledde felsökeriet tvingades förlänga perioden av utredningssekretess. Eftersom de själva inte klarade av att hitta något att anmärka på hyrde den t.f. Stadsdirektören samt Personaldirektören in två konsulter för att hjälpa dem att hitta fel – så att det gick att förklara avstängningen. Och slutligen, helst, ett avsked av Susanne Aidanpää. Lennart Malm hade sökt och hittat ett passande jobb på annan ort och han lämnade kommunen. Så nu var det Aidanpää som hundarna jagade. Jag själv uppfattade detta som något fruktansvärt. Jag har inte sett något liknande sedan hundarna jagade en person vid namn Eilert L.

De två konsulterna skulle följa två spår: dels de påstådda bristerna i budgetarbetet, dels de påstådda bristerna i arbetsmiljön. För att, liksom, hjälpa redovisningsfirman Ernst & Young på traven i felsökeriet fick firman endast en viss del av det ekonomiska underlaget som EY borde ha fått. Man får inte chansa. Samtidigt skulle arbetsmiljön på ekonomiavdelningen undersökas av konsulten Ineland Psykologi. Denna uppvisning av inhyrd handlingskraft gjorde Umeå kommuns bossar kaxiga. Vissa citerade böcker. Någon citerade en bok av Agatha Christie ”Tio små negerpojkar”. Bara för att understryka att det gäller att välja rätt sida.

Under juli månad avskedas Aidanpää utan att erhålla ett öre i ersättning. Sensmoralen var tydlig: denna chef hade begått så stora tjänstefel att hon kunde släpas i smutsen och få ansiktet nedtryckt i pissrännan. Denna fina gamla tradition som förekom när jag gick på Sofiehemsskolan.

 

* Men säg den glädje som varar. I detta fall för Umeå kommun.
Ernst & Young (EY) och Susanne Aidanpää träffas. Denna träff resulterade i att EY insåg att, eventuella, ekonomiska fel inte var avskedsgrundande. Umeå kommun ändrade också sin betoning när det gällde varför Aidanpää hade avskedats.Ernst & Youngs utredning var plötsligt inte tillräcklig grund för avsked. Plötsligt var det endast i kombination med ”Ineland konsults” utredning som avskedandet av ekonomidirektör Aidanpää hade varit berättigat. Inte bra. Mycket av efterhandskonstruktion. Men det skulle bli värre. För Umeå kommuns bossar.

Nu stod nämligen Umeå kommuns enda återstående hopp, i sin kamp mot Aidanpää, till den s.k. Inelandsrapporten. Smaskiga saker hade ”läckts” ut genom alla kanaler tänkbara kanaler rörande påstådda ”hot” och ”kränkande särbehandling” på ekonomiavdelningen. Hade Aidanpää varit personligt involverad. Vem bryr sig. Det hade, sades det, hänt på ekonomiavdelningen. Jo, jo.
Gruvliga rapporter kring vad som skall ha tilldragit sig på ekonomiavdelningen kom alltså i svang. Tillräckligt hemska för att få vem som helst att bli väldigt nedstämd om man hålls som ansvarig. En mycket mörk tid. För den som endast hade velat göra ett bra jobb och samtidigt hålla på sin integritet – i förhålla till politiker och andra.

Men även Inelands-rapporten började knaka i fogarna. Som redskap för skarprättarna. Den som gjort rapporten rörande hot och kränkande särbehandling, Lisa Ineland, skrev följande i sin utredning: ”då endast ett litet urval ur personalen intervjuats [kan inte] en generalisering […] göras”!

* Umeå kommun utan fikonlöv och utan att själv ”äga” frågan
Under resans gång har representanter för Umeå kommun periodvis varit väldigt kaxiga. Under en fas var förhandlingschefen, som enligt egen uppgift varit i kontakt juristerna på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), mycket ”trygg”. (Jag har aldrig själv varit trygg). Men denna man försäkrade mig att kommunen hade torrt på fötterna. Därför skulle Aidanpää inte sägas upp – hon skulle avskedas – och detta utan ett öres ersättning. Vilket ju var just vad som skedde.

Men Aidanpääs ovanliga mod att stämma Umeå kommun för dess agerande, vid Södertörns Tingsrätt, innebar att Umeå kommun inte längre själva ”ägde” frågan. Detta vände på steken. Och igår stod det alltså, plötsligt, att läsa i Västerbottens-Kurirens nätupplaga att Umeå kommun var ”överens” med Susanne Aidanpää. Tillåt mig tvivla på att de var ”överens”. Tillåt mig säga att ett mer passande uttryck vore att företrädare för Aidanpää och Umeå kommun kommit till en uppgörelse. På båda sidor undertecknade av ombud.

 

* I uppgörelsen fick Umeå kommen betala ut 1,2 miljoner till den ekonomidirektör som en gång avskedades likt en brottsling. En kommun vars ledning idag står där med byxorna nere, utan nya kläder som en kejsare en gång i en saga, med skägget i brevlådan och dumstruten på huvudet efter att ha ropat hej innan rönnbären ramlat i bäcken med ett glashus utan elefant. Men med fast växelkurs. Det har vi, ”inom politiken”, alltid varit tydliga med.

Det är uppenbart att Umeå kommun är den stora förloraren i denna strid. Moraliskt. En annan mindre förlorare är Västerbottens-Kuriren. Tidningens bevakning av händelserna har varit ensidiga och till förmån för Umeå kommun. Det vill jag ”inom politiken” vara tydlig med.

 

* Aidanpää är vinnare på två sätt.
Först: Umeå kommun har misslyckats med att visa att den hade några hållbara skäl för att avskeda henne och även i övrigt behandla henne på det sätt som skett. I detta ligger Aidanpääs stora och avgörande moraliska seger. Över Umeå kommun.

Sedan: Jag måste säga att jag, och andra som följt denna misshandel, inte kan vara annat än lyckliga över att hon, vars yrkeskunnande och integritet behövs ute på arbetsmarknaden, nu får tid att återuppta sitt liv. För livet måste ha stått still i ett sorts vakuum under fem-sex månader. Men Aidanpää kan ju omöjligt ha vetat om dessa smärtsamma fem-sex månader skulle ha blivit till fem-sex smärtsamma år år? För så kunde det ha slutat. Om rättsprocesserna hade utkämpats hela vägen: först i Tingsrätten och sedan i Arbetsdomstolen! Denna mardröm är nu borta.

 

Livet bjuder på få tillfällen till genuin glädje.
Eller lycka. Men detta är ett av dessa sällsynta tillfällen. Genom sin yrkesskicklighet, sin integritet och även sitt mod, har Susanne Aidanpää fått den upprättelse som jag tror mig veta att hon sökt mest av allt under denna tid av systematisk smutskastning. Och det absurda är att allt hade ju kunnat skötas så monumentalt annorlunda. Ett samtal över en kopp kaffe. Om förtroende och brist på förtroende. Om behov av förändringar. Eller om en uppgörelse i godo. Bara inte det som hände.  Det var så smutsigt.

Men det har funnits något vackert också. I den lojalitet som visats Susanne från många, många av hennes tidigare medarbetare och vänner.

För mig, som borde ha gjort mer för att upplysa henne om den Maktens triangel som finns i Umeå, och om de snubbeltrådar som är kopplade till politiska minor som plötsligt kan brisera, känns det som hänt som att världen ändå innehåller något form av hopp.

Team Aidanpää är borta från Umeå kommuns ekonomiarbete. Men det Team som hon skapade, skapade i sin tur en metod som både gav mycket mer kunskap och som även gjorde kunskapen mycket mer tillgänglig. Så arvet efter Team Aidanpää finns kvar. Jag och många andra kommer aldrig mer att acceptera en framförhållning på ett år, eller två, i budgetarbetet. Det ska handla om ett decennium. Minst.
Denna förändring har Team Aidanpää genomfört. För gott.

 

Jag önskar denna ovanligt modiga kvinna, och hennes nära och kära, en ljusnande framtid efter denna mörka period,
en period som måste ha pressat varje normalt funtad människa mot depressionens avgrund.

För mig är Susanne Aidanpää en förebild. Och jag hoppas att hon är det för många andra också.

Lycka till, Susanne.

10 kommentarer

  1. Daniel

    På grund av bland annat nytt arbete har jag varit väldigt ouppdaterad om Umeås kommunpolitik under ett års tid nu. Vad i helsefyr pågår i kommunhuset egentligen? Detta låter ju som en dröm för SVT:s Uppdrag granskning. Sett till de senaste årens vansinnen kanske begreppet ”en göteborgsk situation” närmar sig beskrivningen.

  2. gr

    Man ska inte heller glömma att den där 1.2 miljoner i uppgörelse inte är Umeå kommuns pengar. De är våra skattepengar.
    Jag hade helst använt den summa för att betala hennes lön, för att hon kunde fortsätta administrera våra skattepengar ansvarfullt och klokt.
    Politikerna i vår kommun verkar ha glömt ödmjukheten att ta ansvar för våra pengar, på ett hederligt sätt.

    • Bergis

      Ja så är det. De pengar som går till att köpa ut Susanne Aidanpää hade istället behövt att gå till äldreomsorgen eller skolan i Umeå. Hade socialdemokraterna stått tillbaka i sin prestige så hade vi kunnat använda pengarna på ett mycket vettigare sätt som gagnat medborgarna och skattebetalarna istället. Det är så ruttet!

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Du har helt rätt. Ingen hade blivit gladare än jag om Susanne Aidanpää hade (som du skriver) kunnat ”fortsätta administrera våra skattepengar ansvarsfullt och klokt”. Ödmjukhet och ansvar är definitiva bristvaror i Umeå kommun i de högsta skikten av politiker och chefer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>