Ingress
Det finns en devis på min blogg som lyder
”Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör”.

En gång påbörjade jag en serie blogginlägg som skulle förklara bakgrunden till denna devis. Men detta rann ut i sanden på grund av att jag tvangs ge mig in i debatterna kring angreppen på ekonomicheferna, den allt för dyra förjan Umeå-Vasa, kommunens skenande budgetunderskott, islamistiska föreläsare som bjöds in till Umeå som saknade all legitimitet på grund av sina i brister i syn på demokratin, kvinnor och homosexuella.

Nu tänker jag dock göra ett nytt försök att lägga ut denna serie blogginlägg som är ägnade att förklara bakgrunden till devisen på min blogg.

–  –  –  –  –  –  –  –  –  –

Ingress.
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt. Den är högst reell. Och den går både att förklara och förstå. Men effekterna är mycket farliga. Vanliga muslimer lämnas nämligen i sticket, liksom kristna från andra länder, medan extrema islamister gynnas.

Del I: Överenskommelsen mellan Socialdemokratin och en, det Muslimska brödraskapet närstående, organisation.

Denna överenskommelse utgör det absolut avgörande bidraget till den institutionaliserade politiska fegheten i allmänhet, och till eftergiftspolitiken mot islamister i synnerhet, under de senaste två årtiondena.

Överenskommelsen ingicks år 1999. Den avslöjades av den tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg. Överenskommelsen ligger idag ute på nätet och är tillgänglig för alla. Den ingicks formellt mellan en sidoorganisation till Socialdemokraterna som då hette Broderskapsrörelsen och idag har bytt namn till ”Socialdemokrater för tro och solidaritet”. Den det Muslimska brödraskapet närstående organisationen hette ”Sveriges Muslimska Råd”.

Göran Persson fick varningar från Carina Hägg och även från andra – men kombinationen av naivitet och viljan att kapa åt sig röster tog överhanden. Det fanns teoretiskt sett uppåt en halv miljon röster att hämta bland muslimerna i Sverige. Detta gjorde att den förre partiledaren och statsministern Göran Persson inte tog varningarna på allvar.

Överenskommelsen

Denna gick ut på att det islamistiska nätverket runt det Muslimska brödraskapet skulle påverka sina församlings- och föreningsmedlemmar att rösta på (S) i valen. I utbyte mot detta skulle Socialdemokraterna avstå ett antal platser på valsedlarna till kommuner, landsting och även till riksdag.

Lägg noga märke till detta:
Socialdemokraterna skulle inte avstå dessa platser till duktiga individer som visat sig villiga att arbeta för socialdemokratins värderingar – och som råkade ha en muslimsk tro. Om så vore fallet finns inget att invända. Men så var alltså inte fallet. Överenskommelsens innebörd var att Socialdemokratin avstod ett visst antal platser till den islamistiska organisationen ”Sveriges Muslimska Råd”. Sedan blev det upp till denna organisation att självt – i ett andra steg – fylla de av socialdemokratin ”friställda” platserna med personer som islamisterna i Sveriges Muslimska Råd tyckte var lämpliga. Men vilka dessa var hade egentligen inte (S) med att göra!

Det talas numera ofta om krig via proxies (ombud).
Det vi såg i form av denna överenskommelse år 1999 var det omvända – en uppgörelse så ljusskygg att den måste ske via proxies (ombud). Muslimska brödraskapet använde sig av en av sina många nätverksorganisationer. Och Socialdemokraterna använde sig av en av sina sidoorganisationer.

Lägg alltså detta på minnet:
(S) avstod inte platserna på sina valsedlar till individer som först hade visat sig vara beredda att arbeta för socialdemokratins värderingar och som dessutom hade en muslimsk tro. Det hade varit bra gjort. Nej! (S) avstod ett visst antal platser till en, det Muslimska brödraskapet närstående, organisation vid namn Sveriges Muslimska Råd. Sedan kunde denna organisation själva välja ut personer som antingen var med i (eller delade) det Muslimska brödraskapets islamistiska tolkning av islam.

Kom ihåg: islamisterna utgör en minoritet av Sveriges muslimer. Uppgörelsen mellan (S) och det Muslimska brödraskapet närstående gav denna minoritet av islamister ett väldigt inflytande över alla muslimer i Sverige. Vid tiden för uppgörelsen (1999) kan agerandet från Socialdemokratin fortfarande skyllas på bristande kunskap och på röstfiske (även om detta är allvarligt nog. Men idag är situationen värre. Idag finns det en strömning inom socialdemokraterna som arbetar aktivt FÖR islamisterna. Vi ska återkomma till dessa islamistiska medlöpare i framtida bloggar.

Islamisternas tolkning av islam syftar till att återskapa ett nytt kalifat. Detta innebär att det Muslimska brödraskapet har samma mål som den Islamiska Staten! Skillnaden är att Muslimska brödraskapet arbetar långsiktigt. De använder inte våld. Inte i Europa. Inte idag.

                                                          Fungerade uppgörelsen? Absolut Ja.

Under en lång tid fungerade uppgörelsen för båda parter. Socialdemokraterna hade köpt sig (ja, just det, köpt sig) en många röster. Låt oss nämna några helt osannolika valresultat bland annat i Malmö i samband med valen närmast uppgörelsen. Det vinns valdistrikt i Malmö där S fick nästa uppåt 90 procent av rösterna. Detta sammanföll inte sällan med att den allmänna röstbenägenheten i dessa valdistrikt var låg. Så islamisterna kunde mobilisera medborgare som ofta befann sig i utanförskap och inte deltog i allmänna val till att gå och rösta – på socialdemokraterna. Det var nästan som att återföda kollektivanslutningen. Nästan.

För då andra partier insåg vad som skett började dessa göra detsamma som Socialdemokraterna. Detta gynnade ju de islamister som stod det Muslimska brödraskapet nära. Konkurrensen om muslimernas röster ökade.

Resultat: islamisterna kunde ”ta mer betalt” i form av krav på antalet platser på olika valsedlar (riksdag, landsting och kommun) desto fler riksdagspartier som började delta i budgivningen för att islamisterna skulle påverka församlingsmedlemmar, och folk runt omkring dessa, hur de skulle rösta.

Den största triumfen

Islamisterna satsade inte endast på att komma in i kommuner, landsting och riksdag på denna sätt. De satsade även på att ta sig in i de olika riksdagspartiernas ledningar. En islamist, Omar Mustafa, kom ända in i Socialdemokraternas partistyrelse. (men där tog det stopp – och han tvingades avgå).

Men den ojämförligt största triumfen var att islamisterna till och med lyckades få in en representant i den själva regeringen! Jag syftar på den före detta bostadsministern Mehmet Kaplan. Han kom in i regeringen via det av snäll-ism och naivitet starkt präglade  Miljöpartiet.

Misstroendevotum hade varit på sin plats

En islamist (sharia-anhängare) i regeringen utgjorde ett monumentalt nederlag för hela det politiska systemet i Sverige. Detta borde ha lett till ett misstroendevotum mot hela regeringen.

Men eftersom alltför många av riksdagspartierna hade deltagit i ”budgivningen” – lovat bort både platser på valsedlar samt positioner inom de egna interna partistrukturerna – och därför själva hade smutsiga händer så hände nästan ingenting.

Ta Centern. De har ”berikat” rättssystemet i Solna genom att släppa in två sharia-anhängare i Tingsrätten. Des två centerpartiska sharia-anhängarna som har infiltrerat rättsväsendet har backats upp av en annan nämndeman, från Sundbyberg, som är miljöpartist och heter Robert Ahl. Denna Robert Ahl är vice ordförande i Stadsmiljö- och tekniska nämnden hemma i Sundbyberg. Men det finns även exempel på att islamistiska sharia-anhängare tagit sig fram inom Moderaterna. En tog sig till och med in i riksdagen. I Frankrike hade ett antal huvuden fått rulla … rent politiskt sett.

Så ni läsare förstår säkert vad jag menar med att överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och de islamister som står Muslimska brödraskapet nära har bidragit till den politiska fegheten i Sverige. När det avslöjades att Mehmet Kaplan var islamist och hade kontakter med president Erdogan i Turkiet (vars parti utgör det Muslimska brödraskapets politiska gren i detta land) hade det varit på sin plats med ett misstroendevotum mot en så aningslös regering.

Men detta skedde inte.
För ”budgivningen” på de muslimska rösterna till islamisterna – liksom löften till islamisterna om platser inom partiernas egna strukturer – hade gjort att de alla var delaktiga i vad som håller på att utvecklas till att bli ett hot mot den sekulära staten och det demokratiska samhället.

Och därför denna – den politiska feghetens – dånande tystnad

Det borde ha blivit ett misstroendevotum då Mehmet Kaplan avslöjades. I Sverige hotas det med misstroendevotum för både för lite och för stort – men inte i detta katastrofala fall.Skälet är att de allihopa hade smutsiga händer. Men helheten av detta blev en kollektiv feghet av monumentala mått.
En minister i den svenska regeringen som stod president Erdogan i Turkiet än statsminister Stefan Löfven; en svensk minister som var islamist och därmed satte sharialagar högre än systemet med allmänna och fria en lagstiftande församling (riksdagen) som stiftar lagar och utser regeringsbildare.

När något sådant avslöjas, utan att det får omvälvande konsekvenser både för regering och en rad enskilda riksdagspartier, då har vi fått ett inslag som präglas av en ondskefull politisk feghet.

En farlig politisk feghet.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Denna text har lagts upp på Instagram av en kvinna i Umeå tillsammans med bilden på en av MP:s valaffischer.

Texten riktar sig mot Mariam Salem som var tvåa på MP:s kommunlista i Umeå.
Aldrig att jag röstar på dig. Du lät mig inte simma när det var sim i kvinnogruppen eftersom jag ”hade en baddräkt utan shorts” och du ansåg att jag var ”naken”. När jag sa att det bara är kvinnor här så sa du att ”enligt islam är det även haram att vara naken inför kvinnor”. Slutade med att jag fick lämna simhallen.

Kommentar
Under de senaste fyra åren har Umeå styrts av S och MP tillsammans. Under förhandlingarna rörande tillsättningen av posterna till bl a Kommunstyrelsen förklarade Arbetarpartiet att vi inte längre kunde acceptera ett fortsatt styre S+MP. Skälet är att vi anser att Mariam Salem är islamist – eller en medlöpare till dessa. Detta bygger vi inte på ovanstående Instagram utan på andra händelser som en debatt där vi deltog under valrörelsen. Den utlagda texten bekräftar endast vår uppfattning. Arbetarpartiet kommer inte att hjälpa islamister eller dess medlöpare till makten, vare sig i regeringen, eller i någon kommun.

Efter valet har Sveriges Radio i sin heliga enfald låtit nämnda Mariam Salem hålla morgonandakterna under en hel vecka med början den 1 oktober. Hennes första morgonandakt hade titeln ”Inför Gud är vi alla jämlika”. Från denna, till ledningen på SR väl anpassade titel, gick Salem raskt över till sitt egentliga budskap. Detta löd:
”Vi människor aldrig är så jämlika som när vi i bön inför Gud och vi kan aldrig uppleva en mer konkret handling av jämlikhet än när vi befinner oss i Mecka under vallfärden”.

Denna kupp gick naturligtvis inte helt obemärkt förbi, på sociala medier. Även om jag inte uppfattat att exempelvis SR – eller Umeås helt dominerande tidning Västerbottens–Kuriren – reagerat på något sätt. Därför tänker jag uppmärksamma händelsen själv. Detta genom att citera delar av ett blogginlägg som jag tycker har ett relevant innehåll:

”… Mecka är ju faktiskt inte vilken stad som helst, utan en av de mest aggressivt, institutionaliserat ojämlika platserna i hela världen. Icke-muslimer måste hålla sig minst 15 kilometer därifrån. Kvinnor får inte röra sig fritt utan en manlig övervakare. De som är ateister, tror på fel gud eller älskar någon av fel kön förföljs, förtrycks och mördas, med hänvisning till religiös lag.

I ljuset av detta blir det väldigt märkligt att påstå att bönen i Mecka är en vacker jämlikhetsmanifestation. Ty, den enda jämlikhet som finns där är den sorts jämlikhet som råder mellan människor som tror på samma sak och hyllar en auktoritär ideologi tillsammans. För de andra, de som inte gladligen ställer sig i bön inför Gud, finns ingen jämlikhet i Mecka. Där har de inte rätt att vara jämlika, de har inte ens rätt att leva. Det är en fullskalig Handmaid’s Tale-dystopi, fast på riktigt.

Ändå kan Mariam Salem – oemotsagd – i Public Service tala om Mecka som ett jämlikhetens paradis. Tyvärr verkar det vara så att man även i det sekulariserade Sverige, kommer undan med att i religionens namn uttrycka åsikter som annars, rätteligen, hade ansetts helt oacceptabla …”

(Jesper Sandström, jespersandstrom.se)

Kommentar
Jag har haft många tillfällen att ta mig för pannan med anledning av den flathet som råder i Sverige. Det är därför jag har följande devis högst upp på varje blogginlägg: Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås. Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Arbetarpartiet gör det vi kan.

Vi vägrade som sagt att acceptera ett fortsätt styre bestående av S+MP i Umeå just på grund av denna, i media så omhuldade islamist/islamistmedlöpare. Utan att förstora effekten av våra insatser är det dock med viss tillfredsställelse som jag kan konstatera att MP inte längre tillhör det lokala styret av Umeå kommun …

Men det finns fler islamister och medlöpare i Umeå.

Lördagen den 6 oktober hade Arbetarpartiet torgmöte. Jag talade i mikrofonen. En av våra medlemmar stod vid vårt informationsbord. Tre män, som vi vet är medvetna islamister eller medlöpare till dessa, kom fram till bordet. De ville fortsätta en debatt sedan valet rörande frågan om man bör skaka hand med både män och kvinnor.

Stämningen blev aggressiv.

En av de tre jobbar som läkare på Norrlands Universitetssjukhus (NUS). Han frågade vår medlem varför denne brukar hälsa på honom på sjukhuset. Svaret var att det berodde på att läkaren, i samband med debatten under valet, hade sagt att han inte trodde på att vår medlem studerar till läkare. De tre islamisterna / medlöparna blev allt mer aggressiva.

Medlemmens föräldrar var i Umeå för att fira sitt guldbröllop.

De hade bokat tid för att äta lunch. Då pappan dök upp på torget för att påminna om detta bröt han in i diskussionen. Detta ledde till att den manliga trion även började förolämpa vår medlems pappa. Läkaren började fälla hånfulla kommentarer som ”Hur gammal är du – 70 år?” och ”Är du hans förmyndare, eller…”.

Jag har alltid trott att muslimer visar respekt för äldre familjemedlemmar. Men detta kanske är en av skillnaderna mellan vanliga muslimer och islamister. Islamister saknar respekt för det mesta som inte böjer sig för dem.

Efteråt har jag funderat på den ovan nämnde läkaren.

Om han inte kan acceptera att vår medlem hejar på honom på sjukhuset – hur ska han då kunna sköta sitt jobb om båda kallas till akuten vid en stor trafikolycka? Eller vid en terrorattack? Vilka krav måste ställas på en läkare. Och vad kan en läkare tillåta sig. Oavsett om läkaren är troende eller inte. Exempelvis mot människor som är släkt med någon som de har en hård debatt med.

Var finns läkaretiken?

__________________________________

Arbetarpartiet utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Kostnaderna i Umeå ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen snart inte klarar att ge umeborna den service de har rätt till enligt lag – exempelvis vad gäller skola och omsorger. Övriga partier och media försöker tysta sanningen. Hjälp oss driva en politik som prioriterar nödvändig personalanskaffning samt ta kontroll över underskotten så att lönerna kan betalas ut även i framtiden.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ursäkta för att jag publicerade ett ofärdigt utkast som kanske blir något i – kanske inte

Regera med C och L eller återta arbetarväljarna från SD?

                                                                  Vissa val i livet kan aldrig göras om.
Det finns vägval du aldrig kan ångra. Beslutar du dig för att riva ett hus och bygga nytt men ogillar sedan resultatet, måste du ändå leva med dit val. Du kan aldrig göra om valet eftersom det gamla huset är rivet och även resterna är bortfraktade.

Eller låt oss säga att du har råd med ett fastighetsköp, men inte två. Den ena fastigheten är en strandtomt med makalös utsikt men ligger så till att det finns en översvämningsrisk. Den andra fastigheten har en tråkig med trygg placering. När du väl köpt den tråkiga men trygga fastigheten måste du bygga och bo där. Detta eftersom fastigheten med strandtomt och fantastisk utsikt kommer att vara köpt av någon annan. Denna typ av val kallas oåterkalleliga eller irreversibla.

Socialdemokratin står idag inför ett irreversibelt eller oåterkalleligt val.
Jag syftar inte på ett nyval i parlamentarisk mening. Jag talar om ett val när det gäller partiets framtida och grundläggande karaktär. Antingen formas det framtida S på kampen av innehavet av statsmakten. Då ska partiet i dagsläget satsa allt på en koalition med Centern och Liberalerna. Lyckas Löfven består segern av ett fortsatt, fast delat,  regeringsinnehav samt av en uppbruten Allians. Eller så formas det framtida S som en moderniserad folk- och arbetarrörelse. Då måste partiet satsa allt på att ta striden med SD om arbetarväljarna. Dessa måste återvinnas från Åkesson. Lyckas detta består segern i att partiet bevarar sin identitet och banden till fackföreningsrörelsen som, vilket S-ledningen måste fatta, annars kan gå förlorade i samband med att SD organiserar sig inom facket precis som socialdemokraterna.

Här krävs ett aktivt val. Den tiden är förbi då S både kunde vara statsbärande under årtionden och samtidigt bevara sina traditioner av folk- och arbetarrörelse. Partiets ledning blundar. Men SD:s framgångar visar att dagens strutstaktik inte fungerar. Det krävs alltså ett medvetet val. Antingen satsar partiet på statsmakten och på en koalitionsregering tillsammans med C och L. Eller så satsar S på att slå vakt om sin ursprungliga identitet av folk- och arbetarrörelse, där facken utgör kärnan, och tar strid för att återerövra arbetarväljarna från SD. Skulle S vinna denna strid innebär detta början till slutet för SD.

Om Socialdemokraterna satsar på en koalitionsregering kommer partiets identitet, banden till de historiska rötterna, inte att försvinna över en natt. En S – C – L regering kan ju komma att falla relativt snabbt.

Men valet kommer att få konsekvenser. Det kommer att visa alla de arbetare som lämnat socialdemokratin med sidoorganisationer, för att ansluta sig till SD, att det viktigaste för S är besittningen av statsmakten. Det är därför som partiet satsar allt på vad som kanske endast blir några år av koalitionsregering där C och L i praktiken kommer att ha vetorätt. Samma budskap kommer S att sända till en yngre generation som tidigare skulle ha gått till S men som idag allt oftare röstar på SD. Detta innebär inte endast att S förlorar röster. De yngre som går till SD kommer sällan eller aldrig att involveras i det fackliga dag-för-dag arbete.

Men vad viktigare är: en S – C – L regering kommer att visa arbetarna vad socialdemokraterna inte prioriterar. Det kommer nämligen att vara omöjligt att slå vakt om arbetsrätt, kollektivavtal och minimilöner – speciellt eftersom detta kan komma att kräva stridsåtgärder från LO. Inför valåret 2014 lade S och LO fram ett tiopunktsprogram som skulle bli till ”Ordningsregler för svensk arbetsmarknad”. Men dessa kom bort helt och hållet i valrörelsen beroende på samarbetet med MP! Dessa tio ordningsregler hade annars kunnat bli till ett verkligt politiskt vapen i kampen med SD om arbetarväljarna.

Och om lilla MP kan bakbinda S och LO så fullständigt – vad skulle inte en koalition med C och L innebära?

Det verkar inte falla någon inom socialdemokratin in att fråga sig hur de en gång vann arbetarna– till vilka idag även knegare som lärare, undersköterskor, sjuksköterskor, barnomsorgspersonalen tillhör. Det gick till så att parti och fack verkligen kämpade för deras intressen – ibland även utanför kretsen av knapptryckare i riksdagen, 290 kommunfullmäktigen och ett tjog landsting/regioner – även genom strejker och andra stridsåtgärder.

Det verkar som dagens socialdemokrater endast kan se förändringarna inom sett eget parti.

Partiet har blivit mindre. Men jag kan berätta lite för er om de förändringar som skett i ett par andra partier.

Centern är idag inte samma folkrörelse som det gamla Bondeförbundet var, som socialdemokraterna bildade koalitionsregeringar med, under 30- och 50-talen. C är idag Sveriges mest fackföreningsfientliga parti.

Ett parti vars ungdomsförbund drev parollen ”fuck facket forever” i valet 2010.

Liberalerna är idag inte det Folkparti socialdemokratin samarbetade med för utbyggd barnomsorg mot C och M som ville ha vårdnadsbidrag. Det är Sveriges mest aggressiva Natoanhängare. Vilket riskerar att dra Sverige i USA:s krig. Liberalerna är också för ett Europas Förenta Stater. Men detta byggas ovanifrån – genom att slå sönder dagens nationalstat på vilken rätten att beskatta sig själv vilar och därmed också rätten att välja ett välfärdssamhälle – eller inte.

Inom ett Europas Förenta Stater kommer denna valmöjlighet inte att finnas. Välfärdssamhället blir något för historieböckerna där det kommer att stå att sådana samhällen fanns en gång – speciellt inom de norra regionerna av Europas Förenta Stater.

Det är inte att vara så att en enda koalitionsregering, som kanske endast kommer att existera under ett fåtal år, kommer att avgöra ifall partiets grundläggande identitet förändras genom att banden till historien kapas. Det som avgör är om etablissemanget inom S ser framtiden som en rad av ständiga parlamentariska förhandlingar för att kunna bilda nya koalitionsregeringar och på så sätt kunna klänga sig fast vid statsmakten. Denna strategi är nämligen oförenlig med en verklig kamp för att återvinna arbetarna från SD. Ger partiet upp kampen för arbetarna visar detta att partiet har gjort ett medvetet val. S väljer att slå in på en väg som kapar banden till sin historia av folk- och arbetarrörelse.

Namnet kommer säkert att leva kvar. Men processen kommer ofrånkomligen att förändra partiets karaktär. Det kan ta fem år eller femton. Men valet som görs nu kan blir livsavgörande.

Det vi ser har alltså en ytlig sida. Det rör sig om besvärliga regeringsförhandlingar bland annat om en eventuell koalition S-C-L. Men vi ser även något djupare och mer allvarligt. Det är en folk- och arbetarrörelse som förbereder sig för ett eventuellt självmord.

Och självmord är en irreversibel, oåterkallelig, handling.

Ska vi tvingas se denna gravsten på socialdemokratins 120-årsdag: Här vilar arbetarrörelsens parti 1889 – 2019.

–    ?     –

                      __________________________________________________

Arbetarpartiet utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Prognosen visar att kostnaderna ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen snart inte klarar av den service umeborna har rätt till enligt lag – exempelvis skola och omsorger. Övriga partier och media försöker tysta detta. Hjälp oss driva en politik som får kontroll över underskott och kan rekrytera personal.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

A. Jag kommer att försöka visa att Vänsterpartiet, under sin nuvarande lokala ledning, håller på att manövrera in sig i en SD-liknande position!!

Partiet har fick många mandat – eftersom det politiska minnet är kort. Men i Umeå håller partiet håller på att isolera sig självt.

Orsaken är att Vänsterpartiet har uppträtt väldigt illa mot andra partier. Det är detta som ligger bakom att V är på väg mot en position då dess inflytande kan bli mindre än någonsin tidigare sedan partiet tog plats i Umeå kommunfullmäktige för första gången.

Utgångspunkten för denna jämförelse är att både Vänsterpartiet (i Umeå) och SD i riksdagen har blivit stora partier.

Men skillnaden är att medan SD alltid har varit ett isolerat parti håller Vänsterpartiet i Umeå, helt och hållet på grund av bristande ledarskap, att isolera sig självt.

I detta blogginlägg kommer jag först att repetera en del om skillnaden mellan politiska motståndare och politiska fiender. Sedan kommer jag att påbörja förklaringen av varför Vänsterpartiet, under sin nuvarande lokala ledning i Umeå, har skaffat sig så många politiska fiender. Det har nämligen inte alltid varit så. År 2010 ingick Socialdemokraterna i Umeå en politisk samverkan med Vänsterpartiet i Umeå. Idag är detta inte ett alternativ. Jag ska alltså försöka förklara varför.

B. Återigen om skillnaden mellan politiska motståndare och politiska fiender.

Jag tog Nils-Ivar Nilsson, moderaten, som exempel. Vi var politiska motståndare. Och vänner. Han hade med åren, precis som min farsa, fått svårt att höra när det var bullrigt runt omkring. Som på fullmäktige. Därför kollade han allt oftare med mig att han verkligen trycket på rätt knapp under våra fyra år tillsammans som bänkgrannar.  I gengäld berättade han för mig vilken bok som han trodde att farsan skulle gilla att få i julklapp eller som födelsedagspresent. Nils-Ivar och farsan delade ett intresse för Umeås historia. Och Nils-Ivars förslag gjorde alltid succé.

Farsan började fråga mig hur det kom sig att hans ”enfaldige son” – han hade nämligen bara en som till hans stora sorg varken kunde dansa eller spela fotboll – plötsligt hade börjat köpa så träffsä kra presenter i form av böcker. ”Det krävs lite moderation”, brukade jag svara, samt tillägga att min bänkgranne, till vänster, hette Nils-Ivar Nilsson ”och var en aktningsvärd moderat”.

Nils-Ivar och jag var alltså politiska motståndare, men vänner, och med tiden goda vänner. Även om vi inte träffades utanför fullmäktige delade vi bland annat ett intresse för Ivar Kreuger och hans bror Torstens öden. (Ivar hade en mindre känd, men mycket framstående bror vid namn Torsten, som i huvudsak byggt upp ett industriellt imperium). En partikamrat till mig hade gjort ett arbete om bröderna Kreuger. Det hade även Nils-Ivar, fast hans arbete låg på en långt högre nivå. Detta gav oss ytterligare ett, omfattande, gemensamt intresse. Förutom Umeås.

Jag saknar Nils-Ivar Nilsson än i denna dag.

Den typ av respekt som jag beskrivit ovan växer aldrig fram mellan politiska fiender. Detta oavsett om fiendskapen existerar på ett personligt plan eller, vilket är vanligare (enligt min personliga erfarenhet) mellan politiska partier. Men denna politiska fiendskap mellan partier kanaliseras naturligtvis genom representanterna för partierna.

C. V sumpade chansen att visa sig vuxna nog att vara ”med-regent” för Umeå

Vänsterpartiet fick en chans att visa om de var vuxna nog att vara med och dela på det lokala ”regeringsansvaret” i Umeå, tillsammans med Socialdemokraterna, detta under perioden 2010-2014. Det visade sig att Vänsterpartiet inte var situationen vuxen. Partiet kunde inte hantera maktens båda sidor. När du regerar, eller är med-regent, ökar dina chanser dramatiskt att få genomslag för delar av din politik. Detta genom att du får chansen att vara med och utarbeta de fyra budgetar för Umeå kommun och dess bolag som tillsammans utgör det handlingsprogram efter vilket Umeå kommer att styras under den kommande mandatperioden.

Partiets förra gruppledare påstod ofta att hon hade tvingats ”släpa” S efter sig. Så å ena sidan tog Vänsterpartiet ofta åt sig självt äran för det som var populärt hos de grupper som partiet ville vinna insteg hos. Å andra sidan struntade Vänsterpartiet i att försvara de delar av den gemensamma budgeten som alla inte tyckte om. Och V gick längre än så. Om besluten var impopulära hände det inte sällan att V plötsligt att påstod att det var S som släpat V efter sig. Den uppmärksamme kunde se att om besluten var populära så hade V plötsligt styrkan att dra S efter sig. Men om besluten inte var populära förändrades styrkeförhållandena mellan S och V. Plötsligt var det S som var starkt och kunde dra V efter sig. Allt detta var naturligtvis skitsnack från Vänsterpartiets sida. Under den period då S styrde Umeå tillsamman med V hade Socialdemokraterna 25 mandat och Vänsterpartiet hade sju. Detta oavsett om beslutet var populärt eller inte.

D. Vänsterpartiets illojala beteende, lögner och trakassering av personalen

Vänsterpartiet tog en risk då det samregerade tillsammans med det större Socialdemokraterna under mandatperioden 2010-2014. Båda partierna (och i Alliansens fall alla fyra) måste kunna få framhålla att de fått gehör för vissa av sina hjärtefrågor. Men det som är absolut nödvändigt är att de partier som styr tillsammans försvara de impopulära besluten. Tillsammans. Men Vänsterpartiet framhöll, systematiskt, att det som var ”populärt” var resultatet av deras insatser. Och systematiskt tog Vänsterpartiet avstånd ifrån det som var impopulärt.

Vänsterpartiet gjorde två avgörande misstag då partiet samregerade med Socialdemokraterna:
1) V förnekade att Socialdemokraterna hade samma uppfattning som de själva, i många av de ”populära” beslut som det lokala ”S+V styret i Umeå” antog, under perioden 2010-2014. V påstod ständigt att de hade släpat S efter sig.

Kommentar
Men även då besluten var populära så hade Socialdemokraterna 25 mandat och V endast sju. S bestämde alltså själva själva var de stod.

2) Vänsterpartiets allvarligaste misstag, det misstag som blev avgörande för att Vänsterpartiet i Umeå inte ansågs vara tillräckligt moget för att ingå i en lokal regering, var att partiet inte stod upp och försvarade de sidor av budgeten som var impopulära. I en rad situationer agerade V på ett direkt illojalt sätt – i förhållande till S. Vänsterpartiet lämnade inte bara Socialdemokraterna att ensamma att bemöta kritiken mot den gemensamma S+V budgeten. Vänsterpartiet deltog ibland själva i kritiken mot den budget som de varit med och utarbetat, i direkt samarbete med S, och därför även själva var ansvariga för.

Kommentar
Det mest absurda var Vänsterpartiets direkta lögner riktade mot sin större koalitionspartner.
Några exempel:

* Vänsterpartiet påstod att de låg bakom införande av de tillfälliga, men för många ungdomar positiva, ungdomsjobben under perioden. Men ungdomsjobben kom till genom att Balticgruppen ville satsa 30 miljoner på att ordna kommunala jobb för ungdomar – detta under förutsättning att kommunen betalade in arbetsgivareavgifterna. Det var S som hade kontakterna med Balticgruppen – och S hade fortfarande 25 av S+V styrets totalt 32 mandat. Påståendet att det var V som ordnade ungdomsjobben var en lögn från V:s sida.
* Vänsterpartiet påstod att de hade stoppat föreslagna nedskärningar i äldreomsorgen. Detta var medvetet fel. När det gällde äldreomsorgen var det S+V styret som både tog, men i förslaget till 2014 års budget var det Socialdemokraterna som även gav. Närmare 32,7 miljoner. Bakom detta ställde alla upp.
* Vänsterpartiet påstod inför valet 2014 att Socialdemokraterna hyste planer på att sälja ut AB Bostadens bestånd av hyresrätter i Holmsund. Detta visade sig vara en lögn från V – direkt riktad mot sin koalitionspartner Socialdemokraterna.
* Vänsterpartiets dåvarande gruppledare ansågs, av en ledande arbetsrättsjurist, ha utsatt två kvinnliga chefer i Umeå kommun för ”kränkande särbehandling”. Gruppledaren var en pionjär när det gällde att trakassera personal.

Det var exempel som dessa, allvarliga lögner och illojalt uppträdanden mot sin koalitionspartner S, som grundlade uppfattningen att Vänsterpartiet inte var mogna att vara med och styra Umeå kommun.

E. Då Vänsterpartiet påstår att S ”rört sig i nazistisk riktning” skaffar partiet sig politiska fiender

Men det var andra exempel, Vänsterpartiets agerande i opposition under den påföljande mandatperioden åren 2014-2018, som innebar att Vänsterpartiet skaffade sig allt fler politiska fiender. Vi ska repetera uttalandet från den dåvarande ordföranden för V i Umeå som i VK fällde följande, vedervärdiga och helt felaktiga, påståenden om att avhysningen av romerna från campingen vid Nydalasjön var en skammens dag (vilket går utmärkt att påstå i en politisk debatt) – men det gör inte inte fortsättningen som löd – som ”riskerar att följas av fler i allt brunare nyanser”. För att förstå den attityd mot Socialdemokraterna som växte fram inom Vänsterpartiet under åren 2015 – 2016 ska vi även repetera uttalandet från ordföranden för V i Västerbotten. I ett meningsutbyte med Arbetarpariets Ordförande på facebook fällde denne kommentaren att Socialdemokraterna ”rört sig i nazistisk riktning”. Båda dessa representanter för Vänsterpartiet var dessutom ledamöter i Umeå kommunfullmäktige vid tidpunkten för dessa uttalanden.

Då V påstår att S ”rört sig i nazistisk riktning” kommer partiet att skaffa sig politiska fiender. För det som gällde för S – och som orsakade dessa båda utfall – gällde naturligtvis också för nästa alla andra partier i fullmäktige!

Avsnitt fyra kommer på onsdagt!

__________________________________

Arbetarpartiet utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Prognosen visar att kostnaderna ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen snart inte kommer att klara av att ge umeborna den service den har rätt till enligt lag – exempelvis vad gäller skola och omsorger. Övriga partier och media försöker tysta sanningen. Hjälp oss driva en politik som prioriterar nödvändig personalanskaffning samt ta kontroll över budgetunderskott och skuldsättning.